Övrigt

Skillnaden mellan näthat och faktabaserad kritik

Att kräva källor är inte näthat. Här är den stora skillnaden.

Efter gårdagens blogginlägg har jag fått extremt mycket positiv respons – och då menar jag extremt mycket, tack alla! Men så har jag självklart fått en del negativt också. Det får man såklart räkna med, och jag hade inte haft något emot det om det kom från någon som kunde argumentera för varför det jag säger är fel. Det hade istället varit intressant. Nej, en stor del av den negativa kritiken handlar om att jag är elak och att jag “näthatar” mot Ida i mitt blogginlägg.

Därför tycker jag att det är viktigt att vi klargör skillnaden mellan saklig, faktabaserad kritik och näthat. För skillnaden är enorm, och näthat är ett extremt stort problem som jag verkligen inte tycker att vi ska förminska genom att likställa det med relevant kritik. Om ni undrar så lyder beskrivningen av näthat från Wikipedia som följande: Näthat är ett samlingsbegrepp för hot, trakasserier, kränkningar, förolämpningar eller nätmobbning mot en individ, eller hets mot folkgrupp (engelska hate speech), som sker över internet. 

Förminskar inte

Jag är hundra procent säker på att Ida Warg får utstå en del näthat, betydligt mer än vad jag får. Men att säga att jag har utsatt henne för det när det enda jag gör är att bemöta hennes påståenden med vetenskapliga referenser är bara felaktigt. Visst, jag har möjligtvis en relativt hård ton i inlägget. Men jag är säker på att Ida klarar det. Till skillnad från många av er som kommenterar att jag är taskig så förminskar jag inte henne.

Jag vet att Ida inte är en 16-årig flicka som testar Youtube och inte har full koll på sina källor, då hade jag inte skrivit som jag gjorde. Ida Warg är 30 (typ), har sysslat med sociala medier en lång tid och driver dessutom en hälsokostbutik. Jag är övertygad om att hon är riktigt smart och att hon vet precis vad hon gör.

Lurade

Det är också viktigt att poängtera att jag inte skriver den typen av inlägg för att vara elak, och inte ens för att starta bråk eller locka trafik. Det är för att jag tycker att tanken på en värld där alla kan säga vad som helst utan att någon säger emot är rätt skrämmande. För vet ni vad som händer då? Folk blir lurade. Och det handlar om betydligt värre saker äna tt någon slutar handla hamburgerdressing i onödan.

För hur vet vi när vi ska sätta stopp? När någon säger att aromatkrydda är extremt ohälsosamt utan att ha några vetenskapliga argument? Eller när samma person tycker det är rimligt att lägga massor av pengar på att dricka silver? Eller när hen säger att livsnödvändiga mediciner är farliga? Ja, ni förstår kanske. Och det är inte så att det här är något extremt osannolikt scenario jag målar upp.

Respekt för sanningen

Vi kan till exempel kolla på den här nya studien, som visar att cancerpatienter som väljer alternativa behandlingsmetoder framför de konventionella har mer än två gånger så högre risk att dö. Eller på den här kartan, som visar några av effekterna som den stora antivaccinationsrörelsen har orsakat. Nu har jag ju inte frågat personerna bakom dessa siffror om den exakta anledningen till varför de har tagit sina beslut, men jag kan slå vad om att en huvudsaklig informationskälla är sociala medier och kända internetprofiler.

Och hur kan vi stoppa det här? Jo, genom att skriva kommentarer och inlägg där vi kritiserar och ifrågasätter. Om vi låter inflytelserika personer säga vad som helst utan att begära några vetenskapliga belägg eller ens vettiga argument kan vad som helst hända. Då skulle till och med personer som inte har någon respekt för sanningen och bara avfärdar kritik som “fake news” bli presidenter. Så tokigt hahaha.

Ha.

P.s hade absolut ingen bild som kändes relevant till inlägget så jag la in en bild från gårdagens pass för att det skulle se lite roligare ut.



Hälsa

Saker jag aldrig köper i mataffären (eller: sluta skrämma oss från vanlig mat)

Här är några saker jag aldrig skulle köpa i mataffären:

1. Äpplen och päron
Eftersom jag är allergisk mot det.

2. Produkter från Katrin Zytomierska
För att jag inte vill stötta någon som håller på med fatshaming.

Och där tog listan slut. Jag förstår att det här verkar vara en superkonstig lista om ni inte har sett Ida Wargs senaste Youtube-film. Där går hon nämligen runt i en mataffär och berättar om vilka fem matvaror hon aldrig skulle köpa, med extremt vaga och märkliga argument. Ni kan se den här om ni vill, eller så skippar ni det för att undvika att bli väldigt upprörda. Då kan ni bara läsa vidare så ska jag förklara ungefär vad som sker.

