Kroppspositivitet

Ohälsohets inom feminismen?

Är det inte okej att träna och vara hälsosam som feminist?

De senaste dagarna har en diskussion om så kallad “ohälsohets” startat, specifikt om huruvida en ohälsosam livsstil uppmuntras inom den feministiska rörelsen. Jessica Almenäs med fler menar att de inte känner sig välkomna inom feminismen, och att de inte tycker att det verkar vara accepterat att vara vältränad och smal som feminist.

Och det är såklart fruktansvärt om de bokstavligt talat har fått höra det från feminister – i så fall är ju personerna som säger så inga feminister egentligen. För kroppspositivismen, som är en viktig del av feminismen, innebär att alla kroppar är lika värda. Oavsett om de är tjocka och vältränade, smala och otränade, tjocka och otränade eller smala och vältränade. Men även om alla ska vara välkomna tycker jag också att det är naturligt att icke-smala tar större plats inom feminismen – för det är det enda stället där vi får göra det.

För många av oss som inte är smala så är den feministiska rörelsen den enda situationen där vi tillåts vara tjocka och inte behöver gömma oss. Och för många är de feministiska kretsarna det enda utrymmet där ingen klankar ner på dem, ingen kommenterar vikten eller påpekar hur de äter.

Hyllar smala kroppen

Och ja, jag vet att det händer att även ni som är smala får kommentarer. Innan jag fick min sjukdom var jag underviktig, och fick ofta höra att jag borde gå upp i vikt. Och det sårade, såklart. Men sedan räckte det med att sätta på tv:n eller öppna en tidning för att få bekräftat att det är bra att vara smal. För hela vårt samhälle hyllar den smala kroppen.

Ja, möjligtvis förutom i den feministiska rörelsen då. Inte så att smala inte är välkomna, utan genom att det inte är den normativa kroppen som får mest uppmärksamhet. Därför kan jag inte låta bli att tycka att det kan vara en bra idé att ta ett steg tillbaka, och låta oss icke-smala gilla och hylla våra kroppar för en gångs skull – precis som ni får göra hela tiden och i alla sammanhang annars.

Inte i centrum för en gångs skull

Och när Jessica & co menar att träning och hälsa inte accepteras i feministiska kretsar kan jag verkligen inte hålla med. Jag som skriver om träning hela tiden har massor av feministiska följare som är tacksamma över att jag skriver om träning och hälsa på ett sätt som motiverar, utan att uppmuntra till vikthets eller ge ångest.

Kanske handlar det helt enkelt om att smala för en gångs skull inte får vara i centrum – och att de inte är vana vid det?

P.s jag hoppas att Jessica förstår att det här bara är ett inlägg i en debatt som jag tycker är viktig – och att jag inte är ute efter bråk, utan tycker att du är en grym kvinna med bra värderingar 🙂


Du kanske också gillar

8 Kommentarer

  • Svara
    Clara
    25 april, 2017 at 15:51

    Har nyss hittat din blogg och den har snabbt blivit en av mina favoriter utav de träningsbloggar jag läser. Du är så vettig! Vill trycka tusen ggr på like på den här texten.

  • Svara
    Emma
    26 april, 2017 at 11:19

    Feminist här! Håller med tidigare kommentar, du är verkligen en av mina favoritbloggare, både med bästa träningstipsen, men även med en kropp utanför det “normativa”, älskart’! Stor kram och bara massa kärlek från mig, håller förövrigt med – smala kroppar blir ju bekräftade hela tiden, bara för att det inte är så inom feminismen jämnt betyder det ju inte att “de kropparna” inte är välkomna 🙂

    • Sara Dahlström
      Svara
      Sara Dahlström
      3 maj, 2017 at 16:13

      Vad snäll du är och vad glad jag blir, kram och kärlek till dig också 🙂

  • Svara
    Joanna
    26 april, 2017 at 14:38

    Gillar din blogg oerhört mycket. Keep it up!

  • Svara
    Magda
    3 maj, 2017 at 07:40

    Bra skrivet! Håller helt med om att alla kroppar ska få hyllas men jag måste säga att jag känner igen mig i det Jessica Almenäs med flera pratat om. En del “feminister” tycker inte att smala människor ska få visa upp sin kropp för att man stärker den normativa bilden av hur en kropp ska se ut, vilket jag tycker är fel.
    Själv klassas jag som smal och vältränad men har både muskler och fett som får mig att se lite större ut, långt ifrån pinnsmal alltså. Något jag stör mig på är att jag inte kan säga att jag har stora lår utan att det klassas som en negativ kommentar om mig själv… Jag är nöjd med min kropp men tycker det är irriterande att folk måste svara “nej de är inte alls stora”. Som om det är bättre att de är smala…
    Aja, du verkar vara en grymt stark tjej och ser fram emot att följa din resa ?

  • Lämna en kommentar