Träning

Därför borde du gå med vikter – och så gör du

Genom att gå med vikter kan du få riktigt bra träning för hela kroppen och flåset – här ger jag dig någon slags guide.

Du som följer mig vet nog att jag gillar att gå med tunga vikter. Det kan vara i form av ett ok som jag har på axlarna, med en släde eller kettlebells. Jag får rätt mycket frågor om varför jag gör det och hur man gör, så därför tänkte jag gå igenom det här.

Varför?
Övningar där du går framåt med en tung vikt kräver att du använder en hel del muskler. För att hålla överkroppen upprätt när du går fram måste du nämligen aktivera magmusklerna rejält. Har du en tillräckligt tung vikt får du också träning för rumpan och låren. Beroende på hur du håller vikten kommer du i många fall också få träning för armarna.

Och så min absoluta favoritdel med övningar där man går med en vikt: det tränar konditionen riktigt mycket. Att bara gå tio meter med en maxtung vikt kommer höja flåset rejält, men jag brukar också avsluta med att ta bort typ hälften av vikterna och gå så långt jag klarar. Perfekt för mig som avskyr traditionell konditionsträning.

Är det farligt?
Nej. Så länge du tänker på det där som jag alltid brukar säga: att inte använda en maxtung vikt direkt, att hålla ryggen rak och sluta om det gör ont.

Hur?
Jag kommer visa mina favoritövningar nedan. Den enda ni får se video på är släddrag av den enkla anledningen att jag var nöjd över att jag lyckades dra 250 kilo. Men principen är så himla enkel – gå fram! Gå snabbt om du har en lätt vikt och klarar att i princip springa, gå långsamt om du har en tung vikt och knappt tar dig fram. Som på videon ovan då. Och i övningarna där jag har kettlebells kan du givetvis använda hantlar eller pet-flaskor med stenar eller något annat roligt.

Släddrag
För att göra den här övningen behöver du en släde och en sele som du kan binda fast i den. Om du inte har en släde på ditt gym kan du kika in på en crossfitbox, där finns det i regel alltid. Se till att selen sitter på ordentligt och gå fram. Helst inte lika vingligt som här på videon, men om du har lastat släden med 250 kilogram som jag har gjort så är det okej. Tränar i huvudsak låren, rumpan och vaderna och är förbaskat kul eftersom det går att lägga på riktigt tunga vikter.

Slädpress
Även här behöver du en släde, men den här gången med två handtag. Ofta kan du välja mellan ett lågt handtag och ett högt handtag, välj det lägre om du vill få bra rumpträning och det högre om du vill pressa riktigt tunga vikter. Du placerar helt enkelt händerna där och går framåt. Tränar ungefär samma som släddrag, men även armarna och bröstmusklerna eftersom du får ta i rätt mycket med överkroppen också.

Rackgång
Du placerar kettlebellen i armvecket för att hamna i en rackposition. Jag orkar inte förklara så noga just nu så googla på rackposition om du vill veta mer. Du kan ha en kettlebell i varje hand här och då ha båda i rackposition för att få tyngre vikter och därmed mer belastning på rumpa och lår när du går. Om du däremot bara håller i en kommer du få mer träning för magmusklerna eftersom du måste använda dem riktigt mycket för att inte typ trilla åt sidan.

Väskgång/Farmargång
Det här är enkelt, du håller helt enkelt i en kettlebell i antingen ena handen eller båda. Här får du också bra greppträning. Även här gäller samma som i rackgång, det blir mer träning för magmusklerna om du bara håller vikten i ena handen men å andra sidan mer belastning överlag om du håller i båda.

Servitörgång
Du tar helt enkelt upp kettlebellen på rak arm över huvudet. Här kan du såklart också ha två kettlebells men du fattar kanske grejen. När du går får du extra bra träning för mage, samtidigt som triceps och axeln och aktiveras.

(Angående namnen så avskyr jag att använda engelska övningsnamn pga är typ en gammal tant innerst inne så jag använder lite halvtaskiga översättningar.)



Kroppspositivitet

Så blir du skitsnygg på bilder (istället för Khloe Kardashians idiotiska tips)

Sluta lyssna på Khloe Kardashian och följ istället mina tips för att bli riktigt snygg på bilder!

Jag har generellt jättedålig koll på Kardashian-folket men jag har givetvis inte missat Khloe Kardashians tips på hur man ser “thin AF” ut på bild. De här tipsen kommer enligt henne få den här följden: “Get ready for your Insta comments to blow the f*ck up, lol!” Ja, jag kan inte beskriva i ord hur extremt idiotiskt det är att uppmuntra sina unga följare till att anpassa sig till smalhetsnormen. Vi behöver liksom inte mer sånt.

Men inte nog med det – det är dessutom jävligt dåliga råd som kommer få dig att se stel och konstig ut på bild. Därför delar jag här med mig mina tips som förmodligen inte får dig att se smalare ut (för varför skulle du?), men du kommer få riktigt snygga selfies.