Den första matvaran hon berättar att hon aldrig skulle köpa är aromat, eftersom hon vet att den “innehåller massa dåligt”. Hon går inte närmare in på vad det är som är så dåligt, men hon säger att det kanske är glutamat i. Något som givetvis är irrelevant eftersom det inte finns några vetenskapliga bevis för att glutamat är “dåligt” på något sätt i rimliga mängder. Jacob Gudiol har skrivit mer ingående om det här, om ni vill veta mer.

2500 kalorier

Ida Warg säger sedan att hon “aldrig i mitt liv skulle få för mig att köpa hamburgerdressing”. Anledningen? Hon menar att den är “så sjukt ohälsosam”, bland annat för att hela tuben innehåller 2500 kalorier – varav det mesta är fett! För det första så bör hon rimligtvis veta att de flesta inte äter en hel tub med hamburgerdressing på en gång, och att det därför inte spelar så himla stor roll hur mycket den innehåller.

För det andra så vet jag inte vad det är som är så sjukt ohälsosamt med ingredienserna: Rapsolja, Gurka, Äggula, Ättika, Vatten, Tomatpuré, Socker, Salt, Kryddor, Senapsfrö, Stabiliseringsmedel (E415), Konserveringsmedel (E202). Jag tycker tvärtom det känns som en väldigt bra dressing med tanke på att det är helfabrikat.

Hon berättar också att hon aldrig skulle köpa majs som inte är ekologisk, eftersom det (enligt henne) oftast är GMO-odlat och “typ konstgjort och innehåller massa dåligt”. Kan vi snälla sluta tro på myten om att GMO är något farligt, och inse att det istället har potentialen att både rädda liv och miljön? Ännu en gång tänker jag länka till Jacob Gudiol för här har han en enkel och tydlig infografik.

“Väldigt väldigt ohälsosamt”

Något mer som hon aldrig skulle få för sig att köpa är redbull för att det “innehåller så mycket skit”. Hon går bland annat på myten om att taurin skulle vara gjort av tjurkiss, men det tar hon tack och lov tillbaka efteråt. Och visst, jag skulle inte heller köpa vanlig redbull. Det beror på att jag tycker det är onödigt med sockersötade drycker när det finns lightvarianter. För övrigt så är det självklart inte bra att överkonsumera koffein, men detsamma gäller med kaffet ni dricker.

Och så kommer vi till det sista livsmedlet: “något som jag absolut aldrig i mitt liv skulle köpa är korv av alla dess slag”, säger hon. Hon menar att det kan finnas vad som helst i korven, och säger att det är “väldigt väldigt ohälsosamt att äta korv”. Och ja, visst finns det en koppling mellan ett högt intag av processat kött och cancer. Det innebär dock inte att du behöver undvika det helt och hållet.

Påståendet om att vad som helst kan finnas i korven är däremot bara felaktigt. Om du vänder på förpackningen och läser på innehållsförteckningen får du nämligen veta vad den är gjord av, något annat skulle vara olagligt eftersom det skulle finnas en risk att man skulle få i sig saker man är allergisk mot. Visst används ofta delar av djuret som vi vanligtvis inte äter, men det är ju bara bra att ta vara på så mycket som möjligt när djuret ändå är slaktat.

Skäckpropagande

Okej, varför tjatar jag om det här då? Är det hela världen om vi slutar äta hamburgerdressing, korv och aromatkrydda? Nej, självklart inte. Det är inga livsmedel som ger oss någon betydande mängd näring, och Ida får såklart köpa vad hon vill. Men jag blir upprörd över att hon sprider en helt felaktig bild av vanlig jävla mat, och jag tror att konsekvenserna kan vara långt värre än att någon bestämmer sig för att göra sin egen hamburgerdressing.

Jag är nämligen säker på att den här typen av skräckpropaganda där viss mat utpekas som “väldigt väldigt ohälsosamt” eller dålig påverkar inställningen till det vi äter, och i slutändan kan leda till till ätstörningar. Kollar du på videon och sedan går till affären med hennes tips i bakhuvudet är det svårt att över huvud taget köpa något. För tänk om det finns citronsyra eller glutamat i det där livsmedlet? Och vad var det nu i aromat så var så farligt? Och just det, livsmedel mer mer än 600 kalorier per 100 gram var visst äckligt, så det borde jag undvika.

Istället för att se maten som en helhet, som något som både ska ge dig näring och njutning, så blir det till något komplicerat och dåligt. Och till slut står du där och är rädd för helt vanlig mat och vågar inte äta något annan än bananer. Så länge de är ekologiska alltså. Men hörni, Ida Wargs skräckpropagande stämmer inte.

