Fitnessfeministen
Hälsa & Fitness

Hälsa

Hälsa

5 skäl till att jag ÄLSKAR att bada kallt

Några av anledningarna till att jag badar året runt.

Följer du mig på instagram har du förmodligen inte missat att jag badar i stort sett året runt. Så länge isen inte är så tjock att det i stort sett är omöjligt att komma i så badar jag regelbundet utomhus. Jag får ofta frågor om varför jag gör det, och förutom att jag i allmänhet har en stor kärlek till att befinna mig i vatten är det här några av skälen.

1. Energikick

Att bada kallt fungerar som en riktigt effektiv energikick. Det räcker med ett snabbt dopp för att jag ska vakna till, och jag upplever att jag faktiskt har lättare att fokusera resten av dagen.

2. Lindrar ångest

När jag har mycket ångest är ett kallt bad ett av de absolut bästa botemedlen. Det hjälper mig att flytta fokus från mina ångestfyllda tankar till det rent kroppsliga, och vad som händer runt omkring mig. För när jag hoppar i vattnet tänker jag bara på hur det känns mot kroppen, och det är som om mina oroliga tankar försvinner för en liten stund.

3. Jag uppskattar kroppen

Mina kalla bad fungerar på ett sätt likadant som träning. När jag tränar och lyfter vikter får jag en hel annan uppskattning för min kropp, eftersom jag fokuserar på vad min kropp klarar av och inte hur den ser ut. Samma händer faktiskt när jag badar. För ärligt talat, det är svårt att inte tycka att min kropp är jäkligt cool när den kan hoppa ner i vattnet mitt i vintern.

4. Badsäsongen kommer inte som en chock

Jag tror att en stor anledning till att många kvinnor känner sig så osäkra under strandsäsongen är att de helt enkelt är ovana vid att visa upp sig i endast badkläder. För om man i vanliga fall går runt och täcker sin kropp kan det komma som lite av en chock att plötsligt strosa runt i en liten bikini. Genom att fortsätta bada hela året slipper du den känslan.

5. Hälsoskäl

Nej, det här är egentligen inte en av anledningarna till att jag badar – men det är ändå skönt att veta att något jag älskar så mycket faktiskt också har positiva hälsofördelar. För det finns massvis av forskning som visar att kalla bad har positiva effekter för såväl återhämtningen mellan träningen som för hjärtat.

Hälsa

Så får du den perfekta strandkroppen till #beach19 (utan att förändra den ett dugg)

Jo, vi har alla hört klyschan om att allt du behöver för att få en strandkropp är att ha en kropp och vara på en strand. Även om det stämmer i teorin är det sällan så enkelt i praktiken eftersom många (framför allt kvinnor) bär runt på ett extremt stort kroppshat. Det gör att det där härliga strandhänget inte alls fylls av sol och bad, utan snarare ångest och självhat.

Så för att du ska kunna njuta av sommaren tänkte jag dela med mig av några tips som har hjälpt mig att acceptera min kropp. Förhoppningen är att du sakta men säkert ska bygga upp en bättre relation till din kropp, så att du så småningom kan inse att du faktiskt har en perfekt strandkropp – utan att du behöver förändra den ett dugg.

1. Rensa på sociala medier

Känner du att dina kroppsnojor ökar när du är inne på dina sociala medier? Det är inte konstigt – även om vi alla vet att det är lätt att fejka en perfekt yta på sociala medier så är det lätt att bli påverkad när alla verkar vara så lyckliga, snygga och perfekta. Därför är det hög tid för att göra en storrensning av dina sociala medier och avfölja alla som spär på kroppshatet. Och nej, du behöver faktiskt inte ha en befogad anledning – det är ditt flöde och du väljer helt själv vem du ska följa.

2. Följ personer med olika kroppar

Så, nu har du rensat bort de som inte får dig att må bra. Nu är det dags att införa mer mångfald! Jag hade inte kommit i närheten av så långt på min resa mot kroppsacceptans om jag inte hade haft kvinnor med många olika typer av kroppar på mina sociala medier. Det gör att jag blir påmind om att kroppar kan se ut på helt olika sätt, och att de alla duger fint ändå – även min.

