Fitnessfeministen
Hälsa & Fitness
Kroppspositivitet

Därför är det inte bara en klubba

Därför handlar det inte bara om en klubba när Kim Kardashian gör reklam för bantningsmetoder.

Jag antar att det är få av er som har missat att Kim Kardashian la upp ett inlägg på sin insta där hon gjorde reklam för en klubba som påstods minska aptiten. Det har gjort att många har blivit upprörda och hon har fått så mycket kritik att hon raderade inlägget. Men så finns det givetvis de som hävdar att “det är bara om en klubba”. Att vi gör för stor grej av det.

Så därför tänkte jag berätta för er varför det inte bara är en klubba. Varför det handlar om så mycket mer än så. Och det tänkte jag göra ur mitt perspektiv, fast vid tre helt olika tillfällen i mitt liv. För här är effekterna klubban hade kunnat ha…

…För 12-åriga Sara
Jag önskar att jag kunde säga att jag var helt oförstörd som tolvåring. Att jag inte visste något om dieter eller själv var drabbad av smalhetsidealen. Men jag hade läst VeckoRevyn och Frida sedan långt tillbaka och hade tyvärr rätt bra koll på hur jag som ung tjej borde se ut och vara redan då. Men det finns en grej som skiljer alla dessa smalhetsfixerade artiklar i VeckoRevyn från Kim Kardashians instagraminlägg. Som gör att ett enda inlägg kan vara farligare än hundratals artiklar.

Och det är att det är stor risk att Kim Kardashian hade varit min idol om jag hade varit tolv år idag. För herregud, hur otänkbart det än kan verka idag så såg jag liksom Paris Hilton som min största förebild en gång i tiden. De mest påtagliga effekterna av det var väl att jag gick runt i fula rosa plyschbyxor och ville ha en chihuhauha som hette Tinkerbell.

Men hade Paris Hilton skrivit om klubbor som dämpar aptiten hade jag med stor sannolikhet köpt det. Jag hade förmodligen inte kunnat köpa några klubbor eftersom mamma och pappa aldrig hade tillåtit det, men det hade öppnat upp mina ögon för den typen av metoder. Det är såklart inte säkert men jag tyckte trots allt det var coolt att gå runt med takeaway-muggar och stora shoppingkassar när jag var i den åldern eftersom Paris och Olsen-tvillingarna gjorde det, så jag var i högsta grad påverkbar.

Och att i den unga åldern börja mixtra med aptiten. Att så tidigt börja se på hungern som något som ska dämpas, istället för en helt naturlig signal som visar att behöver mat. Det kan aldrig ha några positiva effekter. Tack och lov så var det mycket senare jag på allvar började med det, men jag är ändå rätt säker på att det har påverkat mig både fysiskt och psykiskt. Kanske för alltid. För har du i flera år gjort allt för att dämpa hungern och helt ignorera vad den signalerar så är det svårt att börja igen. Du förlorar liksom kontakten med dina hungerskänslor.

…För 18-åriga Sara
Spolar vi fram några år så hittar vi den absolut mest ätstörda och kroppshatande Sara. En Sara som bara något år innan hade fått en hjärntumör bortopererad och som därmed har varit tvungen att börja med mediciner som fick henne att gå upp i vikt. En Sara som var beredd att göra vad som helst för att undvika det eftersom hon trodde att det värsta som fanns var att vara tjock.

Hade den här Saran fått se Kim Kardashians inlägg är det stor risk att hon faktiskt hade gått in och köpt klubborna. Jag var egentligen inte dum i huvudet, utan redan då förstod jag att det förmodligen var skitsnack. Men just då åt jag så lite och jag var så hungrig att jag ofta inte kunde sova. Ibland var jag så hungrig att jag grät. Jag var alltså desperat.

Men även om jag inte hade beställt de där klubborna – för att det eventuellt var för dyr frakt eller något – så hade inlägget fungerat som en bekräftelse. Den där bekräftelsen som jag tyckte att jag just då behövde för att fortsätta kämpa, men som jag nu i efterhand inser hade varit livsfarlig. För det hade känts som att jag var på rätt väg när jag inte åt.

Att det inte var något fel på mig när 90 procent av mina tankar kretsade kring att lyckas göra något ätbart av enbart äggvitor och kryddor för att lyckas dämpa hungern med så få kalorier som möjligt. För jag menar, det var i princip det som Kardashian gjorde. Det var bara det att hon kunde använda lite andra metoder för det. Som en klubba.

…För 25-åriga Sara
Så är vi framme vid idag. Eller ja, för några dagar sedan när jag fick se Kim Kardashians inlägg för första gången. Och jag skäms lite nu när jag skriver det här men min allra första instinkt var att jag ville ha en sådan klubba. Det var alltså min spontana reaktion, trots att jag tror mig ha brutit mig loss från det värsta kroppshatet och trots att jag förstår att det är skitsnack.

Kanske har det med timingen att göra. Att det här dök upp samtidigt som resten av träningsvärlden verkar ha ballat ur av beach 2018-hets. Kombinerat med tanken på att “om till och med hon tycker att hon borde…” gjorde det att jag hade några svaga sekunder då jag faktiskt blev sugen på att beställa en sådan klubba.

Som tur är så kunde jag snabbt ta mitt förnuft till fånga. Men jag förstår allt för väl kvinnorna som inte kan det. Och det är därför det inte kan tolereras trots att det “bara handlar om en klubba”.

Annons
[adl-post-slider id='33828']

2 kommentarer

  1. Min mamma kommenterade min mage förra helgen “har du alltid varit så rund om magen?”. På grund av det har jag haft kroppsnoja i en vecka. Kanske en parantes men jag håller med inlägget. Det som verkar så oskyldigt kan vara katastrof för någon annan. Så nej, det är inte bara en klubba.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.