DET FINNS INGET SOM DU ALDRIG BORDE KÖPA. DU KAN ÄTA ALLT I RIMLIGA MÄNGDER. ÄVEN CHIPS, GODIS OCH SUPERGENMODIFIERADE MAJSKOLVAR. JAG LOVAR. DU KOMMER TILL OCH MED FÖRMODLIGENBLI GLADARE AV ATT SLUTA FÖRBJUDA MASSA SAKER.

P.s: Hon har lagt upp en lite mer ingående förklaring efteråt som du hittar här, men jag känner att jag inte blev särskilt klokare.

P.s 2: Om du vill höra någon säga typ det här fast på ett mycket smartare sätt bör du kolla in Matgeeken.



Kroppspositivitet

Det stora jeansexperimentet: 1 storlek – 6 jeans

De flesta har förmodligen märkt att klädstorleken kan variera enormt mycket från en butik till en annan. Men hur mycket skiljer det sig egentligen? Det testade jag idag, genom att prova sex jeans från olika affärer – i samma storlek. Resultatet ser ni nedan.

Började med Lindex. Kändes bra, bestämde mig för en storlek som ändå kändes aningen för stor (nej, jag kommer inte skriva ut några storlekar för det känns bara onödigt).

Därefter gick jag till H&M. Deras jeans anges i tum och vem fan vet hur många tum man är på bredden? Hjälpsamt nog finns det en tabell på hemsidan så att jag kan räkna om storleken utifrån vad som passade på Lindex. Det gick sådär.

Kommer till Kappahl och ordningen är återställd. Jeansen känns bra och rätt bekväma. Den här jeansprovningen ska nog gå bra, det var kanske bara H&M som hade en konstig omvandlingstabell.

Och såhär ser det ut några minuter senare i provrummet på Gina Tricot. Dubbelkollar storlek och ja, det är exakt samma som jag hade på Lindex.

På BikBok får jag på mig deras superstretchiga jeans, men eftersom det mer liknar tights än jeans bestämmer jag mig för att testa deras Girlfriend jeans. Den största storleken. Jag vet inte vilken flickvän de är till för, men det är i alla fall inte mig.

Avslutar med att prova ett par jeans från Replay och ett par från Lee för att liksom standardisera testet. Tänker att det är klassiska jeansmärken som borde ha rätt rimliga storlekar. Och se där, det var ju inga problem! I min iver att få ta av mig byxorna (att prova jeans suger) glömde jag att ta kort på jeansen från Lee men båda passade bra, trots att det var exakt samma storlek som på H&M.

Inget vetenskapligt text

Nu påstår jag inte att det här är något vetenskapligt test av olika butikers klädstorlekar. Jag var som sagt tvungen att omvandla storlekarna eftersom de flesta angavs i 32-42ish medan andra i tum. Och jag försökte välja jeans som hade lite stretch utan att vara som leggings och hyfsat raka modeller, men jag hade inte tid att gå igenom hela sortimentet direkt. Jag kan alltså inte till hundra procent lova att det här ger en rättvis bild.

Men även om en kanske ska vara beredd på en viss variation beroende på märke och modell så måste ni väl hålla med om att det här är en orimligt stor skillnad med tanke på att det är i princip samma storlek? Det är så himla opraktiskt, tänk vad smidigt om jag bara hade kunnat gå in i en affär och utgå från att en viss storlek kommer passa mig. Så mycket snabbare det hade gått och så mycket mer jag hade shoppat (okej, det kanske är lika bra då).

Krossad självbild

Men det största problemet är att kvinnor faktiskt mår dåligt av detta. För en del av er kanske det låter löjligt, för det är ju bara en siffra. Men så många unga kvinnor – och även äldre – ser inte bara på XS eller XL som storlekar, utan något som definierar dem. För hur många har inte någon gång fått sin självbild krossad i ett provrum? Jag är i alla fall en av dem.

Och när jag någon gång stod där och var totalt förtvivlad över att en storlek “som borde passa” inte gjorde det önskar jag att jag hade sett det här inlägget. För fan vad mycket tid man har lagt på något som inte spelar en enda jävla roll.

P.s om någon undrar så var inte mina trosor lämpliga för de här bilderna så jag har träningsshorts under. Det är ej kalsonger.



Träning

Personliga tränare – era klienter är inga skyltdockor

Om personliga tränare som prioriterar bra före- och efterbilder att dela på sociala medier framför klientens välmående.

Igår la ja upp bilden ovan på Instagram för att visa hur lätt det är att förfalska före- och efterbilder, och i synnerhet varför du inte ska lita på en personlig tränare som marknadsför sig med den här typen av bilder. Det som skiljer de här bilderna från varandra är alltså max två minuter, en annan position, lite mer kontraster och några gropar som har suddats bort från låren.

