Kategori

Övrigt

Övrigt

5 saker kroniskt sjuka är trötta på att höra

Nej, jag tänker inte “tänka positivt” och alla är inte alls såhär trötta.

Okej, ska det vara helt korrekt kanske rubriken borde vara “5 saker personer med hypofysinsufficiens är trötta på att höra” eller “5 saker jag är trött på att höra”. Det låter dock inte alls lika catchy så vi kör på det här även om alla med kroniska sjukdomar såklart inte tänker exakt likadant.

Men jag tror ändå att det finns tre saker som de flesta med kroniska sjukdomar har gemensamt: vi är trötta, vi måste ta mycket mediciner och vi vill inte höra de här kommentarerna…

1. “Du borde testa att äta glutenfritt/ketogent/veganskt/det här superdyra kosttillskottet som inte gör ett skit”

Kosten kan ha en stor påverkan på kroniska sjukdomar, men det gäller långt ifrån alla. Vi som lider av kroniska sjukdomar är troligtvis mer insatta än dig i vad vi bör äta och göra för att må så bra som möjligt. Om du inte har någon koll på sjukdomen i fråga kan det dessutom vara direkt farligt att komma med dina små tips.

Ibland försöker till exempel folk sälja dyra kosttillskott till mig, ofta med motiveringen att det ska sätta igång mina sköldkörtelhormoner och få mig att gå ner i vikt. Jag har ingen hypofys och hur mycket tillskott jag än proppar i mig kommer jag inte kunna utsöndra några hormoner på naturlig väg.

Men för några år sedan när jag inte var lika bra påläst och precis hade fått min sjukdom hade jag kanske gått på det, och varken kosttillskottsförsäljarna eller jag själv hade vetat hur det skulle påverka mig eller mina mediciner. I bästa fall hade det varit pengar i sjön, i värsta fall farligt.

2. “Har du sett alla biverkningarna?”

Ja, jag har givetvis öppnat bipacksedeln på min medicin och läst vilka biverkningar som finns. För alla läkemedel har biverkningar, men likt förbannat måste jag ta dem. Jag blir inte ett dugg friskare av att du berättar att hjärtstillestånd står angiven som en potentiell biverkning som drabbar typ en av en miljon människor.

Om det inte är så att du råkar ha forskat fram ett alternativ som är helt fritt från biverkningar alltså, i så fall är du välkommen att diskutera det med mig. Annars kommer det bara leda till att jag går runt och oroar mig i onödan.

3. “Du orkar ju träna”

Kroniska sjukdomar leder ofta till en enorm trötthet, och så är det definitivt för mig. Men hur trött jag är varierar från dag till dag, och olika aktiviteter påverkar mina energinivåer på helt olika sätt. Till exempel blir jag betydligt tröttare av en lugn promenad än att dra runt på en 300 kg tung släde (vilket jag gör på bilden om någon undrar, hade ingen passande där jag satt med alla mina mediciner).

Och det brukar folk ifrågasätta. De tycker att tröttheten inte kan vara så illa om jag ändå orkar träna varje dag? Det de inte förstår är att jag genom att testa mig fram har förstått att den typen av träning ger mer energi än det tar, och att det hjälper mig att ta mig igenom jobbet och vardagen.

4. “Var inte så negativ”

Det här kanske är den värsta kommentaren, som kommer från människor som tror att inställningen är allt. De tror att allt kommer bli bättre om jag bara tänker lite positivt. Men vet du? Hur många positiva saker jag än tvingar mig själv att tänka på så kommer min hypofys fortfarande vara förstörd, och mina mediciner kommer fortsätta vara helt avgörande.

Och när jag är extremt trött trots att jag har sovit en hel dag, när jag har hängt på apoteket hela eftermiddagen för att någon har glömt beställa mina livsviktiga mediciner och när jag känner att min sjukdom suger så får jag vara negativ. Att försöka undvika negativa tankar kommer bara kräva onödigt mycket kraft, och jag vill fan klaga på min sjukdom ibland.

5. “Alla är trötta ibland”

Det verkar som att friska människor har ett stort behov av att jämföra sig med oss sjuka – vi ska minsann inte tro att det bara är synd om oss! Så om min trötthet kommer på tal är det ofta någon som påpekar att alla minsann är trötta ibland. Kanske berättar hen att hen ibland behöver gå och ta en tupplur mitt på dagen.

Självklart förstår vi att trötthet är något naturligt. Men det du inte förstår är att det är skillnad på att känna sig trött efter att man har sovit dåligt en natt och att konstant känna en förlamande trötthet som gör att man vill sova flera gånger om dagen, varje dag, resten av livet.

