Mot tyngre lyft

Mindre krav är det nya svarta – inte muskler

Foto 2016-03-04 10 47 26

Med tyngre-tishan på för att visa att jag inte är ute efter bråk – jag tycker helt enkelt att ämnet är viktigt.

 

Det här inlägget är svar på en krönika från Tyngre som handlar om att muskler är det nya svarta. Jag tycker såklart att det är positivt att fler kvinnor vågar bygga muskler och bli starka, men jag menar att nya ideal är det sista vi behöver. Vi behöver istället göra det vi vill och mår bra av, och inte anpassa oss efter det som just nu anses vara idealkvinnan – oavsett om hon är pinnsmal som en modell eller muskulös som en fitnessatlet.

Den här artikeln från Tyngre delas ganska frekvent på sociala medier just nu. Och min spontana reaktion är att jag gillar den – artikeln hyllar nämligen kvinnor som mig, som lyfter tungt även om det går emot den kvinnliga normen. Den handlar också om hur kvinnor vågar ta för sig på gymmen och lyfta tungt, och det är ju fantastiskt. Så långt är allt bra, och något som jag själv hade kunnat skriva här.

Men den här artikeln lämnar mig ändå med en dålig eftersmak i slutändan. För i grund och botten är det här inte en artikel som uppmanar oss kvinnor till att göra det vi känner för, att vi ska stå emot ideal och bryta normer som det först kan verka. Den här artikeln befäster istället nya ideal som vi kvinnor ska förhålla sig till, även om jag förstår att det inte är skribentens uppsåt. Vi kan som exempel ta meningen: ”Jag applåderar er alla, för att ni långsamt vrider det ibland sjuka samhällsidealet mot något sunt. För det är väl klart att tjejer ska ha muskler, vara starka och få vara stolta över det?!”. Det är ordet ”ska” som jag tycker är problematisk i den meningen, eftersom vi härmed beläggs med ännu fler krav som vi ska uppnå för att bli idealkvinnan.

För mig är det enkelt att passa in i det här idealet – jag älskar att lyfta tungt och vara stark. Men samtidigt vet jag att alla inte gör det, och det behöver inte betyda att det är ”ohälsosamt”. För tänk om man hellre springer som motionsform? Kanske föredrar man att gå på Bodypump och Zumba för att hålla sig i form? Eller så trivs man med att träna lite lätt styrketräning någon gång i veckan, bara för hälsans skull och inte i syfte att bygga stora muskler och bli stark? Och de som har en sjukdom eller något annat handikapp som gör omöjligt att träna tungt? Känns det sunt och bra att de här personerna exkluderas från våra ”hälsosamma” ideal? Nej, vi har nog med krav på hur vi ska bete oss och se ut och vi behöver inte ännu ett.

Men självklart håller jag med om att det är positivt att vi tar avstånd ifrån idealen som kräver att kvinnor behöver svälta sig för att passa in. Men är det verkligen säkert att det starka och muskulösa idealet alltid är så hälsosamt? Kan inte ångesten över ett missat träningspass vara lika ohälsosam som ångesten över att man har ätit en kaka för mycket? Och så får vi inte glömma att muskler inte alltid innebär en hälsosam syn på maten – många av de muskulösa och starka kvinnorna vi ser på sociala medier följer en strikt diet för att deras väldefinierade muskler inte ska skymmas av en normal fettprocent.

Nu kanske ni tycker att jag är lite väl hård mot Sebastian Avindell som har skrivit artikeln, men det är egentligen inte riktat mot honom. Det är bara ett exempel på många artiklar med samma tema (som ”konstigt nog” ofta är skrivna av män), där syftet är att framhålla det hälsosamma idealet och främja en positiv kroppssyn men där effekten snarare blir motsatt. Det jag vänder mig mot är hela ”muskler är det nya svarta” och ”strong is the new skinny”-tänket, där kvinnor aldrig får vara precis som de vill utan alltid måste upprätthålla ett ideal.


Du kanske också gillar

1 Comments

  • Svara
    Liselotte
    6 mars, 2016 at 15:07

    Skrev en (delvis forskningsbaserad) artikel på temat för något år sedan:
    http://livskick.nu/ideal-som-ideal-om-varfor-strong-is-the-new-skinny-inte-enbart-bor-hyllas/

    Håller med andra ord helt med dig!

  • Lämna en kommentar