Övrigt

5 saker kroniskt sjuka är trötta på att höra

Nej, jag tänker inte “tänka positivt” och alla är inte alls såhär trötta.

Okej, ska det vara helt korrekt kanske rubriken borde vara “5 saker personer med hypofysinsufficiens är trötta på att höra” eller “5 saker jag är trött på att höra”. Det låter dock inte alls lika catchy så vi kör på det här även om alla med kroniska sjukdomar såklart inte tänker exakt likadant.

Men jag tror ändå att det finns tre saker som de flesta med kroniska sjukdomar har gemensamt: vi är trötta, vi måste ta mycket mediciner och vi vill inte höra de här kommentarerna…

1. “Du borde testa att äta glutenfritt/ketogent/veganskt/det här superdyra kosttillskottet som inte gör ett skit”

Kosten kan ha en stor påverkan på kroniska sjukdomar, men det gäller långt ifrån alla. Vi som lider av kroniska sjukdomar är troligtvis mer insatta än dig i vad vi bör äta och göra för att må så bra som möjligt. Om du inte har någon koll på sjukdomen i fråga kan det dessutom vara direkt farligt att komma med dina små tips.

Ibland försöker till exempel folk sälja dyra kosttillskott till mig, ofta med motiveringen att det ska sätta igång mina sköldkörtelhormoner och få mig att gå ner i vikt. Jag har ingen hypofys och hur mycket tillskott jag än proppar i mig kommer jag inte kunna utsöndra några hormoner på naturlig väg.

Men för några år sedan när jag inte var lika bra påläst och precis hade fått min sjukdom hade jag kanske gått på det, och varken kosttillskottsförsäljarna eller jag själv hade vetat hur det skulle påverka mig eller mina mediciner. I bästa fall hade det varit pengar i sjön, i värsta fall farligt.

2. “Har du sett alla biverkningarna?”

Ja, jag har givetvis öppnat bipacksedeln på min medicin och läst vilka biverkningar som finns. För alla läkemedel har biverkningar, men likt förbannat måste jag ta dem. Jag blir inte ett dugg friskare av att du berättar att hjärtstillestånd står angiven som en potentiell biverkning som drabbar typ en av en miljon människor.

Om det inte är så att du råkar ha forskat fram ett alternativ som är helt fritt från biverkningar alltså, i så fall är du välkommen att diskutera det med mig. Annars kommer det bara leda till att jag går runt och oroar mig i onödan.

3. “Du orkar ju träna”

Kroniska sjukdomar leder ofta till en enorm trötthet, och så är det definitivt för mig. Men hur trött jag är varierar från dag till dag, och olika aktiviteter påverkar mina energinivåer på helt olika sätt. Till exempel blir jag betydligt tröttare av en lugn promenad än att dra runt på en 300 kg tung släde (vilket jag gör på bilden om någon undrar, hade ingen passande där jag satt med alla mina mediciner).

Och det brukar folk ifrågasätta. De tycker att tröttheten inte kan vara så illa om jag ändå orkar träna varje dag? Det de inte förstår är att jag genom att testa mig fram har förstått att den typen av träning ger mer energi än det tar, och att det hjälper mig att ta mig igenom jobbet och vardagen.

4. “Var inte så negativ”

Det här kanske är den värsta kommentaren, som kommer från människor som tror att inställningen är allt. De tror att allt kommer bli bättre om jag bara tänker lite positivt. Men vet du? Hur många positiva saker jag än tvingar mig själv att tänka på så kommer min hypofys fortfarande vara förstörd, och mina mediciner kommer fortsätta vara helt avgörande.

Och när jag är extremt trött trots att jag har sovit en hel dag, när jag har hängt på apoteket hela eftermiddagen för att någon har glömt beställa mina livsviktiga mediciner och när jag känner att min sjukdom suger så får jag vara negativ. Att försöka undvika negativa tankar kommer bara kräva onödigt mycket kraft, och jag vill fan klaga på min sjukdom ibland.

