Kategori

Kroppspositivitet

Kroppspositivitet

Stora chocken: Det här borde alla klädföretag veta

Kolla hit alla företag! Jag har gjort en chockerande upptäckt, som ni borde ha stor nytta av att veta. Nämligen…

Att jag som tjock också kan visa upp kläder. Wow!

Att jag som tjock också kan vara snygg i baddräkt på stranden (påstår dock inte att mina photoshopkunskaper är på topp).

Att jag som tjock också kan se aktiv och sportig ut i träningskläder (men om ni undrar varför mitt ansikte ser konstigt ut så fick jag en extrem allergisk reaktion mot soja igår och är totalt uppsvullen).

Massor av möjligheter

Vet ni vad det här betyder? Jo, det innebär att ni som företag har massor av nya möjligheter nu när vi vet att ni inte bara behöva anställa smala modeller i fortsättningen. Och dessutom finns det forskning som tyder på att ni faktiskt kan sälja mer kläder genom att inte bara välja modeller med den perfekta idealkroppen.

I den här nypublicerade studien såg man nämligen att konsumenter fick en mer negativ inställning till kläder som satt på smala mannekängdockor som (enligt normen) hade perfekta kroppar. Effekten syntes både hos män och kvinnor, och var allra störst hos de som redan hade ett lågt självförtroende.

Inga hinder för mer mångfald

Nu handlar den studien visserligen om dockor, men det känns inte alldeles för långsökt att dra slutsatsen att även modeller borde ha en liknande påverkan på oss. Inte minst för att forskning har visat det innan, vilket jag bland annat har skrivit om här.

Så vad väntar ni på? Det verkar inte som att det finns något som hindrar er klädföretag från att visa mer mångfald i era reklamer längre.

Obs! Innan jag får massa kommentarer om det – jag påstår inte att det är just mig som företagen bör anställa som modell, och inte att jag är snyggare än modellerna på bilderna ovan. Det handlar om att det tydligen är möjligt!


Missa inte!

Får jag ta chansen att göra lite reklam när jag ändå är på gång? Mitt första nummer som chefredaktör finns nämligen ute i butik just nu, och det är ingen mindre än jag själv som pryder omslaget. Inne i tidningen hittar du dessutom en lång intervju med mig.

Köp den för endast 49 kronor i närmaste butik för att stötta mig och visa att vi vill ha mer mångfald och mindre vikthets i träningsvärlden. Eller för att du helt enkelt vill ha grym läsning som ger pepp utan att  ångest.



Kroppspositivitet

En komplett guide till kroppspositivism för smala

Fem enkla regler att förhålla sig till om du som smal verkligen vill sprida kroppspositivismen – och inte bara är ute efter att få fler likes. 

Jag är jätteglad över att fler vill sprida kroppspositivismen, och jag välkomnar verkligen alla som vill hjälpa till i kampen. Men jag har upptäckt att det kan uppstå en del konflikter när smala vill vara med i den kroppspositiva rörelsen.

Ofta beror det på att de de är vana vid att stå i centrum och ta störst plats, eftersom de tillhör normen och vanligtvis får göra just det. Inom kroppspositivismen är det annorlunda eftersom personer som bryter mot samhällets ofta får mer uppmärksamhet.

Här är därför fem enkla regler att förhålla sig till om du som smal verkligen vill sprida kroppspositivismen – och inte bara är ute efter att få fler likes.

1. Tyck inte synd om dig själv

Ibland hör jag smala som klagar på att deras lättklädda bilder eller filmer minsann inte ses som kroppspositivism. Jag har lite svårt att tycka synd om de här människorna. För om en smal lägger upp en film där hen dansar ses det inte som kroppspositivism, utan en dansfilm helt enkelt.

Det är inte särskilt märkligt med tanke på att vi ser smala göra detta hela tiden på tv:n och sociala medier. Vi kan liksom inte reagera så fort en smal visar sig i bara underkläder. Det gör vi däremot om en tjock gör det eftersom det är så ovanligt – och är inte det betydligt mer sorgligt?

