Träning

Så blev träning min terapi

Så har träningen blivit min terapi, istället för något ångestframkallande och prestationsfyllt.

Om jag ska vara ärlig så är jag inte den mest stabila personen rent psykiskt. Den senaste veckan har jag haft en period med mycket ångest, något jag får då och då. I torsdags fick jag dessutom veta att min bästa vän och finaste hund Ludwig har gått bort. Det gör ont i hela kroppen och jag håller på att börja gråta minst en gång i timmen.

Det är i den här situationen jag har som mest nytta av min träning. Många tror att jag tränar för att vinna tävlingar, för att bygga muskler eller något annat, och även om allt det där såklart är kul så är det inte den huvudsakliga anledningen till att jag går till gymmet i princip varje dag. Den främsta anledningen är att det fungerar som en slags terapi, som hjälper mig att hantera resten av livet.

Träningen hjälper mig att bygga självförtroende för att våga ta plats, ger energi som hjälper mig att orka vardagen och ger mig möjligheten att få utlopp för alla känslorna jag håller inne. Och så är det inte minst en tid på dygnet då jag inte behöver tänka på något annat än mig själv och vikterna på stången.

Jag vet att det känns främmande för många av er, som mest kopplar träning till prestationskrav och ångest. Och tro mig, jag vet hur det är – det var inte länge sedan jag själv var där. Därför delar jag här med mig av mina tre bästa tips på saker som har hjälpt mig att göra träning till något positivt och terapeutiskt, istället för ångestframkallande och kravfyllt.

1. Träna det du gillar

Jag har stått på crosstrainern med tårar i ögonen för att jag avskydde det så mycket, och känt av en enorm klump i magen när jag har bokat in mig på spinningpass för att jag verkligen inte ville det (men trodde att jag var tvungen eftersom jag, ve och fasa, kunde bli tjock annars).

Även om konditionsträning rent teoretiskt har positiva effekter för den psykiska hälsan – forskning har visat att det är lika effektivt som antidepressiva – så är jag hundra procent säker på att jag inte tog del av några av dem. Tvärtom gav det mig ångest och ledde till att jag fick en extremt snedvriden syn på träning.

Men så upptäckte jag träningsformen jag gillar, det vill säga att lyfta tungt, och effekten på den psykiska hälsan är som natt och dag. Så om du inte känner att du får någon glädje av träningsformen du sysslar med är mitt bästa tips att testa något nytt. Det är inte säkert att den bästa träningen för dig är den mest optimala för dina mål, men i slutändan kommer det förmodligen vara det du får bäst resultat av.

2. Planera inte för mycket

Jag har många gånger lagt upp en detaljerad träningsplan, där jag skriver exakt vilka övningar jag ska göra, i vilken ordning de ska genomföras och hur många repetitioner jag ska göra med en viss vikt. Och så har jag kommit till gymmet och struntat totalt i det, för att istället göra det jag känner för.

Och nu på sistone har jag insett att det inte bara är okej, utan att det snarare är positivt. Det hjälper mig att lyssna på min kropp och vad jag känner, istället för att följa en stelbent plan. Numera lägger jag därför upp träningsplaner som låter mig ta hänsyn till dagsformen och vad jag känner att jag behöver just idag.

Jag kan till exempel bestämma hur många gånger i veckan jag ska göra alla baslyften, men inte vilken dag jag ska göra vilka. Jag planerar också hur många repetitioner jag ska göra och ungefär hur många set, men istället för att använda en förutbestämd vikt så väljer jag en som känns lagom just då och där.

3. Sätt inte för höga mål

Det är inget fel med mål – själv har jag oftast någon tävling inbokad eftersom det ger mig träningsmotivation. Men det är viktigt att hitta en balans när man sätter mål, något som kan vara extremt svårt. Jag har själv många gånger satt alldeles för höga mål.

Det har gett mig prestationsångest, ökad stress och fått mig att känna mig misslyckad när jag inte har kunnat uppnå dem. Och så har de inte sällan resulterat i skador, eftersom jag har skyndat för mycket och därmed ökat volymen och intensiteten för snabbt.

Numera är jag därför noga med att sätta mål som jag vet är realistiska, och ger mig tillåtelse att anpassa dem om jag märker att träningen inte går som förväntat. På så sätt ger målen mig motivation och gör träningen rolig, istället för att förstöra träningsglädjen.

P.s den enda kopplingen mellan bilden och inlägget är att jag blir glad av både träning och att bada. Men mest gillade jag bara bilden.


Du kanske också gillar

5 Kommentarer

  • Svara
    Malim Ek
    11 juni, 2017 at 19:42

    Så grymt inlägg. Känns precis som du skirver om mig?

  • Svara
    Yvonne
    11 juni, 2017 at 22:07

    Hej.
    Kanonbra inlägg! Känner verkligen igen mig. Skönt att höra att det finns fler av samma sort som jag ?

  • Svara
    Jojjo
    12 juni, 2017 at 20:25

    Tack för bra pepp! Har typ aldrig gillat träning men senaste tiden börjat funderar på att prova just för det psykiska välmåendet. Din inställning tar mig några steg närmre att prova och att tänka mer i Zumba-bana än i löptränings-bana ??

  • Svara
    Tove
    17 juli, 2017 at 18:18

    Jag känner så väl igen mig!
    Från början tränade jag för att bli smal(are). Det gav mig otrolig ångest eftersom jag blev hungrig av träning och visste att jag behövde äta något innan träningen för att orka träna. Stod på en crosstrainer i 60 minuter innan jag gick vidare in på gymmet för att köra sönder kroppen i två timmar till. Fy fan. Gick in i väggen totalt. Tappade all träningslust då jag visste att jag när jag kom tillbaka skulle behöva börja om med lättare vikter.
    Numer handlar det om respekt för kroppen. Den är bra, och den är stark. Ren och skär terapi och träningsglädje!! Är gymtränare på Friskis&Svettis och sprider samma träningsglädje till tjejer i min situation. Pepp!!! Din blogg ger mig extra energi och träningssug! Mitt mål just nu är att kunna fortsätta träna ända in i döden!
    Tack för allt!

  • Lämna en kommentar