Många personliga tränare bygger i princip upp sitt rykte enbart på den här typen av bilder på sina klienter. Det behöver inte vara något fel med det – det är trots allt ett konkret sätt att se vad den här personliga tränaren har åstadkommit, så länge man är medveten om hur lätt det är att manipulera bilderna.

Men efter att jag la upp inlägget igår har jag förstått att före- och efterhetsen (som jag kallar det i ett blogginlägg jag skrev här) i många fall har gått alldeles för långt, och att det finns vissa personliga tränare som prioriterar de här bilderna framför klientens välmående och faktiska resultat.

Efteråt har jag nämligen fått två meddelanden från personer som berättar om hur personliga tränare pressar klienterna till bilderna, och öppet manipulerar dem för att de ska se så effektfulla som möjligt ut. Så vitt jag vet har de här människorna inget med varandra att göra, och de pratar om olika personliga tränare.

Osmickrande underkläder

En av dem skriver om hur hon uppmuntrades att ta med sig osmickrande underkläder till det första mötet, och att hon allra helst skulle ha så dålig hållning som möjligt när före-fotot togs. “Om du vet att du blir uppblåst av något är det ingen dum idé att äta en liten bit av det innan” fick hon höra.

Den andra tyckte det var märkligt att det ens skulle tas foto i bara underkläder vid varje träningstillfälle. Hon skriver att hon just då höll på att återhämta sig från ätstörningar och ville bara bli starkare och friskare, och hade därför inga utseendemässiga mål som kunde mätas med hjälp av bilder.

När hon påtalade detta fick hon höra att det inte var för hennes skull, utan att de här bilderna skulle läggas ut på sociala medier. Eftersom PT:n har många följare var klienten inte helt bekväm med det, och ville att han skulle låta bli. Då berättade han att det var ett krav från hans sida för att hon över huvud taget skulle bli tränad.

Redan utsatta

Det har alltså inte ens gått ett dygn sedan jag la upp den här bilden på Instagram, och redan har två personer hört av sig. Så även om jag förstår att de flesta personliga tränarna aldrig skulle använda dessa metoder så känns det högst troligt att de här personerna inte är ensamma.

För dig som PT kanske det inte känns som en stor grej. Oftast är nog klienterna glada efteråt när de har den där före-bilden och kan jämföra resultaten. Många känner sig nog också bara smickrade när de får se sina resultat delas på sociala medier.

Men många som anställer en personlig tränare känner sig redan rätt utsatta. De söker oftast hjälp för att de har något specifikt de vill ändra med sin kropp, och de är kanske inte vana vid träningsmiljön. Att behöva klä av sig och ta bilder, som dessutom är avsiktligt osmickrande, bör definitivt inte vara något krav.

Positiva effekter på insidan

Och om det är något dessa bilder uppmuntrar till är det att se på träning som något ytligt, som bara påverkar utsidan. Allra helst borde du som PT visa dina klienter vilka positiva effekter träning kan ha på insidan och på den mentala hälsan, så att de vill fortsätta träna även efter att de har fått resultaten de vill ha.

Men jag antar att det inte lockar lika många likes.



Träning

De 5 enklaste träningsreglerna du någonsin behöver höra

Tycker du träning verkar krångligt? Här hittar du allt du behöver veta i fem ynka punkter.

För många känns träning som något jobbigt och komplicerat, och därför är det många som blir avskräckta. De här träningsreglerna kommer förmodligen inte göra dig till någon världsmästare i styrkelyft eller någon fitnessgren, men det är faktiskt det enda du behöver veta om träning. Sedan är det bara att sätta igång på egen hand.

1. Ibland måste du ta i

Att hålla kroppen och knoppen hyfsat hälsosam är egentligen rätt enkelt, allt du behöver göra är att ibland få upp pulsen så högt att du inte kan föra en normal konversation samtidigt och då och då anstränga musklerna mer än vad som känns bekvämt.

Hur du gör det spelar faktiskt ingen roll, och inte heller om du gör det på en och samma gång eller på separata pass. Det viktigaste är att det sker regelbundet, gärna några gånger i veckan. Och kom ihåg att det inte behöver vara stenhård träning, du ska helst inte kräkas efteråt. Bara du lämnar din komfortzon en liten stund liksom.

2. Du är inte så himla unik

Det här säger jag inte för att vara taskig, utan för att du ska slippa uppfinna hjulet ännu en gång. Alla reagerar visserligen inte likadant på samma typ av träning, men våra kroppar är ändå ungefär likadana och fungerar på samma sätt. Om många har fått bra resultat av ett träningsprogram är alltså chanserna stora för att det kommer funka även för dig.