5. “Alla är trötta ibland”

Det verkar som att friska människor har ett stort behov av att jämföra sig med oss sjuka – vi ska minsann inte tro att det bara är synd om oss! Så om min trötthet kommer på tal är det ofta någon som påpekar att alla minsann är trötta ibland. Kanske berättar hen att hen ibland behöver gå och ta en tupplur mitt på dagen.

Självklart förstår vi att trötthet är något naturligt. Men det du inte förstår är att det är skillnad på att känna sig trött efter att man har sovit dåligt en natt och att konstant känna en förlamande trötthet som gör att man vill sova flera gånger om dagen, varje dag, resten av livet.

Om du vill läsa mer om min sjukdom och hur jag fick den så hittar du en lång intervju om bland annat det i nästa nummer av Hälsa & Fitness. Ja, det är alltså mitt första nummer som chefredaktör och lämpligt nog har jag placerat mig själv på omslaget.

Den kommer finnas i butik i slutet av månaden, men om du vill ha den i brevlådan tidigare än så kan du teckna en prenumeration till ett asbra pris här. Du kommer få massor av träningspepp på ett fitnessfeministiskt sätt varje månad, och stöttar mig på köpet. Det blir skoj, jag lovar!



Övrigt

4 skäl till att jag vägrar kolla på Biggest Loser

Därför kan Biggest Loser påverka din träning, självbild och kroppsuppfattning negativt.

För flera år sedan brukade jag sätta på Biggest Loser på tv:n när jag satt och cyklade. Jag tyckte att det gav mig motivation till att trampa på trots att jag avskydde det. Jag har nu i efterhand insett att det i själva verket snarare gav mig motivation till att plåga mig själv, och att det skapade ett enormt kroppshat – som jag visserligen tyckte var effektivt just då, eftersom det fick mig att vilja straffa mig själv genom att fortsätta cykla.

Det är förmodligen ingen som har missat att kändisversionen av Biggest Loser har dragit igång här i Sverige. Det är ett jävla tjat om det programmet. Så min första tanke var att skriva ett blogginlägg om varför det är problematiskt och hur det kan påverka din träning, självbild och kroppsuppfattning negativt.

Men jag pallade inte ens sätta mig ner och kolla på programmet i research-syfte – och med tanke på att jag till och med har utsatt mig för något så hemskt som att prova massor av jeans för bloggens skull så förstår ni kanske hur mycket jag ogillar Biggest Loser.

Först tänkte jag fejka att jag hade sett det, för med tanke på vad jag har hört om den här säsongen verkar det vara rätt likt de tidigare. Men ni hade nog genomskådat mig, så här kommer istället fyra skäl till varför jag vägrar kolla på Biggest Loser:

1. Hur tjocka framställs

I Biggest Loser är de tjocka lata medan de smala är aktiva och pigga. De tjocka är olyckliga, de smala glada. De tjocka är misslyckade, de smala lyckade. Ja, ni förstår. Den har svartvita inställningen förstärker bara stigmat som redan finns kring övervikt.

Det har till och med forskare kunnat visa i till exempel den här studien, där man kunde se att studiedeltagarna fick en mer fördomsfull inställning till tjocka efter att ha kollat på just Biggest Loser.

2. Att träning framställs som en viktnedgångsmetod

Som jag har skrivit här – och tjatat om jättemånga gånger – så visar forskning om och om igen att träning är en rätt kass metod för att gå ner i vikt. Den absolut viktigaste träningen under en viktnedgång är istället styrketräning, eftersom det hjälper dig att behålla musklerna.

Visst, jag förstår att det blir bättre tv när de låter deltagarna träna tills de spyr istället för att bara filma när de sitter och käkar nyttigt. Men det förstärker den skeva bilden många redan har av att träning är en bantningsmetod, istället för något som får dig att må bättre både fysiskt och psykiskt.

3. Att allt handlar om siffran på vågen

Hela konceptet bakom Biggest Loser är faktiskt rätt missvisande. De där tappade kilona består troligtvis inte bara av fett, utan också av muskler och vätska. Det betyder att personen som gick ner mest i vikt och vann den veckan (eller hur det nu går till, har som sagt inte sett det på ett tag) inte nödvändigtvis var den som blev av med mest fett, utan kanske mest vätska eller mest muskler.

