Fitnessfeministen
Hälsa & Fitness
Kroppspositivitet

5 skäl till att kroppspositivismen INTE har gått för långt

Ibland läser jag att kroppspositivismen har gått för långt. Jag tänkte berätta varför den inte har gjort det – tvärtom har vi bara börjat och vi har en lång väg kvar.

1. Hur folk reagerar när någon som inte är smal pratar om träning

Jag är inte särskilt mycket för anekdotisk bevisföring men det jag skriver i det här blogginlägget räcker väl ganska långt som bevis? Att jag stod och pratade om träning i Nyhetsmorgon framkallade bland annat de här reaktionerna:

  • ”Den feta bullen kan inte träna”
  • ”Experten som inte kan fixa sin egen kropp”
  • ”Haha vilken fitnesskropp”
  • ”Hur kan man låta en sån tjockis träna i tv”
  • ”Av alla träningsmänniskor i Sverige tar ni in henne för att ge tips?”
  • ”Hur tänker ni när ni tar in ett sånt fetto TV4?”
  • ”Henne har jag 0 trovärdighet för, kolla bara på hennes kropp”

Det här visar på en sak (förutom att vuxna kan vara riktigt jävla elaka): att vi är så extremt ovana vid att se andra än normsmala i den här typen av sammanhang. Hade kroppspositivismen “gått för långt” hade vi sett tjocka överallt, medan vi i dagens samhälle mest får se dem under texten “före” i före- och efter-bilder eller när det skämtas om dem.

2. 95 procent är missnöjda med sina kroppar

När vi på Hälsa & Fitness gjorde en undersökning fick vi en del skrämmande svar, som tyvärr var rätt väntade. Av de nästan 5 000 svaren vi fick in uppgav 95,8 procent att de känner sig missnöjda med sin kropp. 53,6 procent svarade dessutom att missnöjet hindrade dem från att göra saker de ville i vardagen, och de vanligaste aktiviteterna de undvek var socialt umgänge, sex och träning.

Nu är det här absolut ingen vetenskaplig undersökning, men jag tycker ändå vi kan använda resultaten för att konstatera att många känner sig missnöjda med sina kroppar – så pass att det i många fall hindrar dem från att leva som de vill. Därför behöver vi fler som visar att du kan göra allt det där – till exempel vara social, ha sex, träna och bara leva – oavsett hur du ser ut.

 

3. Smalhetsfixeringen kryper ner i åldrarna

Det finns gott om forskning som bekräftar att även våra barn drabbas av samhällets smalhetsfixeringen. I den här avhandlingen från Uppsala universitet kunde man till exempel se att var femte sjuåring vill bli smalare. Viktminskningsförsöken börjar dock oftast inte förrän de är mellan 11 och 18 år (du läste rätt – från elva års ålder).

Deras motiv för att bli smalare? Bland annat ”bli nöjd med mig själv”, ”vill inte känna mig klumpig på gymnastiken”, ”leva upp till de samhälleliga idealen” och ”kunna ha vissa kläder”. Det är inte så svårt att förstå varifrån dessa tankar kommer från – de tar givetvis efter oss vuxna. Och så länge sjuåringar vill bli smala och elvaåringar försöker gå ner i vikt tycker jag det är helt jävla befängt att påstå att kroppspositivismen har gått för långt.

4. Motsatsen fungerar inte direkt

Många tror att vi kroppsaktivister har som mål att alla ska sluta bry sig om sin hälsa och gå upp i vikt. Det stämmer givetvis inte, och jag har skrivit mer om det här. Faktum är att smalhetsfixeringen i dagens samhälle snarare gör att fler blir överviktiga och ohälsosamma – det vi kroppsaktivister gör är snarare en hälsogärning. Nyligen publicerades till exempel den här artikeln, där författarna går igenom den senaste forskningen på ämnet.

De kommer fram till att stigmatiseringen av övervikt gör att allt fler blir tjocka och ohälsosamma. De menar att personer som blir utsatta för fat-shaming eller diskriminering på grund av deras övervikt faktiskt i större grad går upp i vikt och drabbas av olika sjukdomar. Så om du tror att du genom att påpeka att någon behöver gå ner i vikt “gör dem en tjänst” så är du helt fel ute.

5. Tjocka diskrimineras

Jag vet vad många tänker. Att kroppspositivism inte är särskilt nödvändigt för vad är det vi försöker bekämpa? Att tjocka blir kränkta när någon säger att de är tjocka? Nope, det handlar om så mycket mer än så. Överviktiga utsätts för strukturell diskriminering på riktigt.

Som du kan läsa här visar till exempel en studie att överviktiga kvinnor har lägre chans att få högavlönade jobb och i snitt tjänar mindre pengar. Tror du att det beror på den gamla fördomen att tjocka är lata? Nope. Samma studie visar att överviktiga kvinnor faktiskt i större utsträckning har fysiskt krävande jobb.

Det finns massor av studier som visar på liknande slutsatser. Anledningen är givetvis fördomar. Och så länge dessa existerar kommer jag fortsätta dansa, träna och vara kroppsaktivistisk. Jag lär alltså hålla på ett bra tag med det här, för vi är inte ens i närheten av att “ha gått för långt”.

Annons
[adl-post-slider id='33828']

1 kommentar

  1. Nr 3 såg jag redan för 20+ år sedan. Vi hade en tjej i stallet, hon kan inte ha varit en dag över 9 år. Anorektiker. Innan hon ens var nio år gammal hade hon en redan rätt långt gången anorexi! Hon fick rida som belöning en gång i månaden OM hon hade skött maten. Vilket hon inte alltid gjorde så det gick oftast längre tid mellan ridlektionerna för henne. En kompis systerdotter var anorektiker som femåring! (Finns ätstörningar i den familjen) det var väl fyra fem år sedan. En femåring. Det är helt galet. Mina sämre dagar gör jag mott bästa för att påminna mig om att det faktiskt vuxit två underbara barn i min mage. Ändå kan jag inte låta bli att hata att den har midjemåttet 84cm. Det är ju inte ens stort!!!

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.