Fitnessfeministen
Hälsa & Fitness
Annons
Annons
Träning

Träning som terapi

Om hur träning hjälper mig att hantera jobbiga känslor och tankar – som världens bästa terapi. 

Jag har många gånger skrivit om att det är de psykiska, och inte fysiska, effekterna som gör att jag älskar träning. Och idag blev det extra tydligt. Jag har varit sjuk sedan i tisdags, och spenderat den största delen av tiden i min säng under ett berg av näsdukar. Jag går fortfarande runt med lite hosta och en täppt näsa, men idag kunde jag inte hålla mig borta från gymmet. Och det är jag glad för. 

För vi vet ju alla vad som hände i fredags. Och vi är nog alla fortfarande chockade, ledsna, arga och känner massor av känslor som vi inte är vana vid. Själv har jag gått runt med en stor ångestframkallande klump i magen sedan dess – och då befann jag mig ändå i Kalmar, långt ifrån kaoset på Drottninggatan.

Komma bort från nyheterna 

Och efter att ha följt nyheterna i två dygn var jag tvungen att ta mig i väg till gymmet, bort från rapporteringen om attentatet, trots att jag visste att jag inte var helt frisk. Planen var ett lättare träningspass med rörlighetsträning och kanske lite handstående mot en vägg (jag har fått för mig att jag vill kunna stå på händerna) men resultatet blev ett pass med tunga lyft och kronlyft med som mest 170 kg. 

Det är såklart inte bra att träna för hårt när man inte är helt frisk, jag vet. Men de där tunga lyften hade liksom en magisk effekt, som om klumpen i magen blev mindre och mindre varje gång jag släppte ner stången. Sorgen och ilskan finns såklart fortfarande kvar och kommer alltid göra det, men jag kunde liksom andas på ett helt annat sätt efteråt. 

Bästa typen av terapi

Det är det som är så underbart med träning. Trots alla fantastiska hälsoeffekter som träning av alla typer kan föra med sig så är det som sker rent mentalt ännu tydligare och viktigare. Jag vågar faktiskt påstå att träning för vissa personer och i vissa situationer nog är en av de bästa typerna av terapi som finns. 

Jag menar inte att alla borde gå till gymmet och lyfta tungt nu. Det handlar nog framför allt om att ägna sig åt en träningsform man gillar, oavsett om det är styrketräning, löpning, golf eller något annat. Och för att få den terapeutiska effekten tror jag det är bra att inte i förväg bestämma hur tungt man ska lyfta, hur långt man ska springa eller hur många hål man ska slå, och istället göra det som känns bra just då. 

Inget utrymme för tankar

För det är något med kombinationen av att det faktiskt rent fysiskt händer något i hjärnan (du kan läsa mer om det i intervjun jag gjorde med Anders Hansen här) kombinerat med det faktum att man helt får hänge sig åt något annat under en  stund. För när stången är laddad med 170 kg och jag står där redo att lyfta den finns det inte särskilt mycket utrymme för några andra tankar i hjärnan än att bara få upp den.

Så tack träningen för att du inte bara ger mig snygga biceps och en grym styrka, utan också hjälp att hantera mina känslor och tankar – inte bara idag utan alltid. Och jag tror att de flesta av oss behöver terapi i någon form då och då. 

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Annons
Annons