Det är alldeles för många som redan är för besatta av vad vågen säger, och som låter den där siffran definiera hur nyttiga eller onyttiga de är. Det här programmet minskar tyvärr inte den besattheten, snarare tvärtom.

4. Att träning måste vara något fruktansvärt

En superduperviktig sak som alla måste veta: träning behöver inte vara så jobbigt att du behöver spy! Tvärtom så bör det inte vara det, då har du förmodligen lagt upp träningspasset på ett idiotiskt sätt. Den extremt tuffa träningen som Biggest Loser-deltagarna får utstå är långt ifrån nödvändig.

Värst av allt är att jag är säker på att den här felaktiga bilden kan skrämma bort en och annan från att börja träna. För hur kul verkar det egentligen när folk mest verkar vilja börja gråta och ber och bönar om att få sluta?

P.s: Hoppas ni gillar den extremt amatörmässiga bilden som jag knåpade ihop nu för att jag är rädd att bli stämd om jag använder den riktiga.



Kroppspositivitet

Tjock är inget skällsord

Därför borde du sluta behandla tjock som ett skällsord.

“Jag har nog mer fett än alla kvinnor sammanlagt här” skrev jag lite skämtsamt på mina händelser på instagram under ett besök på Gymmet idag. Det är ett gym som framför allt besöks av fitnesspersoner, och jag körde ett pass där eftersom jag har fått chansen att testa Brucepass under helgens Stockholmstripp (vilket jag för övrigt rekommenderar starkt!).

Och precis som väntat fick jag mängder av svar om att jag inte alls har mycket fett på kroppen. Varje gång jag nämner något om att jag är tjock eller har mycket fett får jag nämligen höra att det inte alls stämmer.

Acceptera alla kroppsformer

Och jag förstår varför folk gör så. Vi har fått lära oss sedan vi var små att tjockhet är något fel, något vi borde undvika. Men kroppspositivism handlar om att acceptera alla kroppsformer – även tjocka. Därför är det dags att sluta se ordet tjock som en förolämpning.

Ja, du tycker förmodligen att du är snäll och artig när du säger att jag inte alls är tjock. Men du gör mig ingen tjänst genom att behandla min kroppsform som ett skällsord. Tvärtom avslöjar du bara att du tycker tjockt är fel eller fult.

Sluta förneka

Men jag är tjock. Precis som att jag är kort. Andra är långa och smala och vi är lika bra för det, men det finns ingen idé att förneka något av det. Okej?

Observera att jag med detta inte menar att du ska gå runt och kalla folk för tjocka, precis som det är idiotiskt att gå runt och berätta för folk att de är smala. Överlag är det sällan någon bra idé att kommentera folks kroppar.



Kroppspositivitet

5 skäl till att träning får dig att hata din kropp

Träning kan vara den bästa terapin för självkänslan – men det kan också orsaka vikthets och kroppshat.

Jag skrev igår om hur träning – eller mer specifikt tung lyft – kan vara den bästa metoden för att bli vän med sin egen kropp. Känner du inte igen dig i den beskrivningen? Det kan bero på följande anledningar.

1. Du har bara ytliga mål

Som jag skrev i mitt förra inlägg så har det varit helt avgörande för mig att inse att min kropp har ett annat syfte än att bara vara snygg eller se ut på ett visst sett. Det har gett mig en ny respekt för min egen kropp, och hjälpt mig att uppskatta den för vad den klarar av. Har du bara ytliga mål är därför risken stor att den här effekten kommer utebli eftersom du ständigt fokuserar på hur du ser ut – oavsett om målet är att gå ner i vikt eller bygga muskler.

2. Du jämför dig med andra

Instagram är fullt av snygga gymselfies, rumpbilder och uppradade matlådor med hashtaggen #cleaneating. Det kan säkert vara inspirerande, men glöm inte bort att det inte är verkligheten. Du bör inte alltid vara snygg när du tränar – tvärtom gör du något fel då – och det finns ingen anledning till att enbart äta torsk och broccoli bara för att du tränar (pizza är till exempel mycket godare efter träningen). Om du jämför dig med kända träningskonton på instagram är risken stor att du sätter för högra krav på dig, vilket kommer sluta med att du känner dig dålig. Egentligen är du ju asgrym som ens går och tränar!