Jag menar, istället för att bli arg för att du inte får tillräckligt mycket reaktioner när du lägger upp en lättklädd bild kanske du ska bli upprörd över att vi reagerar så starkt när en tjock gör det eftersom det fortfarande är så himla ovanligt.

2. Sluta vara storleksblind

En del av er som läser detta kanske undrar varför jag måste kategorisera oss som tjocka och smala. Kan vi inte sluta se storlekar, vi är alla bara människor och blablabla. Och det hade vi kunnat göra i en drömvärld. Men så länge tjocka behandlas annorlunda – genom att vi bland annat får utstå hat, hot och diskriminering – måste vi acceptera att det finns en skillnad.

Målet med kroppspositivism bör trots allt vara att sätta stopp för detta, så att alla behandlas likadant oavsett storlek eller kroppsform. Jag kan garantera att vi inte kommer nå dit genom att ignorera att vi ser olika ut och att vi blir behandlade på olika sätt.

3. Lämna plats

Jag vill verkligen att alla ska vara med och sprida kroppspositivismen, men det betyder inte att alla ska leda kampen. För mig känns det naturligt att personer som är tjocka, eller på andra sätt bryter kroppsnormer, får spela en huvudroll – det är trots allt det enda stället där vi faktiskt får det.

Och om du verkligen bara hade varit ute efter att sprida kroppspositivism, och inte att få fler likes eller följare, så hade du också insett det. Då hade du förstått av att alla gynnas av som vanligtvis inte får synas mest faktiskt får göra det här.

4. Sluta thinsplaina

Läser du min blogg eller kollar på min instagram borde det vara rätt tydligt att jag kan en del om träning och hälsa. Ändå händer det ofta att smala vill förklara hur det där med viktnedgång fungerar, vad en kalori är eller något annat som jag har betydligt bättre koll på.

Det är inte helt sällan det kommer från folk som påstår sig kämpa för kroppspositivism. Men även om det troligtvis inte är menat att vara elakt så visar det bara på att personen bär på fördomar om att tjocka är lata och okunniga. Jag kallar det för thinsplaining, och om du vill läsa mer så har jag skrivit om det här.

5. Använd inte “tjock” som en förolämpning

Som jag har skrivit om här så är inte tjock något skällsord. När jag skriver om att jag är tjock vill jag alltså inte att du kommer och säger att jag inte aaaalls är tjock, eftersom det bara visar att du ser det som något dåligt.

På samma sätt bör du som smal sluta säga att du till exempel “känner dig tjock”. För det första så är du tjock eller inte – det är en kroppsform och inte en känsla. För det andra så menar man i princip alltid en dålig känsla när man “känner sig tjock”, vilket bara förstärker att det är något negativt.

(Och som vanligt gäller inte detta alla smala. Viktigt att tillägga för att undvika kränkta mail från smala personer.)



Kroppspositivitet

Tjock är inget skällsord

Därför borde du sluta behandla tjock som ett skällsord.

“Jag har nog mer fett än alla kvinnor sammanlagt här” skrev jag lite skämtsamt på mina händelser på instagram under ett besök på Gymmet idag. Det är ett gym som framför allt besöks av fitnesspersoner, och jag körde ett pass där eftersom jag har fått chansen att testa Brucepass under helgens Stockholmstripp (vilket jag för övrigt rekommenderar starkt!).

Och precis som väntat fick jag mängder av svar om att jag inte alls har mycket fett på kroppen. Varje gång jag nämner något om att jag är tjock eller har mycket fett får jag nämligen höra att det inte alls stämmer.

Acceptera alla kroppsformer

Och jag förstår varför folk gör så. Vi har fått lära oss sedan vi var små att tjockhet är något fel, något vi borde undvika. Men kroppspositivism handlar om att acceptera alla kroppsformer – även tjocka. Därför är det dags att sluta se ordet tjock som en förolämpning.

Ja, du tycker förmodligen att du är snäll och artig när du säger att jag inte alls är tjock. Men du gör mig ingen tjänst genom att behandla min kroppsform som ett skällsord. Tvärtom avslöjar du bara att du tycker tjockt är fel eller fult.

Sluta förneka

Men jag är tjock. Precis som att jag är kort. Andra är långa och smala och vi är lika bra för det, men det finns ingen idé att förneka något av det. Okej?