Om du vill läsa mer om min sjukdom och hur jag fick den så hittar du en lång intervju om bland annat det i nästa nummer av Hälsa & Fitness. Ja, det är alltså mitt första nummer som chefredaktör och lämpligt nog har jag placerat mig själv på omslaget.

Den kommer finnas i butik i slutet av månaden, men om du vill ha den i brevlådan tidigare än så kan du teckna en prenumeration till ett asbra pris här. Du kommer få massor av träningspepp på ett fitnessfeministiskt sätt varje månad, och stöttar mig på köpet. Det blir skoj, jag lovar!



Övrigt

4 skäl till att jag vägrar kolla på Biggest Loser

Därför kan Biggest Loser påverka din träning, självbild och kroppsuppfattning negativt.

För flera år sedan brukade jag sätta på Biggest Loser på tv:n när jag satt och cyklade. Jag tyckte att det gav mig motivation till att trampa på trots att jag avskydde det. Jag har nu i efterhand insett att det i själva verket snarare gav mig motivation till att plåga mig själv, och att det skapade ett enormt kroppshat – som jag visserligen tyckte var effektivt just då, eftersom det fick mig att vilja straffa mig själv genom att fortsätta cykla.

Det är förmodligen ingen som har missat att kändisversionen av Biggest Loser har dragit igång här i Sverige. Det är ett jävla tjat om det programmet. Så min första tanke var att skriva ett blogginlägg om varför det är problematiskt och hur det kan påverka din träning, självbild och kroppsuppfattning negativt.

Men jag pallade inte ens sätta mig ner och kolla på programmet i research-syfte – och med tanke på att jag till och med har utsatt mig för något så hemskt som att prova massor av jeans för bloggens skull så förstår ni kanske hur mycket jag ogillar Biggest Loser.

Först tänkte jag fejka att jag hade sett det, för med tanke på vad jag har hört om den här säsongen verkar det vara rätt likt de tidigare. Men ni hade nog genomskådat mig, så här kommer istället fyra skäl till varför jag vägrar kolla på Biggest Loser:

1. Hur tjocka framställs

I Biggest Loser är de tjocka lata medan de smala är aktiva och pigga. De tjocka är olyckliga, de smala glada. De tjocka är misslyckade, de smala lyckade. Ja, ni förstår. Den har svartvita inställningen förstärker bara stigmat som redan finns kring övervikt.

Det har till och med forskare kunnat visa i till exempel den här studien, där man kunde se att studiedeltagarna fick en mer fördomsfull inställning till tjocka efter att ha kollat på just Biggest Loser.

2. Att träning framställs som en viktnedgångsmetod

Som jag har skrivit här – och tjatat om jättemånga gånger – så visar forskning om och om igen att träning är en rätt kass metod för att gå ner i vikt. Den absolut viktigaste träningen under en viktnedgång är istället styrketräning, eftersom det hjälper dig att behålla musklerna.

Visst, jag förstår att det blir bättre tv när de låter deltagarna träna tills de spyr istället för att bara filma när de sitter och käkar nyttigt. Men det förstärker den skeva bilden många redan har av att träning är en bantningsmetod, istället för något som får dig att må bättre både fysiskt och psykiskt.

3. Att allt handlar om siffran på vågen

Hela konceptet bakom Biggest Loser är faktiskt rätt missvisande. De där tappade kilona består troligtvis inte bara av fett, utan också av muskler och vätska. Det betyder att personen som gick ner mest i vikt och vann den veckan (eller hur det nu går till, har som sagt inte sett det på ett tag) inte nödvändigtvis var den som blev av med mest fett, utan kanske mest vätska eller mest muskler.

Det är alldeles för många som redan är för besatta av vad vågen säger, och som låter den där siffran definiera hur nyttiga eller onyttiga de är. Det här programmet minskar tyvärr inte den besattheten, snarare tvärtom.

4. Att träning måste vara något fruktansvärt

En superduperviktig sak som alla måste veta: träning behöver inte vara så jobbigt att du behöver spy! Tvärtom så bör det inte vara det, då har du förmodligen lagt upp träningspasset på ett idiotiskt sätt. Den extremt tuffa träningen som Biggest Loser-deltagarna får utstå är långt ifrån nödvändig.

Värst av allt är att jag är säker på att den här felaktiga bilden kan skrämma bort en och annan från att börja träna. För hur kul verkar det egentligen när folk mest verkar vilja börja gråta och ber och bönar om att få sluta?