Visst hade det bästa varit om ditt program bestod av övningar som är anpassade efter just dina mål och din erfarenhetsnivå, men alla har varken råd eller lust att anställa en PT. En enkel googling på “träningsprogram styrka” kommer förmodligen ge dig helt okej resultat – betydligt bättre än om du hade struntat i det helt. (Obs jag tar inte ansvar om du googlar fram något jättekonstigt program)

3. Du behöver vila

Fitnessfolk gillar att tagga sina bilder med #aldrigvila, men det är en riktigt dålig strategi. Du behöver faktiskt vila ibland för att ge kroppen en chans att återhämta sig. Visst, har du ett välplanerat träningsprogram kan du förmodligen komma undan med att vila max en gång i veckan – men de flesta av oss behöver minst en vilodag.

Det är inte minst viktigt för psyket, och för att det inte ska kännas astråkigt att gå och träna varenda dag. Dina vilodagar kan bestå av lugna promenader, enklare rörlighetsträning eller gött soffhäng och en bra film. Välj själv.

4. Det behövs inga kosttillskott

Har du brist på något ämne eller svårt att få i dig tillräcklig mängd av något särskilt bör du givetvis kompensera för det med kosttillskott. Men när det kommer till träningsrelaterade kosttillskott finns det faktiskt inga du behöver – trots att det kan verka så bland de stora fitnessprofilerna.

Många tillskott har ett syfte – proteinpulver kan smaka gott och genom att höja proteinintaget kan du faktiskt få bättre resultat av träningen. På samma sätt kan en PWO-mix vara motivationshöjande och framför allt uppiggande inför ett träningspass. Men du behöver inget av det, så om du tycker att alla tillskott är förvirrande kan du bara skippa det.

5. Situps bränner inte fett

Så här är det: PUNKTFÖRBRÄNNING FUNGERAR INTE. Du kommer inte bli av med en enda millimeter magfett genom att göra massa situps. Och faktum är att träning generellt är en rätt dålig metod för viktnedgång, vilket jag har skrivit mer om här.

Hur stor fettmassa du har på kroppen bör du med fördel reglera genom kosten du äter – se istället träning som ett verktyg för att hålla dig frisk och stark.



Hälsa

Därför kan vin och chips vara hälsosammare än proteinshakes och grönsaker

Därför tänker jag inte skippa vin och chips – och det tycker inte jag att du ska göra heller.

Jag har fått några kommentarer om min alkoholkonsumtion på sistone, eller mer specifikt om att jag är en dålig förebild som lägger upp bilder där jag dricker vin eller andra alkoholhaltiga drycker. Och med “på sistone” menar jag sedan jag skrev det här blogginlägget där jag antydde att Bianca Ingrosso var en dålig förebild som la upp en typisk matdag innehållande knappt 1 000 kalorier (att det är henne jag syftar på i inlägget är inte direkt någon hemlighet eftersom hon kommenterade själv).

Så, jag antar att det är ett gäng Bianca-fans jag har att göra med, som vill hitta något att anklaga mig för. Men jag gillar att prata vin så det kan vi väl göra ett tag. För alkohol är inte nyttigt. Det kan leda till beroende och skada dig både psykiskt och fysiskt. Det kan definitivt leda till försämrade träningsresultat (även om effekten inte är så stor som många tror) och det innehåller kalorier utan att ge särskilt mycket näring. Men jag tänker inte säga att du borde avstå från det – och själv tänker jag absolut inte göra det.

Balans

Trots allt detta tycker jag nämligen att alkohol har en naturlig plats i en hälsosam livsstil, om man gillar det alltså. På samma sätt som jag tycker att chips, godis, pannkakor, kanelbullar och allt annat man gillar har det. För som så ofta annars handlar det om det där tråkiga ordet: balans. Balansen mellan det tråkiga och det roliga, det nyttiga och det onyttiga. Den där balansen som gör att det onyttiga – i det här fallet alkohol och chips – faktiskt till och med blir nyttigt.

För problemet är att många tror att de måste vara supernyttiga för att få resultat av träningen, så de börjar träna och undviker samtidigt chipsen och godiset och alkoholen och har det astråkigt istället. Efter några månader inser de att det där med träning inte var så himla kul och återgår till det normala livet – med chips och godis och alkohol men utan träning. Känner du igen dig?

Hållbar vana

Ett betydligt bättre alternativ hade varit att fortsätta äta som vanligt och dessutom börja träna. Jag tror faktiskt chanserna att du fortfarande hade tränat efter ett år hade varit flera gånger större om du hade gjort det. För ärligt talat, hur många pallar egentligen träna fem dagar i veckan och äta morötter och dricka proteinshakes hela dagarna? Ja, betydligt färre än de som pallar träna fem dagar i veckan och dessutom dricker ett och annat vinglas och äter chips ibland.

