Kroppspositivitet

Vem är vältränad?

Tänk på ordet vältränad. Vad är det första som dyker upp i din hjärna?

Kanske något sånt här?

Eller de här typerna?

Eller varför inte den här bruden?

Nu ska jag inte vara fördomsfull men jag är rätt säker på att den sista bilden inte är det första de flesta av er tänker på när ni hör ordet vältränad. Men vet ni? Jag är vältränad. Faktiskt riktigt jävla vältränad. Det kanske är några som kommer höja lite på ögonbrynen när ni hör det och som tycker att jag är självgod, men jag ska förklara. Jag tränar mycket. Jag lyfter tunga vikter. Min kropp är väl förberedd för utmaningarna jag ger mig på. Därför är den väl tränad.

Den hade varken varit mer eller mindre vältränad om jag hade raderat den lösa huden som hänger över eller fettet som dallrar på låren. Jo, det är visserligen möjligt att jag hade sprungit lite snabbare utan några extra kilon och att det till exempel hade varit enklare för mig att klättra. Men det har ingen betydelse för mig eftersom jag inte ägnar mig åt några av dessa aktiviteter. För just det jag gör – tävlar i strongwoman och lyfter vikter generellt – är den grymt tränad.

Märklig betydelse

Men ordet vältränad har fått en så märklig betydelse. Istället för att faktiskt betyda att något är bra tränat så beskriver det snarare ett utseende, som i många fall inte har något över huvud taget med träning att göra. Och det är jag inte beredd att gå med på. Därför tar jag tillbaka ordet vältränad nu, och tycker att vi ska börja använda det för personer som faktiskt är väl tränade. Väl tränade för en sport, ett jobb eller livet överlag.

För det är inte så att jag menar att personerna på de andra bilderna inte nödvändigtvis är vältränade. Det kan de absolut vara, men baserat på dessa bilder går det inte säkert att säga det. Många fitnessatleter kämpar hårt på gymmet för att bygga sin fysik, men de finns de som mest fokuserar på att få ner fettprocenten. Har du en låg fettmassa kommer nämligen musklerna framträda mycket tydligare, även om de inte har tränats särskilt mycket.

Fixering

Hur mycket de kan prestera? Det spelar ingen större roll. Själv har jag haft perioder då jag troligtvis skulle anses vara “mer vältränad” än vad jag är nu, av den enkla anledningen att jag hade mindre fett på kroppen. Under dessa perioder har jag också ätit extremt få kalorier och därmed gått runt och känt mig svag och allmänt deppig. Jag skulle aldrig kunna lyfta i närheten av vikterna jag lyfter idag, och inte heller orka lika mycket i vardagen.

Varför är det här viktigt för mig då? Jo, allt det här är bara ett av många symptom på att vi lever i ett samhälle med en enorm fixering vid smalhet. Där du anses hälsosam och “i form” om du är smal, oavsett hur lite du rör på dig eller vad du än stoppar i dig. Samtidigt behöver jag som tjock redogöra för exakt hur ofta jag tränar och vad jag äter för att inte anses vara lat och otränad, eftersom folk tar för givet att jag är det annars.

Krossa myten

Genom att börja använda ordet “vältränad” för just det som det betyder – att någon är väl tränad – är ett pyttelitet steg mot att krossa myten om att tjocka är lata och smala vältränade.

Så. Jag är vältränad. Är du?



Okategorierat

Tävling och ny tatuering

Den senaste tiden har jag spotta ur mig en hel del vettiga inlägg (om jag får säga det själv) men jag har inte skrivit så mycket om min träning. Så jag tänkte ge er en liten update här från tåget på väg från Stockholm.

Förra helgen tävlade jag i Växjös starkaste kvinna, en strongmantävling med bildrag, däckvält, stockpress och farmers walk. Det gick rätt dåligt, vilket var rätt väntat med tanke på att jag råkade stuka min tumme lite lätt några dagar innan.

Jag har ändå lyckats få mersmak för strongman, så jag har också anmält mig till Tyngre Strongwoman. Den 15 september kan ni alltså se mig tävla mot sjukt grymma kvinnor i Solnahallen. Tills dess ligger fokus på att min tumme ska bli helt återhämtad och att jag ska bli jäkligt mycket bättre på att pressa stockar.

Men okej, viktigast av allt: i fredags skaffade jag världens bästa tatuering! Just i skrivande stund inser jag att jag inte ens är säker på om den kommer ha läkt tillräckligt för att jag ska kunna ha tunga stockar och stenar i knät på tävlingen om tre veckor. Nåja, det blir ett senare problem.

