Tagg

styrkelyft

Mot tyngre lyft

Den oviktiga vikten

Jag blir ibland förbannad när jag tänker på hur många som har låtit sina liv påverkas så mycket av siffrorna på vågen. Jag blir förbannad när jag tänker på hur många som har mått dåligt, spytt upp maten, vägrat äta, blivit inlagda på sjukhus och till och med dött av den siffran. Tänk hur en siffra som egentligen inte berättar någonting alls kan ställa till så mycket.

Jag har verkligen varit tvungen inse hur obetydlig kroppsvikten är. Som ni kan läsa här så har jag en sjukdom som innebär att jag inte har någon naturlig hormonproduktion. Bland annat kan jag inte producera kortisol och måste därmed ersätta den funktionen med kortison. Många av er är nog bekanta med många av de biverkningar som kortison kan ge – bland annat samlar man på sig vätska, lagrar mer fett och får större aptit.

Kortison är dock direkt livsuppehållande för mig, så även om jag gärna skulle slippa dessa biverkningar så kan jag inte det. Jag tar den minsta möjliga dosen varje dag för att minimera effekterna, men ibland måste jag ta extra mycket. Ni “normala” producerar mer kortisol när ni blir stressade, sjuka eller spända på något annat sätt – vid dessa tillfällen börjar jag må dåligt och måste knapra i mig extra mycket kortison, annars riskerar jag att behöva läggas in på sjukhuset med kortisondropp eller i värsta fall dö.

Ibland kan det här ske utan att jag förstår varför – kanske har jag tränat extra hårt, kanske har det varit extra stressigt på jobbet eller så har jag bara inte sovit tillräckligt bra. Oavsett vad så märker jag det snabbt eftersom jag blir seg i hjärnan, trött och hjärtat slår snabbare. Det här skedde senast för några veckor sedan, och eftersom jag var ensam hemma och ville undvika att behöva åka till sjukhuset så tog jag en väldigt stor dos kortison. Därefter var jag tvungen att ta lite extra kortison i några dagar för att inte “chocksänka” dosen.

Resultatet? En hel del kilon extra på vågen. Och även om jag själv vet anledningen bakom kilona så är det tufft eftersom jag inbillar mig att vågen berättar hur jag mår. Att jag slapp åka till sjukhuset och kunde träna som vanligt dagen efter tänkte jag inte lika mycket på just då när viktkurvan pekade uppåt. Jag har förstått att den där extra dosen av kortison kan vara livsavgörande, men jag vet att folk har dött av kortisonbrist eftersom de inte har velat ta sina piller och därmed riskerat att gå upp i vikt. Och jag är rädd att jag också hade tänkt så om jag hade varit tio år yngre och lite mer osäker.

Det här är bara ett exempel på hur de obetydliga siffrorna på vågen påverkar oss så orimligt mycket. Vikten kan påverkas av så många faktorer – hur mycket muskler du har, hur mycket du har kissat, var du befinner dig i din menscykel, om du har druckit alkohol, hur mycket du har tränat och så mycket mer. Ändå tror vi att siffran på vikten är en absolut sanning som vi låter avgöra hur vi lever våra liv. Det jag vill säga med det här är egentligen att jag önskar att vi kunde sluta fokusera så mycket på vikten, för den berättar inte någonting om hur smal du är, hur hälsosam du är eller hur du mår. Ändå kan den göra så jävla mycket skada.



Mot tyngre lyft

5 saker jag önskar att jag visste när jag började träna

Att basövningar är bäst

Om jag hade lärt mig knäböj, bänkpress, marklyft, axelpress och stångrodd från början istället för att fjutta runt i olika styrkemaskiner hade jag både haft roligare och fått bättre resultat redan från början.

Att konditionsträning inte är så viktigt för viktnedgång

Så många timmar jag har spenderat på konditionsmaskiner när jag egentligen har velat göra allt annat än just det, bara för att gå ner några kilon. Och så visar det sig att träning inte ens spelar så stor roll för viktnedgången (bland annat här, här och här). Jag önskar att jag hade vetat det då så jag hade kunnat lägga den tiden på något viktigare. Att studera, umgås med vänner eller lyfta tunga vikter till exempel.

Att jag får ta plats på gymmet

Först tog det lång tid innan jag ens vågade mig in till styrketräningsmaskinerna (till mitt försvar så gick jag på högstadiet), och sedan tog det ännu längre tid innan jag vågade använda de fria vikterna. Jag önskar att jag hade vetat att ingen kollar på mig eller ens bryr sig om mig på gymmet, och att jag får ta minst lika mycket plats som de stora grabbarna.