Khloe säger: Använd armarna och axlarna till din fördel
Jag säger: Det här kanske var en dålig översättning men med “make them work” menar hon bland annat att ha händerna på höfterna, stå lite från sidan och dra bak axlarna. Det kan du göra om du tycker det känns bekvämt, men inte för att se bra ut på bild. Det här fungerar till exempel minst lika bra.

Khloe säger: Ha på dig svart eller långrandigt
Jag säger: Visst, ha det om du tycker det är snyggt. Eller så har du en gul sammetskaftan. Eller något helt annat eller varför inget? Ja, du bestämmer helt enkelt för jag kan garantera att det du trivs i är det du kommer se bäst ut på bild i.

Khloe säger: Be fotografen fota uppifrån
Jag säger: Tycker du om den vinkeln ska du såklart göra det. Själv föredrar jag att ta bilder nerifrån eftersom jag tycker att jag ser ut som en typ mäktig power woman. Men det bestämmer såklart du själv.

Khloe säger: Göm dig bakom din squad.
Jag säger: Ställ dig längst fram. Eller ta en bild på bara dig själv så du vet att du får den precis som du vill ha den. Men alltså viktigast av allt: göm dig för fan inte. Hur kan man bli bra på bild om man inte syns???

Khloe säger: Sträck ut hakan
Jag säger: För det första är det inget fel med en gammal hederlig dubbelhaka, kolla så snygg jag är i min (och nej, jag har inte behövt anstränga mig ett dugg för att få till den). för det andra förstår jag inte hur i helvete det ska vara snyggt att sträcka ut hakan? Nä, behåll hakan där den vill vara så blir det nog bäst.

Slutsatsen
Ni har förmodligen redan förstått vad jag vill säga men det är värt att upprepa: du blir på riktigt bäst på bild när du känner dig bekväm. Annars ser det bara tillgjort och konstigt ut. Ja, och sluta lyssna på Khloe Kardashian. Ok?

 



Övrigt

Idag hyllar jag INTE alla starka kvinnor

Därför vill jag hylla alla svaga kvinnor idag.

Jag är rätt säker på att ingen har missat att det är internationella kvinnodagen idag. En dag då vi ska uppmärksamma ojämställdhet och kvinnors situation världen över. Precis som varje år är det många som vill göra det genom att hylla “alla starka kvinnor”. Dessa starka kvinnor är typiskt sett personer som syns mycket i offentliga sammanhang, som uttalar sig feministiskt och har många följare. Typ jag alltså.

Och jag ska inte ljuga. När jag såg Expressens lista över de 100 viktigaste och mäktigaste kvinnorna idag och insåg att jag låg på 38:e plats blev jag totalt överlycklig. Men det finns ändå en sak som jag blir irriterad på. För jag, och kvinnor som mig, hyllas varje dag. Visst får vi också en hel del hat men vi är trots allt de som lyfts fram, som syns, som hyllas och får ta plats året runt.

De som behöver hyllas
Jag hade istället behövt den typen av hyllningar och uppmärksamhet som mest när jag kände mig så långt från en stark kvinna som man kan göra. När jag trodde att allt mitt värde avgjordes av vilken siffra som vågen visade. Så idag vill jag istället hylla alla kvinnor som behöver det. Kvinnor som inte alls känner sig starka. Idag vill jag hylla dig som:

– Kämpar för att bara ta dig igenom vardagen och inte har tid/lust/ork att vara en “stark kvinna”
– Mår skit, fysiskt eller psykiskt
– Aldrig får chansen på grund av rasism, transfobi, homofobi eller liknande
– Känner dig som världens svagaste människa
– Blir utsatt för psykiskt eller fysisk misshandel
– Är sjuk
– Hatar dig själv
– Hatar ditt liv
– Hatar allt
– I allmänhet är skadad av det patriarkala och viktfixerade samhället vi lever i

Vill du hjälpa på riktigt?
Vill du göra något på internationella kvinnodagen som faktiskt gör större skillnad än att hylla starka kvinnor? Skänk en slant till en tjej- eller kvinnojour, eller börja engagera dig i en. Det gör skillnad på riktigt. Här är de flesta jourerna listade och många har hemsidor med enkla instruktioner för dig som vill bidra på något sätt.

 



Träning

Därför vill jag inte ha dina träningstips, random snubbe

Bara för att du är man kan du inte mer än mig om hur jag ska marklyfta eller pressa vikter.

Jag är en kvinna som lyfter vikter och dessutom lägger upp videos av det på mina sociala medier. Det innebär också att jag får extremt mycket tips och råd om hur jag borde göra detta annorlunda. Snällt, kanske du tycker. Du kanske tänker att det är för att folk bryr sig och vill mig väl. Och i många fall är det förmodligen så att personerna kommer med sina råd för att de vill hjälpa mig. Men det finns några skäl till att jag inte ser det som ett dugg hjälpsamt.

För det första så har jag aldrig någonsin fått hjälp av dessa råd. Faktum är att de flesta som försöker hjälpa mig verkar vara på nybörjarstadiet, då de precis har börjat lära sig tekniken i de vanligaste basövningarna. De här personerna har dock ännu inte förstått att vi alla har olika kroppar och styrkor, och att det därför är rimligt att alla inte gör ett marklyft likadant. Om jag har höfterna högre upp än vad du har fått lära dig när jag gör marklyft betyder det alltså inte nödvändigtvis att jag gör fel, utan att det är den varianten som passar mig bäst.