3. Du ser träning som ett straff

Brukar du träna lite extra mycket för att kompensera om du har ätit något onyttigt? Låt bli det. När du gör detta blir träning som ett straff – och brottet du har gjort är något så livsnödvändigt som att äta. Resultatet blir att du skuldbelägger dig själv och samtidigt får en skev inställning till både träning och mat, något som definitivt inte kommer leda till att du får en hälsosam relation till din kropp.

4. Du gör något du inte tycker är kul

Utan att ha några vetenskapliga källor på det så vågar jag påstå att det är omöjligt att lära sig tycka om sig själv om man är olycklig. Och det är precis vad du blir om du tvingar dig själv att träna något som du inte tycker är kul. Träning är tillräckligt jobbigt i sig – det ingår liksom i själva konceptet – och om du dessutom har tråkigt under tiden blir det bara en form av självplågeri.

5. Du är för hård mot dig själv

Att sätta träningsmål kan vara riktigt motiverande – men är de alldeles för högt uppsatta är risken stor att du bara kommer känna dig dålig och få en sämre självkänsla när du inte når dem. Försök sätta realistiska mål och klanka inte ner på dig själv om du måste ändra dem under tiden.

(Hade ingen passande bild eftersom jag aldrig tränar något jag tycker är tråkigt, så här får ni en selfie istället.)



Kroppspositivitet

3 skäl till att tunga vikter är den bästa parterapin för dig och din kropp

Styrketräning kan inte bara förändra din kropp – utan också relationen du har till din kropp.

Min kroppspositiva inställning har jag till hundra procent träningen att tacka för – och rent specifikt de tunga lyften. Jag vågar till och med påstå att det är den bästa terapin för dig som vill lämna kroppshat och vikthets bakom dig – som en parterapi för relationen till din kropp. Här är de tre huvudsakliga skälen till det:

1. Du uppskattar din kropp

Att förstå att min kropp har ett annat syfte än att bara vara snygg har varit helt nödvändig för att släppa vikthetsen. Precis som många andra gick jag tidigare runt och hade fullt upp med att fokusera på hur min kropp såg ut – eller kanske snarare hur den inte såg ut. För det enda jag tänkte på var att den inte var smal.

Genom att lyfta vikter har jag förstått att kroppen inte bara är till för att andra ska ha något fint att kolla på. Jag har istället börjat uppskatta den för allt den klarar – som att lyfta idiotiskt tunga vikter som jag belastar den med till exempel, och att hinna återhämta sig för att göra ungefär samma sak dagen efter.

Det här kommer med förmodligen inte ske direkt, tvärtom är det stor risk att du känner dig obekväm med din kropp första gången du är på ett gym. Men när du klarar av att lyfta den där vikten du inte trodde att du skulle kunna rubba kommer du få en ny respekt för din kropp.

2. Vikthetsen minskar

Det här gäller framför allt om du får för dig att tävla i till exempel styrkelyft eller tyngdlyftning. Då blir vikten bara något som avgör vilken klass du ska tävla i, och inget som definierar vem du är och hur hälsosam du är.

Det kanske känns lite obekvämt första gången du går upp för att lyfta och vikten står med stora bokstäver på en skärm bakom dig, helt synlig för alla som kollar. Men så småningom kommer du märka att ingen bryr sig, att det verkligen bara är en siffra och att det enda skälet till att hålla koll på den är om du är anmäld i en särskild viktklass.

Även om du inte tävlar är det stor chans att siffran på vågen kommer avdramatiseras. Om du lyfter tunga vikter kommer du bygga muskler som väger mer än fett i förhållande till volymen. Då inser du förhoppningsvis att antalet kilogram inte spelar någon roll.

3. Du får bättre självförtroende

När du lämnar din komfortzon, lyfter tyngre och tyngre vikter och når dina mål kommer du utan tvekan bli stolt över dig själv. Med tanke på att en också oundvikligt känner sig rätt cool när en håller i tunga vikter så kommer det resultera i ett bättre självförtroende som stannar kvar även när du lämnar gymmet.