Observera att jag med detta inte menar att du ska gå runt och kalla folk för tjocka, precis som det är idiotiskt att gå runt och berätta för folk att de är smala. Överlag är det sällan någon bra idé att kommentera folks kroppar.



Kroppspositivitet

5 skäl till att träning får dig att hata din kropp

Träning kan vara den bästa terapin för självkänslan – men det kan också orsaka vikthets och kroppshat.

Jag skrev igår om hur träning – eller mer specifikt tung lyft – kan vara den bästa metoden för att bli vän med sin egen kropp. Känner du inte igen dig i den beskrivningen? Det kan bero på följande anledningar.

1. Du har bara ytliga mål

Som jag skrev i mitt förra inlägg så har det varit helt avgörande för mig att inse att min kropp har ett annat syfte än att bara vara snygg eller se ut på ett visst sett. Det har gett mig en ny respekt för min egen kropp, och hjälpt mig att uppskatta den för vad den klarar av. Har du bara ytliga mål är därför risken stor att den här effekten kommer utebli eftersom du ständigt fokuserar på hur du ser ut – oavsett om målet är att gå ner i vikt eller bygga muskler.

2. Du jämför dig med andra

Instagram är fullt av snygga gymselfies, rumpbilder och uppradade matlådor med hashtaggen #cleaneating. Det kan säkert vara inspirerande, men glöm inte bort att det inte är verkligheten. Du bör inte alltid vara snygg när du tränar – tvärtom gör du något fel då – och det finns ingen anledning till att enbart äta torsk och broccoli bara för att du tränar (pizza är till exempel mycket godare efter träningen). Om du jämför dig med kända träningskonton på instagram är risken stor att du sätter för högra krav på dig, vilket kommer sluta med att du känner dig dålig. Egentligen är du ju asgrym som ens går och tränar!

3. Du ser träning som ett straff

Brukar du träna lite extra mycket för att kompensera om du har ätit något onyttigt? Låt bli det. När du gör detta blir träning som ett straff – och brottet du har gjort är något så livsnödvändigt som att äta. Resultatet blir att du skuldbelägger dig själv och samtidigt får en skev inställning till både träning och mat, något som definitivt inte kommer leda till att du får en hälsosam relation till din kropp.

4. Du gör något du inte tycker är kul

Utan att ha några vetenskapliga källor på det så vågar jag påstå att det är omöjligt att lära sig tycka om sig själv om man är olycklig. Och det är precis vad du blir om du tvingar dig själv att träna något som du inte tycker är kul. Träning är tillräckligt jobbigt i sig – det ingår liksom i själva konceptet – och om du dessutom har tråkigt under tiden blir det bara en form av självplågeri.

5. Du är för hård mot dig själv

Att sätta träningsmål kan vara riktigt motiverande – men är de alldeles för högt uppsatta är risken stor att du bara kommer känna dig dålig och få en sämre självkänsla när du inte når dem. Försök sätta realistiska mål och klanka inte ner på dig själv om du måste ändra dem under tiden.

(Hade ingen passande bild eftersom jag aldrig tränar något jag tycker är tråkigt, så här får ni en selfie istället.)



Kroppspositivitet

3 skäl till att tunga vikter är den bästa parterapin för dig och din kropp

Styrketräning kan inte bara förändra din kropp – utan också relationen du har till din kropp.

Min kroppspositiva inställning har jag till hundra procent träningen att tacka för – och rent specifikt de tunga lyften. Jag vågar till och med påstå att det är den bästa terapin för dig som vill lämna kroppshat och vikthets bakom dig – som en parterapi för relationen till din kropp. Här är de tre huvudsakliga skälen till det:

1. Du uppskattar din kropp

Att förstå att min kropp har ett annat syfte än att bara vara snygg har varit helt nödvändig för att släppa vikthetsen. Precis som många andra gick jag tidigare runt och hade fullt upp med att fokusera på hur min kropp såg ut – eller kanske snarare hur den inte såg ut. För det enda jag tänkte på var att den inte var smal.