Det är också samma personer som börjar skrika så fort ryggen inte är helt rak i ett lyft, oavsett om jag bara håller i en fyrakilosvikt. Jag antar i alla fall att de här personerna är nybörjare. För när du har lyft många olika typer av vikter på olika sätt under en lång tid lär du känna din kropp. Om ryggen inte är helt och hållet spikrak kanske det till och med är en medveten strategi av mig. Så alla dessa tips och råd tar ärligt talat mest plats i min inkorg, de har aldrig hjälpt mig ett enda dugg med min träning.

Självkänslan sjunker
Men det värsta är att det får mig att bli sjukt otaggad på att lägga upp träningsvideos. I vissa perioder lägger jag faktiskt bara upp bilder från träningen för att slippa just detta. För det spelar ingen roll om att jag innerst inne vet att alla dessa tips och råd är felaktiga, min självkänsla sjunker faktiskt lite när inkorgen fylls av meddelanden om allt jag borde göra annorlunda. Hur kul tror ni det är när man lägger upp ett klipp av ett personligt rekord som man är sjukt nöjd över, för att mötas av 30 meddelanden och kommentarer från män som berättar vad man gör fel?

Och ja, det är givetvis i åtminstone 95 procent av fallen män. Män som sällan har tagit sig tiden att kolla igenom mer än ett klipp i mitt flöde men som ändå får för sig att “dela med sig av lite tips”. Män som bara tar för givet att de kan mer än mig för att jag just är kvinna och de män. Nej, jag vet att det förmodligen inte är någon man som går in på min instagram och tänker att “nu ska jag klaga på henne för att hon är kvinna”. Men på något sätt verkar det som att män har något inbyggt självförtroende som gör att de tror att de kan allt om träning, trots att de mest har kollat på YouTube-videos och själv inte böjer mer än en tom stång*.

Vill ni ha ett tydligt exempel på hur idiotiska och onödiga de här hjälpsamma tipsen är? Okej! En gång la jag upp en video där jag gjorde en hantelstöt. Jag gjorde det på det rimligaste sättet med tanke på att det var en hyfsat tung vikt, genom att stöta upp den explosivt. Ungefär som man gör i den olympiska grenen som heter just stöt. Det är alltså en vedertagen, helt vanlig övning. Jag raderade den videon eftersom jag fick minst 20 meddelanden från män som tyckte att jag fuskade.

Tillfällen då jag faktiskt vill ha dina tips
Okej, jag förstår att det kanske låter som att jag är alldeles för stolt och inte vill ta emot hjälp från någon. Det stämmer inte. Jag kan absolut inte allt när det kommer till träning och vill gärna ha befogad och rimlig kritik. Så för att göra det lite enklare för er, så att ni slipper lägga tid på att skriva ner era råd till mig i onödan, så kommer här en lista på de tillfällen då jag gärna vill ha era träningstips:

1. När jag ber om det
Ibland har jag lagt upp inlägg där jag faktiskt frågar efter era bästa tips angående någon övning jag är dålig på. Och för all del, hjälp till då!

2. Om jag gör något direkt farligt
Och nu pratar jag inte om att ryggen inte är totalt spikrak hela tiden när jag håller i en vikt som motsvarar typ 10 procent av mitt max, för om du tror att det är farligt för mig så har du inte särskilt bra koll på träning. Jag snackar snarare om ifall du ser mig på gymmet och jag typ har lastat skivstången helt fel.

3. Om du uppenbarligen är bättre än mig
Om du har en lång och gedigen karriär som coach eller är en riktigt bra lyftare så får du gärna hjälpa mig. Att du bara är av manligt kön kvalificerar dig dock inte till detta.

*Det är såklart inget fel med att böja med tom stång, men jag tänker att man inte ska kritisera någon som knäböjer 100+ kilo om man inte är i närheten av det själv.



Träning

Mina 9 bästa tips för att våga lyfta tungt

Mina bästa råd för att våga ta plats vid de fria vikterna och lyfta tungt.

Det kanske verkar som att det alltid har varit självklart för mig att lyfta vikter. Långt ifrån. Jag kommer ihåg någon gång på gymnasiet när jag tränade på Friskis och stod på löpbandet under hela passet – precis som nu tyckte jag det var sjukt tråkigt men jag vågade inte ens gå in till styrkemaskinerna. Det var inte förrän mamma följde med mig som jag faktiskt vågade. Och det här var alltså maskinerna – att de fria vikterna kan kännas skrämmande förstår jag därför mer än väl. Speciellt med tanke på att området ofta är belägrat av snubbar som pumpar upp musklerna.

Därför delar jag här med mig av nio hyfsat konkreta tips som kan hjälpa dig att våga ta klivet in bland de fria vikterna och lyfta den där skivstången. Även män som känner sig osäkra kan såklart få hjälp av dessa råd men jag riktar mig främst mot kvinnor och icke-binära, eftersom det är från dem som jag dagligen får frågor om hur man börjar.

