Övrigt

4 skäl till att jag vägrar kolla på Biggest Loser

Därför kan Biggest Loser påverka din träning, självbild och kroppsuppfattning negativt.

För flera år sedan brukade jag sätta på Biggest Loser på tv:n när jag satt och cyklade. Jag tyckte att det gav mig motivation till att trampa på trots att jag avskydde det. Jag har nu i efterhand insett att det i själva verket snarare gav mig motivation till att plåga mig själv, och att det skapade ett enormt kroppshat – som jag visserligen tyckte var effektivt just då, eftersom det fick mig att vilja straffa mig själv genom att fortsätta cykla.

Det är förmodligen ingen som har missat att kändisversionen av Biggest Loser har dragit igång här i Sverige. Det är ett jävla tjat om det programmet. Så min första tanke var att skriva ett blogginlägg om varför det är problematiskt och hur det kan påverka din träning, självbild och kroppsuppfattning negativt.

Men jag pallade inte ens sätta mig ner och kolla på programmet i research-syfte – och med tanke på att jag till och med har utsatt mig för något så hemskt som att prova massor av jeans för bloggens skull så förstår ni kanske hur mycket jag ogillar Biggest Loser.

Först tänkte jag fejka att jag hade sett det, för med tanke på vad jag har hört om den här säsongen verkar det vara rätt likt de tidigare. Men ni hade nog genomskådat mig, så här kommer istället fyra skäl till varför jag vägrar kolla på Biggest Loser:

1. Hur tjocka framställs

I Biggest Loser är de tjocka lata medan de smala är aktiva och pigga. De tjocka är olyckliga, de smala glada. De tjocka är misslyckade, de smala lyckade. Ja, ni förstår. Den har svartvita inställningen förstärker bara stigmat som redan finns kring övervikt.

Det har till och med forskare kunnat visa i till exempel den här studien, där man kunde se att studiedeltagarna fick en mer fördomsfull inställning till tjocka efter att ha kollat på just Biggest Loser.

2. Att träning framställs som en viktnedgångsmetod

Som jag har skrivit här – och tjatat om jättemånga gånger – så visar forskning om och om igen att träning är en rätt kass metod för att gå ner i vikt. Den absolut viktigaste träningen under en viktnedgång är istället styrketräning, eftersom det hjälper dig att behålla musklerna.

Visst, jag förstår att det blir bättre tv när de låter deltagarna träna tills de spyr istället för att bara filma när de sitter och käkar nyttigt. Men det förstärker den skeva bilden många redan har av att träning är en bantningsmetod, istället för något som får dig att må bättre både fysiskt och psykiskt.

3. Att allt handlar om siffran på vågen

Hela konceptet bakom Biggest Loser är faktiskt rätt missvisande. De där tappade kilona består troligtvis inte bara av fett, utan också av muskler och vätska. Det betyder att personen som gick ner mest i vikt och vann den veckan (eller hur det nu går till, har som sagt inte sett det på ett tag) inte nödvändigtvis var den som blev av med mest fett, utan kanske mest vätska eller mest muskler.

Det är alldeles för många som redan är för besatta av vad vågen säger, och som låter den där siffran definiera hur nyttiga eller onyttiga de är. Det här programmet minskar tyvärr inte den besattheten, snarare tvärtom.

4. Att träning måste vara något fruktansvärt

En superduperviktig sak som alla måste veta: träning behöver inte vara så jobbigt att du behöver spy! Tvärtom så bör det inte vara det, då har du förmodligen lagt upp träningspasset på ett idiotiskt sätt. Den extremt tuffa träningen som Biggest Loser-deltagarna får utstå är långt ifrån nödvändig.

Värst av allt är att jag är säker på att den här felaktiga bilden kan skrämma bort en och annan från att börja träna. För hur kul verkar det egentligen när folk mest verkar vilja börja gråta och ber och bönar om att få sluta?

P.s: Hoppas ni gillar den extremt amatörmässiga bilden som jag knåpade ihop nu för att jag är rädd att bli stämd om jag använder den riktiga.