3. Vänj dig vid din egen kropp

Många som är missnöjda med sina kroppar döljer den bakom lager av kläder stora delar av året – och det är inte konstigt att det känns främmande att plötsligt ha på sig bara badkläder på stranden runt massvis av folk. För att undvika det kan du redan nu börja gå runt i underkläder så fort du är hemma – och passa på att ta en titt på dig själv i spegeln, utan att döma det du ser. På så sätt kommer du vänja dig vid synen av din kropp och känslan av att vara avklädd.

4. Köp badkläder du trivs i

Jag vet att jag inte borde uppmana till konsumtion, men ärligt talat – rätt typ av badkläder kan göra under för självförtroendet under strandhänget. Och glöm alla regler om vilka kroppar som passar i vilka badkläder, utan ge dig ut i butikerna och testa dig fram för att hitta något du verkligen trivs i. Om du inte känner dig bekväm i provrum kan du beställa ett helt gäng på internet och skicka tillbaka de du inte vill behålla.

5. Skriv ner positiva saker

Det här kan låta som en klyschig punkt, men många av oss går endast runt och tänker på allt som är fel med våra kroppar. Därför kan det vara en bra idé att sätta dig ner och skriva ner vad du faktiskt gillar med din kropp. Det kan handla om att den är stark, har lyckats föda barn eller klarar av ett fysiskt jobb, eller kanske att dina tuttar är snygga – allt positivt är bra. När du känner att kroppshatet är starkt kan du ta fram listan och påminna dig själv om att den faktiskt har bra sidor också.

6. Bannlys kroppssnack

Den här punkten kan kännas skrämmande, men den kan göra en väldigt stor skillnad. Det spelar nämligen väldigt liten roll hur mycket du försöker intala dig själv att du duger om alla runt omkring dig pratar om vikt och kroppar hela tiden. Berätta för dina vänner att du har som mål att bli vän med din kropp och att du helst vill att ni låter bli den typen av diskussioner när du är med. Om de verkligen är bra vänner kommer de lyssna på dig.

7. Sätt prestationsbaserade mål

Tränar du? Gör som mig och sätt ett prestationsbaserat mål inför sommaren. Jag gör det varje år för att se till att min träning även ska vara fokuserad på vad min kropp presterar, istället för hur den ser ut. Mitt mål i år är att lära mig stå på händer, men det kan vara vad som helst – så länge det inte involverar någon förändring av utseendet.

23 april, 2019 | 2 KOMMENTARER!
Hälsa

5 saker jag inte vill höra när jag har ångest

Fem saker du bör undvika att säga till någon som har ångest.

Som många av er säkert vet så har jag då och då stora problem med ångest. Det är något jag försöker vara öppen med, och jag skriver mycket om det på mina sociala medier. Men ångest är en väldigt speciell känsla, och jag märker att många har svårt att veta hur de ska reagera. Ofta får jag råd och kommentarer som snarare förvärrar den.

Och det är inte så konstigt – har du aldrig lidit av den typen av ångest så är det naturligt att du inte förstår. Så för att göra det lättare har jag listat fem saker jag inte vill höra när jag har ångest – och jag vet att jag inte är ensam om många av punkterna.

“Det är bara en känsla”

Även om problemen egentligen är psykiska så är symptomen på ångest i allra högsta grad äkta. Jag känner klumpen i magen, hur hjärtat dunkar snabbare än någonsin och hur jag knappt får någon luft. Att få höra att det “bara är en känsla” känns ärligt talat rätt förminskande när det känns som att jag typ håller på att dö.

“Tänk inte på det”

Jag upprepar: bara för att ångest i grunden beror på psykisk ohälsa så betyder det inte att det är något jag bara fantiserar ihop. Om allt som hade krävts för att bli av med ångest var att låta bli att tänka på det hade ärligt talat ingen haft problem med det. Men det är inte så enkelt. När jag har riktigt mycket ångest finns den närvarande i varje kroppsdel och varje tanke. Uppmaningar om att jag “bara borde sluta tänka på det” visar bara att du inte alls tar mina problem på allvar.

“Undvik att…”

När jag har ångest tvivlar jag redan på exakt allt jag gör och har gjort. Något som absolut inte hjälper mig just då är att få höra om allt jag har gjort fel och borde göra annorlunda. Ändå är det precis det jag ofta möts av när jag skriver om min ångest. Jag vet att ni menar väl, men tips om att jag borde undvika alkohol, sluta äta socker och liknande hjälper inte ett dugg. Och ärligt talat: tror ni inte att vi som lider av ångest själva är förmögna att söka upp den kunskapen själv?