1. Följ kvinnor som lyfter tungt
Många är rädda för att lyfta vikter eftersom det traditionellt sett är en mansdominerad syssla. Men nu för tiden är det inte så, det finns så många kvinnor som lyfter vikter och är grymma på det. Genom att följa andra kvinnor som lyfter tungt kommer det kännas helt naturligt, och rent av självklart, att du också ska det. Några tips på personer att följa är @frkelverum, @ivweissenberg och @vredestig (och mig såklart, men det gör du förhoppningsvis redan om du läser den här bloggen).

2. Ta med dig en vän
Allt blir lättare när man är två. Ta med en vän som du känner dig bekväm med de första gången du ska testa de fria vikterna. Är hen mer van vid att lyfta vikter är det såklart perfekt, då kan du få hjälp med de vanligaste övningarna. Men även om ni båda är nybörjare kommer det med stor sannolikhet kännas lättare.

3. Eller köp en (billig) PT-timme
Om du inte har en vän du kan släpa med dig är det här ett bra alternativ. Jag vet att alla inte har råd med en personlig tränare, men jag pratar om en enda timme då du får hjälp att ta steget in bland de fria vikterna. Du behöver inte någon onödigt dyr PT som är känd från instagram för det, utan det funkar fint med en random billig. Men innan du gör det – kolla om det ingår en gratis gyminstruktion i ditt medlemskap.

4. Inse att det inte är så komplicerat
Så länge du håller dig till de vanligaste basövningarna (till exempel knäböj, bänkpress, militärpress, marklyft, chins och dips) och inte sätter dig i maskiner kommer du göra rörelser som du är gjord för. Ja, din kropp är faktiskt skapad för att kunna sitta på huk och kunna plocka upp saker från marken. Så länge du börjar med lätta vikter kommer faktiskt inget hända.

5. Kolla på filmer
Många säger att man definitivt inte ska lära sig genom youtube, utan skaffa en tränare så man får bra hjälp redan från början. Visst, hade alla haft lust och råd med en egen coach hade det varit bra men jag tycker det fungerar alldeles utmärkt att lära sig från videos. Visst, ryck och stöt är lite svårt att lära sig på egen hand från videos men övningar som knäböj, bänkpress och marklyft brukar funka fint.

6. Filma dig själv
Det bästa med alla träningsvideos är att du sedan kan filma dig själv med mobilkameran när du utför övningarna och jämföra dig med dem. Det är ett riktigt bra sätt att upptäcka om något ser konstigt ut. Men tänk på att alla inte har likadana kroppar, och det är inte säkert att du till exempel ska göra dina knäböj exakt likadant som mig. Så kolla gärna på olika videos och testa dig fram för att hitta den bästa varianten för dig.

7. Inse att folk inte kollar
Såhär är det: om vi som tränar skulle ta oss tiden att stirra på alla nybörjare hade vi inte haft tid att träna själva. Jag vet allt för väl hur det känns men i de allra flesta fallen är det faktiskt inbillning. Försök skaka av dig känslan och se på situationen rent objektivt så kommer du förmodligen märka att ingen kollar.

8. Och om de kollar – byt gym
Men visst kan stämningen skilja väldigt mycket från gym till gym, och om du har hamnat på ett gym med många skitstövlar ska du i första hand säga till personalen – men om det inte löser sig och du inte har någon bindningstid så kan det vara värt att testa andra gym. Mitt bästa tips är att kolla om du har en atletklubb i närheten. Det är ofta extremt billigt och alla som tränar där är fokuserade på att lyfta vikter – inte på att stirra på nybörjare. Där kan du också ofta får helt gratis hjälp från de allra bästa.

9. Stå inte vid en spegel
Många vill spontant ställa sig vid en spegel för att se hur de lyfter, men det är något du bör undvika. När du kollar i en spegel under en övning behöver du i princip alltid vrida nacken, kolla lite upp eller något annat som gör att nacken inte är i linje med ryggraden. Det kan faktiskt vara dåligt eftersom du bör försöka hålla nacken neutral hela tiden. För det andra kommer du bli alldeles för medveten om hur du ser ut och om du inte känner dig sjukt snygg just då kommer det förmodligen vara en dålig idé. Så om du vill kolla på dina lyft är det bättre att filma, som jag tipsade om punkt sex.

P.s jag är medveten om att alla vana gymmare kommer förstå att det inte alls är tunga vikter på bilder utan massor av 2,5 och 5-kilosvikter. Men jag gillar bilden och kan nu även passa på att berätta att jag är på omslaget av Lifes klubbtidning, som du hittar i din närmaste Lifebutik.

FOTO: Gustav Gräll



Träning

Träningsvärldens 3 största problem

De tre största problemen som förstör för mig, andra som tränar och de som vill börja.

Jag älskar träning. Jag älskar att träna, att skriva om träning och att läsa om träning. Med det finns mycket jag inte gillar inom träningsvärlden – speciellt när det kommer till sociala medier. Det gör att jag inte vill kopplas ihop med den bilden av träning som förmedlas på sociala medier och som syns på gymmet eftersom jag känner att jag inte har något gemensamt med det. Här listar jag de tre sakerna som förstör för mig, för andra som tränar och för personer som funderar på att börja.