P.s: Hoppas ni gillar den extremt amatörmässiga bilden som jag knåpade ihop nu för att jag är rädd att bli stämd om jag använder den riktiga.



Övrigt

Jag är Hälsa & Fitness nya chefredaktör!

Äntligen får jag berätta den stora nyheten! Ni som har lyssnat på Styrkebyråns senaste podd där jag är gäst har visserligen redan hört det, och om ni redan har lyckats lägga vantarna på det splitternya numret av Hälsa & Fitness har ni läst det. Men nu kan jag berätta det för alla: Jag tar över som chefredaktör över Hälsa & Fitness! Fantastiska Sara Valfridsson som har varit chefredaktör tills nu kommer istället helt fokusera på vår systertidning Yoga World, och lämnar alltså plats åt mig att styra och ställa.

Även om jag redan är i full gång med att producera mitt första nummer som chefredaktör så känns det rätt sjukt att skriva det här. Hade du frågat vilket som var mitt drömyrke för tre år sedan hade jag svarat att det var att skriva om träning. Jag är fortfarande lite överväldigad över att det är det jag håller på med, så att jag dessutom nu är chefredaktör känns ofattbart.

Får jag hålla ett litet tacktal? Jag lovar att det blir kort. Jag vill nämligen tacka alla på Dohi för att ni litar på mig och tror att jag faktiskt klarar av det. Inte minst vill jag tacka Sara V för att hon från första början gav mig chansen att börja jobba här på Hälsa & Fitness, och har lärt mig allt om hur man skapar en grym tidning.

Okej, nog med babbel – vad kommer konkret hända nu när jag tar över? Ja ni som läser Hälsa & Fitness behöver inte vara oroliga, det kommer inte ske några dramatiska förändringar. Men om ni vill ha en liten smidig punktlista så har ni här mina mål som chefredaktör:

1. Att skapa en tidning som är full av träningsglädje men fri från ångest och hets. Det har vi arbetat med länge på redaktionen, men det är lättare sagt än gjort när andra konkurrerande tidningar lockar med ytliga rubriker som “Gå ner i vikt snabbt” eller “Kom i strandform”. Men jag är övertygad om att vi inte behöver ännu en sådan tidning. Jag tror och hoppas att ni vill läsa om kost, träning och hälsa på ett underhållande men faktabaserat sätt – utan måsten och krav.

2. Att bryta normer. Jag ska göra vad jag kan för att ni ska få se olika kroppsformer, hudfärger, läggningar i Hälsa & Fitness.

3. Att ge er jäkligt bra läsning – både i tidningen och här på webben, där jag givetvis kommer fortsätta att uppdatera er med det senaste inom träning och hälsa.

Så, är ni med mig? Bra, då kör vi!!! Om ni har några önskemål, tips eller kommentarer inför mitt arbete med Hälsa & Fitness får ni jättegärna höra av er till sara.dahlstrom@dohi.se eller kommentera här under.



Övrigt

Till er smala: sluta thinsplaina

Nej, jag vill inte veta hur du tycker att jag ska gå till väga för att gå ner i vikt bara för att du råkar vara smal.

Jag har skrivit en hel del om mansplaining – bland annat här. Det innebär att män tar sig friheten att förklara något för en kvinna, eftersom han tar för givet att han som man kan mer än kvinnan (även om det oftast inte är så). Den senaste tiden har jag stött på ett liknande fenomen både här i bloggen och på min instagram – thinsplaining.

Det innebär att smala tar sig friheten att berätta för mig hur jag som tjock ska gå ner i vikt eller ge mig tips på hur jag kan äta hälsosammare. Ibland handlar det om troll som bara är ute efter att såra och göra mig upprörd, men allra oftast är det personer som bara vill hjälpa till mig och som vill mig väl. Men det gör mig faktiskt precis lika irriterad.

Färre bullar

Det kan bland annat ta sig uttryck i att någon tipsar om att jag inte alls behöver följa någon svältdiet för att gå ner i vikt, utan att det räcker att “äta lite färre bullar”. Eller att någon berättar att det bara handlar om att äta färre kalorier än man gör av sig! Det har till och med hänt att jag har fått tips av någon som säger att hon gick ner fem kilo när hon började följa ett särskilt träningsprogram, och att det kanske skulle vara värt att testa?

För det första – jag har aldrig bett om hjälp att gå ner i vikt. Jag har aldrig någonsin antytt att jag vill att ni ska komma med era tips. Dessutom har ni ingen jävla aning om hur mycket bullar jag äter. Ni vet inte att jag har en rätt bra uppskattning om hur många kalorier jag får i mig varje dag, plus/minus 200 kalorier, eftersom jag reflexmässigt räknar kalorimängden varje gång jag lägger upp maten på tallriken. Jag har lagt så många år på att räkna ut det så det liksom kommer naturligt, oavsett om jag vill det eller inte.