För övrigt så har jag haft fullt upp sedan jag gick ut med att jag tar över som chefredaktör. Bland annat har jag varit med i P4 och lokaltidningen Östran, och mer kommer! Ska försöka bli bättre på att skriva här när jag är med någonstans, men jag kan i alla fall hinta om att jag nästa vecka kommer läsas av många.



Övrigt

Jag är Hälsa & Fitness nya chefredaktör!

Äntligen får jag berätta den stora nyheten! Ni som har lyssnat på Styrkebyråns senaste podd där jag är gäst har visserligen redan hört det, och om ni redan har lyckats lägga vantarna på det splitternya numret av Hälsa & Fitness har ni läst det. Men nu kan jag berätta det för alla: Jag tar över som chefredaktör över Hälsa & Fitness! Fantastiska Sara Valfridsson som har varit chefredaktör tills nu kommer istället helt fokusera på vår systertidning Yoga World, och lämnar alltså plats åt mig att styra och ställa.

Även om jag redan är i full gång med att producera mitt första nummer som chefredaktör så känns det rätt sjukt att skriva det här. Hade du frågat vilket som var mitt drömyrke för tre år sedan hade jag svarat att det var att skriva om träning. Jag är fortfarande lite överväldigad över att det är det jag håller på med, så att jag dessutom nu är chefredaktör känns ofattbart.

Får jag hålla ett litet tacktal? Jag lovar att det blir kort. Jag vill nämligen tacka alla på Dohi för att ni litar på mig och tror att jag faktiskt klarar av det. Inte minst vill jag tacka Sara V för att hon från första början gav mig chansen att börja jobba här på Hälsa & Fitness, och har lärt mig allt om hur man skapar en grym tidning.

Okej, nog med babbel – vad kommer konkret hända nu när jag tar över? Ja ni som läser Hälsa & Fitness behöver inte vara oroliga, det kommer inte ske några dramatiska förändringar. Men om ni vill ha en liten smidig punktlista så har ni här mina mål som chefredaktör:

1. Att skapa en tidning som är full av träningsglädje men fri från ångest och hets. Det har vi arbetat med länge på redaktionen, men det är lättare sagt än gjort när andra konkurrerande tidningar lockar med ytliga rubriker som “Gå ner i vikt snabbt” eller “Kom i strandform”. Men jag är övertygad om att vi inte behöver ännu en sådan tidning. Jag tror och hoppas att ni vill läsa om kost, träning och hälsa på ett underhållande men faktabaserat sätt – utan måsten och krav.

2. Att bryta normer. Jag ska göra vad jag kan för att ni ska få se olika kroppsformer, hudfärger, läggningar i Hälsa & Fitness.

3. Att ge er jäkligt bra läsning – både i tidningen och här på webben, där jag givetvis kommer fortsätta att uppdatera er med det senaste inom träning och hälsa.

Så, är ni med mig? Bra, då kör vi!!! Om ni har några önskemål, tips eller kommentarer inför mitt arbete med Hälsa & Fitness får ni jättegärna höra av er till sara.dahlstrom@dohi.se eller kommentera här under.



Kroppspositivitet

Därför finns inte thin shaming

Om att “thin shaming” inte existerar – och att det egentligen handlar om en unken kvinnosyn.

Det här är ett ämne som jag inte alls vill ta upp för att många kommer bli upprörda eftersom jag kan tänka mig att många av er som läser min kommer känna er förminskade nu. Men jag måste ändå ta upp det där med thin shaming. För exakt varje gång jag nämner fat shaming eller någon annan typ av diskriminering mot tjocka så får jag kränkta kommentarer och meddelanden. De kommer från smala personer som vill lyfta fram att det minsann är synd om dem också.

Och jag förstår hur ni tänker. Ja alltså, jag förstår det bokstavligt talat. Jag har varit på “den andra sidan” . Den första bilden ni ser här över är jag när jag var 15-16 år och ännu inte hade fått veta att jag hade en hjärntumör som skulle behöva opereras bort dagen efter. Innan hela min hypofys blev förstörd och jag var tvungen att börja med  starka mediciner för att ens leva.

“Äckligt smal”

Då var jag en sådan som kallades för “äckligt smal”. Jag tyckte att det var fruktansvärt jobbigt, speciellt i högstadiet när killarna ville ha “tjejer med kurvor” och jag inte var en av dem. Själv tyckte jag att jag bara åt och åt.