Jag kan dessutom garantera att vinet och chipsen kommer smaka betydligt godare efter ett hårt träningspass. Givetvis handlar det inte om att bli full varje dag eller äta chips till varje måltid, men det tror jag att ni förstår. Det jag pratar om är att behålla sånt där som gör livet lite mer njutningsfullt, som du kanske ser fram emot efter träningen och som får dig att göra klart det där passet. Det kanske till och med gör dig hälsosammare i slutändan.

Hellre ett gäng extrakilon

Och så får vi inte glömma det där med att hälsa inte bara handlar om hur stark, smal eller vältränad du är utan också hur du mår rent psykiskt. Hade jag druckit shakes med proteinpulver istället för glas med vin hade jag säkerligen fått bättre träningsresultat, och om jag hade bytt ut chipsen mot selleri hade jag med stor sannolikhet gått ner några kilon.

Men jag har gjort just det. Jag har räknat varenda liten kalori jag har stoppat i mig och jag har undvikt all form av socker. Jag har varit betydligt smalare och inte ätit chips på evigheter. Och det gjorde mig så fruktansvärt olycklig, så kom inte och säg att det bara handlar om att vänja sig.

Jag gör hellre som på bilden – sitter på en flamingo (inte den viktigaste detaljen men värt att nämna) med ett vinglas i handen, ett gäng extrakilon på kroppen och muskler som värker efter träningspasset jag nyss avslutade. Det är liksom sånt som gör livet rätt nice.



Kroppspositivitet

Tre myter som gör att kvinnor inte vågar träna styrka

Många kvinnor är rädda för att lyfta vikter – det beror bland annat på de här tre myterna.

1. Att kvinnor ska se ut på ett sätt

Många kvinnor är rädda för att träna tung styrketräning eftersom de tror att de plötsligt kommer vakna upp med gigantiska muskler och se “manlig” ut. Tro mig, det finns absolut noll risk för att det kommer hända.

Vi kvinnor har en annan hormonuppsättning än män och har därmed betydligt sämre förutsättningar för att bygga muskelmassa. Kvinnorna som du ser med riktigt stora muskler har kämpat hårt för att komma dit – och det är inte helt omöjligt att de har använt olagliga preparat.

Dessutom tycker jag det är dags att sluta se muskler som något manligt. Muskler gör oss starka och hjälper oss att hålla oss borta från skador, och det tycker jag inte ska vara reserverat för endast män. Muskler bör vara något könlöst eftersom alla – precis alla – har nytta av det.

För tanken på att män ska vara muskulösa och kvinnor smala gör bara oss olyckliga. Det leder till att kvinnor spenderar timmar på löpbanden och ständigt är hungriga. Börjar du äta mer för att orka lyfta vikter är chansen stor att du snart komma vara i ditt livs form både fysiskt och psykiskt, eftersom styrketräning inte bara gör dig stark och frisk – det ger dessutom en garanterad självförtroendeboost.

2. Att kvinnor måste träna annorlunda

Den här myten finns det många personliga tränare och kosttillskottförsäljare som vill ska leva kvar. Många tjänar nämligen pengar på att kränga värdelösa träningsprogram som påstås vara utformade för just kvinnor.

Men faktum är att våra muskler reagerar precis likadant som mäns – de ser likadana ut och växer av samma typ av träning. Den enda skillnaden är då att de inte växer lika snabbt eftersom vi bland annat har mindre testosteron.

Detsamma gäller kosten – om det inte handlar om ett specifikt ämne som menstruerande kvinnor har större risk att få brist på så är det ett tydligt varningstecken om det står “för kvinnor”.

Det här är viktigt att veta eftersom träning blir så mycket enklare när man inser att man inte är någon särgrupp som kräver annorlunda träning.

3. Att styrketräning är svårt och farligt

Även den här myten har många personliga tränare och gymägare anledning att sprida vidare. För när vi tror att styrketräning är något oerhört avancerat kommer vi inte våga ta oss till gymmet och börja träna på egen hand – vi tror att vi behöver köpa massor av dyra PT-tjänster istället.

Och det kan vara en bra idé att börja träna med en personlig tränare – men då främst för att du kommer känna dig säkrare och våga ta för dig. Men för att börja lyfta vikter är det inte nödvändigt.

Faktum är att det är löjligt enkelt att bygga muskler och bli stark. Det du behöver göra är att belasta musklerna med hjälp av styrketräning, göra det regelbundet och hela tiden utvecklas genom att göra fler repetitioner eller lyfta tyngre vikter. Det behöver inte ens vara en skivstång eller hantlar, utan duger alldeles utmärkt med till exempel en sten.