Fördomar om tjocka

De har aldrig heller tagit sig tiden att kolla upp vilken sjukdom jag har, eller hur den och alla mediciner jag tar kan påverka min förmåga att gå ner i vikt. De har inte heller läst på tillräckligt mycket för att förstå att det är en helt annan grej att gå ner i vikt om man är överviktig, jämfört man är normsmal och bara ska tappa några kilon man råkade lägga på sig under sommaren. Jag refererar ännu en gång till Jacob Gudiol, eftersom han har skrivit så himla bra om de i den här artikeln.

För det hade varit en helt annan grej om de här tipsen hade kommit från personer som faktiskt är mer kompetenta och som är mer insatta inom kost- och näringslära. Men det är de aldrig. Det enda de här personerna har gemensamt är att de alla är smala, och har oftast varit det hela sina liv. Samt att de alla bär på fördomar om tjocka personer, och tror att vi är lata och okunniga.

4 tips

Vill du som smal ändå ge någon tips om viktnedgång? Här är några tips:

  1. Ta först reda på om hen a. över huvud taget vill ha din hjälp och b. har någon särskilt anledning till att vara överviktig. Det kan till exempel handla om olika mediciner, vissa sjukdomar och olika gener som kan påverka exempelvis hur lockade vi blir av särskilt mat.
  2. Ta inte för givet att hen är lat och dåligt påläst bara för att hen inte är smal. Oftast är det precis tvärtom eftersom de flesta tjocka har lagt mycket tid och kraft på att just gå ner i vikt, medan du som smal inte har behövt bry dig särskilt mycket om det.
  3. Läs på för att förstå varför det är betydligt svårare för en tjock person att gå ner i vikt än för dig som normsmal att hålla vikten.
  4. Gör det inte. Om du inte arbetar inom vården och inte har blivit direkt tillfrågad finns det inga skäl för dig att komma med dina tips.

Okej?

P.s tyckte jag var så himla fyndig som kom på ordet thinsplaining men det har visst redan använts rätt flitigt.

 



Övrigt

Skillnaden mellan näthat och faktabaserad kritik

Att kräva källor är inte näthat. Här är den stora skillnaden.

Efter gårdagens blogginlägg har jag fått extremt mycket positiv respons – och då menar jag extremt mycket, tack alla! Men så har jag självklart fått en del negativt också. Det får man såklart räkna med, och jag hade inte haft något emot det om det kom från någon som kunde argumentera för varför det jag säger är fel. Det hade istället varit intressant. Nej, en stor del av den negativa kritiken handlar om att jag är elak och att jag “näthatar” mot Ida i mitt blogginlägg.

Därför tycker jag att det är viktigt att vi klargör skillnaden mellan saklig, faktabaserad kritik och näthat. För skillnaden är enorm, och näthat är ett extremt stort problem som jag verkligen inte tycker att vi ska förminska genom att likställa det med relevant kritik. Om ni undrar så lyder beskrivningen av näthat från Wikipedia som följande: Näthat är ett samlingsbegrepp för hot, trakasserier, kränkningar, förolämpningar eller nätmobbning mot en individ, eller hets mot folkgrupp (engelska hate speech), som sker över internet. 

Förminskar inte

Jag är hundra procent säker på att Ida Warg får utstå en del näthat, betydligt mer än vad jag får. Men att säga att jag har utsatt henne för det när det enda jag gör är att bemöta hennes påståenden med vetenskapliga referenser är bara felaktigt. Visst, jag har möjligtvis en relativt hård ton i inlägget. Men jag är säker på att Ida klarar det. Till skillnad från många av er som kommenterar att jag är taskig så förminskar jag inte henne.

Jag vet att Ida inte är en 16-årig flicka som testar Youtube och inte har full koll på sina källor, då hade jag inte skrivit som jag gjorde. Ida Warg är 30 (typ), har sysslat med sociala medier en lång tid och driver dessutom en hälsokostbutik. Jag är övertygad om att hon är riktigt smart och att hon vet precis vad hon gör.

Lurade

Det är också viktigt att poängtera att jag inte skriver den typen av inlägg för att vara elak, och inte ens för att starta bråk eller locka trafik. Det är för att jag tycker att tanken på en värld där alla kan säga vad som helst utan att någon säger emot är rätt skrämmande. För vet ni vad som händer då? Folk blir lurade. Och det handlar om betydligt värre saker äna tt någon slutar handla hamburgerdressing i onödan.