Nu i efterhand har jag insett att det förmodligen även då berodde på min hjärntumör. Den har nämligen funnits där sedan jag var liten utan att någon har upptäckt den, och det är mycket möjligt att den redan då gav mig en störd hormonbalans. Skillnaden är att jag då kunde äta hur mycket som helst – efter operationen blev det raka motsatsen.

På bilden till höger, som är från helgen, äter jag inte ens hälften så många kalorier som jag gjorde på bilden till vänster. Personen till vänster dansar visserligen mycket och tävlar i det (om ni undrar varför jag har så fina kläder) men personen till höger tränar minst lika ofta och hårt.

Viktig skillnad

Hade du frågat Sara till vänster hade du fått höra att thin shaming definitivt existerade. För jag tyckte att det var extremt jobbigt. Men det finns en stor och viktig skillnad: det finns inget strukturellt förtryck mot smala. Jag kan garantera att det är få smala som har gått miste om jobb för att personen som anställer har fördomar om smala.

Jag har svårt att tänka mig att det är lika många som dör för att de blir diskriminerade för sin smalhet, och därmed till exempel undviker att besöka vården. För sånt händer tjocka just för att de är tjocka. Om du vill ha lite källor till bakom de här påståendena kan du kolla här.

Objektifiering

Det jag påstår är alltså inte att ni smala inte får höra elaka saker, och inte heller att ni inte har rätt att känna er sårade och kränkta – det jag säger är att det inte beror på någon thin shaming. Det beror snarare på synen av kvinnans kropp som ett objekt.

För ett objekt är ju helt okej att kommentera och ha åsikter om – speciellt om något avviker. Till exempel om en kropp råkar vara ovanligt smal, ha mer muskler än vanligt, är väldigt lång, har hår på fel ställen, inte har hår på andra ställen, har stora tuttar eller något annat som sticker ut från normen.

Förändra synsätt från grunden

Innan du säger något – nej, jag påstår inte att det bara är män som fäller de här kommentarerna. Även vi kvinnor har vuxit upp med att våra kroppar objektifieras och ska passa in i en helt omöjlig mall. Även vi fäller idiotiska kommentarer om andras kroppar, och inte minst våra egna.

Men om du vill göra något åt problemet att smala får höra att de “borde äta mer” så handlar det om att förändra vår kvinnosyn från grunden. Inte komma och gnälla om thin shaming varje gång jag skriver om fat shaming.

Bra, då kan vi lämna det.



Övrigt

Till er smala: sluta thinsplaina

Nej, jag vill inte veta hur du tycker att jag ska gå till väga för att gå ner i vikt bara för att du råkar vara smal.

Jag har skrivit en hel del om mansplaining – bland annat här. Det innebär att män tar sig friheten att förklara något för en kvinna, eftersom han tar för givet att han som man kan mer än kvinnan (även om det oftast inte är så). Den senaste tiden har jag stött på ett liknande fenomen både här i bloggen och på min instagram – thinsplaining.

Det innebär att smala tar sig friheten att berätta för mig hur jag som tjock ska gå ner i vikt eller ge mig tips på hur jag kan äta hälsosammare. Ibland handlar det om troll som bara är ute efter att såra och göra mig upprörd, men allra oftast är det personer som bara vill hjälpa till mig och som vill mig väl. Men det gör mig faktiskt precis lika irriterad.

Färre bullar

Det kan bland annat ta sig uttryck i att någon tipsar om att jag inte alls behöver följa någon svältdiet för att gå ner i vikt, utan att det räcker att “äta lite färre bullar”. Eller att någon berättar att det bara handlar om att äta färre kalorier än man gör av sig! Det har till och med hänt att jag har fått tips av någon som säger att hon gick ner fem kilo när hon började följa ett särskilt träningsprogram, och att det kanske skulle vara värt att testa?

För det första – jag har aldrig bett om hjälp att gå ner i vikt. Jag har aldrig någonsin antytt att jag vill att ni ska komma med era tips. Dessutom har ni ingen jävla aning om hur mycket bullar jag äter. Ni vet inte att jag har en rätt bra uppskattning om hur många kalorier jag får i mig varje dag, plus/minus 200 kalorier, eftersom jag reflexmässigt räknar kalorimängden varje gång jag lägger upp maten på tallriken. Jag har lagt så många år på att räkna ut det så det liksom kommer naturligt, oavsett om jag vill det eller inte.

Fördomar om tjocka

De har aldrig heller tagit sig tiden att kolla upp vilken sjukdom jag har, eller hur den och alla mediciner jag tar kan påverka min förmåga att gå ner i vikt. De har inte heller läst på tillräckligt mycket för att förstå att det är en helt annan grej att gå ner i vikt om man är överviktig, jämfört man är normsmal och bara ska tappa några kilon man råkade lägga på sig under sommaren. Jag refererar ännu en gång till Jacob Gudiol, eftersom han har skrivit så himla bra om de i den här artikeln.