“Men varför?

Jag vet, det kan verka orimligt att ha ångest helt utan anledning – men för mig är det oftast så. Jag har i de flesta fallen ingen som helst aning om varför den dyker upp. Många verkar dock ta för givet att ångest är betydligt mer logiskt än så, och att det går att diskutera bort den. Tyvärr är det inte så enkelt, och att sitta och gräva efter eventuella anledningar som skulle kunna bidra till ångesten kan snarare förvärra den.

“Jag hade också ångest när…”

Missförstå mig inte, har du verkligen haft problem med ångest vill jag gärna diskutera det med dig. I de flesta fallen är det dock inte den typen av anekdoter man får höra, utan det är mer av typen: “förra gången jag skulle skriva tenta hade jag jättemycket ångest”. Det är skillnad på att känna obehag inför något man är orolig över och att bli totalt lamslagen av ångest. Det är inte konstigt om du inte förstår hur det känns, men var hellre öppen med det än att försöka jämföra det med något tillfälle då du hade befogade skäl till att känna oro.

Så vad ska du säga?

  1. Hur mår du? En enkel fråga som kan betyda mycket. Men kräv inte att jag ska öppna upp mig om jag inte känner för det – om jag bara svarar att jag mår bra ska du inte försöka tvinga ur mig något.
  2. Finns det något jag kan göra för dig? Ångest kan vara paralyserande, och det är inte omöjligt att jag behöver hjälp med de enklaste sakerna.
  3. Jag finns här. Svårare än så behöver det inte vara.
16 april, 2019 | 2 KOMMENTARER!
Hälsa

5 viktiga saker jag har lärt mig av leva med en kronisk sjukdom

Ofta hör jag folk påstå att de är tacksamma för att de har drabbats av diverse sjukdomar, eftersom de har lärt sig värdefulla saker från det och blablabla. Jag har aldrig riktigt trott på det. Ärligt talat önskar jag inte ens att min värsta fiende skulle drabbas av den här hjärntumören, med efterföljande biverkningar som konstant trötthet, livslång medicinering och viktuppgång.

Men jag har faktiskt lärt mig en del viktiga saker sedan jag opererade bort hjärntumören för nio år sedan, och därmed gick från att vara en helt frisk tonåring till att vara kroniskt sjuk som inte ens kan leva utan massvis av mediciner. Här är några av dem:

1. Att alla har olika förutsättningar

Om du hade frågat mig för tio år sedan hade jag utan tvekan påstått att jag hade full förståelse för att alla har olika förutsättningar. I efterhand förstår jag att det inte stämde helt och hållet. Och det är inte så konstigt. När man själv är hur frisk som helst och inte har några större problem än typ ett knä som gör lite ont är det i princip omöjligt att sätta sig in i hur det till exempel är att vara begränsad av en kronisk sjukdom.

Men jag upplever att jag under de här nio åren inte bara har kommit till insikt med hur det är att vara hindrad av en sjukdom. Jag tror faktiskt att jag har blivit bättre på att inse att alla personer har olika förutsättningar och möjligheter, oavsett om det beror på till exempel fysiska hinder, psykiska problem eller ekonomiska faktorer. Jag vet ju själv hur retfullt det är att se alla de där inläggen om att “om jag kan göra det kan alla!” när det inte stämmer på långa vägar.

2. Att prioritera

Jag märkte snabbt efter operationen att mycket som var helt självklart innan plötsligt gjorde mig extremt uttråkad. Att sitta på en fest och kallprata med någon jag tyckte var helt ointressant kändes till exempel olidligt. Det beror på att min sjukdom innebär en konstant trötthet, och för att jag ska orka leva det livet jag vill har jag behövt bli bättre på att prioritera.

Sedan jag drabbades av min sjukdom har jag därför behövt välja kvalitet framför kvantitet. Jag kan inte umgås med alla, göra allt jag vill eller ta på mig alla uppdrag. Därför måste jag sortera ut det som faktiskt ger mig energi och får mig att må bra. Även om jag givetvis önskar att jag hade sluppit tröttheten så tror jag att det i längden har varit positivt, och att det har fått mig att inse vad som är värt att lägga tid och kraft på.

