Fitnessfeministen
Hälsa & Fitness
Träning

5 faser jag går igenom varje gång jag slår personligt rekord på gymmet

Det här händer med mig när jag lyckas lyfta den där vikten jag aldrig har klarat tidigare.

Jag får ofta frågan om vad det är som jag tycker är så kul med att lyfta vikter. Det är svårt att svara på eftersom det finns så himla mycket som jag tycker om med det. Men en stor anledning till att jag älskar att lyfta vikter, oavsett om det strongwoman, styrkelyft och tyngdlyftning jag sysslar med, är känslan av att slå ett personligt rekord. Så för att ni utomstående ska få en liten inblick i varför jag tycker det är så fantastiskt kul att träna så ska jag försöka beskriva vad det är som händer med mig när jag lyckas lyfta den där tunga vikten jag aldrig har klarat innan

Fas 1: Den skräckblandad förtjusningen
Den första fasen är perioden innan lyftet, som präglas av någon slags skräckblandad förtjusning. Å ena sidan är jag supertaggad på att ge mig på den där vikten, men å andra sidan är jag lite skräckslagen. Inte så mycket att jag är rädd för att skada mig, nej jag skulle aldrig ge mig en vikt som är så pass mycket tyngre än vad jag vet att kroppen klarar. Men jag är nervös över att inte veta riktigt hur tungt det kommer kännas och hur tufft det kommer bli.

När jag kommer in i den här fasen beror helt på hur långt i förväg jag har planerat min maxning. Om jag (för ovanlighetens skull) följer ett program kan jag komma in i fasen redan en vecka innan men oftast sker det först några minuter innan när jag märker att jag känner mig stark under passet och bestämmer mig för att ge mig på ett personligt rekord. Klarar jag lyftet kommer jag in i nästa fas, som är..

Fas 2: Den ultimata lyckan
Nej, jag överdriver inte. Det är fasen svårt att toppa den där känslan när jag står där med en vikt över huvudet som jag aldrig trodde jag skulle kunna pressa eller har lyckats ta mig upp från en knäböj som nyss kändes omöjlig. Tränar du på samma gym som mig kommer du för övrigt höra det. Utan att jag ens tänker på det blir jag så glad att jag oftast skriker ut vikten eller utbrister ett högt “YESSSS”. Ja, även om jag inte känner någon annan som tränar där.

Fas 3: Tvivlet
När jag har skrikit högt och hunnit fira mig själv i några minuter kommer den där fasen då jag börjar tvivla på allt. Det spelar ingen roll om det bara är två vikter på skivstången – allt ska dubbelräknas på mobilen. Jag kanske till och med bläddrar tillbaka bland mina videos för att vara säker på att det verkligen var ett rekord och att jag inte hade klarat den vikten tidigare. Sedan kan jag andas ut. Puhh, jag hade inte varit glad i onödan.

Fas 4: Stoltheten
När jag väl har konstaterat att det faktiskt var ett rekord börjar jag oftast med att skriva till mamma. Jajamen, precis som när jag var liten så vill jag att mamma ska veta när jag har varit duktig. Därefter ska mitt nya rekord visas upp för ALLA. Jag kan lägga flera timmar på att fundera på vad jag ska skriva när jag lägger upp videon till allmän beskådan på instagram och jag nästan spricker av förväntan inför alla hyllningar och hejarop som jag tror att jag ska få (och ärligt talat oftast får). I den här fasen tycker jag nämligen att jag är den starkaste och bästa som finns i hela världen. Typ.

Fas 5: Tillbaka till verkligheten
Så går några dagar och mitt nya rekord hinner sjunka in. Jag vänjer mig liksom vid tanken på den där siffran. Visst, jag är fortfarande riktigt nöjd över mig själv men jag inser att jag inte är den starkaste och bästa som finns i hela världen. Så istället börjar jag sikta in mig på att slå ett nytt personligt rekord för att få uppleva den där känslan igen…

Så där har ni det – en av anledningarna till att jag älskar att lyfta vikter. Att lyfta tyngre och tyngre blir nästan som ett beroende, eftersom det är en sån häftig känsla som man vill uppnå om och om igen. Bilden längst upp är till exempel från dagens pass, då jag äntligen lyckades pressa den 23 kg tunga hanteln. Nu sitter jag redan och planerar hur jag ska lyckas pressa den som är ett steg tyngre.

Annons
[adl-post-slider id='33828']

2 kommentarer

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.