Jag vet att många irriterar sig på personer som mig som helst filmar varje lyft, men jag rekommenderar verkligen det. Inte bara för att du kan se din teknik och förstå vad du behöver förbättra, utan också för att du förmodligen kommer tycka att du ser rätt badass ut när du lyfter.

P.s 1: Med den vaga formuleringen “tunga lyft” menar alla träningsformer som syftar till att göra dig stark. Typ, jag har inte helt tänkt igenom det. Men jag tänker att träning med fokus på att bygga muskler eller så inte har samma effekter, eftersom det ändå handlar om utseendemässiga mål.

P.s 2: Med ordet “tung” menar jag att det är tungt för dig. Det finns ingen viktgräns för när ett marklyft får kallas ett tungt lyft.

P.s 2: Det här gäller med stor sannolikhet även andra träningsformer, men det vet inte jag för jag lyfter bara tunga vikter.



Träning

5 saker du behöver veta när du börjar träna på gym

Ska du börja träna på gym? Här är allt du behöver veta!

1. Du har rätt att vara där

Känner du dig i vägen på gymmet? Det gör många nybörjare. Men om du har ett medlemskap där så har du precis lika stor rätt att vara där som vem som helst – och det inkluderar även delarna som vanligtvis ockuperas av biffiga snubbar.

2. Du behöver inte förändra dig

Jag har hört många säga att de ska börja träna på gym – så fort de har gått ner i vikt/börjat äta nyttigt/förändrat hela sig själva. För det första blir det i 99 procent av fallen aldrig av, och för det andra är det viktigt att du vet att du inte behöver se ut eller vara på ett särskilt sätt för att träna på gym.

Börja träna precis som du är just nu så är chanserna stora att du snart kommer vilja förändra din livsstil. Och om inte så är det okej, du har i alla fall tagit ett steg i rätt riktning genom att börja träna.

3. Träning behöver inte vara astråkigt

Tränar du inför en tävling eller ett specifikt mål så kan du ibland behöva träna något du inte tycker är särskilt roligt. Men om du bara vill bli hälsosammare finns det ingen anledning att träna något du avskyr, för träning är tillräckligt jobbigt ändå.

Gillar du inte att träna med hantlar så kan du träna i maskinerna, gillar du inte heller det så är det okej att bara träna med kroppsvikten. Skulle det visa sig att du inte gillar att träna på gymmet över huvud taget är det bara att skita i det. Du kommer få minst lika bra hälsoeffekter av att gå på gruppträning, klättra, dansa balett eller något helt annat. Det enda som spelar någon roll är att du gör något.

4. Sluta om det gör ont

Många är rädda för att de ska skada sig om de börjar träna styrketräning utan en jättedyr PT vid sidan. Det stämmer inte. Så länge du är frisk och relativt oskadad finns det två saker du behöver tänka på: var ingen idiot och sluta om det gör ont. Skaderisken är extremt liten om du börjar med lätta vikter och lyssnar på kroppen.

5. Inse att du inte behöver veta mer

Förutom det här så behöver du bara veta att du inte behöver veta något mer. Om du tror att du måste veta hur du ska äta för att maximera muskelproteinsyntesen, vilken periodisering som är bäst, vilka övningar som aktiverar triceps långa huvud bäst och så vidare så kommer det kännas onödigt krångligt.

Börja träna NU, och nörda gärna in dig mer i efterhand. Bara det inte slutar med att du sitter och läser fakta om träning i ett halvår innan du börjar träna, eftersom du tror att du måste vara expert.



Träning

Det finns mer än “lunges” och “squats”

Det är dags att byta ut rumptrenden mot stark-i-hela-kroppen-trenden.

Om du går in på ett kommersiellt gym är det stor chans att du kommer se att typ åtta av tio kvinnor gör utfall, knäböj, höftlyft eller någon annan rumpövning (om ni undrar så är det “lunges”, “squats” och “hip thrusts” – men det finns alltså svenska namn så ni kan börja använda dem). Jag överdriver inte, jag har räknat själv.