3. Att stå upp för mig

Missförstå mig inte, jag älskar den svenska sjukvården. Det är fantastiskt att jag bara behöver betala några tusenlappar om året för alla livsnödvändiga mediciner och läkarbesök, och i stort sett har jag haft väldigt positiva erfarenheter av sjukvården. Det innebär dock inte att allt bara flyter på helt smärtfritt.

Nej, jag har varit tvungen att att stå upp för mig själv för att till exempel få tillgång till de mediciner och den hjälp jag behöver för att kunna leva ett så bra liv som möjligt trots en kronisk sjukdom. Jag är säker på att det gjort mig bättre på att stå upp för mig själv även i andra delar av livet.

4. Att det är okej att vara svag

Samtidigt som jag har blivit bättre på att stå upp för mig själv så har jag också behövt acceptera att jag inte klarar allt. Ibland är jag för trött, svag och sjuk. I början var det här något jag kämpade mot, för jag ville ju vara den typiskt duktiga flickan som kämpade igenom allt. Men jag har varit tvungen att inse att det inte stämmer, och att det är okej att be om hjälp. Och vet ni? Det är faktiskt rätt skönt.

5. Att uppskatta det lilla

Åh herregud vilken klyschig punkt, jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Förlåt. Men det stämmer faktiskt. Som kroniskt sjuk är min definition av vardagslyx att ha ett så fullproppat medicinskåp hemma att jag slipper besöka apoteket på en hel vecka! På samma sätt är jag så himla lycklig om min kropp fungerar någorlunda som den ska och jag inte behöver höja några doser. Med andra ord: jag behöver inte leva ett särskilt spännande eller lyxigt liv för att vara nöjd.

Hälsa

5 saker jag som kroniskt sjuk inte vill höra om mina mediciner

Jo, vi vet att det finns biverkningar och nej, jag kan inte byta ut medicinen mot diverse pulver från hälsokosten. Här är fler saker jag som kroniskt sjuk är trött på att höra om mina mediciner.

Sedan ungefär nio år sedan lever jag utan en fungerande hypofys, som en följd av en hjärntumör. Hypofysen styr i princip alla hormoner, och för att ersätta den funktionen måste jag dagligen stoppa i mig ungefär 20 piller. Vissa är totalt livsnödvändiga, om jag inte får i mig kortison så dör jag till exempel efter ungefär två dygn. Andra är viktiga för att jag ska kunna leva ett hyfsat normalt liv, där jag åtminstone nästan kan leva som friska.

Under den här tiden har jag upptäckt att det finns många fördomar och myter kring mediciner. Framför allt har jag märkt att många gärna delar med sig av sina åsikter av dem, även om de egentligen inte har bättre koll än att deras kompis använde medicinen tillfälligt. Det är något jag är rätt trött på. Här är därför en lista på fem saker jag inte vill höra om mina mediciner:

1. “Du vet att det finns massor av biverkningarna va?”

Ja, självklart. Alla som dagligen använder ett läkemedel är förmodligen (och förhoppningsvis) väl införstådda med vilka biverkningar som finns. För många av oss är dessa biverkningar en del av vardagen, och något som faktiskt innebär en hel del besvär – såväl fysiskt och psykiskt. Men vi tar inte de här medicinerna för att det är kul, för min del är det i många fall absolut livsnödvändigt.

Hur läskig den där listan över biverkningar än ser ut så kan jag alltså inte sluta med medicinen. För visst, den där medicinen bidrar till viktuppgång och ger mig ibland hjärtklappning. Men tar jag inte den på två dagar så dör jag. Det är en ganska lätt avvägning att göra, men det betyder inte att jag vill bli konstant påmind om biverkningarna så fort jag tar medicinen på en allmän plats eller råkar nämna den.

2. “Du borde testa [diverse ovetenskapligt trams från hälsokostbutiken] istället!”

Visst, det hade jag kunnat göra. Jag hade dock förmodligen blivit ganska mycket fattigare eftersom dessa preparat ofta är sinnessjukt dyra, men innan jag hade märkt av det hade jag nog dött ändå. För jag upprepar: jag tar inte mediciner för att det är kul. Och eftersom mina läkemedel just är så livsnödvändiga, och inte något nöje, vill jag helst inte stoppa i mig verkningslösa preparat.

Nej, jag föredrar faktiskt läkemedel som har genomgått en noggrann testning med långa, välgjorda studier och som har undersökts in i minsta lilla detalj. Vet du var man får tag på den typen av mediciner? På apoteken. Sällan bland hälsokostpreparaten eller grönsaksshotsen.