För det hade varit en helt annan grej om de här tipsen hade kommit från personer som faktiskt är mer kompetenta och som är mer insatta inom kost- och näringslära. Men det är de aldrig. Det enda de här personerna har gemensamt är att de alla är smala, och har oftast varit det hela sina liv. Samt att de alla bär på fördomar om tjocka personer, och tror att vi är lata och okunniga.

4 tips

Vill du som smal ändå ge någon tips om viktnedgång? Här är några tips:

  1. Ta först reda på om hen a. över huvud taget vill ha din hjälp och b. har någon särskilt anledning till att vara överviktig. Det kan till exempel handla om olika mediciner, vissa sjukdomar och olika gener som kan påverka exempelvis hur lockade vi blir av särskilt mat.
  2. Ta inte för givet att hen är lat och dåligt påläst bara för att hen inte är smal. Oftast är det precis tvärtom eftersom de flesta tjocka har lagt mycket tid och kraft på att just gå ner i vikt, medan du som smal inte har behövt bry dig särskilt mycket om det.
  3. Läs på för att förstå varför det är betydligt svårare för en tjock person att gå ner i vikt än för dig som normsmal att hålla vikten.
  4. Gör det inte. Om du inte arbetar inom vården och inte har blivit direkt tillfrågad finns det inga skäl för dig att komma med dina tips.

Okej?

P.s tyckte jag var så himla fyndig som kom på ordet thinsplaining men det har visst redan använts rätt flitigt.

 



Övrigt

Skillnaden mellan näthat och faktabaserad kritik

Att kräva källor är inte näthat. Här är den stora skillnaden.

Efter gårdagens blogginlägg har jag fått extremt mycket positiv respons – och då menar jag extremt mycket, tack alla! Men så har jag självklart fått en del negativt också. Det får man såklart räkna med, och jag hade inte haft något emot det om det kom från någon som kunde argumentera för varför det jag säger är fel. Det hade istället varit intressant. Nej, en stor del av den negativa kritiken handlar om att jag är elak och att jag “näthatar” mot Ida i mitt blogginlägg.

Därför tycker jag att det är viktigt att vi klargör skillnaden mellan saklig, faktabaserad kritik och näthat. För skillnaden är enorm, och näthat är ett extremt stort problem som jag verkligen inte tycker att vi ska förminska genom att likställa det med relevant kritik. Om ni undrar så lyder beskrivningen av näthat från Wikipedia som följande: Näthat är ett samlingsbegrepp för hot, trakasserier, kränkningar, förolämpningar eller nätmobbning mot en individ, eller hets mot folkgrupp (engelska hate speech), som sker över internet. 

Förminskar inte

Jag är hundra procent säker på att Ida Warg får utstå en del näthat, betydligt mer än vad jag får. Men att säga att jag har utsatt henne för det när det enda jag gör är att bemöta hennes påståenden med vetenskapliga referenser är bara felaktigt. Visst, jag har möjligtvis en relativt hård ton i inlägget. Men jag är säker på att Ida klarar det. Till skillnad från många av er som kommenterar att jag är taskig så förminskar jag inte henne.

Jag vet att Ida inte är en 16-årig flicka som testar Youtube och inte har full koll på sina källor, då hade jag inte skrivit som jag gjorde. Ida Warg är 30 (typ), har sysslat med sociala medier en lång tid och driver dessutom en hälsokostbutik. Jag är övertygad om att hon är riktigt smart och att hon vet precis vad hon gör.

Lurade

Det är också viktigt att poängtera att jag inte skriver den typen av inlägg för att vara elak, och inte ens för att starta bråk eller locka trafik. Det är för att jag tycker att tanken på en värld där alla kan säga vad som helst utan att någon säger emot är rätt skrämmande. För vet ni vad som händer då? Folk blir lurade. Och det handlar om betydligt värre saker äna tt någon slutar handla hamburgerdressing i onödan.

För hur vet vi när vi ska sätta stopp? När någon säger att aromatkrydda är extremt ohälsosamt utan att ha några vetenskapliga argument? Eller när samma person tycker det är rimligt att lägga massor av pengar på att dricka silver? Eller när hen säger att livsnödvändiga mediciner är farliga? Ja, ni förstår kanske. Och det är inte så att det här är något extremt osannolikt scenario jag målar upp.

