Fitnessfeministen
Hälsa & Fitness
Övrigt

Vem kan vara en träningsförebild?

Därför kan jag vara en utmärkt träningsförebild, trots att jag varken är deffad och ibland feströker.

Okej, det har hänt mycket de senaste dagarna. Här är en liten recap i punktform:

  • Jag vann Årets förebild på Guldhjärtat, vilket alltså är ett av de finaste prisen på Sveriges största träningsgala!
  • Firade rejält på det tydligen syndigaste sättet som finns: med massa bubbel och inte minst en cigarett.
  • Några snubbar som inte vann påstod att galan var riggad och la bland annat ut en bild där jag tog emot priset med hashtagen #oklart samt en smygfotad bild där jag rökte. Detta har de dock bett om ursäkt för så jag kommer inte fokusera så mycket på det.
  • Som en konsekvens började deras fans hålla med dem och skämta om att någon som är överviktig och röker blev Årets förebild. Dessa personer har uteslutande varit sådana som tävlar i olika fitnessformer och beskriver sig själva som PT.

Ja, rökning är såklart inte hälsosamt, även om jag inte tycker att det man gör efter att ha vunnit ett superfint pris ska få definiera en hel livsstil. Jag har även vid flertalet Guldhjärtat-galor själv tagit en cigg med vinnarna av olika priser, inte minst Årets förebild. Men det är inte det jag kommer fokusera på främst i det här inlägget. Det jag kommer lyfta fram är framför allt alla kommentarer och meddelanden där fitnesspersoner skämtar om att jag som överviktig blev Årets förebild.

Fysik som inspiration

För alla dessa påståenden har gjort mig förvirrad. Jag har ju aldrig påstått att det är bra att vara överviktig, tvärtom har jag massvis av gånger tagit upp hälsoriskerna med det. Men jag är mer än ett för högt fettprocent. Det som gör mig till en förebild har inget med hur jag ser ut att göra, och inte heller med vad jag eventuellt gör då och då på fester. Det handlar om vad jag skriver, tipsen jag ger och övningarna jag visar. Bland annat.

Och jag tänker att det kanske är där förvirringen uppstår. Visst finns det många inom fitnessvärlden som skriver bra och ger vettiga tips och råd, men i många fall är det just deras fysik som fungerar som inspiration. Det är inget fel med det såklart. Jag förstår att det är tufft att tävla i en idrott där mycket handlar om att ha ett lågt kroppsfett och synliga muskler, och givetvis är det rimligt att då få inspiration från de som har lyckats med det.

Inte enda definitionen

Men det folk måste inse är att det inte är den enda definitionen av att vara en förebild. När jag lägger upp en video där jag går med tunga vikter är det inte med syftet att inspirera andra till att se ut som mig. Det jag vill visa är till exempel ofta att träning är något lättillgängligt och roligt. Jag vet ju själv vilken enorm påverkan träning har på hälsan, både fysiskt och psykiskt. Hade fler försökt få träning att framstå som något kul och kravlöst är jag säker på att fler hade rört sig mer, och att folkhälsan generellt hade förbättrats.

Jag kan nog också själv tycka att jag är en hyfsat bra förebild som har drabbats av en hjärntumör, kämpat mig tillbaka, lider av kroniska sjukdomar och varje dag måste ta livsviktiga mediciner som gör mig trött och överviktig SAMTIDIGT som jag lyckas arbeta heltid som chefredaktör och lyfta tungt. Jo, jag tänker nog att jag ändå kan påstå mig vara förtjänt av den titeln trots att jag är överviktig och ibland tar en cigg på fester. Men alla dessa fitnessmänniskor har med stor sannolikhet inte ens bemödat sig att kolla upp det.