Det är givetvis bättre än för några år sedan när de flesta kvinnorna höll sig till konditionsmaskinerna eller bara gick på gruppträningspass. Men jag måste bara berätta en sak, för det verkar vara få som vet om det: DET FINNS FLER MUSKLER ÄN RUMPMUSKLERNA.

Jag förstår att det just nu är inne med en stor rumpa, och jag ser hellre den trenden än att alla bara vill vara smala. Men jag känner att besattheten vid rumpmusklerna (eller “glutes”) har gått för långt när jag ser kvinnor på insta som skryter om hur ofta de tränar just rumpan. Jag stötte alltså bokstavligt talat på det idag.

Muskulära obalanser

Eller när jag ser någon komma in på gymmet, göra minst 20 set för rumpan, 2 set för magen och sedan lämna. Varje dag. Visst, den här personen kanske verkligen är sjukt stark i resten av kroppen och bara behöver komma ikapp med rumpmusklerna men jag tvivlar på det.

Jag vet, jag låter jävligt raljant här. Och varför bryr jag mig ens om vad andra gör, kan jag inte fokusera på min egen träning? Nä. Att lägga allt fokus på en enskild muskelgrupp kan leda till muskulära obalanser som bland annat gör att du får dålig hållning, smärta i ländryggen och mycket mer.

Känslan av att vara stark – i hela kroppen

Men framför allt så går ni som bara tränar rumpan miste om den största fördelen med styrketräning – känslan av att vara stark. Alltså riktigt stark i hela kroppen. För vetskapen om att man kan marklyfta lika mycket som den där snubben eller välta ett däck om det skulle behövas är jäkligt mäktig.

Det kanske inte ger dig lika många likes på instagram som när du visar upp din välformade rumpa, men den kommer troligtvis ge dig ett bättre självförtroende och göra att du känner dig nöjd med dig själv. För vi kan inte komma ifrån det faktum att den här rumpbesattheten är högst ytlig.

Passa in i idealet

Visst, det kanske finns någon udda människa som verkligen älskar att göra 100 utfall om dagen men för de flesta handlar det snarare om att passa in i idealet. Och det är inte så att det är något fel med att träna för utseendets skull, men jag tror att de flesta kommer få mer nytta och glädje av träningen om de slutar fokusera så mycket på utseendet.

Så mitt tips är att avvara åtminstone två av veckans fem rumppass till att träna bröstmusklerna, biceps, triceps, ryggen och alla andra delar av kroppen som också behöver belastas för att hållas hälsosamma och skadefria. Och om du tränar rumpan varje dag finns det en risk att den blir övertränad, vilket betyder att du inte får resultaten du vill ha. Att låta den vila några dagar i veckan kanske till och med kan vara positivt.

Inte bara kvinnor

Observera att det här inte ska ses som något kritik mot kvinnor överlag. Jag får ibland höra att jag inte alls är feministisk när jag klagar på vad andra kvinnor gör. Men det måste vara okej att komma med kritik mot både män och kvinnor. Jag vill inte kalla mig själv feminist om det bara ska handla om ryggdunkande.

Och framför allt så är det inte bara kvinnor som har en tendens att enbart fokusera på en kroppsdel, jag skulle kunna ägna tio blogginlägg åt män och deras besatthet vid bicepscurls.



Träning

Mag- och konditionsträning på ett roligare vis

Det här passet kommer varken göra dig smal eller ge dig ett sexpack, men det är ett betydligt roligare sätt att träna konditionen och magmusklerna på.

Som ni förmodligen redan har märkt så gillar jag att gå med tunga vikter, oavsett om vikterna är på axlarna, i händerna eller på en släde efter mig. Det är helt enkelt en riktigt effektiv övning, som tränar de flesta delarna av kroppen – och dessutom konditionen. Att gå med vikter är helt enkelt ett grymt sätt att få hyfsat komplett träning på kort tid.

En riktigt bra variant av gång-med-tunga-vikter är “suitcase carry”, eller väskgång som jag hellre kallar det. Det är precis som vanlig farmers walk, med skillnaden att du bara håller den tunga vikten i ena handen. Och det är just den lilla skillnaden som gör att det är en perfekt övning för mig.