Respekt för sanningen

Vi kan till exempel kolla på den här nya studien, som visar att cancerpatienter som väljer alternativa behandlingsmetoder framför de konventionella har mer än två gånger så högre risk att dö. Eller på den här kartan, som visar några av effekterna som den stora antivaccinationsrörelsen har orsakat. Nu har jag ju inte frågat personerna bakom dessa siffror om den exakta anledningen till varför de har tagit sina beslut, men jag kan slå vad om att en huvudsaklig informationskälla är sociala medier och kända internetprofiler.

Och hur kan vi stoppa det här? Jo, genom att skriva kommentarer och inlägg där vi kritiserar och ifrågasätter. Om vi låter inflytelserika personer säga vad som helst utan att begära några vetenskapliga belägg eller ens vettiga argument kan vad som helst hända. Då skulle till och med personer som inte har någon respekt för sanningen och bara avfärdar kritik som “fake news” bli presidenter. Så tokigt hahaha.

Ha.

P.s hade absolut ingen bild som kändes relevant till inlägget så jag la in en bild från gårdagens pass för att det skulle se lite roligare ut.



Hälsa

Saker jag aldrig köper i mataffären (eller: sluta skrämma oss från vanlig mat)

Här är några saker jag aldrig skulle köpa i mataffären:

1. Äpplen och päron
Eftersom jag är allergisk mot det.

2. Produkter från Katrin Zytomierska
För att jag inte vill stötta någon som håller på med fatshaming.

Och där tog listan slut. Jag förstår att det här verkar vara en superkonstig lista om ni inte har sett Ida Wargs senaste Youtube-film. Där går hon nämligen runt i en mataffär och berättar om vilka fem matvaror hon aldrig skulle köpa, med extremt vaga och märkliga argument. Ni kan se den här om ni vill, eller så skippar ni det för att undvika att bli väldigt upprörda. Då kan ni bara läsa vidare så ska jag förklara ungefär vad som sker.

Den första matvaran hon berättar att hon aldrig skulle köpa är aromat, eftersom hon vet att den “innehåller massa dåligt”. Hon går inte närmare in på vad det är som är så dåligt, men hon säger att det kanske är glutamat i. Något som givetvis är irrelevant eftersom det inte finns några vetenskapliga bevis för att glutamat är “dåligt” på något sätt i rimliga mängder. Jacob Gudiol har skrivit mer ingående om det här, om ni vill veta mer.

2500 kalorier

Ida Warg säger sedan att hon “aldrig i mitt liv skulle få för mig att köpa hamburgerdressing”. Anledningen? Hon menar att den är “så sjukt ohälsosam”, bland annat för att hela tuben innehåller 2500 kalorier – varav det mesta är fett! För det första så bör hon rimligtvis veta att de flesta inte äter en hel tub med hamburgerdressing på en gång, och att det därför inte spelar så himla stor roll hur mycket den innehåller.

För det andra så vet jag inte vad det är som är så sjukt ohälsosamt med ingredienserna: Rapsolja, Gurka, Äggula, Ättika, Vatten, Tomatpuré, Socker, Salt, Kryddor, Senapsfrö, Stabiliseringsmedel (E415), Konserveringsmedel (E202). Jag tycker tvärtom det känns som en väldigt bra dressing med tanke på att det är helfabrikat.

Hon berättar också att hon aldrig skulle köpa majs som inte är ekologisk, eftersom det (enligt henne) oftast är GMO-odlat och “typ konstgjort och innehåller massa dåligt”. Kan vi snälla sluta tro på myten om att GMO är något farligt, och inse att det istället har potentialen att både rädda liv och miljön? Ännu en gång tänker jag länka till Jacob Gudiol för här har han en enkel och tydlig infografik.

“Väldigt väldigt ohälsosamt”

Något mer som hon aldrig skulle få för sig att köpa är redbull för att det “innehåller så mycket skit”. Hon går bland annat på myten om att taurin skulle vara gjort av tjurkiss, men det tar hon tack och lov tillbaka efteråt. Och visst, jag skulle inte heller köpa vanlig redbull. Det beror på att jag tycker det är onödigt med sockersötade drycker när det finns lightvarianter. För övrigt så är det självklart inte bra att överkonsumera koffein, men detsamma gäller med kaffet ni dricker.

Och så kommer vi till det sista livsmedlet: “något som jag absolut aldrig i mitt liv skulle köpa är korv av alla dess slag”, säger hon. Hon menar att det kan finnas vad som helst i korven, och säger att det är “väldigt väldigt ohälsosamt att äta korv”. Och ja, visst finns det en koppling mellan ett högt intag av processat kött och cancer. Det innebär dock inte att du behöver undvika det helt och hållet.