Att träning ska vara kul

Om jag bara hade vetat att det inte är meningen att jag ska ha ångest över morgondagens träningspass innan jag ens är klar med dagens. Om jag bara hade förstått att det är ett tecken på att det inte är rätt typ av träning för mig. Då hade jag sluppit lägga så mycket tid på saker jag inte gillar (spinning, indoor walking och promenader) och istället kunnat satsa på det som jag verkligen gillar (tunga vikter).

Att våga be om hjälp

Jag tror alltid att jag kan allt bäst själv, men jag har varit tvungen att inse att det inte stämmer. Jag har lagt så mycket onödig tid på att försöka lära mig till exempel tyngdlyftning och styrkelyft på egen hand, och sedan när jag väl har träffat någon som är duktig på det har jag förstått att jag har gjort fel. Det är lika bra att be om hjälp från början.



Mot tyngre lyft

Den bästa övningen är…

Farmers walk! Det är en otroligt mångsidig övning som jag använder för alla möjliga olika syften – för att stabilisera, bygga muskler och till och med för att träna kondition. Det är dessutom den enklaste övningen som finns.

Farmers walk går nämligen ut på en enda sak – du håller i något tungt och går rakt fram. Japp, det är så enkelt. Det är egentligen en gren i Strongmantävlingar och då använder man en särskild typ av stång med vikter, men jag brukar använda det som jag har tillgång till. Det kan vara hantlar, trap bars, kettlebells, skivstänger eller som idag – två Z-stänger som egentligen används till bicepscurls.

Om jag vill träna maxstyrka (eller bara lyfta tungt för att det är kul) går jag en kortare sträcka med tyngre vikt. Och då menar jag verkligen tungt, jag har nog gjort farmers walk med 170 kg som mest. Om jag vill träna kondition greppar jag tag i två 24 kilo tunga kettlebells och går några varv runt gymmet. Det kanske inte låter som konditionsträning, men jag lovar att pulsen höjs rejält.

Den största fördelen är att bokstavligt talat hela kroppen får sig en omgång. Underarmarna och greppet får jobba rejält för att hålla uppe vikten samtidigt som hela överkroppen, inklusive bålen, arbetar för att stabilisera. Eftersom du hela tiden rör dig framåt kommer låren och rumpan också få träning.

En komplett övning alltså! Du kanske får lite blickar när du går runt och runt på gymmet med vikter i händerna, men i slutändan är det du som kommer bli starkare och mer vältränad.

http://http://youtu.be/8_1rK8M9B7g



Mot tyngre lyft

Personligt rekord

Jag har haft en del problem med att hitta min marklyftsstil, men nu kanske jag äntligen har hittat rätt. Man kan tro att marklyft bara handlar om att plocka upp stången från marken, men riktigt så enkelt är det inte. Det finns nämligen flera olika sätt att marklyfta på, och vilket sätt som passar dig bäst är helt personligt.

De vanligaste varianterna är smalmarklyft och sumomarklyft. Jag lyfter tyngre vikter i smalmark, men får också ont i ryggen då eftersom den stilen belastar ryggen mer. Sumomarklyft är mer skonsamt för ryggen eftersom man använder sig mer av benmusklerna för att lyfta upp vikten, men där har jag haft svårt att komma upp i tunga vikter.

Men så föreslog min coach att jag skulle testa en blandning av dessa – smala sumomarklyft. Därför har jag gjort det någon gång i veckan med lätta vikter de senaste månaderna. Igår kändes arbetsseten så enkla att jag inte kunde låta bli att lägga på lite tyngre vikter, och resultatet blev ett personligt rekord med 135 kg.

Ja, jag har klarat mycket mer än så i marklyft tidigare, men då tävlade jag trots allt i två viktklasser högre så det här räknar jag som rekord. Som ni ser på klippet här under så är jag väldigt skev och konstig, men vikterna var trots allt lite sneda från början så jag tror det hade sett bättre ut med en ordentlig klovning.



Mot tyngre lyft

Att hitta hem i träningsvärlden

Ibland hör jag folk som säger att de hatar att träna. Jag tror inte på dem. Eller jo, det finns säkert några som verkligen inte kan hitta den rätta träningsformen, men de flesta som säger så har nog bara inte “hittat hem” i träningsvärlden.