Utseendefixeringen
Jag kommer låta elak just nu men det får vara okej för jag tycker verkligen att det här är ett problem. I och med att sociala medier har blivit en så viktig plats för att hämta inspiration och kunskap så har vi fått en ny typ av träningsprofiler. Medan många är superbra på att förmedla kunskap och på att inspirera så finns det en del som blir kända på grund av deras utseende. Det behöver inte vara något fel med det – om det hade varit så att alla följare förstår det. Som det är just nu räcker det tyvärr med en vältränad kropp och låg fettprocent för att någon ska ses som en kunnig guru inom träning.

Och jag vet, nu är det bara att vänta på kommentarer om att jag är avundsjuk. Och det är jag faktiskt. Tänk vad härligt det hade varit om folk antog att jag kunde något om träning direkt när de såg mig. Tänk om jag inte hade behövt motbevisa folk varje gång bara för att de antar att någon med min kropp inte tränar. Det hade varit härligt! Nä men det är inte bara min avundsjuka som gör att jag nämner detta, utan det kan faktiskt få allvarliga konsekvenser. Jag har sett hur det tipsas om värdelösa kosttillskott (kanske beror på den sista punkten), om idiotiska dieter och träningstips som kan vara direkt farliga.

Men det finns också en allvarlig konsekvens av den här utseendefixeringen i träningsvärlden: att många tror att man måste se ut på ett särskilt sätt för att träna. Jag vet så många kvinnor som säger att de ska “komma i form” innan de börjar på gym – vilket i de flesta fallen innebär massor av situps, möjligtvis några rumpövningar och någon diet som de kanske har snappat upp hos någon träningsprofil. Oftast slutar det med att de inte börjar på gym för den där dieten var inte särskilt bra.

Är det inte hemskt att vi bokstavligt talat skrämmer bort folk från träningen eftersom vi har fått det att framstå som något man bara kan göra om man är smal och vältränad? Är det inte ett jävligt tydligt tecken på att vi måste förändra något? Efter att jag var med i Nyhetsmorgon och visade några övningar fick jag exempelvis (förutom massor av hat) hundratals meddelanden från kvinnor som berättade att de hade börjat träna på gym eftersom de insåg att de också kunde göra det om jag gjorde det. Det är alltså inte mycket mer än det som krävs.

Machoattityden
För mig som lyfter tungt har det här problemet varit ständigt närvarande – för oavsett om det handlar om styrkelyft, strongman eller tyngdlyftning verkar det finnas en särskild inställning. Bland annat används ord som “tjej” och “bög” frekvent som förolämpningar och svordomar verkar vara en tillhörande del av ett tungt lyft. Alltså, jag är inte pryd och ett enkelt “fan” eller “jävlar” har råkat råkat slinka ur mig när jag misslyckas med ett lyft (vilket för övrigt ledde till att jag riskerade att diskvalificeras från en styrkelyfttävling). Men att jämt och ständigt ta del av den här brölande machoattityden på gymmet är jäkligt irriterande och distraherande, och jag har faktiskt slutat på två gym för att jag inte orkade med det.

Men det är inte bara på atletklubbarna jag stöter på detta. Den här machoattityden existerar överallt inom träningsvärlden, där den som känner mest smärta och nästan lyckas plåga sig själv allra mest är den bästa. Ett tydligt tecken på det är att det är rätt vanligt att kalla varandra för “krigare” i träningssammanhang. Och så har vi de superklyschiga citaten som – tro det eller ej – fortfarande används. Vad säger egentligen “no pain, no gain” och “train insane or remain the same” om hur träningen ska kännas? Det är faktiskt varken coolt eller effektivt att träna som en galning och ignorera kroppens smärtsignaler.

Det kanske känns häftigt i början, men så småningom kommer det med stor sannolikhet kännas allt för påfrestande – både fysiskt och psykiskt – och du börjar skippa pass. Om du mot förmodan fortsätter träna på det viset är det stor risk att du blir övertränad och bränner ut dig. För att inte tala om de på utsidan; tror du att någon blir peppad att börja om de hör att passen känns som krig och gör ont? Och tror du någon som testar ett gym fortsätter gå dit om det är fullt av brölande män som skriker könsord vid varje lyft?

Nej, med stor sannolikhet inte. Så slutsatsen är att det finns mycket att vinna på att minska machoattityden inom träningsvärlden. Hur ska man gå till väga? Ja, om du är en brölande man så kan du försöka minska på det (men det kommer du förmodligen inte, utan du kommer bara bli arg för att jag vill att du ska anpassa dig efter andra). Vi andra kan försöka hjälpa till genom att prata med gymägare när det blir för jobbigt, och försöka väga upp den här skeva bilden av träning som många sprider genom att visa att träning kan vara kul, behagligt och motsatsen till ett krig.