Lägg till lite extra protein i kosten så är du hemma – oavsett vad du har mellan benen. Efter ett tag kan du behöva tänka mer på progression, frekvens och andra variabler men i början duger det här utmärkt.

Många kvinnor är också rädda för att skada sig när de börjar träna styrka. Men så länge du börjar försiktigt och tänker på tekniken behöver du inte vara särskilt orolig. Styrketräning är en betydligt säkrare aktivitet jämfört med exempelvis löpning eller fotboll.

Dessutom är skaderisken betydligt högre av att bara sitta hemma utan att belasta musklerna.



Kroppspositivitet

Så var min sommar utan en “sommarkropp”

Innan sommaren pratade alla om hur viktigt det är att skaffa en sommarkropp eller komma i form för stranden – jag struntade i det och upptäckte något chockerande!

På instagram, i träningsforum, i tidningar, på tv – överallt gav alla tips och råd om hur man får en sommarkropp för några månader sedan. De sas att det var viktigt för att inte behöva gömma sig på stranden, för att trivas i bikini eller kunna ha på sig korta shorts. Precis som varje år.

Själv gjorde jag inget av det. Jag gick inte ner ett kilogram, jag ansträngde mig inte för att få bort en enda cellulit och jag försökte inte “tona” något (förutom håret, men tydligen går det inte att ha rosa hår om man ska bada hela dagarna).

Sommaren är visserligen inte slut än, men min semester är det så därför tänkte jag ge en liten sammanfattning av hur min sommar har varit UTAN det som konstigt nog kallas en sommarkropp.

1. Jag har hoppat. Och badat. Och hoppat igen.

2. Jag har druckit vin alldeles för ofta, och ett och annat glas mojito. Jag har även ätit precis vad jag vill.

3. Jag har spenderat mycket tid på diverse flytleksaker. Här ser ni flamingon Folke!

4. Jag har lyft tunga vikter. Inte enligt någon plan, utan bara när och hur jag vill. Inte ett enda pass har haft som syfte att vara “fettförbrännande” eller “tonande”.

5. Jag har också dansat! Inte minst i slow motion. (Och som ni ser, även fått över 10 000 följare. Förmodligen för att jag har gjort just allt detta utan att ha en “sommarkropp”)

Slutsats

Det verkar alltså som att det gick hur bra som helst att bada, dansa, hoppa, ha på sig bikini och göra typiska sommarsaker utan en sommarkropp. Tvärtom har jag haft en alldeles fantastisk semester utan krav och ångest, och med massor av härliga dopp. Märkligt va?

Så om du inte redan visste det så behöver du inte förändra din kropp ett enda dugg för att ha en bra sommar. Skönt att kunna fastställa det så att alla kan sluta prata om sommarkroppen som något annat än en helt vanlig kropp på sommaren.



Hälsa

Att ta ansvar för sina följare – ännu en gång

Att lägga ut en “typisk matdag” innehållande max 1000 kalorier är inte att ta ansvar för sina följare enligt mig.

Jag har tidigare kritiserat inflytelserika personer som jag inte anser tar ansvar för sina följare, till exempel här. Ni kanske är trötta på det, men jag tänker inte sluta. Jag tänker göra det igen och förmodligen flera gånger till eftersom jag tycker att det är viktigt. För att det finns så många med inflytande och makt som får personer att må dåligt.

Den här gången handlar det om en ung kvinna från en känd familj. Ni kan läsa om allt det här på diverse skvallersidor, men jag väljer ändå att inte skriva ut hennes namn eftersom det inte bara är riktat mot henne. Det handlar om alla där ute med ett stort inflytande – speciellt de med en många unga följare, som den här personen har.

Glömt potatisen?

Det låter förmodligen som en petitess. Allt handlar nämligen om att den här personen har lagt upp bilder på vad hon har ätit under en dag. Bilderna ser ungefär ut som matbilder brukar i sociala medier – det är färgglatt, fint upplagd och man undrar om hon har glömt potatisen eller om den kanske ligger på en tallrik bredvid? Det är inget ovanligt.

Men om man som jag har en lång bakgrund av kaloriräknande bakom sig inser man snabbt att något inte stämmer. Och efter en snabb kontrollräkning kommer jag fram till att det är ungefär 1000 kalorier som ligger där på tallrikarna. Det motsvarar en rätt hård diet – vilket inte direkt riktigt känns rimligt för någon som är frisk och enligt egen utsago inte försöker gå ner i vikt.