Genom att lyfta vikter har jag förstått att kroppen inte bara är till för att andra ska ha något fint att kolla på. Jag har istället börjat uppskatta den för allt den klarar – som att lyfta idiotiskt tunga vikter som jag belastar den med till exempel, och att hinna återhämta sig för att göra ungefär samma sak dagen efter.

Det här kommer med förmodligen inte ske direkt, tvärtom är det stor risk att du känner dig obekväm med din kropp första gången du är på ett gym. Men när du klarar av att lyfta den där vikten du inte trodde att du skulle kunna rubba kommer du få en ny respekt för din kropp.

2. Vikthetsen minskar

Det här gäller framför allt om du får för dig att tävla i till exempel styrkelyft eller tyngdlyftning. Då blir vikten bara något som avgör vilken klass du ska tävla i, och inget som definierar vem du är och hur hälsosam du är.

Det kanske känns lite obekvämt första gången du går upp för att lyfta och vikten står med stora bokstäver på en skärm bakom dig, helt synlig för alla som kollar. Men så småningom kommer du märka att ingen bryr sig, att det verkligen bara är en siffra och att det enda skälet till att hålla koll på den är om du är anmäld i en särskild viktklass.

Även om du inte tävlar är det stor chans att siffran på vågen kommer avdramatiseras. Om du lyfter tunga vikter kommer du bygga muskler som väger mer än fett i förhållande till volymen. Då inser du förhoppningsvis att antalet kilogram inte spelar någon roll.

3. Du får bättre självförtroende

När du lämnar din komfortzon, lyfter tyngre och tyngre vikter och når dina mål kommer du utan tvekan bli stolt över dig själv. Med tanke på att en också oundvikligt känner sig rätt cool när en håller i tunga vikter så kommer det resultera i ett bättre självförtroende som stannar kvar även när du lämnar gymmet.

Jag vet att många irriterar sig på personer som mig som helst filmar varje lyft, men jag rekommenderar verkligen det. Inte bara för att du kan se din teknik och förstå vad du behöver förbättra, utan också för att du förmodligen kommer tycka att du ser rätt badass ut när du lyfter.

P.s 1: Med den vaga formuleringen “tunga lyft” menar alla träningsformer som syftar till att göra dig stark. Typ, jag har inte helt tänkt igenom det. Men jag tänker att träning med fokus på att bygga muskler eller så inte har samma effekter, eftersom det ändå handlar om utseendemässiga mål.

P.s 2: Med ordet “tung” menar jag att det är tungt för dig. Det finns ingen viktgräns för när ett marklyft får kallas ett tungt lyft.

P.s 2: Det här gäller med stor sannolikhet även andra träningsformer, men det vet inte jag för jag lyfter bara tunga vikter.



Kroppspositivitet

Övervikt är en hälsorisk – men inte den enda

Om det orimliga i att folk ständigt vill påpeka hur farlig min kropp är.

Varje gång jag skriver om fat shaming och kroppspositivism får jag någon kommentar om att det minsann är farligt att vara överviktig. Eller nej förresten, de kommentarerna får jag även om jag bara lägger upp en bild på mig själv eller en video där jag dansar.

Och tro mig – jag vet. Jag tror att alla tjocka vet att övervikt är kopplat till en del hälsorisker eftersom vi får se och höra det ständigt. På tv, i tidningar, av bekanta, inom vården.

Hönan och ägget

Kollar vi på forskningen inom ämnet är det visserligen inte alltid helt klarlagt vad som är hönan och vad som är ägget – är det övervikten som ökar risken för bland annat diabetes typ 2 och hjärt- kärlsjukdomar eller är övervikten bara ett symptom på en livsstil som ökar risken?

Ja, även om sambanden inte är riktigt så tydliga som många verkar tro så lutar det i många fall mot att just den extra fettmängden innebär en viss hälsorisk.

Men det märkliga är att folk tror att det är okej att påpeka att just min kropp innebär en hälsorisk, när vi alla dagligen utsätter oss för så många fler saker som ökar risken för sjukdomar och tidig död.