Jag hatar nämligen inte bara konditionsträning, utan också magträning. Men när du går med en tung vikt i ena handen måste magmusklerna arbeta rejält för att hålla överkroppen upprätt. Så, tada! Plötsligt har du både tränat konditionen och magen, när du egentligen bara har tänkt på att du går med tunga vikter.

Skadeförebyggande

Innan någon frågar: nej, det är inte farligt att snedbelasta kroppen på det här viset. Så länge du börjar med lätta vikter och känner efter (det vill säga att du slutar om det gör ont) så kan det förmodligen snarare vara skadeförebyggande – i vardagen kommer du inte alltid belastas precis lika mycket på båda sidorna, så det kan vara en bra idé att vara lite förberedd.

Dagens pass gick ut på att jag började gå en sträcka med en 20 kg tung kettlebell i vänster hand, och gick direkt tillbaka med den i höger hand. Därefter la jag på 8 till 10 kg per gång tills jag kände att jag var uppe i dagens tyngsta vikt.

Som avslutning plockade jag fram några lite lättare vikter (som dock fortfarande är rätt tunga) och gjorde passet du ser på videon. Rekommenderar det verkligen för er som inte är särskilt sugna på att varken stå på en crosstrainer eller i plankan.

Så gör du

1. Ta fram tre kettlebells i olika vikter, mina var 40, 32 och 26 kg tunga. Placera den tyngsta och lättaste på ena sidan och den mellantunga på den andra.

2. Ta tag i den tyngsta med vänster hand (eller höger om du är vänsterhänt) och gå så snabbt du kan till den andra sidan där den mellantunga vikten står.

3. Plocka upp den mellantunga vikten i höger hand och gå tillbaka till den lätta vikten.

4. Ja, ni kanske förstår vad ni ska göra här – gå tillbaka till den tunga vikten, nu med den lättaste vikten i vänster hand.

5. Här lyfter du den tunga vikten med höger hand och repeterar allt igen, fast med motsatt hand då.

Efter att ha flängt runt såhär kan jag nästan lova att du kommer vara riktigt trött – annars är det bara att öka avståndet eller vikterna. Eftersom jag redan hade gått en del rundor med kettlebellen nöjde jag mig med ett sånt här varv, men annars brukar jag repetera en eller två gånger till.



Kroppspositivitet

Övervikt är en hälsorisk – men inte den enda

Om det orimliga i att folk ständigt vill påpeka hur farlig min kropp är.

Varje gång jag skriver om fat shaming och kroppspositivism får jag någon kommentar om att det minsann är farligt att vara överviktig. Eller nej förresten, de kommentarerna får jag även om jag bara lägger upp en bild på mig själv eller en video där jag dansar.

Och tro mig – jag vet. Jag tror att alla tjocka vet att övervikt är kopplat till en del hälsorisker eftersom vi får se och höra det ständigt. På tv, i tidningar, av bekanta, inom vården.

Hönan och ägget

Kollar vi på forskningen inom ämnet är det visserligen inte alltid helt klarlagt vad som är hönan och vad som är ägget – är det övervikten som ökar risken för bland annat diabetes typ 2 och hjärt- kärlsjukdomar eller är övervikten bara ett symptom på en livsstil som ökar risken?

Ja, även om sambanden inte är riktigt så tydliga som många verkar tro så lutar det i många fall mot att just den extra fettmängden innebär en viss hälsorisk.

Men det märkliga är att folk tror att det är okej att påpeka att just min kropp innebär en hälsorisk, när vi alla dagligen utsätter oss för så många fler saker som ökar risken för sjukdomar och tidig död.

Förklätt förtryck

Jag menar, hur många får kritiska kommentarer för att de jobbar natt? Eller när de skriver om hur fullt upp de har hela tiden? Nattjobb och stress är nämligen två saker som ökar risken för en mängd sjukdomar och tidig död. Och ser ni ofta att folk får elaka kommentarer när de lägger upp bilder där se sitter ner?

Nej jag tror faktiskt inte det – trots att de flesta vet att vår stillasittande livsstil är ett problem. Och det handlar ännu en gång om ett förtryck av överviktiga. Genom att använda hälsoargumenten kan man fortsätta trycka ner oss tjocka, men förklä det som “omtanke”.