Efter en hel del kritik kommer hon med svaren: “Trodde nog att folk skulle förstå att detta var en dag ur mitt liv. Ni har ju sett hur mycket pasta, pizza och allt sånt som jag kontant äter, ni vet ju att jag inte är något hälsofreak direkt…” samt den klassiska “Jag är heller inte här för att jag blivit utsedd till att vara en förebild och har aldrig bett om det heller”.

Kan inte avsäga ansvaret

För det första – du är en förebild. Du kanske inte har bett om det, men du lär vara medveten om att många personer läser det du skriver och följer dig på sociala medier. Har du en offentlig blogg och ett publikt instagramkonto som du uppdaterar regelbundet kan du liksom inte avsäga dig det ansvaret. Det är inte något du behöver ta hänsyn till, men i så fall får du stå ut med kritik. Som det här.

Så, vi har slagit fast att du troligen redan vet att du har många följare och att många läser det du skriver. Förmodligen är du medveten om att många också ser upp till dig och försöker vara som dig. Det är något som är rätt viktigt att ta i beaktande när man lägger upp en typisk matdag. Den här bloggaren uppger själv att hon har haft bulimi, och borde därmed själv veta att sociala medier kan spela en stor roll när det kommer till ätstörningar.

Anstränga sig

Hur kan man då tycka att det känns rimligt att lägga upp en matdag som är ett undantag, och inte “som hon egentligen äter”? Och varför inte anstränga sig för att vara en god förebild och lägga upp en rimlig mängd mat, eller kanske till och med vänta med att göra det här inlägget tills hon har en normal matdag? Det handlar alltså inte om att hon inte får äta som hon vill – även om jag tycker det verkar väldigt tråkigt – utan om att ta ansvar för sina följare.

För jag vet att hon har många unga följare som ser upp till henne och anstränger sig för att se ut som henne. Jag kan slå vad om att en del av dem kände att de kanske borde äta mindre portioner när de läste inlägget. Att de borde börja skippa potatisen och såsen, och sluta äta mellanmål. För då kanske man ser ut som henne.

Så hade i alla fall jag känt för bara några år sedan. Och ärligt talat hade jag kunnat göra det även idag, om min idol hade lagt upp ett liknande inlägg på en dålig dag då självförtroendet inte var på topp.

P.s: Bilden är inte från bloggaren eftersom jag inte vill bli stämd (och inte har uppenbarligen någon aning om hur upphovsrättslagen fungerar). Det var betydligt mindre mat på hennes tallrik med lax och broccoli.

P.s 2: Jag förtydligar: jag har inget emot personen i fråga, hon är säkert supergullig. Men jag tycker det är viktigt att lyfta fram det här.



Kroppspositivitet

Till företagen – Därför borde jag (och andra icke-smala) vara med i era reklamer

Ny forskning visar att plus size-modeller kan gynna både oss konsumenter och företagen.

Med tanke på rubriken kanske ni tror att jag är ute och fiskar efter modelljobb, men det är inte riktigt syftet. Istället vill jag belysa en ny studie (som du hittar här), och som visar på ännu en anledning till varför vi borde sluta vara så himla smalhetsfixerade.

Studien gick ut på att 49 kvinnor fick se olika bilder, samtidigt som forskarna analyserade hur de reagerade – bland annat genom att mäta pulsen och att helt enkelt ställa frågor. Resultaten visar att både företagen bakom reklamer och vi konsumenter skulle kunna gynnas om vi fick se modeller i större storlekar i reklamerna.

Win-win

När studiedeltagarna fick se bilder där kvinnorna var medelstora eller så kallade “plus size” fick de nämligen inte bara ett bättre självförtroende – de var också mer uppmärksamma och kunde efteråt komma ihåg fler detaljer om dessa bilder än de med smala kvinnor.

Jag tycker att det här är en riktigt häftig slutsats eftersom det innebär att företag som använder större modeller i sina reklamer kan få ett bättre genomslag – samtidigt som färre personer kommer må dåligt av att se dem! Win-win alltså!

Fler anledningar

När jag ändå är inne på ämnet kan ni företag få fler anledningar till att inte enbart använda personer som är supersmala i era reklamer:

  1. För att även tjocka kan ta på sig kläder och ställa sig framför en kamera. Jag lovar att det inte bara är smala som har den förmågan, bevis finns på bilden ovan (även om det inte är så mycket kläder att tala om).
  2. För att även tjocka köper saker, och vill kunna identifiera sig med modellerna som bär dem.
  3. För att även tjocka kan vara sjukt snygga.

P.s: Som vanligt menar jag inget illa mot er smala, och jag är ärligt talat lite trött på att alltid behöva poängtera detta. Lyssna nu: man kan säga att fler än smala ska  accepteras utan att mena att inga smala ska det. Okej?