Och det är inte konstigt med tanke på hur många olika typer av träning som finns. Hur ska du veta om det är byggning, surfning, styrkelyft, dans, promenader, friidrott eller klättring som passar dig bäst? Hur ska du veta vilken träningsform som får dig att älska att röra på dig, och som gör att träning inte blir ett krav utan en passion?

För min del har den vägen dit definitivt inte varit rak. Under den krokiga vägen har jag tävlat i dans, jag har tvingat mig själv att stå på en crosstrainer en timma varje dag för att förbränna så många kalorier som möjligt, jag har kört den klassiska bro-spliten på gymmet, tagit mina första stapplande steg in på crossfit-boxen, satsat på att tävla i tyngdlyftning och tillslut hittat hem i styrkelyft.

Och det är jag tacksam för varje dag. Om jag hade stått kvar där på crosstrainern varje dag hade jag definitivt bränt ut mig och blivit deprimerad. Förmodligen hade jag slutat träna för länge sedan, och jag hade varit en av alla som hatar träning.

Så, vad är det jag vill ha sagt? Att du inte ska hänga upp dig på vad som känns mest optimalt för dina mål, utan att våga testa nya träningsformer och satsa på det du tycker är kul. Att inte ha som nyårslöfte att springa fem kilometer tre gånger i veckan om du tycker att det är astråkigt, för då kommer livet suga. Att inte gå till gymmet varje dag om du hatar varje set du gör. Att inte boka in dig på massa gruppträningspass om du har ångest varje gång du ska dit. För då har du helt enkelt inte hittat rätt.

På tal om att hitta rätt. En t-shirt med texten “RIOTS NOT DIETS” kändes väldigt rätt igår när jag böjde 120 kilo.



Mot tyngre lyft

“Alla kan om de vill” är skitsnack

Jag fick en kommentar på mitt förra inlägg på facebook, där en person menade att det inte alls finns någon klyfta mellan ”hälsosamma” och ”ohälsosamma” eftersom vi alla har samma möjligheter att träna och äta hälsosamt. Och sådana påståenden hör jag ofta inom träningsvärlden – det vill säga att alla kan om de bara kämpar, och att det bara är beslutsamhet som skiljer de som har nått sina mål från de som inte har det.

Men nej. I den bästa världen hade det kanske varit så, men alla har olika förutsättningar och möjligheter här i livet. Det finns så mycket som påverkar om en person kan träna mycket eller äta hälsosamt. Själv kan jag oftast träna, och då kan jag träna mycket. Men på grund av min sjukdom, som jag skrev om här, kommer jag ibland in i svackor då är jag är jättetrött hela tiden. Då har jag svårt att klara av vardagen, och att ta mig till gymmet är helt omöjligt. Ibland har jag tvingat mig till gymmet ändå för att ”alla kan om de bara vill”, men då har jag börjat gråta för att det känns så himla svårt.

Vid de här tillfällena hade det inte känts bättre om du hade skickat en inspirerande video på någon med ett tydligt handikapp som ändå klarar av att träna eller ett citat om att alla kan nå sina mål om de bara kämpar. Personen på videon har uppenbarligen kämpat och nått jättelångt, men det spelar ingen roll för mig just då. Alla sjukdomar är olika, vissa gör att det blir riktigt svårt att leva hälsosamt. Inte heller när jag mår bra har jag samma förutsättningar som de flesta andra jag tävlar mot, eftersom jag ständigt måste ta kortison och andra hormonpreparat för att leva. Jag måste jobba hårdare för att nå samma resultat som de flesta andra jag tävlar mot, och det tycker inte jag är lika villkor.

Nu använder jag mig själv som exempel eftersom det är det jag känner till. Men det gäller såklart så många andra sjukdomar, både fysiska och psykiska. En person som har ont i hela kroppen är säkerligen nöjd om den klarar av de vardagliga sysslorna, att gå och träna finns nog inte på kartan. Och personen som är deprimerad och inte alltid kommer upp ur sängen på morgonen blir inte motiverad av dina ”alla kan om de vill”-motton.