Förklätt förtryck

Jag menar, hur många får kritiska kommentarer för att de jobbar natt? Eller när de skriver om hur fullt upp de har hela tiden? Nattjobb och stress är nämligen två saker som ökar risken för en mängd sjukdomar och tidig död. Och ser ni ofta att folk får elaka kommentarer när de lägger upp bilder där se sitter ner?

Nej jag tror faktiskt inte det – trots att de flesta vet att vår stillasittande livsstil är ett problem. Och det handlar ännu en gång om ett förtryck av överviktiga. Genom att använda hälsoargumenten kan man fortsätta trycka ner oss tjocka, men förklä det som “omtanke”.

“Varför går du inte ner i vikt?”

“Men varför går du inte ner i vikt om du vet att det är farligt?” undrar säkert några av er. Jo, såhär är det. Med tanke på att vi  lever i ett samhälle  där tjocka diskrimineras och förtrycks så finns det ingen som väljer att vara överviktig om de lika gärna hade kunnat vara normsmala.

Men jag har till exempel kommit fram till att det inte är värt att vara smal om det betyder att jag måste leva ett så fruktansvärt tråkigt liv. Med tanke på min sjukdom och alla mediciner jag tar så måste jag vara så extremt strikt att jag inte ens är säker på att jag skulle ta del av några hälsofördelar i slutändan.

Fler hälsorisker

För övervikt är som sagt inte den enda faktorn som kan innebära en hälsorisk – här är några fler exempel:
Att sova max 4 timmar per natt för att man är så hungrig att magen värker.
Att inte vilja träffa vänner på grund av risken för att stöta på onyttig mat.
Att använda otillåtna bantningspreparat.
Att fundera på om livet är värt att leva om man hela tiden ska gå runt med den extrema hungern.
Att inte orka träna för att man är så trött eftersom man inte äter något.

Ja, bland annat. Och så kan jag också inte låta bli att undra hur det påverkar hälsan att sitta där bakom skärmen och kommentera anonymt om en persons vikt? Jag har en känsla av att det inte direkt tyder på en särskilt stabil mental hälsa.

P.s den grymma bilden är fotad av Matilda Engström, och smink och frisyr gjort av Elvira Berglund – fler bilder från fotograferingen kommer ni få se i nummer 10 av Hälsa & Fitness!



Kroppspositivitet

Vem är vältränad?

Tänk på ordet vältränad. Vad är det första som dyker upp i din hjärna?

Kanske något sånt här?

Eller de här typerna?

Eller varför inte den här bruden?

Nu ska jag inte vara fördomsfull men jag är rätt säker på att den sista bilden inte är det första de flesta av er tänker på när ni hör ordet vältränad. Men vet ni? Jag är vältränad. Faktiskt riktigt jävla vältränad. Det kanske är några som kommer höja lite på ögonbrynen när ni hör det och som tycker att jag är självgod, men jag ska förklara. Jag tränar mycket. Jag lyfter tunga vikter. Min kropp är väl förberedd för utmaningarna jag ger mig på. Därför är den väl tränad.

Den hade varken varit mer eller mindre vältränad om jag hade raderat den lösa huden som hänger över eller fettet som dallrar på låren. Jo, det är visserligen möjligt att jag hade sprungit lite snabbare utan några extra kilon och att det till exempel hade varit enklare för mig att klättra. Men det har ingen betydelse för mig eftersom jag inte ägnar mig åt några av dessa aktiviteter. För just det jag gör – tävlar i strongwoman och lyfter vikter generellt – är den grymt tränad.

Märklig betydelse

Men ordet vältränad har fått en så märklig betydelse. Istället för att faktiskt betyda att något är bra tränat så beskriver det snarare ett utseende, som i många fall inte har något över huvud taget med träning att göra. Och det är jag inte beredd att gå med på. Därför tar jag tillbaka ordet vältränad nu, och tycker att vi ska börja använda det för personer som faktiskt är väl tränade. Väl tränade för en sport, ett jobb eller livet överlag.

För det är inte så att jag menar att personerna på de andra bilderna inte nödvändigtvis är vältränade. Det kan de absolut vara, men baserat på dessa bilder går det inte säkert att säga det. Många fitnessatleter kämpar hårt på gymmet för att bygga sin fysik, men de finns de som mest fokuserar på att få ner fettprocenten. Har du en låg fettmassa kommer nämligen musklerna framträda mycket tydligare, även om de inte har tränats särskilt mycket.