Girigheten
Det är inget fel med att tjäna pengar. Tvärtom tycker jag att de som lägger mycket tid och har goda kunskaper inom träning ska få bra betalt. Jag har själv inga problem att betala mycket pengar för att träna på ett bra gym och mina föreläsningar är inte gratis. Så mitt problem handlar inte om att många inom träningsvärlden vill tjäna pengar, för det är helt naturligt och så ska det vara. Problemet är att det finns så många som vill tjäna pengar på bekostnad av andra när det kommer till träning. Jag har själv tagit del av kostscheman som personer har köpt till skrämmande höga priser, och som har varit långt ifrån individanpassade. Tvärtom har det ibland snarare känts rent olämpligt eftersom man varken har tagit hänsyn till nuvarande status eller mål.

Vi har också personliga tränare som får träning att framstå som något oerhört komplicerat på sociala medier, så att folk helt enkelt inte vågar träna själva utan tror att de måste anställa en PT. Jag kan såklart inte vara säker på om det är en medveten strategi i alla fall, eller om det bara handlar om okunskap, men jag har hört från hyfsat säkra källor att åtminstone två kända personliga tränare gör detta med flit. Resultatet? De får kanske några fler klienter, men desto fler blir rädda för att träna eftersom de tror att de kan bryta ryggen om de inte håller den i precis rätt position hela tiden.

Här kan vi också räkna in de många träningsprofilerna som gärna berättar hur bra ett särskilt kosttillskott har fungerat för dem – och alla följarna köper såklart det rakt av eftersom de vill bli lika starka/vältränade/smala. Det de inte vet är att dessa tillskott i många fall inte har några vetenskapligt bevisade effekter över huvud taget – tvärtom kan det vara negativt. Ett extremt populärt kosttillskott som ofta påstås vara bra för att bygga muskler och gå ner i vikt av dessa profiler har faktiskt visat sig öka fettinlagringen i flera studier.

Men om det funkade för den där personen med massor av följare så är det väl bevis nog? Nja. I många fall tror kanske träningsprofilerna att de här tillskotten har hjälpt dem att få resultat, energi, fokus eller vad det nu kan vara (placebo är kraftfullt). Men lika ofta handlar det snarare om att personerna har fått betalt för att säga det – kanske bara i form av ännu mer tillskott, men det innebär ändå att de har lurat deras (ofta unga) följare på pengar hela i onödan.

End of rant
Nu kommer jag med stor sannolikhet få höra att jag bara är bitter. Det är jag ibland men just det här handlar inte om det. Det handlar om att jag älskar träning och jag vill att fler ska få uppleva den fantastiska träningsglädjen. Men så länge träning framstår som något svårt och dyrt, som gör ont och som bara är till för vissa särskilda kroppar kommer det aldrig hända.



Träning

Den kompletta guiden till kettlebellsvingen

Varje gång jag lägger upp en video där jag svingar en kettlebell får jag massor av frågor – därför har jag samlat allt du behöver veta om kettlebellsvingen här.

Vad?
Först ska jag kanske börja med att klargöra vad det är jag kommer prata om för övning. Det är alltså inte den amerikanska svingen, även kallad crossfitsvingen, som jag ska visa. Enligt mig är det en helt annan rörelse som jag inte ser särskilt mycket nytta med, men det kan vi gå in djupare på en annan gång. Övningen jag pratar om kallas också för rysk sving, och den största skillnaden är egentligen att kettlebellen svingas upp till brösthöjd istället för ända över huvudet. Det betyder bland annat att man kan använda tyngre vikter, vilket gör att det blir extra bra träning för rumpa, lår och bål. Och ja, jag vet att de flesta skriver “swing” men jag gillar det inte så jag kommer skriva sving.

Varför?
En korrekt utförd kettlebellsving tränar lår, rumpa, mage, rygg och greppet – det är alltså en riktigt effektiv övning för att träna stora delar av kroppen på en och samma gång. Men det främsta skälet till att jag gillar svingen är att det är ett riktigt bra sätt att få upp pulsen på, och betydligt roligare än att stå på löpbandet eller sitta på en spinningcykel. Du tränar alltså styrka och kondition på en och samma gång. Det är också en bra start för dig som senare vill lära dig andra explosiva höftfällningsövningar, som ryck och frivändning.

Hur gör du?
En kettlebellsving är extremt svår att förklara i text, så först får ni se en video av en hyfsat bra kettlebellsving (jag gör supermärkliga miner men testa själva att svinga en 32 kg kettlebell och spela upp i slow motion):

1. Vi börjar från början genom att du placerar kettlebellen på golvet några decimeter framför dig. Ställ dig ungefär axelbrett isär eller lite bredare. Äh, det här är inte så viktigt egentligen – ställ dig på ett sätt som känns bekvämt så att du ändå kan svinga kettlebellen mellan benen.

2. Ta tag i kettlebellen framför dig på ett bekvämt sätt. Dra den bak mellan låren samtidigt som du böjer på benen och fäller fram i höfterna – men tänk på att det inte är en knäböj.

3. Därefter sträcker du ut höfterna och benen kraftfullt – ja, egentligen så juckar du explosivt – och använder den kraften för att svinga kettlebellen uppåt och framåt med mjuka armar. Det är alltså inte armarna som gör jobbet, jag upprepar: inte armarna. Tänk mer på armarna som ett rep som sitter fast i dig, och när du juckar får kettlebellen fart.

