Mot tyngre lyft

Den oviktiga vikten

Jag blir ibland förbannad när jag tänker på hur många som har låtit sina liv påverkas så mycket av siffrorna på vågen. Jag blir förbannad när jag tänker på hur många som har mått dåligt, spytt upp maten, vägrat äta, blivit inlagda på sjukhus och till och med dött av den siffran. Tänk hur en siffra som egentligen inte berättar någonting alls kan ställa till så mycket.

Jag har verkligen varit tvungen inse hur obetydlig kroppsvikten är. Som ni kan läsa här så har jag en sjukdom som innebär att jag inte har någon naturlig hormonproduktion. Bland annat kan jag inte producera kortisol och måste därmed ersätta den funktionen med kortison. Många av er är nog bekanta med många av de biverkningar som kortison kan ge – bland annat samlar man på sig vätska, lagrar mer fett och får större aptit.

Kortison är dock direkt livsuppehållande för mig, så även om jag gärna skulle slippa dessa biverkningar så kan jag inte det. Jag tar den minsta möjliga dosen varje dag för att minimera effekterna, men ibland måste jag ta extra mycket. Ni “normala” producerar mer kortisol när ni blir stressade, sjuka eller spända på något annat sätt – vid dessa tillfällen börjar jag må dåligt och måste knapra i mig extra mycket kortison, annars riskerar jag att behöva läggas in på sjukhuset med kortisondropp eller i värsta fall dö.

Ibland kan det här ske utan att jag förstår varför – kanske har jag tränat extra hårt, kanske har det varit extra stressigt på jobbet eller så har jag bara inte sovit tillräckligt bra. Oavsett vad så märker jag det snabbt eftersom jag blir seg i hjärnan, trött och hjärtat slår snabbare. Det här skedde senast för några veckor sedan, och eftersom jag var ensam hemma och ville undvika att behöva åka till sjukhuset så tog jag en väldigt stor dos kortison. Därefter var jag tvungen att ta lite extra kortison i några dagar för att inte “chocksänka” dosen.

Resultatet? En hel del kilon extra på vågen. Och även om jag själv vet anledningen bakom kilona så är det tufft eftersom jag inbillar mig att vågen berättar hur jag mår. Att jag slapp åka till sjukhuset och kunde träna som vanligt dagen efter tänkte jag inte lika mycket på just då när viktkurvan pekade uppåt. Jag har förstått att den där extra dosen av kortison kan vara livsavgörande, men jag vet att folk har dött av kortisonbrist eftersom de inte har velat ta sina piller och därmed riskerat att gå upp i vikt. Och jag är rädd att jag också hade tänkt så om jag hade varit tio år yngre och lite mer osäker.

Det här är bara ett exempel på hur de obetydliga siffrorna på vågen påverkar oss så orimligt mycket. Vikten kan påverkas av så många faktorer – hur mycket muskler du har, hur mycket du har kissat, var du befinner dig i din menscykel, om du har druckit alkohol, hur mycket du har tränat och så mycket mer. Ändå tror vi att siffran på vikten är en absolut sanning som vi låter avgöra hur vi lever våra liv. Det jag vill säga med det här är egentligen att jag önskar att vi kunde sluta fokusera så mycket på vikten, för den berättar inte någonting om hur smal du är, hur hälsosam du är eller hur du mår. Ändå kan den göra så jävla mycket skada.


Du kanske också gillar

1 Comments

  • Svara
    Erica
    15 mars, 2016 at 11:25

    Tack så mycket för detta inlägget! Jag har gått upp i vikt av mina antidepressiva, och när jag för några år sen slutade så kunde jag komma tillbaka till normalvikt igen, men på kuppen så kom ångesten tillbaka… Så nu är jag tillbaka med medicinering och vågen har börjat visa extrakilon igen. Även om jag vet att jag måste ha medicineringen för att kunna leva så blir man så ledsen när man ser alla smala och tränade människor och känner sig själv som en tjockis bara för att resultaten inte syns lika kraftigt på mig.

  • Lämna en kommentar