Men det behöver inte handla om sjukdomar, det kan också handla om ekonomiska förutsättningar. Nej, för dig och mig kanske en köttbit med broccoli inte är särskilt dyrt. Men för den arbetslösa personen med fyra barn att försörja kan det vara det. Då lockar nog pastan mer, och det tycker inte jag att vi kan klandra den personen för. Och hur ska den här personen ha råd med gymkort? Jo, jag är medveten om att det går att träna med kroppsvikten och att det oftast finns gratis utegym att använda. Men där är redskapen ofta begränsade, och det är inte konstigt om det är svårt att hålla träningsmotivationen uppe när man varken kan få någon variation eller progression i träningen.

Det jag vill säga är helt enkelt att vi alla har olika förutsättningar och möjligheter, och det är inte så att ”alla kan om vi bara vill”. Det är utmärkt om någon blir motiverad av det-finns-inga-ursäkter-motton, men för många av oss som faktiskt har begränsningar känns det mest förminskande. En person kan vara bäst i världen om den lyckas gå till gymmet en gång i månaden. En annan om den bara tar sig till gymmet. För mig är det helt fantastiskt om jag inte är extremt överviktig på grund av min sjukdom. Så kan vi uppskatta detta och inte tro att alla kan göra lika mycket och nå lika bra resultat ”om de bara vill”?

För vi är nog många som vill det jättemycket, utan att klara det.



Mot tyngre lyft

Hitta rätt träningsprogram för dig

Det finns en hel djungel där ute av program för dig som vill bli stark, och det är inte lätt att välja vilket man ska följa. Jag har själv irrat runt där en del, och har därmed lyckats komma fram till vilka jag tycker fungerar. Därför tänkte jag tipsa om vilket program som passar för just din nivå, så att du själv slipper gå vilse i djungeln.

För nybörjaren

Om du är ny på gymmet ska du njuta av den här tiden – du kommer aldrig få så snabba resultat som i början. Som nybörjare kommer du i princip få resultat bara du går till gymmet, som du kan läsa i den här artikeln. Men det här är ett gyllene tillfälle att lära dig basövningarna – knäböj, bänkpress, militärpress och marklyft. Många gör misstaget att sätta sig i styrketräningsmaskiner när de först börjar träna, men gör inte det misstaget. Du kommer tacka dig själv resten av livet om du bara tar dig tiden att lära dig basövningarna korrekt – det är både roligare och mer effektivt.

Ett bra nybörjarprogram är Stronglifts 5×5. Du börjar programmet med en vikt som du utan problem kan göra fem repetitioner med, sedan lägger du på lite vikt varje gång. Det betyder att passet kommer vara väldigt enkelt i början, vilket ger dig tid att öva in tekniken i övningarna. Du tränar tre gånger i veckan och växlar hela tiden mellan följande pass:

Pass 1

  • Knäböj – 5×5
  • Bänkpress – 5×5
  • Stångrodd – 5×5

Pass 2

  • Knäböj – 5×5
  • Militärpress – 5×5
  • Marklyft – 1×5

Jag gillar det här programmet för att det är så enkelt att följa, och eftersom det är så få övningar kommer du verkligen fokusera på dem och lära dig tekniken. I det ursprungliga programmet ska man, som ni ser ovan, bara göra ett set i marklyft eftersom det ska slita för mycket på kroppen. Jag håller dock inte med om det. Jag tycker att du åtminstone bör göra tre set för att få in den rätta tekniken.

För den lite mer erfarna

Tillslut kommer det bli för tungt att lägga på mer vikt varje gång, då är det dags för dig att gå vidare. Här rekommenderar jag ett program som jag har följt med bra resultat – 5/3/1. Det är ett enkelt grundprogram, men som är lätt att modifiera och anpassa efter dina egna behov och mål. Programmet är lite mer komplicerat än det förra, och ser ut som följande:

Dag 1

  • Militärpress

Dag 2

  • Marklyft

Dag 3

  • Bänkpress

Dag 4

  • Knäböj

Här lägger du dock inte på vikt varje gång, utan efter varje fyra veckor långa cykel. Vikten står angivet som procent av ditt max, men du bör inte använda ditt absoluta max. Räkna istället ut vikterna utifrån ett max som du kan göra utan att behöva tumma på tekniken.