Påståendet om att vad som helst kan finnas i korven är däremot bara felaktigt. Om du vänder på förpackningen och läser på innehållsförteckningen får du nämligen veta vad den är gjord av, något annat skulle vara olagligt eftersom det skulle finnas en risk att man skulle få i sig saker man är allergisk mot. Visst används ofta delar av djuret som vi vanligtvis inte äter, men det är ju bara bra att ta vara på så mycket som möjligt när djuret ändå är slaktat.

Skäckpropagande

Okej, varför tjatar jag om det här då? Är det hela världen om vi slutar äta hamburgerdressing, korv och aromatkrydda? Nej, självklart inte. Det är inga livsmedel som ger oss någon betydande mängd näring, och Ida får såklart köpa vad hon vill. Men jag blir upprörd över att hon sprider en helt felaktig bild av vanlig jävla mat, och jag tror att konsekvenserna kan vara långt värre än att någon bestämmer sig för att göra sin egen hamburgerdressing.

Jag är nämligen säker på att den här typen av skräckpropaganda där viss mat utpekas som “väldigt väldigt ohälsosamt” eller dålig påverkar inställningen till det vi äter, och i slutändan kan leda till till ätstörningar. Kollar du på videon och sedan går till affären med hennes tips i bakhuvudet är det svårt att över huvud taget köpa något. För tänk om det finns citronsyra eller glutamat i det där livsmedlet? Och vad var det nu i aromat så var så farligt? Och just det, livsmedel mer mer än 600 kalorier per 100 gram var visst äckligt, så det borde jag undvika.

Istället för att se maten som en helhet, som något som både ska ge dig näring och njutning, så blir det till något komplicerat och dåligt. Och till slut står du där och är rädd för helt vanlig mat och vågar inte äta något annan än bananer. Så länge de är ekologiska alltså. Men hörni, Ida Wargs skräckpropagande stämmer inte.

DET FINNS INGET SOM DU ALDRIG BORDE KÖPA. DU KAN ÄTA ALLT I RIMLIGA MÄNGDER. ÄVEN CHIPS, GODIS OCH SUPERGENMODIFIERADE MAJSKOLVAR. JAG LOVAR. DU KOMMER TILL OCH MED FÖRMODLIGENBLI GLADARE AV ATT SLUTA FÖRBJUDA MASSA SAKER.

P.s: Hon har lagt upp en lite mer ingående förklaring efteråt som du hittar här, men jag känner att jag inte blev särskilt klokare.

P.s 2: Om du vill höra någon säga typ det här fast på ett mycket smartare sätt bör du kolla in Matgeeken.



Kroppspositivitet

Det stora jeansexperimentet: 1 storlek – 6 jeans

De flesta har förmodligen märkt att klädstorleken kan variera enormt mycket från en butik till en annan. Men hur mycket skiljer det sig egentligen? Det testade jag idag, genom att prova sex jeans från olika affärer – i samma storlek. Resultatet ser ni nedan.

Började med Lindex. Kändes bra, bestämde mig för en storlek som ändå kändes aningen för stor (nej, jag kommer inte skriva ut några storlekar för det känns bara onödigt).

Därefter gick jag till H&M. Deras jeans anges i tum och vem fan vet hur många tum man är på bredden? Hjälpsamt nog finns det en tabell på hemsidan så att jag kan räkna om storleken utifrån vad som passade på Lindex. Det gick sådär.

Kommer till Kappahl och ordningen är återställd. Jeansen känns bra och rätt bekväma. Den här jeansprovningen ska nog gå bra, det var kanske bara H&M som hade en konstig omvandlingstabell.

Och såhär ser det ut några minuter senare i provrummet på Gina Tricot. Dubbelkollar storlek och ja, det är exakt samma som jag hade på Lindex.

På BikBok får jag på mig deras superstretchiga jeans, men eftersom det mer liknar tights än jeans bestämmer jag mig för att testa deras Girlfriend jeans. Den största storleken. Jag vet inte vilken flickvän de är till för, men det är i alla fall inte mig.

Avslutar med att prova ett par jeans från Replay och ett par från Lee för att liksom standardisera testet. Tänker att det är klassiska jeansmärken som borde ha rätt rimliga storlekar. Och se där, det var ju inga problem! I min iver att få ta av mig byxorna (att prova jeans suger) glömde jag att ta kort på jeansen från Lee men båda passade bra, trots att det var exakt samma storlek som på H&M.