3. “Min kompis sluta med den medicinen och mådde så mycket bättre, du borde också göra det!”

Kul för din kompis! Men många läkemedel används för massvis av olika tillstånd. Det är därför möjligt att din vän använder samma medicin för ett helt annat ändamål. Och även om vi faktiskt hade haft samma sjukdom så är det långt ifrån säkert att vi har lika stort behov av den medicinen.

Om du inte är min läkare, eller lika införstådd i min sjukdomshistoria som min läkare, ser jag alltså helst att du undviker den typen av kommentarer. Det kan ge mig ångest, för jag är som sagt medveten om alla biverkningarna och hade helst av allt varit utan medicinerna om jag kunde. Framför allt kan det vara direkt livsfarligt eftersom du inte har någon aning om hur viktig just den medicinen är för mig.

4. “Vet du hur mycket företagen tjänar på dina mediciner?”

Här brukar det inte dröja lång tid innan det kommer någon antydan om att dessa företag faktiskt försöker få mig att tro att jag är beroende av medicinen, eller till och med gör mig sjukare, för att jag ska fortsätta med den. Ja, många verkar tro att alla läkemedelstillverkarna är en del av någon slags stor konspiration och att de bara vill ont.

Och ja, det kan absolut vara rimligt att ha ett kritiskt förhållningssätt till dessa företag. Om jag ska vara ärlig finns det många saker saker jag avskyr med läkemedelsindustrin (vilket dock mer hänger ihop med att vi lever i ett extremt kapitalistiskt samhälle). Men utan den industrin hade jag och många med mig varit döda nu.

De här personerna är för övrigt samma som förespråkar diverse piller och pulver från hälsokostbutiken. Det är lite komiskt eftersom dessa hälsopreparat ofta säljs till ett extremt överpris, och att företagen bakom inte direkt ofta sitter och skänker all vinst till välgörenhet.

5. “Vet du inte att de testar den medicinen på djur?”

Jag är noga med att inte använda smink eller hudvård som är testade på djur, och skulle aldrig kunna tänka mig att gå runt med äkta päls. Givetvis vill jag att så lite läkemedel som möjligt ska testas på djur, men det är inte alltid möjligt. Jag kan inte välja bort mina mediciner för sådana som inte är djurtestade eftersom det hade inneburit en total livsfara, och om jag mot förmodan inte hade dött hade min livskvalité försämrats enormt.

Den här typen av kommentarer har alltså bara en effekt: jag får dåligt samvete, när man egentligen själv inte har någon möjlighet att påverka det. Så: kämpa gärna för djurens rättigheter. Ligg på läkemedelstillverkarna om att använda testningsmetoder som innebär så lite lidande som möjligt för djuren. Men skyll inte på mig bara för att jag försöker överleva.

28 januari, 2019 | 3 KOMMENTARER!
Hälsa

5 skäl till att äta en helt vanlig kanelbulle idag

Sluta krångla till det och ät en vanlig jävla kanelbulle.

Hade du tänkt göra en superkomplicerad raw, vegansk, glutenfri och sockerfri kanelbulle dagen till ära? Eller strunta i att äta en kanelbulle trots att det doftar så fantastiskt gott från alla bagerier? Här är några anledningar till att äta en helt vanlig bulle:

1. Det är gott

Kanelbullar är helt enkelt jävligt goda. Det finns ingen som kan säga emot där. Och vet du vad som händer när vi äter något vi tycker är goda? Vi blir lyckliga! Så ät en kanelbulle.

2. Det är inte farligt

En kanelbulle består av typ bröd, socker och kanel. Vad är det med dessa ingredienser som gör det så himla farligt? Svaret är såklart inget (och kom inte och försök argumentera för att socker är en dödsdrog för det stämmer inte, men vi kan ta den debatten en annan gång. Däremot kan kanel verkligen vara superfarligt i för höga doser men det kan vi också prata om en annan gång).

3. Du kommer inte gå upp i vikt

Okej, vi har fastställt att kanelbulle inte innehåller något farligt som du kommer dö av. Så är problemet att du tror att de extra kalorierna kommer göra dig tjock? Då kan jag lugna dig med en japansk studie från 2014, där deltagarna fick äta 1 500 extra kalorier under tre dagar – något som rent teoretiskt sett borde innebära en viktuppgång. Inom bara två veckor var dock alla tillbaka på ursprungsvikten igen – utan några ansträngningar. Slutsatsen? Du kan äta en jävla massa kanelbullar utan att gå upp i vikt.