Vecka 1

  • 5 @65%
  • 5 @75%
  • 5 eller fler repetitioner @85%

Vecka 2

  • 3 @70%
  • 3 @80%
  • 3 eller fler repetitioner @90%

Vecka 3

  • 5 @75%
  • 3 @85%
  • 1 eller fler repetitioner @95%

Vecka 4 (återhämtningsvecka med lätta vikter)

  • 5 @40%
  • 5 @50%
  • 5 @60%

Det är alltså, enligt grundprogrammet, meningen att du bara ska göra varje övning en gång per vecka med en övning per pass. Det räcker dock inte för de flesta, därför finns det många olika versioner som du kan välja och vraka mellan. Se mallen ovan som en bra grund som du kan bygga på för att hitta ett program som passar dig, sedan kan du öka frekvensen, lägga till fler set och göra fler övningar till exempel. Ett tips är att använda dig av den här sidan för att räkna ut vikterna, här kan du också se olika varianter av programmet.

För den avancerade

Den typen av linjära progression, där du lägger på en förutbestämd vikt under regelbundna intervaller, kommer inte bli hållbar när du har tränat länge och blivit stark. Och det är nu den jobbiga delen kommer – för ju starkare du blir, desto svårare blir det att öka och desto smartare måste ditt program vara. När du har kommit såhär långt måste ditt program ha tillräckligt hög volym för att du ska utvecklas utan att bli totalt utsliten, övningsvalet måste vara smart och periodiseringen måste vara långsiktig.

Då är det dags att du vänder dig till Sheiko. Boris Sheiko är världens bästa styrkelyftscoach, och många av hans program finns på internet eller i hans app. Det är bokstavligt talat omöjligt för mig att skriva ut hur programmet ser ut, eftersom det varierar från dag till dag och från vecka till vecka. Du får själva kika på hans program här, eller ladda ner hans app som kort och gott heter Sheiko.

Efter en snabb titt på något av hans program är det lätt att tänka att det ser lätt ut eftersom vikterna inte är så tunga. Volymen är dock hög, något som du så småningom kommer inse. Vilket av hans program du ska välja beror helt på dina ambitioner och din nivå, men ett tips är att ladda ner appen, där får du nämligen förslag på vilket du ska välja.

Det mest optimala

Själv har jag nu för första gången börjat träna för en riktigt kompetent coach. Det är såklart det jag rekommenderar för dig som verkligen vill få resultat, men det kan också vara en bra idé att gå igenom stegen ovan för att få lite erfarenhet och lära känna vad du klarar av och vad du trivs med.



Mot tyngre lyft

Styrkelyftsworkshop

Nu är jag tillbaka i Växjö igen efter en intensiv helg i Göteborg. Jag har nämligen varit på styrkelyftsworkshop med Patrik Andersson, som bland annat har coachat många elitlyftare. Nu har även jag börjat följa ett av hans program, som jag skrev i förra inlägget. Vi har verkligen nördat ner oss i alla möjliga teorier bakom styrkelyft och samtidigt tränat en hel del. Nu är jag ganska mörbultad och trött, men jag har fått lite bättre teknik, mycket nya kunskaper och framför allt massor av inspiration och motivation för att kämpa på.

Ni kommer kunna läsa ett längre reportage i vår “syskontidning” Fitness for Men senare. Där kommer ni få veta lite mer i detalj hur Patrik menar att man bör lägga upp ett träningsprogram för att bli så stark som möjligt utan att skada sig. Men jag tänkte dela med mig av fem av de många visdomarna som jag tar med mig därifrån.

1. Filma ofta.
“Om du är lång ska du inte försöka härma en tax”, säger Patrik. Han menar att tekniken varierar så mycket beroende på vilken kroppstyp du har, därför är det ingen idé att försöka härma en lyftare som ser ut på ett helt annat sätt. Försök istället hitta en lyftare som är byggd ungefär som dig själv, och försök imitera den tekniken. Filma dig själv ofta och jämför med förebilden, försök komma så nära du kan med dina förutsättningar.

2. Bygg muskler med liknande övningar.
Det räcker inte att nöta tunga ettor dagarna ut och in för att bli stark (även om jag hade önskat det). För att lyfta tunga vikter måste du också ha muskler, och därför behöver du ibland även göra tioreppare. Enligt Patrik är det dock viktigt att du gör det i övningar som liknar momenten du vill bli stark i. Jag vill bli bra på knäböj, bänkpress och marklyft och därför bör även mina byggarövningar likna dessa för att jag ska få så stor överföring som möjligt till mina huvudmoment.

3. Träna ofta.
Här är det inga byggarsplitar som gäller, där du delar upp kroppen i olika pass och tränar varje muskel en gång per vecka. Patrik rekommenderar knäböj fyra gånger i veckan, bänkpress fyra till fem gånger i veckan och marklyft två till tre gånger i veckan. Det kanske låter mycket, men det är inte meningen att du ska köra till failure och vara helt slut efter varje pass. Därmed undviker du överträning (som jag förresten tror att vi är lite för rädda för).

