Fitnessfeministen
Hälsa & Fitness
Annons
Annons
Hälsa

5 saker jag inte vill höra när jag har ångest

Fem saker du bör undvika att säga till någon som har ångest.

Som många av er säkert vet så har jag då och då stora problem med ångest. Det är något jag försöker vara öppen med, och jag skriver mycket om det på mina sociala medier. Men ångest är en väldigt speciell känsla, och jag märker att många har svårt att veta hur de ska reagera. Ofta får jag råd och kommentarer som snarare förvärrar den.

Och det är inte så konstigt – har du aldrig lidit av den typen av ångest så är det naturligt att du inte förstår. Så för att göra det lättare har jag listat fem saker jag inte vill höra när jag har ångest – och jag vet att jag inte är ensam om många av punkterna.

“Det är bara en känsla”

Även om problemen egentligen är psykiska så är symptomen på ångest i allra högsta grad äkta. Jag känner klumpen i magen, hur hjärtat dunkar snabbare än någonsin och hur jag knappt får någon luft. Att få höra att det “bara är en känsla” känns ärligt talat rätt förminskande när det känns som att jag typ håller på att dö.

“Tänk inte på det”

Jag upprepar: bara för att ångest i grunden beror på psykisk ohälsa så betyder det inte att det är något jag bara fantiserar ihop. Om allt som hade krävts för att bli av med ångest var att låta bli att tänka på det hade ärligt talat ingen haft problem med det. Men det är inte så enkelt. När jag har riktigt mycket ångest finns den närvarande i varje kroppsdel och varje tanke. Uppmaningar om att jag “bara borde sluta tänka på det” visar bara att du inte alls tar mina problem på allvar.

“Undvik att…”

När jag har ångest tvivlar jag redan på exakt allt jag gör och har gjort. Något som absolut inte hjälper mig just då är att få höra om allt jag har gjort fel och borde göra annorlunda. Ändå är det precis det jag ofta möts av när jag skriver om min ångest. Jag vet att ni menar väl, men tips om att jag borde undvika alkohol, sluta äta socker och liknande hjälper inte ett dugg. Och ärligt talat: tror ni inte att vi som lider av ångest själva är förmögna att söka upp den kunskapen själv?

“Men varför?

Jag vet, det kan verka orimligt att ha ångest helt utan anledning – men för mig är det oftast så. Jag har i de flesta fallen ingen som helst aning om varför den dyker upp. Många verkar dock ta för givet att ångest är betydligt mer logiskt än så, och att det går att diskutera bort den. Tyvärr är det inte så enkelt, och att sitta och gräva efter eventuella anledningar som skulle kunna bidra till ångesten kan snarare förvärra den.

“Jag hade också ångest när…”

Missförstå mig inte, har du verkligen haft problem med ångest vill jag gärna diskutera det med dig. I de flesta fallen är det dock inte den typen av anekdoter man får höra, utan det är mer av typen: “förra gången jag skulle skriva tenta hade jag jättemycket ångest”. Det är skillnad på att känna obehag inför något man är orolig över och att bli totalt lamslagen av ångest. Det är inte konstigt om du inte förstår hur det känns, men var hellre öppen med det än att försöka jämföra det med något tillfälle då du hade befogade skäl till att känna oro.

Så vad ska du säga?

  1. Hur mår du? En enkel fråga som kan betyda mycket. Men kräv inte att jag ska öppna upp mig om jag inte känner för det – om jag bara svarar att jag mår bra ska du inte försöka tvinga ur mig något.
  2. Finns det något jag kan göra för dig? Ångest kan vara paralyserande, och det är inte omöjligt att jag behöver hjälp med de enklaste sakerna.
  3. Jag finns här. Svårare än så behöver det inte vara.

2 kommentarer

  1. Och den värsta av alla, tänk bara positivt! När kroppen och hjärna skriker i panik vill vi inte höra att vi bara ska tänka positivt, det ger bara skuldkänslor och ännu mera ångest för att man inte bara kan tänka om.

  2. “Vad är det nu som har hänt?” För något alldeless särskilt måste ju ha hänt…
    “Försök och andas, så lugnar det dig snart ska du se” när det sägs med en ton som ger en känsla av att personen verkligen inte förstår och tar det på allvar…
    Hjälp vad gör jag/vi nu, tänker omgivningen och sänder orosignaler genom rösten och de blir handlingsförlamade och ingnorerande (drar sig undan, men är kvar i närheten) vilket endast förvärrar.

    Vi har alla olika behov och verktyg för att hantera ångest, men det som fungerar bra för mig är när omgivningen antingen ger mig ordentlig mycket uppmärksamhet på ett lugnt sätt (fullt närvarande) och framförallt ger mig närhet (gärna över bröstet). De som känner sig osäkra eller själv har en dålig dag och inte kan gå ur sig själva i tillfället förvärrar bara för mig, då jag känner av det direkt. Då är det bättre de lämnar mig ensam, så jag kan ta mig ur det själv i lugn och ro. Det är lite beroende på vad det är som hänt, men oftast är jag mest känslig för personerna som finns i min omgivning, vad de ska tycka och säga.

    Kan man inte närvara, men ändå finnas som stöd över telefon eller liknande, så gäller det att ha tålamod och mest lyssna in situationen (lite beroende på hur intensiv ångesten är, om personen kan prata eller inte).
    Andas tillsammans eller uppmuntra känslorna som befinner sig. “Förstår att du är rädd nu, tillåt dig få vara det ett tag och jag finns här med dig hela tiden”.
    Ha tålamod och ge det mycket utrymme, så kommer det släppa så småningom.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Annons
Annons