Elitistiskt och fettföraktande

Och det visar ännu en gång på den extremt elitistiska och inte minst fettföraktande inställningen som till stora delar präglar fitnessvärlden. Skulle till exempel någon rullstolsburen vinna pris som Årets förebild är jag rätt säker på att få hade tyckt att personen i fråga uppmuntrade till att hamna i rullstol. Då hade dessa personer plötsligt fått förmågan att se lite längre och inse att det inte är själva fysiken som alltid är avgörande. Men att vara tjock är visst oförlåtligt.

Och så länge den här attityden finns inom träningsvärlden förstår jag att många undviker att träna på gym. Att de inte besöker de där mässorna för att få inspirationen de skulle behöva för att börja träna. Att de inte vågar anställa den där personliga tränaren, eftersom de har sett så många med “PT” i bion på instagram som gör sig roliga över att någon är tjock. Inte ens jag som vann ett av de finaste priserna på galan kände mig särskilt välkommen till Fitnessfestivalen dagen efter.

En riktig hälsofara

Och det är just därför jag tycker det är viktigt att lyfta fram detta. Jag hade såklart gärna bara fokuserat på hur underbart det är att jag har fått det här fantastiska priset, men sanningen är att den här vidriga inställningen skapar farliga klyftor. Det gör att personer som hade behövt röra på sig inte känner sig hemma i träningssammanhang och där har vi en riktig hälsofara som vi alla borde hjälpas åt för att motarbeta.

Och med det sagt:

Jag vet, det här blev ett ganska bittert och inte särskilt ödmjukt inlägg från mig där jag mest hävdar att jag visst förtjänar att vara Årets förebild. Men jag hade aldrig vunnit om inte alla ni fantastiska människor hade röstat på mig, så tack!!! Och tack till alla er som har skrivit fina saker och hjälpt mig att klara av alla idiotiska kommentarer och meddelanden, utan er hade jag raderat alla sociala medier och gömt mig under täcket för länge sedan. Samt: kolla hur snygg jag var!

 

Annons

13 kommentarer

  1. Det är skrämmande för du har så rätt! To jag som ja en kort tid av mitt liv var jag lätt överviktig, det tog en allergisk reaktion hand om så jag återgick till min vanliga vikt. Var då på ett nyöppnat gym där dem hade öppet hus för att via upp sig och man fick göra en sådan där kroppsfettscanning vilket jag också gjorde. Jag är ca 166cm lång och vägde vid tillfället ca 60kg=inte tjock alls mao. Stor byst har jag däremot och PTns kommentar när min siffra, minns inte vad det var nu eftersom det är över tio år sedan, var Asså tränar du ingenting eller? Då var jag alltså i mitt livs form efter att en längre period cyklat 6mil om dagen. Men det dög inte för jag hade kroppsfett. Det är skrämmande. Jag var inte tjock alls och ändå blev jag skammad för hur mkt fett jag hade i kroppen 🙄

  2. Du är en (och absolut min!) förebild alla dagar i veckan!!! Du bidrar till att jag, överviktig 40 åring, älskar att träna och absolut känner att gymmet (och vikterna) tillhör mig.
    Du är underbar! (även när du röker ;-))
    Hoppas att du kan rensa bort elaka, missunsamma röster nu och vara precis så stolt som du förtjänar att vara.

  3. Du är då fan en så mycket bättre förebild än dem! I alla fall om man pratar om träning för den breda massan. Jag vet att jag är långt ifrån den enda som haft problem med att jag likställt träning och dietande, oäom jag inte skötte dieten fanns det ingen mening att träna och om jag av någon anledning inte tränade så fanns det ingen mening att äta nyttigt. Alltså jag fattade väl rent logiskt även då att det var bättre att göra något av dem än inget av dem, men var det så jävla konstigt att jag hade den skeva synen på träning och hälsa när nästan alla jag på något sätt följde som skrev om träning var så jävla fundamentalistiska och fick det att verka som att allt var förstört om man åt chips en vardag (eller överhuvudtaget, i vissa fall)? Jag har på senare tid fått en betydligt sundare syn på mat, träning och hälsa och det finns säkert flera skäl till det, men jag tror i alla fall att det hjälper att jag nu till större del följer personer som skriver eller pratar om träning frikopplat från viktprat och bantande, och dessutom är öppna med att man dricker alkohol och äter “onyttig” mat. Utan ursäktande eller “cheat days”. Jag tycker att du är en bra förebild för att du visar att man inte behöver leva någon fitness lifestyle för att träna och bli riktigt stark och det tycker jag är viktigt!