4. Kvinnor tål mer.
Japp, vi kvinnor är helt enkelt lite tuffare. Enligt Patrik tål vi nämligen mer volym än män. Det var bara det jag vill säga.

5. Alla är olika – men inte så mycket.
“Jag är inte så mycket för att vi alla är olika – visst, det är vi, men vi är mest väldigt lika” säger Patrik. Även om det såklart finns skillnader beroende på hur vi är byggda, hur vår teknik ser ut och vilka förutsättningar vi har så är vi människor ganska lika varandra rent anatomiskt. Om tio personer blir starka genom att följa ett program så kommer du förmodligen också bli det. Sedan behöver man såklart anpassa programmet om man har några direkta skador eller svagheter.

Som jag med min butt wink till exempel, som jag har blivit allt för medveten om den här helgen. Om ni inte vet vad ni är får ni googla, men kort sagt kan man säga att det är som att twerka i botten i en knäböj. Klippet här nedan är ett försök till bättring av mig, men det måste bli bättre.

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=I0dvMOw1fP4?rel=0&showinfo=0&w=860&h=484]



Mot tyngre lyft

Ny träningsepok

Nu är det färdiglekt på gymmet för min del. Eller nja, jag kommer såklart fortfarande ha kul när jag tränar – det är ju egentligen själva syftet. Men jag vill nu se hur långt jag kan komma genom att följa ett strukturerat och välplanerat träningsprogram. Därför ska jag nu följa ett program som Patrik Andersson, Sveriges antagligen bästa styrkelyftscoach, har gjort till mig. Varje vecka kommer han skicka ett schema till mig, där det står vad jag ska göra, när jag ska göra det och hur mycket vikt jag ska ha på stången. Och det kommer faktiskt bli riktigt skönt att slippa planera och fundera själv på vad jag ska göra.

Nu är den första dagen avklarad, och det blev ingen mjukstart. Första passet bestod nämligen av knäböj med så kallade “drop sets”. Det innebär att man först gör knäböj med en särskild vikt, sedan sänker man vikten direkt och gör ett till set med lättare vikt utan vila.

Okej, det där “utan vila” är lite överdrivet. Jag var tvungen att vila åtminstone 20 sekunder för att ens få upp vikten, men det var ändå riktigt grisigt jobbigt. Nedan ser ni ett av seten – först fem repetitioner med 84 kilo, följt av fem repetitioner med 72.5 kilo. Tiden mellan seten är bortklippt för att ni ska tro att jag inte behövde vila (eller kanske för att det är tråkigt att se när jag slänger av vikterna).

http://https://youtu.be/g18Yve0luXQ



Mot tyngre lyft

Helgens tävling

Så var tävlingen avklarad, med både besvikelser och positiva överraskningar.

Jag fick nämligen ont i knät redan under det första momentet, knäböjen. Jag får ont där då och då sedan jag tävlade i dans, och därför kunde jag inte lyfta de tyngsta vikterna i böjen. Även bänkpressen blev lidande eftersom jag tar i mycket med benen där också.

Så när det var dags för marklyft var jag nära att dra mig ur. Men nu hade jag trots allt tagit mig till tävlingen och klarat av de två första momenten, så jag bestämde att jag skulle försöka trots allt.

I vanliga fall gör jag sumomarklyft, men jag fick ont i knät av att bara ställa mig i den positionen utan vikter. Så jag satsade allt på smalmark, den vanligaste typen av marklyft där man står tätt ihop med fötterna. Jag hade dock inte tränat på det på evigheter, så jag visste inte alls hur bra jag skulle prestera.

Så jag började försiktigt med 100 kg, och gjorde sedan ett ganska stort hopp till 115 kg till det andra lyftet. När det var dags för det tredje och sista försöket tog jag en chansning och körde på 130 kg, och det gick upp förvånansvärt lätt. Jag tror att jag klarar ganska mycket mer där faktiskt. Och eftersom jag var den enda i 72-kiloklassen så fick jag förstapriset 🙂

Så nu byter jag till smalmark och laddar om till nästa tävling i slutet av januari. Tills dess kommer jag också följa ett program gjort av Sveriges bästa styrkelyftscoach, så det ska bli riktigt spännande.

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=rdPrIfcdX8U]