Fitnessfeministen
Hälsa & Fitness
Träning

Därför inspireras jag inte av det perfekta

Jag vill se fler förebilder som äter onyttigt, dricker alkohol och är lata.

Så, de senaste dagarnas diskussioner har gjort det tydligt att en del tycker att följande krävs för att man ska räknas som förebild:

  • Hen ska ha lite kroppsfett. Huruvida det måste vara en hälsosam mängd fett har inte riktigt kommit fram, men med tanke på att jag aldrig har sett någon demonstrera över att många som till exempel tävlar i fitness har farligt låga nivåer så verkar det inte så.
  • Hen ska träna mycket.
  • Hen ska aldrig äta något ohälsosamt.
  • Hen ska i stora grad vara en renlevnadsperson som aldrig kan tänka sig att röka en cigarett eller bli full.

Ja, sammanfattningsvis verkar det som att en förebild måste framstå som något slags helgon. Det tycker jag är intressant, för inga personer som jag själv inspireras av stämmer in särskilt bra i den beskrivningen. Det finns förmodligen en enkel anledning till det: jag kommer aldrig själv vara den typen av person, och har inga planer på att någonsin bli. Och jag tror det stämmer in på de flesta av er som läser detta.

Ger ingen inspiration

Visst, jag kan absolut se upp till en person som lyckas stämma in på alla de där punkterna. Jag kan beundras dem och tycka att de är grymt duktiga. Men jag kan inte påstå att det direkt ger mig någon inspiration. Om jag till exempel ligger hemma och är bakis en söndag kommer jag inte känna mig särskild pepp på att gå och träna om jag ser att någon har varit ute och sprungit en halvmara vid sex på morgonen. Får jag däremot se att någon har tagit sig igenom ett halvtrögt pass på gymmet trots att det blev en sen natt igår så kan jag bli sugen på att ta på mig träningskläder.

På samma sätt får jag absolut noll inspiration till att ställa mig i köket när någon lägger upp en bild på veckans alla matlådor, som de har förberett för att varje måltid ska vara totalt planerad in i minsta detalj. Samtidigt kan någon som delar med sig av ett proteinrikt och grymt gott recept som går att svänga ihop på kort tid (gärna med hjälp av diverse halvfabrikat) definitivt göra mig taggad på just det.

Känns avlägsen

Anledningen är att den där perfekta livsstilen känns så totalt avlägsen. Den typen av människor får mig snarare att känna att “äh, det är ingen idé att jag ens försöker”. Därför föredrar jag att följa personer som älskar att träna, men som ibland ändå blir kvar i soffan framför Netflix. Personer som firar ett nytt personbästa med lösgodis istället för kvarg, och kanske till och med lite vin.

Så, givetvis vill jag inte uppmuntra någon till att dricka alkohol eller feströka. Men att jag gör något av det innebär inte automatiskt att jag är en dålig förebild. Tvärtom vet jag att det finns många som ser det och inser att de faktiskt kan börja träna – trots att de varken har några planer på att sluta kröka eller feströka. Därför ser jag gärna fler icke-perfekta förebilder, som inspirerar med sin ofullständighet.

Annons

2 kommentarer

  1. Så otroligt viktigt och sant! Och alla bilder som läggs upp för inspiration, med ryggrad vriden i onaturliga vinklar och ljussättning och photoshop och gud vet vad… Jag väljer numera medvetet att inte följa sådana personer. För mig känns det falskt och som en del av ett större problem om att vi alla ska vara perfekta, leva ett perfekt liv och se perfekta ut. Psykisk ohälsa är mer utbrett än någonsin, och ser man på kraven vi har på oss från samhället är det knappast förvånande. Jag själv tränar mycket och äter nyttigt. Jag tänker dock ALDRIG ge upp helt vad jag anser vara livsnjutningar (för mig), vilket kan vara vin, en rolig fylla, feta hemmalagade middagar, pizza, god efterrätt, att sova till 12 en lördag istället för att springa. Och om fler kunde inspirera till träning och bra mat utan att ge bilden av “allt eller inget”, så tror jag att fler hade kunnat tänka sig att lägga om delar av sin vardag och göra bättre val för sin hälsa i längden. Du gör ett jättebra jobb! 🙂

  2. Det här har fascinerat mig sedan jag kom in i ”tränings- och hälso”-världen. Jag minns alla pressfrukostar/middagar där tjejerna fotat chokladiga bakverk mm för att posta på sociala medier men sedan inte ta en enda tugga.
    Jag minns när jag la upp en bild på instagram som visade choklad, helt vanlig mjölkchoklad, och hur flera hundra människor genast avföljde mig. Meddelandena jag fick om hur dålig förebild jag var som åt skit och uppmuntrade ohälsa.
    Jag minns lunchen med en ”hälsobloggare” som berättade hur hon aldrig skulle skriva i sin blogg om att hon druckit alkohol på en fest. Hon sa att hon ”vill ju inspirera”.
    Jag förstod inte då och förstår fortfarande inte.

    Precis som du inspireras jag inte av köksbänkar fulla med identiska matlådor. Jag inspireras inte av citat a la ”no pain no gain”. Jag inspireras av människor som visar och pratar om att allt inte är perfekt — och att det är jävligt okej. Det där satans allt eller inget-tänket gör mig galen!!! Ingen vinner på det, inte heller de som tror de blir ”inspirerade” av det.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.