4. Din raw, veganska, glutenfria och sockerfria kanelbulle kommer inte vara god

Du kanske kommer tycka att den är god men det beror på att du inte har ätit en riktig kanelbulle på alldeles för lång tid. Så det som i slutändan kommer ske är att du lägger jättelång tid och massor av kraft på att göra en bulle som inte ens är god. Vet du vad du hade kunnat göra med all tid du hade sparat om du bara hade gått och köpt en helt vanlig kanelbulle? Jo, träna. Eller hänga i soffan. Möjligheterna är oändliga!

5. Din raw, veganska, glutenfria och sockerfria kanelbulle är förmodligen inte så nyttig ändå

Din “nyttiga” kanelbulle kommer troligtvis bestå av 99 procent dadlar som du mixar och processar tills allt du har kvar i slutändan är fruktsocker. Och vet du vad fruktsocker är ungefär samma sak som? Vanligt socker. Visst kan vi diskutera de mikroskopiska skillnaderna mellan sockret från dadlar eller kanske honung jämfört med vanligt socker, men ärligt talat – det handlar inte om något du äter varje dag ändå.

P.s 1: Självklart finns det vettiga skäl till att inte äta den där vanliga hederliga kanelbulle. Du kanske är glutenintolerant, utesluter animalier (vet i och för sig inte om kanelbullar innehåller det) ur din kost eller allergisk mot kanel. Du behöver inte bli ledsen/förbannad/kränkt/skicka hatmail för det.

P.s 2: Om du känner igen det här inlägget är det för att jag skrev det om semlor först. Låt mig vara lat och återanvända det för det är ett bra jävla inlägg.

4 oktober, 2018 | 13 KOMMENTARER!
Hälsa

Därför vägrar jag kalla mig för influencer (förutom att ordet är extremt töntigt)

Några anledningar till varför jag inte vill bli sammankopplad med så kallade influencers.

Jag vet att jag rent teoretiskt är vad många skulle kalla för ”influencer”. Jag har många följare, vet att jag har ett stort inflytande på dem och tjänar då och då en slant på det. Och kolla, jag lägger till och med upp bilder där jag flyter runt på diverse uppblåsbara djur i en pool. Men förutom i skämtsamma sammanhang vägrar jag kalla mig för influencer, och det beror inte bara på att det är ett jävligt fjantigt ord.

Låtsasvärld

Att jag verkligen inte vill bli sammankopplad med personer som kallar sig själva för influencers blev extra tydligt när jag var på Kanarieöarna. Jag fick nämligen veta (genom en anonym kommentar) att någon där blev förvånad över att jag faktiskt badade. Hen trodde nämligen att jag bara tog fina bilder och låtsades bada.

Och det är inte så konstigt. En känd influencer skrev för bara någon vecka sedan att hon beställde in pasta bara för att ta kort med den, men eftersom hon varken äter gluten eller mjölk så gav hon bort den till en hemlös (är lite tveksam till sanningshalten i den sista delen får jag erkänna). Det här är tydligen inte helt ovanligt.

Jag har fått meddelanden från tre olika personer som jobbar på olika restauranger i Stockholm och som berättar att det faktiskt är ganska vanligt att influencers beställer in mat, tar kort och lämnar den. Jag kan inte tänka mig att detta endast gäller för mat, utan det verkar som att de största influencerna liksom skapar en slags låtsasvärld som de rapporterar från. Som om deras riktiga liv inte är intressanta nog.

Skev bild

Ja, och den här låtsasvärlden består ju inte direkt av tråkiga arbetsdagar, knäcke till lunch och ångestattacker. Den lilla delen de visar upp av sina liv består givetvis av massor av resor, posebilder i rätt vinklar med bra filter och lyxig mat som de förmodligen inte äter upp själva eftersom de såklart måste vara smala. Resultatet blir förmodligen ett fantastiskt instagramflöde.

Men även hundratusentals följare som tror att det här är deras riktiga liv. Som ser upp till dem och som precis som sina idoler vill köpa de senaste kläderna, ta de bästa bilderna och ha de perfekta kropparna. Och när det visar sig att deras vardagar består av betydligt mer knäckebröd än smoothie bowls och tråkiga arbetsdagar istället för extremt välbetalda samarbeten är risken stor att de känner sig misslyckade.