För hur vet vi när vi ska sätta stopp? När någon säger att aromatkrydda är extremt ohälsosamt utan att ha några vetenskapliga argument? Eller när samma person tycker det är rimligt att lägga massor av pengar på att dricka silver? Eller när hen säger att livsnödvändiga mediciner är farliga? Ja, ni förstår kanske. Och det är inte så att det här är något extremt osannolikt scenario jag målar upp.

Respekt för sanningen

Vi kan till exempel kolla på den här nya studien, som visar att cancerpatienter som väljer alternativa behandlingsmetoder framför de konventionella har mer än två gånger så högre risk att dö. Eller på den här kartan, som visar några av effekterna som den stora antivaccinationsrörelsen har orsakat. Nu har jag ju inte frågat personerna bakom dessa siffror om den exakta anledningen till varför de har tagit sina beslut, men jag kan slå vad om att en huvudsaklig informationskälla är sociala medier och kända internetprofiler.

Och hur kan vi stoppa det här? Jo, genom att skriva kommentarer och inlägg där vi kritiserar och ifrågasätter. Om vi låter inflytelserika personer säga vad som helst utan att begära några vetenskapliga belägg eller ens vettiga argument kan vad som helst hända. Då skulle till och med personer som inte har någon respekt för sanningen och bara avfärdar kritik som “fake news” bli presidenter. Så tokigt hahaha.

Ha.

P.s hade absolut ingen bild som kändes relevant till inlägget så jag la in en bild från gårdagens pass för att det skulle se lite roligare ut.



Övrigt

Helkväll på akuten

Det har inte uppdaterats så flitigt här i bloggen den senaste veckan, dock av rimliga anledningar. Allt för att jag skulle försöka vara nyttig och köpa en juice med massa grönsaker – och äpplen.

Jag vet sedan tidigare att jag är allergisk mot äpplen men jag kan dricka sån där vanlig äppeljuice som man köper i tetra utan problem. Med det är tydligen en stor skillnad mot helt färskpressad, rå och supernaturlig juice.

Det märkte jag efter typ två klunkar. Då började det klia lite i halsen och ögonen började svullna upp. Helt ovetandes om hur allvarlig reaktion jag skulle få satte jag mig i bilen och körde till akuten.

På vägen blev mitt ansikte som på bilden och jag fick svårt att andas. Hade jag kört fem minuter senare vet jag inte om jag ens hade klarat att ta mig till sjukhuset eftersom jag bara kunde öppna ögonen någon millimeter.

Väl på plats på akuten blev jag superväl omhändertagen och fick åka hem redan på kvällen. Mina ögon har börjat se normala ut nu, och jag är inte längre totalt livrädd varje gång jag äter.

Men en läxa har jag lärt mig – för det första att undvika saker jag vet att jag är allergisk mot. Det kanske låter självklart, men jag har tidigare bara fått lite mildare reaktioner som kliande ögon och lite svullnader på läpparna.

Och det här är lättare än det låter för mig. Jag har nämligen massor av – vad jag har trott är – lindriga allergier som jag plötsligt måste ta på allvar.

För det andra har jag lärt mig att aldrig mer utesluta livsmedel i onödan. Fan vad tacksam jag är för allt jag faktiskt tål att äta. Så socker, mjölk, gluten och tillsatser – jag älskar er!



Övrigt

Hjälp med namnbyte

Ni som läser min blogg vet att jag inte bara skriver om träning. Lika mycket som jag skriver om tunga lyft skriver jag om kroppspositivitet, självbilden och liknande. Namnet “Mot tyngre lyft” är därför rätt missvisande, och jag skulle vilja byta till något som bättre beskriver det jag faktiskt skriver om. Men min fantasi är värdelös och därför skulle jag vilja ha er hjälp att komma på något nytt namn.

Mitt enda krav är att namnet ska spegla bloggens två huvudteman som dels är tunga lyft, styrketräning och träningsglädje i allmänhet och dels är kroppspositivitet, feminism och allmän normkritik. I övrigt kan det var fjantigt, ascoolt, långt, kort, svenska, engelska eller franska (fast helst inte). På tal om bilden ovan (som tydligen inte ses av alla? Aja, den är snygg) är ett av förslagen jag har fått hittills Barbells & Backfat – det gillar jag, mer sånt!

Kommentera gärna eller skicka ett mail om du har något förslag, det får vara hur dåligt som helst.