“Varför går du inte ner i vikt?”

“Men varför går du inte ner i vikt om du vet att det är farligt?” undrar säkert några av er. Jo, såhär är det. Med tanke på att vi  lever i ett samhälle  där tjocka diskrimineras och förtrycks så finns det ingen som väljer att vara överviktig om de lika gärna hade kunnat vara normsmala.

Men jag har till exempel kommit fram till att det inte är värt att vara smal om det betyder att jag måste leva ett så fruktansvärt tråkigt liv. Med tanke på min sjukdom och alla mediciner jag tar så måste jag vara så extremt strikt att jag inte ens är säker på att jag skulle ta del av några hälsofördelar i slutändan.

Fler hälsorisker

För övervikt är som sagt inte den enda faktorn som kan innebära en hälsorisk – här är några fler exempel:
Att sova max 4 timmar per natt för att man är så hungrig att magen värker.
Att inte vilja träffa vänner på grund av risken för att stöta på onyttig mat.
Att använda otillåtna bantningspreparat.
Att fundera på om livet är värt att leva om man hela tiden ska gå runt med den extrema hungern.
Att inte orka träna för att man är så trött eftersom man inte äter något.

Ja, bland annat. Och så kan jag också inte låta bli att undra hur det påverkar hälsan att sitta där bakom skärmen och kommentera anonymt om en persons vikt? Jag har en känsla av att det inte direkt tyder på en särskilt stabil mental hälsa.

P.s den grymma bilden är fotad av Matilda Engström, och smink och frisyr gjort av Elvira Berglund – fler bilder från fotograferingen kommer ni få se i nummer 10 av Hälsa & Fitness!



Träning

Konditionsträning för dig som hatar konditionsträning och att göra mer än 5 reps

(Alldeles för lång rubrik men jag orkade inte riktigt anstränga mig för det är fredag och så).

Det har faktiskt efterfrågats fler konditionspass för oss som hatar konditionsträning, så jag tänkte att det var dags nu! Passet består av en övning, och allt du behöver är en kettlebell. Men jag kan lova att du kommer få upp flåset rejält på kort tid, samtidigt som i princip hela kroppen tränas. Själva upplägget passar perfekt för er som, precis som mig, tycker det är sjukt tråkigt att göra många repetitioner. Du lurar liksom hjärnan till att tro att du gör max fem reps, när du egentligen gör en hel del.

Övningen

Övningen är snatch. Eller borde jag skriva ryck? Av någon anledning använder jag det engelska ordet snatch när jag skriver om kettlebells men ryck när det handlar om skivstångsvarianten. Nåja. Det är en riktigt kul övning, men extremt svår att förklara. Därför skippar jag instruktionerna och visar istället en liten härlig film där jag gör övningen i slow motion.

Det kan vara en bra idé att lära sig kettlebellswingar innan du gör snatchar eftersom du använder dig av samma explosiva höftrörelse för att få kraft. Börja med en riktigt lätt vikt, och sluta om det gör ont. Det var typ det. Så här ser övningen ut:

Passet

Och så till själva passet, som du gör såhär:
1. Gör fem snatchar med vänster hand (eller höger om du är vänsterhänt, det vill säga börja med den du är svagast med).
2. Svinga direkt över kettlebellen på ett lite elegant sätt till höger hand (eller ja, den andra helt enkelt) och gör fem stycken där med.
3. Utan att sätta ner kettlebellen repeterar du, fast nu gör du bara tre repetitioner per hand.
4. Nej, inte heller nu får du sätta ner den! Du ska göra en repetition till per hand. Det kanske låter mesigt, men du kommer förmodligen vara trött sedan alla snatcharna du har gjort innan.
5. Nu kan du pusta ut någon minut innan du repeterar tre till fem gånger.

Om det här av någon anledning inte var tillräckligt tydligt så kan ni se en mycket pedagogisk video där jag gör det här under. Om ni tycker att jag gör det långsamt och med dålig teknik så kan vi skylla på att det är från sista varvet. Fast egentligen brydde jag mig nog inte så mycket.