Inget vetenskapligt text

Nu påstår jag inte att det här är något vetenskapligt test av olika butikers klädstorlekar. Jag var som sagt tvungen att omvandla storlekarna eftersom de flesta angavs i 32-42ish medan andra i tum. Och jag försökte välja jeans som hade lite stretch utan att vara som leggings och hyfsat raka modeller, men jag hade inte tid att gå igenom hela sortimentet direkt. Jag kan alltså inte till hundra procent lova att det här ger en rättvis bild.

Men även om en kanske ska vara beredd på en viss variation beroende på märke och modell så måste ni väl hålla med om att det här är en orimligt stor skillnad med tanke på att det är i princip samma storlek? Det är så himla opraktiskt, tänk vad smidigt om jag bara hade kunnat gå in i en affär och utgå från att en viss storlek kommer passa mig. Så mycket snabbare det hade gått och så mycket mer jag hade shoppat (okej, det kanske är lika bra då).

Krossad självbild

Men det största problemet är att kvinnor faktiskt mår dåligt av detta. För en del av er kanske det låter löjligt, för det är ju bara en siffra. Men så många unga kvinnor – och även äldre – ser inte bara på XS eller XL som storlekar, utan något som definierar dem. För hur många har inte någon gång fått sin självbild krossad i ett provrum? Jag är i alla fall en av dem.

Och när jag någon gång stod där och var totalt förtvivlad över att en storlek “som borde passa” inte gjorde det önskar jag att jag hade sett det här inlägget. För fan vad mycket tid man har lagt på något som inte spelar en enda jävla roll.

P.s om någon undrar så var inte mina trosor lämpliga för de här bilderna så jag har träningsshorts under. Det är ej kalsonger.



Träning

Personliga tränare – era klienter är inga skyltdockor

Om personliga tränare som prioriterar bra före- och efterbilder att dela på sociala medier framför klientens välmående.

Igår la ja upp bilden ovan på Instagram för att visa hur lätt det är att förfalska före- och efterbilder, och i synnerhet varför du inte ska lita på en personlig tränare som marknadsför sig med den här typen av bilder. Det som skiljer de här bilderna från varandra är alltså max två minuter, en annan position, lite mer kontraster och några gropar som har suddats bort från låren.

Många personliga tränare bygger i princip upp sitt rykte enbart på den här typen av bilder på sina klienter. Det behöver inte vara något fel med det – det är trots allt ett konkret sätt att se vad den här personliga tränaren har åstadkommit, så länge man är medveten om hur lätt det är att manipulera bilderna.

Men efter att jag la upp inlägget igår har jag förstått att före- och efterhetsen (som jag kallar det i ett blogginlägg jag skrev här) i många fall har gått alldeles för långt, och att det finns vissa personliga tränare som prioriterar de här bilderna framför klientens välmående och faktiska resultat.

Efteråt har jag nämligen fått två meddelanden från personer som berättar om hur personliga tränare pressar klienterna till bilderna, och öppet manipulerar dem för att de ska se så effektfulla som möjligt ut. Så vitt jag vet har de här människorna inget med varandra att göra, och de pratar om olika personliga tränare.

Osmickrande underkläder

En av dem skriver om hur hon uppmuntrades att ta med sig osmickrande underkläder till det första mötet, och att hon allra helst skulle ha så dålig hållning som möjligt när före-fotot togs. “Om du vet att du blir uppblåst av något är det ingen dum idé att äta en liten bit av det innan” fick hon höra.

Den andra tyckte det var märkligt att det ens skulle tas foto i bara underkläder vid varje träningstillfälle. Hon skriver att hon just då höll på att återhämta sig från ätstörningar och ville bara bli starkare och friskare, och hade därför inga utseendemässiga mål som kunde mätas med hjälp av bilder.

När hon påtalade detta fick hon höra att det inte var för hennes skull, utan att de här bilderna skulle läggas ut på sociala medier. Eftersom PT:n har många följare var klienten inte helt bekväm med det, och ville att han skulle låta bli. Då berättade han att det var ett krav från hans sida för att hon över huvud taget skulle bli tränad.

Redan utsatta

Det har alltså inte ens gått ett dygn sedan jag la upp den här bilden på Instagram, och redan har två personer hört av sig. Så även om jag förstår att de flesta personliga tränarna aldrig skulle använda dessa metoder så känns det högst troligt att de här personerna inte är ensamma.

För dig som PT kanske det inte känns som en stor grej. Oftast är nog klienterna glada efteråt när de har den där före-bilden och kan jämföra resultaten. Många känner sig nog också bara smickrade när de får se sina resultat delas på sociala medier.