4. När kettlebellen har nått toppläget kommer den naturligt sjunka neråt (du låter tyngdkraften gör sin thing) och eftersom du har mjuka armar så följer du helt enkelt med och repeterar genom att dra den bak mellan benen. Ja, när jag säger “följer med” så menar jag inte att du släpper kettlebellen om någon trodde det. Men det är viktigt att du tänker att är kettlebellen som styr här.

Vissa ger instruktioner om att kettlebellen ska svingas upp till brösthöjd, men jag undviker gärna den typen av riktlinjer. Ofta innebär det att man börjar använda armarna om kraften från juckningen inte räcker ändå upp till bröstet. Så istället: svinga den så högt upp som den kommer utan att du behöver använda armarna.

Undvik detta
1. Att bara använda armarna
Jo jag vet, jag har sagt det tidigare men det är värt att lyfta ännu en gång. För den typen av sving som du ser på videon längst ner i detta inlägget ser jag exakt varje gång jag besöker ett gym. Visst kan det kännas lite i armarna efter många svingar men om det är armarna du får träningsvärk i dagen efter att du har svingat är något fel.

2. Att använda för lätt kettlebell
Jag vet, många kvinnor är extremt rädda för tunga vikter. Problemet är att det är väldigt stor sannolikhet att du kommer göra som på videon nedan om du använder en minivikt. För om vikten är alldeles för lätt så kommer du enkelt kunna få upp den till brösthöjd med värdelös teknik. Men väljer du en tyngre vikt måste du använda dig av den explosiva höftutsträckningen för att få upp den. Så jag kan lugna dig med att det kanske till och med är säkrare med en tyngre vikt här! Jag skulle säga att det är få som behöver börja med en kettlebell som är lättare än 8 kilogram.

3. Det vanliga
Och som vanligt: ha en rak rygg, sluta om det gör ont och ge dig inte på den där 92 kilogram tunga kettlebellen direkt (eller är det bara mitt gym som har en sån?).

Och tada! En klassiskt dålig sving (det gjorde nästan lite ont i hjärtat att göra det):



Hälsa

5 skäl till att äta en helt vanlig semla idag

Sluta krångla till det och ät en vanlig jävla semla.

Mina sociala medier är just nu fyllda av personer som antingen a. lagar en superkomplicerad raw-vegan-glutenfri-sockerfri semla som ser ut som en bajskorv (överdriver inte ens) alternativt b. berättar varför de inte äter en semla idag för att få applåder. Men vet ni, jag tycker att ni ska äta en helt vanlig semla idag. Här är några anledningar:

1. Det är gott
Det finns en anledning till att semlan har en egen dag: för att det är riktigt gott. Okej det kanske finns någon annan anledning också, men faktum är att semlor är goda. Och vet du vad som händer när vi äter något vi tycker är goda? Vi blir lyckliga! Så unna dig det idag.

2. Det är inte farligt
En semla består av typ bröd, grädde, mandlar och socker. Vad är det med dessa ingredienser som gör det så himla farligt? Svaret är såklart inget (och kom inte och försök argumentera för att socker är en dödsdrog för det stämmer inte, men vi kan ta den debatten en annan gång).

3. Du kommer inte gå upp i vikt
Okej, vi har fastställt att semlan inte innehåller något farligt som du kommer dö av. Så är problemet att du tror att de extra kalorierna kommer göra dig tjock? Då kan jag lugna dig med en japansk studie från 2014, där deltagarna fick äta 1 500 extra kalorier under tre dagar – något som rent teoretiskt sett borde innebära en viktuppgång. Inom bara två veckor var dock alla tillbaka på ursprungsvikten igen – utan några ansträngningar. Slutsatsen? Du kan äta en jävla massa semlor utan att gå upp i vikt.

4. Din raw-vegan-sockerfria-glutenfria semla kommer inte vara god
Du kanske kommer tycka att den är god men det beror på att du inte har ätit en riktig semla på alldeles för lång tid. Så det som i slutändan kommer ske är att du lägger jättelång tid och massor av kraft på att göra en semla som inte ens är god. Vet du vad du hade kunnat göra med all tid du hade sparat om du bara hade gått och köpt en helt vanlig semla? Jo, träna. Eller hänga i soffan. Möjligheterna är oändliga!

5. Din raw-vegan-sockerfria-glutenfria semla är förmodligen inte så nyttig ändå
Din “nyttiga” semla kommer troligtvis bestå av 99 procent dadlar som du mixar och processar tills allt du har kvar i slutändan är fruktsocker. Och vet du vad fruktsocker är ungefär samma sak som? Vanligt socker. Visst kan vi diskutera de mikroskopiska skillnaderna mellan sockret från dadlar eller kanske honung jämfört med vanligt socker, men ärligt talat – det handlar om en semla om året och spelar ingen roll.

P.s: Självklart finns det vettiga skäl till att inte äta den där vanliga hederliga semlan. Du kanske är glutenintolerant, utesluter animalier ur din kost, inte tycker det är gott eller precis som jag är allergisk mot mandlar (och inte orkar leta upp en utan och därför struntar i det). Du behöver inte bli ledsen/förbannad/kränkt/skicka hatmail för det.