  4. Superbra skrivet Sara!!! Jag har själv haft träning och fysisk aktivitet som inspiration hela livet! Vid en jobbig skilsmässa vid 40 år sprang jag en mil varje dag i fyra månader fantastisk terapi! Efter en jobbig sjukdom med operation är gymmet med cirkel träning och framför allt yoga min nya terapi Yinyoga och Hathayoga Från en 70-åring

  5. För att svara ovan. Dem representerar ju bara en ytlig del tyvärr dem hade aldrig klarat det du gjorde. Fet etc krävs ju under vissa omständigheter för att utöva saker lite fet och vätska har ju konsikvenser under utförande. Men som dem ska du bara stå på scen och flexa så kräver det ju inte mycket. Dem är ju gren specifika och samtidigt ser ner på dem som inte strävar åt deras såkallade gren/idrott.

  6. Bra skrivet! Känner absolut igen mig, är i liknade sits som du, jobbar i träningsbranschen och har övervikt pga en hjärntumör och medicinering. Vet precis hur tungt det kan vara att träna men fortsätter inspirera andra att hitta träningsglädje och klara av mer än de tror att de kan i gymmet! Mitt gym jobbar med #nollkroppshets, är otroligt stolt över det och värderingar som främjar att träning är för alla och att vara stolt över vad kroppen kan klara av istället för hur den ser ut. Trots det möter jag också fördomar om min kapacitet pga av min övervikt, både i det egna gymmet men också från den övriga hälsoindustrin. Starkt av dig att skriva om det och lyfta det, respekt och kärlek till dig!

  7. Du behövs i denna fitnessvärld! Att du vann priset är bevis för detta. Du utkämpar ett krig för att så många andra ska kunna våga sig till gymmet och känna sig hemma där. TACK! Man måste inte vara perfekt för att vara en förebild! Och snarare är det nog tvärt om. Jag har hellre en förebild som är mänsklig, med fel o brister, som njuter av livets goda när det kommer tillfälle för det. Men som ÄNDÅ tränar o är STARK. Och som vågar ta plats! Keep on doing what you’re doing!

  8. Har försökt formulera en kommentar i en kvart nu men det blir hela tiden bara ungefär samma som du skrivit i inlägget här. Du sätter ord på problematiken så väldigt bra, har liksom inte så mycket att tillägga.
    Jag har de senaste åren känt allt mer motstånd att gå på mässor likt denna, av just precis de skäl du tar upp. Jag känner att jag inte ”passar in”, och då är jag ändå en tränande människa. Som precis som så många andra hade kunnat gå dit och inspireras. Istället känner jag mig fel. För jag är ju inte ”perfekt” (vem fan är?!)
    Så jag avstod detta år, igen. Jag antar att vi kände lite samma, då du inte heller gick dit sista dagen — det är inte värt det. Och det är ju för jävligt att det ska kännas så. Att vi inte ska kunna gå dit och känna oss genuint ”välkomna”/accepterade pga inte ”perfekta på alla jävla sätt” (enligt dem, enligt någon jävla hittepå-perfektion)
    Stor kram

  9. Alltså MEGAstort grattis till dig Sara!

    Du har inspirerat mig jättemycket att våga ta plats på gymmet och våga ge mig på att lyfta tungt!

    Så himla tröttsamt att du ska behöva skriva ett sånt här inlägg egentligen, men är väldigt tacksam att du inte ger upp. För vet att många med mig inte vågat sig in på gymmet utan dig.

    Du är en riktig bosslady!!! Kram

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.