Men många som anställer en personlig tränare känner sig redan rätt utsatta. De söker oftast hjälp för att de har något specifikt de vill ändra med sin kropp, och de är kanske inte vana vid träningsmiljön. Att behöva klä av sig och ta bilder, som dessutom är avsiktligt osmickrande, bör definitivt inte vara något krav.

Positiva effekter på insidan

Och om det är något dessa bilder uppmuntrar till är det att se på träning som något ytligt, som bara påverkar utsidan. Allra helst borde du som PT visa dina klienter vilka positiva effekter träning kan ha på insidan och på den mentala hälsan, så att de vill fortsätta träna även efter att de har fått resultaten de vill ha.

Men jag antar att det inte lockar lika många likes.



Träning

De 5 enklaste träningsreglerna du någonsin behöver höra

Tycker du träning verkar krångligt? Här hittar du allt du behöver veta i fem ynka punkter.

För många känns träning som något jobbigt och komplicerat, och därför är det många som blir avskräckta. De här träningsreglerna kommer förmodligen inte göra dig till någon världsmästare i styrkelyft eller någon fitnessgren, men det är faktiskt det enda du behöver veta om träning. Sedan är det bara att sätta igång på egen hand.

1. Ibland måste du ta i

Att hålla kroppen och knoppen hyfsat hälsosam är egentligen rätt enkelt, allt du behöver göra är att ibland få upp pulsen så högt att du inte kan föra en normal konversation samtidigt och då och då anstränga musklerna mer än vad som känns bekvämt.

Hur du gör det spelar faktiskt ingen roll, och inte heller om du gör det på en och samma gång eller på separata pass. Det viktigaste är att det sker regelbundet, gärna några gånger i veckan. Och kom ihåg att det inte behöver vara stenhård träning, du ska helst inte kräkas efteråt. Bara du lämnar din komfortzon en liten stund liksom.

2. Du är inte så himla unik

Det här säger jag inte för att vara taskig, utan för att du ska slippa uppfinna hjulet ännu en gång. Alla reagerar visserligen inte likadant på samma typ av träning, men våra kroppar är ändå ungefär likadana och fungerar på samma sätt. Om många har fått bra resultat av ett träningsprogram är alltså chanserna stora för att det kommer funka även för dig.

Visst hade det bästa varit om ditt program bestod av övningar som är anpassade efter just dina mål och din erfarenhetsnivå, men alla har varken råd eller lust att anställa en PT. En enkel googling på “träningsprogram styrka” kommer förmodligen ge dig helt okej resultat – betydligt bättre än om du hade struntat i det helt. (Obs jag tar inte ansvar om du googlar fram något jättekonstigt program)

3. Du behöver vila

Fitnessfolk gillar att tagga sina bilder med #aldrigvila, men det är en riktigt dålig strategi. Du behöver faktiskt vila ibland för att ge kroppen en chans att återhämta sig. Visst, har du ett välplanerat träningsprogram kan du förmodligen komma undan med att vila max en gång i veckan – men de flesta av oss behöver minst en vilodag.

Det är inte minst viktigt för psyket, och för att det inte ska kännas astråkigt att gå och träna varenda dag. Dina vilodagar kan bestå av lugna promenader, enklare rörlighetsträning eller gött soffhäng och en bra film. Välj själv.

4. Det behövs inga kosttillskott

Har du brist på något ämne eller svårt att få i dig tillräcklig mängd av något särskilt bör du givetvis kompensera för det med kosttillskott. Men när det kommer till träningsrelaterade kosttillskott finns det faktiskt inga du behöver – trots att det kan verka så bland de stora fitnessprofilerna.

Många tillskott har ett syfte – proteinpulver kan smaka gott och genom att höja proteinintaget kan du faktiskt få bättre resultat av träningen. På samma sätt kan en PWO-mix vara motivationshöjande och framför allt uppiggande inför ett träningspass. Men du behöver inget av det, så om du tycker att alla tillskott är förvirrande kan du bara skippa det.

5. Situps bränner inte fett

Så här är det: PUNKTFÖRBRÄNNING FUNGERAR INTE. Du kommer inte bli av med en enda millimeter magfett genom att göra massa situps. Och faktum är att träning generellt är en rätt dålig metod för viktnedgång, vilket jag har skrivit mer om här.

Hur stor fettmassa du har på kroppen bör du med fördel reglera genom kosten du äter – se istället träning som ett verktyg för att hålla dig frisk och stark.