Fixering

Hur mycket de kan prestera? Det spelar ingen större roll. Själv har jag haft perioder då jag troligtvis skulle anses vara “mer vältränad” än vad jag är nu, av den enkla anledningen att jag hade mindre fett på kroppen. Under dessa perioder har jag också ätit extremt få kalorier och därmed gått runt och känt mig svag och allmänt deppig. Jag skulle aldrig kunna lyfta i närheten av vikterna jag lyfter idag, och inte heller orka lika mycket i vardagen.

Varför är det här viktigt för mig då? Jo, allt det här är bara ett av många symptom på att vi lever i ett samhälle med en enorm fixering vid smalhet. Där du anses hälsosam och “i form” om du är smal, oavsett hur lite du rör på dig eller vad du än stoppar i dig. Samtidigt behöver jag som tjock redogöra för exakt hur ofta jag tränar och vad jag äter för att inte anses vara lat och otränad, eftersom folk tar för givet att jag är det annars.

Krossa myten

Genom att börja använda ordet “vältränad” för just det som det betyder – att någon är väl tränad – är ett pyttelitet steg mot att krossa myten om att tjocka är lata och smala vältränade.

Så. Jag är vältränad. Är du?



Kroppspositivitet

Därför finns inte thin shaming

Om att “thin shaming” inte existerar – och att det egentligen handlar om en unken kvinnosyn.

Det här är ett ämne som jag inte alls vill ta upp för att många kommer bli upprörda eftersom jag kan tänka mig att många av er som läser min kommer känna er förminskade nu. Men jag måste ändå ta upp det där med thin shaming. För exakt varje gång jag nämner fat shaming eller någon annan typ av diskriminering mot tjocka så får jag kränkta kommentarer och meddelanden. De kommer från smala personer som vill lyfta fram att det minsann är synd om dem också.

Och jag förstår hur ni tänker. Ja alltså, jag förstår det bokstavligt talat. Jag har varit på “den andra sidan” . Den första bilden ni ser här över är jag när jag var 15-16 år och ännu inte hade fått veta att jag hade en hjärntumör som skulle behöva opereras bort dagen efter. Innan hela min hypofys blev förstörd och jag var tvungen att börja med  starka mediciner för att ens leva.

“Äckligt smal”

Då var jag en sådan som kallades för “äckligt smal”. Jag tyckte att det var fruktansvärt jobbigt, speciellt i högstadiet när killarna ville ha “tjejer med kurvor” och jag inte var en av dem. Själv tyckte jag att jag bara åt och åt.

Nu i efterhand har jag insett att det förmodligen även då berodde på min hjärntumör. Den har nämligen funnits där sedan jag var liten utan att någon har upptäckt den, och det är mycket möjligt att den redan då gav mig en störd hormonbalans. Skillnaden är att jag då kunde äta hur mycket som helst – efter operationen blev det raka motsatsen.

På bilden till höger, som är från helgen, äter jag inte ens hälften så många kalorier som jag gjorde på bilden till vänster. Personen till vänster dansar visserligen mycket och tävlar i det (om ni undrar varför jag har så fina kläder) men personen till höger tränar minst lika ofta och hårt.

Viktig skillnad

Hade du frågat Sara till vänster hade du fått höra att thin shaming definitivt existerade. För jag tyckte att det var extremt jobbigt. Men det finns en stor och viktig skillnad: det finns inget strukturellt förtryck mot smala. Jag kan garantera att det är få smala som har gått miste om jobb för att personen som anställer har fördomar om smala.

Jag har svårt att tänka mig att det är lika många som dör för att de blir diskriminerade för sin smalhet, och därmed till exempel undviker att besöka vården. För sånt händer tjocka just för att de är tjocka. Om du vill ha lite källor till bakom de här påståendena kan du kolla här.

Objektifiering

Det jag påstår är alltså inte att ni smala inte får höra elaka saker, och inte heller att ni inte har rätt att känna er sårade och kränkta – det jag säger är att det inte beror på någon thin shaming. Det beror snarare på synen av kvinnans kropp som ett objekt.

