Fitnessfeministen
Hälsa & Fitness
Träning

En hyllning till de bekväma träningspassen

Därför vill jag slå ett slag för de bekväma passen, där du inte alls lämnar komfortzonen eller tar i särskilt mycket.

“Go hard or go home”

“No pain, no gain”

“Sweat is fat crying”

Ja, den typen av “motiverande” citat stöter jag regelbundet på inom träningsvärlden. Däremellan ser jag uppmaningar om att “kriga på”, att aldrig ge upp och att alltid träna så hårt som möjligt. Själv påstår jag motsatsen. Jag vill slå ett slag för bekvämlighetsträningen.

Jag pratar om de där passen där du inte alls lämnar komfortzonen. Där du tar i sådär lagom mycket att det aldrig känns riktigt obekvämt. Där du kanske lägger mer tid på att surfa runt på mobilen mellan seten än vad du faktiskt tränar.

Nej, det är förmodligen inte den typen av pass som kommer ge dig störst muskler eller göra dig till världsrekordhållare inom styrkelyft. Men för de flesta kommer det innebära både fysiska och psykiska fördelar.

Fysiska fördelar

När det kommer till de rent fysiska fördelarna finns det ett riktigt bra skäl till att inte göra alla träningspass på maximal intensitet: det är inte nödvändigt. Jo, vi alla behöver få upp pulsen riktigt hög regelbundet. Och våra muskler behöver belastas ordentligt.

Men så länge du inte planerar att tävla i crossfit finns det helt enkelt ingen anledning att fortsätta träna tills det känns som att du behöver spy, eller att göra ännu en knäböj när du är tveksam till om du ens klarar av att ta ett steg utan att falla ihop.

Varningssignaler

Allt det här är däremot tydliga varningssignaler på att du har passerat en gräns. Det innebär huvudsakligen två risker. För det första ökar skaderisken när du fortsätter pressa dig själv när du egentligen är helt slut, speciellt om du använder vikter under tiden.

För det andra innebär det att återhämtningstiden sannolikt kommer förlängas rejält. Istället för att du hade kunnat göra två bra pass på fyra dagar kan det istället leda till att du bara kommer kunna genomföra ett stenhårt pass på lika många dagar, eftersom du har extremt mycket träningsvärk de resterande dagarna.

Psykiska effekter

Och där kommer vi också in på de mentala effekterna som dessa idiottuffa pass kan innebära. Visst, du kan vara den typen av människa som gillar att plåga dig själv med fruktansvärt intensiv träning. Men de flesta kommer ha svårt att få motivation till att göra det flera gånger varje vecka.

Jag har själv varit med om det. Jag gick under en lång period på crossfit, och tyckte verkligen att det var kul. Men jag var också medveten om att varenda pass innebar att jag var tvungen att pressa mig själv till det yttersta, och vetskapen om det ledde till en hel del avbokade pass.

Sänkt tröskel

Nu vet jag att mina pass inte behöver vara maxtunga, och att jag inte måste göra burpees tills jag håller på att spy. Tvärtom tillåter jag mig själv att gå till gymmet och träna på en ganska behaglig nivå. Det har inneburit att jag har sänkt tröskeln och gjort det väldigt mycket lättare att påbörja ett pass.

För jag behöver varken hinka i mig energidryck eller kolla på “inspirerande filmer” innan jag går iväg. Jag behöver ärligt talat inte ens känna mig särskilt motiverad. Det här gör att jag utan problem kan träna varje dag, utan att det tar emot särskilt mycket.

Naturlig del av livet

Och ärligt talat: när jag pratar med personer som har svårt att komma igång med träningen är sällan det stora problemet att de inte tar i tillräckligt mycket. Det handlar snarare om att de aldrig lyckas göra träning till långsiktig vana eftersom de slutar gå dit efter några veckor.

Jag är säker på att många hade haft betydligt enklare att göra träning till en regelbunden och naturlig del av livet om de hade slutat se på det som något som måste vara superjobbigt. Om de insåg att de inte behövde ha en coach eller PT som stod och skrek på dem under tiden för att de ska ge ALLT.

Mindfulness

Jag har upptäckt en sista, något flummig, fördel med de där bekväma passen som är totalt fria från prestationskrav: det är lite som mindfulness i träningsformat. Det är en stund då jag får vara för mig själv tillsammans med vikterna, och bara göra det jag känner för just då.

Jag behöver inte tänka på hur länge jag vilar mellan seten, hur tunga vikter det är på stången eller hur hög min puls är. Jag bara är. Och att växla den typen av pass med riktigt tuff och intensiv träning hjälper mig att minska stress och hantera min ångest.

Skönt att ta i

Som ni märker tycker jag alltså att det finns goda skäl till att låta en del av träningen vara på en behaglig nivå, som inte gör att du varken har svårt att gå efteråt eller behöver spy. Och skulle du märka att du behöver höja intensiteten för att få resultat är det lättare att göra det när du redan har fått in vanan att träna regelbundet.

Och min erfarenhet är att de flesta av oss faktiskt tycker det är skönt att ta i ordentligt ibland. Trots att jag inte har några krav på att jag ska lyfta maxtunga vikter tycker jag oftast att det är roligare. Och i 90 procent av fallen blir jag sugen på att avsluta passen med någon riktigt högintensiv kombination. Men skulle jag inte känna för det så är det okej.

Slutsatsen

Så: träna gärna hårt och intensivt. Men var medveten om att träning inte behöver vara på maximal intensitet för att räknas. Tvärtom kan du få många fördelar genom att ta det lite lugnt då och då.

Annons

1 kommentar

  1. Jag är så j-a glad över att jag hittade dig och din blogg.
    Jag har, för en månad sedan, börjat på en cross fit-anläggning (om man nu kan kalla det så). Jag blev helt chockad över intensiteten.
    Nu har jag ont i knäna och fått hoppa över pass.
    Nu när jag läst din blogg så inser jag att det går att ta det lugnt. Det finns ett problem och det är att börja gå dit själv och träna,känner att det är ett stort och nervöst steg.
    Tack för peppen och framförallt är du grym!!

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.