Du kanske också gillar

5 Kommentarer

  • Svara
    Sandra
    18 september, 2017 at 19:24

    Jag har aldrig orkat titta på något avsnitt av denna serie, någonsin! Just av dr anledningar du skriver om. De har ju all tid i världen att träna där men hyr många har den tiden när de kommer hem från slottet eller var de bor. Nej jag följer hellre människor på sociala medier som ger mig en hälsosam bild av en ev viktnedgång eller träning. Mvh Sandra

  • Svara
    Veronica
    18 september, 2017 at 20:52

    Bra skrivet. Jag verjar vara den enda kvinnan på jobbet som inte tittar på “biggest” (som de säger)… har aldrig kollat. Känns lixom som förnedrigstv, vi ska sitta i våra soffor å få ångest om om vi slickar på ett chips när programmet e på… visserligen är människorna där av fri vilja-men det spelar ingen roll. Synen på tjocka ska vara negativ. Så är det bara. Är en dessutom kvinna å tjock-fy skäms, har du ingen karaktär?? Eller alla som måste “jogga bort” den lilla kakan de åt? Tror folk att det är så det fungerar i kroppen?? Förlåt för lite svamlig kommentar. Vill bara förmedla att jag håller med dig. Har precis upptäckt dig-å det är jag så glad för!!!!

  • Svara
    Mia
    19 september, 2017 at 07:22

    Du. Detta. I FREAKING LOVE YOU. Fan vad du satte ord på allt inom mig gällande det där!

  • Svara
    Anna
    19 september, 2017 at 12:34

    Följer dig på insta och läser även här.
    Du är en enorm förebild Sara och du är så “Spot on”!
    Tycker Biggest loser är ett av raden av program som istället ökar hetsen om att bli en del av “det perfekta”. Är ung mamma till 15årig tjej som jag ständigt säger åt: var dig själv, rocka DIN kropp och var stolt!.
    Även om jag jobbar med hälsa så inspirerar jag människor att utmana sig själva och först vara stolta över sin kropp. Jag fokuserar aldrig på vikt utan mer på livsstil.

    You go girl! Världen behöver mer sådant!
    Kram/Anna

  • Svara
    Julia
    20 september, 2017 at 17:18

    Hej!!

    Har inget med det här inlägget att göra specifikt, men ville ändå dela lite reflektion med dig!

    Gäller angående pekpinnar i träning och en ensidig uppfattning om vad som är rätt kroppar. Jag har erfarenheter från vård (sjukgymnastik och ortopedi), som med all välvilja vill hjälpa mig att få en stark och hållbar kropp. So far, so good. Jag har lite andra förutsättningar än många andra (fast ändå inte så ovanliga); jag är extremt plattfotad, lite extra rörlig här och var, sneda knän osv. Har sökt mig till vården pga vissa smärtor, men upplever att råden jag får inte hjälper mig, snarare skapar mer problem. Jag ha blivit instruerad att göra övningar för att stärka muskler i bålen för att motarbeta svanken, i anklarna för att räta ut fötterna, i knäna för att hålla dem raka. Utöver övningar, har jag även blivit instruerad att HELA TIDEN vara medveten om alla mina kroppsdelar, se till att tänka på att hålla fötterna raka hela tiden när jag går, spänna magen, räta på nacken. Jag har köpt det här rakt av. Och jag tycker ju själv att jag ser skillnad. Jag ser ju “rakare” ut. Att jag även spänner mig som stålfjäder 90 % av min tid, det har ju inte spelat någon roll.

    Nu har jag börjat inse att jag jobbar ju mot min kropp om jag följer alla dessa råd. De som instruerat mig i detta har ju inte tagit hänsyn till min specifika kropp, och mina förutsättningar. Mina fötter kommer att vara platta. Hela mitt liv. Precis som många andras. Det kan ge problem, men att spänna musklerna i fötterna hindrar mitt naturliga rörelsemönster och skapar en massa onödiga spänningar. Samma sak med svanken. Sen tar det SÅ MYCKET mental energi att jämt och ständigt korrigera sig själv. Jag kan komma på mig själv att göra en “korrigeringsrutin” där jag sträcker ryggen, drar in magen, vinklar ut höfterna, spänner fötterna. Undrar hur många gånger om dagen jag håller på så?`Jag vill hellre lägga den här energin på mitt jobb, mina vänner och mina intressen.

    Jag började yoga för en kortare tid sedan, och blev väl lite uppväckt där. Istället för att min böjbara rygg var ett problem, så fick jag höra att den var stark, att jag hade naturlig fallenhet för bakåtböjningar. Jag fick även, för första gången i mitt LIV höra att jag inte ska försöka korrigera min fotställning: ” tänk inte på det, det kommer inte att hindra dig”. Genom att öva på att bara vara stilla och låta kroppen andas har varit helt ögonöppnande. Det har ju inte varit så lätt att andas när man håller in magen såsom jag blivit instruerad tidigare!

    Avslutar med att länka till en väldigt bra artikel på samma tema: https://medium.com/@cheryllee_98816/bullshit-about-posture-causes-pain-suffering-b977f5e515f4

    Kämpa på med allt bra du gör 🙂

  • Lämna en kommentar