För ett objekt är ju helt okej att kommentera och ha åsikter om – speciellt om något avviker. Till exempel om en kropp råkar vara ovanligt smal, ha mer muskler än vanligt, är väldigt lång, har hår på fel ställen, inte har hår på andra ställen, har stora tuttar eller något annat som sticker ut från normen.

Förändra synsätt från grunden

Innan du säger något – nej, jag påstår inte att det bara är män som fäller de här kommentarerna. Även vi kvinnor har vuxit upp med att våra kroppar objektifieras och ska passa in i en helt omöjlig mall. Även vi fäller idiotiska kommentarer om andras kroppar, och inte minst våra egna.

Men om du vill göra något åt problemet att smala får höra att de “borde äta mer” så handlar det om att förändra vår kvinnosyn från grunden. Inte komma och gnälla om thin shaming varje gång jag skriver om fat shaming.

Bra, då kan vi lämna det.



Kroppspositivitet

Det stora jeansexperimentet: 1 storlek – 6 jeans

De flesta har förmodligen märkt att klädstorleken kan variera enormt mycket från en butik till en annan. Men hur mycket skiljer det sig egentligen? Det testade jag idag, genom att prova sex jeans från olika affärer – i samma storlek. Resultatet ser ni nedan.

Började med Lindex. Kändes bra, bestämde mig för en storlek som ändå kändes aningen för stor (nej, jag kommer inte skriva ut några storlekar för det känns bara onödigt).

Därefter gick jag till H&M. Deras jeans anges i tum och vem fan vet hur många tum man är på bredden? Hjälpsamt nog finns det en tabell på hemsidan så att jag kan räkna om storleken utifrån vad som passade på Lindex. Det gick sådär.

Kommer till Kappahl och ordningen är återställd. Jeansen känns bra och rätt bekväma. Den här jeansprovningen ska nog gå bra, det var kanske bara H&M som hade en konstig omvandlingstabell.

Och såhär ser det ut några minuter senare i provrummet på Gina Tricot. Dubbelkollar storlek och ja, det är exakt samma som jag hade på Lindex.

På BikBok får jag på mig deras superstretchiga jeans, men eftersom det mer liknar tights än jeans bestämmer jag mig för att testa deras Girlfriend jeans. Den största storleken. Jag vet inte vilken flickvän de är till för, men det är i alla fall inte mig.

Avslutar med att prova ett par jeans från Replay och ett par från Lee för att liksom standardisera testet. Tänker att det är klassiska jeansmärken som borde ha rätt rimliga storlekar. Och se där, det var ju inga problem! I min iver att få ta av mig byxorna (att prova jeans suger) glömde jag att ta kort på jeansen från Lee men båda passade bra, trots att det var exakt samma storlek som på H&M.

Inget vetenskapligt text

Nu påstår jag inte att det här är något vetenskapligt test av olika butikers klädstorlekar. Jag var som sagt tvungen att omvandla storlekarna eftersom de flesta angavs i 32-42ish medan andra i tum. Och jag försökte välja jeans som hade lite stretch utan att vara som leggings och hyfsat raka modeller, men jag hade inte tid att gå igenom hela sortimentet direkt. Jag kan alltså inte till hundra procent lova att det här ger en rättvis bild.

Men även om en kanske ska vara beredd på en viss variation beroende på märke och modell så måste ni väl hålla med om att det här är en orimligt stor skillnad med tanke på att det är i princip samma storlek? Det är så himla opraktiskt, tänk vad smidigt om jag bara hade kunnat gå in i en affär och utgå från att en viss storlek kommer passa mig. Så mycket snabbare det hade gått och så mycket mer jag hade shoppat (okej, det kanske är lika bra då).

Krossad självbild

Men det största problemet är att kvinnor faktiskt mår dåligt av detta. För en del av er kanske det låter löjligt, för det är ju bara en siffra. Men så många unga kvinnor – och även äldre – ser inte bara på XS eller XL som storlekar, utan något som definierar dem. För hur många har inte någon gång fått sin självbild krossad i ett provrum? Jag är i alla fall en av dem.