Övrigt

Firar 8 tumörfria år! och du behöver inte alltid vara sprudlande lycklig

Idag “firar” jag åtta tumörfria år – och med det vill jag säga att det faktiskt är okej att inte vara sprudlande lycklig hela tiden

Idag är det åtta år plus en dag som jag fick höra orden: “du har en hjärntumör”. Det är åtta år sedan jag sövdes ner och låg där på operationsbordet i åtta timmar medan min min hjärna öppnades upp och tumören opererades bort. Åtta år sedan jag vaknade upp från operationen och var lycklig för att min syn var tillbaka, och dessutom hade de bara rakat av en smal strimla av håret. På bilden ovan ser ni hur jag såg ut ungefär då. Eller jag vet inte när den är tagen, alla dagarna runt operationen är lite luddiga för mg av förklarliga skäl.

Men det är också åtta år sedan jag slutade vara en helt vanlig 17-åring, vars största problem kanske var någon kille eller ett skolämne jag tyckte var lite jobbigt. För när jag vaknade upp där i Linköping hade jag helt plötsligt blivit totalt beroende av läkemedel för att ens kunna leva. Jag skulle aldrig gå igenom en enda dag utan att vid lunchtid vilja gå och sova. Och jag skulle aldrig mer vara normalviktig.

Mycket som påminner
För att få bort tumören, som satt på hypofysen, var man nämligen tvungen att förstöra hela hypofysen. Ni som inte vet vad en hypofys är får googla men kort sagt så styr den nästan alla kroppens hormoner. Även om det rent teoretiskt går att ersätta de flesta funktionerna med läkemedel så fungerar det sällan bra i praktiken. Och visst är jag glad att det inte blev värre än det blev. Jag hade till exempel kunnat bli blind eftersom tumören var nära att spänna ut synnerven. Men jag kan ändå inte låta bli att känna mig deppig vid den här tiden varje år.

För det är så mycket som påminner mig om den tiden. Till exempel vädret – att snön ligger kvar men att några solstrålar ibland letar sig fram. Att det snart är Alla hjärtans dag. Och bara någon jävla stämning i luften som inte går att förklara. Och det är nog inte så himla konstigt att jag känner mig nere och att det känns lite mörkare än vad det brukar i mina tankar. För allt runt omkring mig påminner mig om hur enkelt mitt liv var en gång i tiden, om allt som hände. Om allt som förändrades.

Går inte att tänka bort
Detta skrev jag lite kortfattat i min story på instagram tidigare idag. Jag la upp en helt vanlig selfie och skrev något om att det är “åttaårsjublieum” sedan min hjärntumör opererades bort och att jag känner mig lite nere vid den här tiden på året. Efter fem minuter hade jag fått inte mindre än tio meddelanden från personer som hade lite olika tips (som jag alltså aldrig bad om). De flesta handlade om att jag skulle tänka positivt eller bara inte tänka på det alls. Någon tyckte jag skulle tänka på “hur illa det hade kunnat gå”.

Ja, det var helt enkelt en hel bunt av människor som trodde att dessa hurtiga tillrop skulle hjälpa mig. Och jag vet att de bara ville vara snälla, men efter tio minuter raderade jag storyn eftersom jag inte orkade den här typen av klyschiga tips som aldrig i livet hade fungerat, och som faktiskt förminskade min situation lite. Det går inte att tänka bort att hela ens liv förändrades exakt den här dagen för åtta år sedan. Detta fick mig också att inse hur rädda vi är för allt som inte är sprudlande lyckligt.

Okej att inte vara glad hela tiden
Men vet ni. Det är fan okej att inte vara glad hela tiden. Ibland kan livet kännas deppigt. Det kan kännas mörkt och tungt och jobbigt. Och för min del blir det i alla fall inte bättre av att försöka förtränga detta, snarare tvärtom. Jag orkar liksom inte lägga energi på att försöka få alla jobbiga tankar att försvinna genom att tvångsmässigt repetera klyschiga meningar som att “jag har kommit så långt” och “det hade kunnat vara värre”.

Ni kanske tycker att det här inlägget är sjukt deppigt, och undrar nu vad jag vill med det. Ärligt talat så vet jag inte riktigt. Jag tror helt enkelt att det kan vara en bra idé att bara skriva detta. För min egen skull, för att få ur mig detta och samtidigt berätta att jag inte vill ha era värdelösa råd. Och för andras skull, för det är lätt att tro att alla andra är så glada hela tiden. Att man är ensam om att ha en jobbig period där man inte har fina tulpaner på bordet och är supertaggad inför “alla möjligheter dagen har att erbjuda” (okej den personen är jag aldrig, men ändå).

Och så kanske jag bara vill att ni ska tycka lite synd om mig. För jag är faktiskt en person som vill det ibland. Typ nu.

Obs!
Jag förstår givetvis att det finns tillfällen då det inte är bra att låta det vara när man känner sig nere. Om man är väldigt deppig i långa perioder kan det vara farligt och du bör söka hjälp. Jag förstår det mer än väl, det finns ett skäl till att jag tar antidepressiva. Jag pratar om en känsla som kommer ibland och som är hanterbar.