Hälsa

4 skäl till att du ALDRIG ska ge oönskade hälsoråd

Därför kan dina oönskade hälsoråd skada – både fysiskt och psykiskt.

Jag får många råd överlag i både bloggen och på instagram, och minst 90 procent av dem är oönskade. Personerna som skriver vill säkert väl men det blir ofta jäkligt fel. Framför allt när det är råd som är kopplade till hälsa. Och ja, citaten på den fantastiskt amatörmässiga bilden ovan är från riktiga meddelanden jag har fått. Dessa råd kan inte bara vara skadliga rent psykiskt utan också direkt fysiskt. Så, till er som älskar att tipsa personer om kosttillskott de borde ta, vilken diet de borde följa eller hur de borde träna – här är en lista med skäl till varför ni borde sluta med det:

1. Råden är ofta felaktiga. De flesta som kommer med oönskade tips gör det för att det har blivit “frälsta” av någon diet, kosttillskott eller liknande. Några vanligt förekommande råd är att jag borde sluta äta animalier för att vegansk kost är det enda hälsosamma (jodå, jag vet att det förmodligen är bäst för miljön men inte för varje individ), att socker är ett gift och att mat förlorar all näring när den tillagas. Ja,  har fått höra allt detta flera gånger.

Och om det inte är någon som har blivit frälst av en youtube-video eller bok de har läst så är det någon som har lurats in i någon skit och nu måste lura andra till att köpa skittillskott (men det förtjänar ett helt annat inlägg någon annan gång). Ja, nu när jag tänker efter har jag nog aldrig i hela mitt liv fått ett oönskat hälsoråd som har backats upp av trovärdig och väl utförd forskning.

2. Det får mig att känna mig otillräcklig. Jag vet, det är jag som har dålig självkänsla och borde bygga upp den och blabla. Men jag tror faktiskt  det är rätt många som hade känt likadant om de så ofta fick höra att de borde äta på ett annat sätt, att de tränar fel och att de borde ta kosttillskott “för att bli av med valkar” eller “gropar på låren”. Oavsett om det är välmenande råd eller inte så får jag en känsla av att jag gör fel. Inte minst att jag ser ut på fel sätt.

Även om jag pratar så mycket om att acceptera sin kropp så tvekar jag till exempel fortfarande när jag ska lägga ut filmer där man ser mina lår ur vissa vinklar i ett särskilt ljus. För när jag gör det är folk så jävla snabba på att berätta för mig att de minsann också har sett ut så och att det berodde på hormoner och att jag borde ta vissa prover och börja med några kosttillskott. De har ingen aning om att inget av detta spelar någon roll för mig eftersom jag har en sjukdom som innebär att jag inte ens har några hormoner, vilket tar mig in på nästa punkt…

3. Ni har ingen aning om min bakgrund. Jag får till exempel ofta (och då menar jag några gånger i månaden) tips på saker jag borde äta eller tillskott jag borde ta för att “balansera mina hormoner”. Men som jag skrev i förra punkten har jag ingen hormonproduktion alls, eftersom min hypofys (som producerar hormonerna) inte fungerar alls sedan jag opererade bort en hjärntumör. Det innebär att råden är värdelösa, och bara fungerar som en påminnelse om att de tycker att det är hemskt att vara tjock och att de tar för givet att min högsta önskan är att vara smal.

Jag vet en annan som har fått rådet att “börja äta hälsosamt” för att bli piggare. Den här personen rehabiliterades just då för anorexi. På samma tema så har jag ju varit rätt öppen med att jag har haft en period med mycket ångest, bland annat har jag skrivit om det här. Och även om jag flera gånger har nämnt att jag ligger lågt med träningen för att det kan förvärra ångesten så har jag minst fem gånger fått meddelanden av typen: “visste du att träning hjälper mot ångest?”.

4. Det kan också vara direkt farligt. Den här punkten hänger väldigt mycket ihop med den förra, så ska du vara petig så är det bara tre anledningar. Nåja. För eftersom du inte har någon aning om min bakgrund så är det mycket möjligt att råden du ger är direkt livsfarliga. När jag har nämnt att jag tar kortison har jag flera gånger fått meddelanden från personer som uppmanar mig att sluta med det direkt, och som berättar om kortisonets hemska biverkningar.

Ja, det finns ju bara ett problem: jag dör utan kortison. Faktiskt inom två dygn. Nu har jag ju full koll på det här, men tänk om jag hade fått den typen av uppmaningar när jag precis fick sjukdomen? När jag inte hade så bra koll på vad det innebar att leva utan hypofys och mest av allt i hela världen ville slippa den extra kortisonvikten jag la på mig?

Och med den allvarliga tonen avslutar vi det här inlägget och så hoppas jag på färre råd i min inkorg.


Du kanske också gillar

6 Kommentarer

  • Svara
    Sara
    12 april, 2018 at 18:57

    Jag tänker ändå ge dig ett råd; Sluta aldrig. Sluta aldrig skriva. DU ÄR BÄST!❤️❤️❤️

  • Svara
    Sofia
    12 april, 2018 at 20:08

    Well said! Finns många experter där ute……..

  • Svara
    Malin
    12 april, 2018 at 22:12

    Sara, tack för allt klokt du skriver. Du är en förebild!

  • Svara
    En annan Jennie
    13 april, 2018 at 11:10

    Det är ju helt förjävligt att det finns folk som säger att du ska sluta med kortison. Det finns säkert någon i historien som blivit felmedicinerad med kortison. Men man måste förutsätta att någon som tar en sådan medicin har en läkare som vet BETYDLIGT mer än en själv (person på internet som inte känner den som ta medicinen)!!!!!!!!!!!!!!!!

  • Svara
    Åse Ryberg
    13 april, 2018 at 15:59

    Men… äntligen en till ?
    Jag e oxå hypofys opererad, och det här med kortison nivåer det e en hel jäkla vetenskap, kan man träna hårt utan att tok dippa?

  • Svara
    Anna-Maria
    15 april, 2018 at 11:48

    Som alltid väldigt kloka och bra ord! Folk borde lära sig att sköta sig och sitt istället för att lägga sig i hur andra lever. Heja dig!
    Förslaget att sluta med, eller trappa ner, kortisonet har jag skrämmande nog fått höra från läkare lite då och då. “Men du kan ju inte äta så mycket kortison varje dag?!” Jo, för jag tänkte inte riktigt syssla med det där med att dö riktigt än på ett tag… ?

  • Lämna en kommentar