Och när jag någon gång stod där och var totalt förtvivlad över att en storlek “som borde passa” inte gjorde det önskar jag att jag hade sett det här inlägget. För fan vad mycket tid man har lagt på något som inte spelar en enda jävla roll.

P.s om någon undrar så var inte mina trosor lämpliga för de här bilderna så jag har träningsshorts under. Det är ej kalsonger.



Kroppspositivitet

Tre myter som gör att kvinnor inte vågar träna styrka

Många kvinnor är rädda för att lyfta vikter – det beror bland annat på de här tre myterna.

1. Att kvinnor ska se ut på ett sätt

Många kvinnor är rädda för att träna tung styrketräning eftersom de tror att de plötsligt kommer vakna upp med gigantiska muskler och se “manlig” ut. Tro mig, det finns absolut noll risk för att det kommer hända.

Vi kvinnor har en annan hormonuppsättning än män och har därmed betydligt sämre förutsättningar för att bygga muskelmassa. Kvinnorna som du ser med riktigt stora muskler har kämpat hårt för att komma dit – och det är inte helt omöjligt att de har använt olagliga preparat.

Dessutom tycker jag det är dags att sluta se muskler som något manligt. Muskler gör oss starka och hjälper oss att hålla oss borta från skador, och det tycker jag inte ska vara reserverat för endast män. Muskler bör vara något könlöst eftersom alla – precis alla – har nytta av det.

För tanken på att män ska vara muskulösa och kvinnor smala gör bara oss olyckliga. Det leder till att kvinnor spenderar timmar på löpbanden och ständigt är hungriga. Börjar du äta mer för att orka lyfta vikter är chansen stor att du snart komma vara i ditt livs form både fysiskt och psykiskt, eftersom styrketräning inte bara gör dig stark och frisk – det ger dessutom en garanterad självförtroendeboost.

2. Att kvinnor måste träna annorlunda

Den här myten finns det många personliga tränare och kosttillskottförsäljare som vill ska leva kvar. Många tjänar nämligen pengar på att kränga värdelösa träningsprogram som påstås vara utformade för just kvinnor.

Men faktum är att våra muskler reagerar precis likadant som mäns – de ser likadana ut och växer av samma typ av träning. Den enda skillnaden är då att de inte växer lika snabbt eftersom vi bland annat har mindre testosteron.

Detsamma gäller kosten – om det inte handlar om ett specifikt ämne som menstruerande kvinnor har större risk att få brist på så är det ett tydligt varningstecken om det står “för kvinnor”.

Det här är viktigt att veta eftersom träning blir så mycket enklare när man inser att man inte är någon särgrupp som kräver annorlunda träning.

3. Att styrketräning är svårt och farligt

Även den här myten har många personliga tränare och gymägare anledning att sprida vidare. För när vi tror att styrketräning är något oerhört avancerat kommer vi inte våga ta oss till gymmet och börja träna på egen hand – vi tror att vi behöver köpa massor av dyra PT-tjänster istället.

Och det kan vara en bra idé att börja träna med en personlig tränare – men då främst för att du kommer känna dig säkrare och våga ta för dig. Men för att börja lyfta vikter är det inte nödvändigt.

Faktum är att det är löjligt enkelt att bygga muskler och bli stark. Det du behöver göra är att belasta musklerna med hjälp av styrketräning, göra det regelbundet och hela tiden utvecklas genom att göra fler repetitioner eller lyfta tyngre vikter. Det behöver inte ens vara en skivstång eller hantlar, utan duger alldeles utmärkt med till exempel en sten.

Lägg till lite extra protein i kosten så är du hemma – oavsett vad du har mellan benen. Efter ett tag kan du behöva tänka mer på progression, frekvens och andra variabler men i början duger det här utmärkt.

Många kvinnor är också rädda för att skada sig när de börjar träna styrka. Men så länge du börjar försiktigt och tänker på tekniken behöver du inte vara särskilt orolig. Styrketräning är en betydligt säkrare aktivitet jämfört med exempelvis löpning eller fotboll.

Dessutom är skaderisken betydligt högre av att bara sitta hemma utan att belasta musklerna.