Ta ansvar

Det här verkar dock influencers inte ha några problem med alls. Och det är just det jag har mest problem med – att de influencers med flest följare inte verkar känna något som helst ansvar över hur de påverkar dem. För nej, drar du in massvis av pengar på dina följare kan du inte påstå att ”du bara lever ditt liv”. Om dina följare är din inkomstkälla är du en offentlig människa som påverkar många. Du vet väl att det är just det ordet ”influencer” syftar på?

För du med många följare påverkar dina följare psykiskt mer än du tror när du berättar att du går på en juicediet, gör samarbeten med Viktväktarna, säger att du ”känner dig tjock” när du egentligen är pinnsmal eller helt enkelt väljer att visa upp en fejkad fasad som ingen kan uppnå. Eller när du motiverar dina följare till att förstöra jorden ännu mer genom att konsumera och resa. Och tänk att du istället hade kunnat använda din makt för att kämpa mot rasism, höja dina följares självkänsla, samla in pengar till kvinnojourer eller något helt annat.

“Inte alla influencers”

Och innan någon skriver att det inte gäller alls influencers: jag vet att det finns undantag. Men de här personerna är just undantag. Det är tillräckligt många som gör just såhär att jag tänker tillåta mig själv att generalisera. Nu har jag rantat klart, och då har jag inte ens gått in på det faktum att så många influencers gör smygreklam och anordnar olagliga tävlingar…

8 juli, 2018 | 3 KOMMENTARER!
Hälsa

5 tecken på att du har gått på en hälsobluff

Hur ska du veta vilket träningsprogram som är bäst och vilka kosttillskott som är värda att lägga pengar på? En bra start är att se upp för dessa tydliga varningstecken…

Sociala medier svämmar över av personer som påstår sig vara experter inom träning, kost och hälsa – och det är inte ovanligt att de här personerna försöker tjäna pengar på dig. Det kan vara genom att erbjuda PT-tjänster till superhöga priser, sälja skumma kosttillskott eller försöka få dig att följa ett kostschema som påstås ge dig drömkroppen på några veckor.

Som ni kanske anar på min något skeptiska ton så är jag inte odelat positiv till det. Missförstå mig inte, jag tycker självklart att kompetenta personer inom träning- och hälsobranschen (jag räknar mig helt skamlöst dit) ska få bra betalt. I många fall är det dock de med minst kunskap som tjänar mest på produkter och tjänster som i bästa fall är verkningslösa och i värsta fall kan vara direkt skadliga.

För att du ska slippa bli lurad på massvis av pengar tänkte jag guida dig genom djungeln av hälsobluffar. Här kommer en lista på några tecken du bör hålla utsikt efter när du anlitar en PT, köper ett kosttillskott eller lägger pengar på något hälsorelaterat överlag. Och jo, givetvis finns det undantag men ni får faktiskt tillåta mig att generalisera en liten stund.

1. Det låter för bra för att vara sant
Usch, vilket tråkigt sätt att starta den här listan på. För jag vet ju att ni har hört det här massvis av gånger. Men när det kommer till träning och hälsa så stämmer det verkligen att det som verkar för bra för att vara sant i 99,99999% av fallen också är det. Egentligen krävs det inte mycket mer än ett sunt förnuft för att upptäcka om någon försöker lura dig på den här punkten.

För varför skulle så många vara överviktiga om det fanns ett kosttillskott som höjde förbränningen och snabbt hjälpte dig att gå ner i vikt? Varför skulle läkare fortsätta utföra överviktsoperationer om det fanns ett piller som fungerade så bra? Och detsamma gäller träning – om det existerade ett optimalt träningsprogram så kan det ju vara värt att fundera på varför alla inte tränar på det viset. Eller vet din personliga tränare något som inga andra forskare, tränare eller elitidrottare har koll på? Jag tvivlar på det.

2. Allt är hemligt
Ni vet personerna som skriver på Facebook om ett fantastiskt kosttillskott/träningsprogram/kostschema för att sedan skriva att hen berättar mer i PM så fort någon svarar? Håll dig borta från den typen. Detsamma gäller om du har fått ett strängt förbud mot att berätta för andra om vad kostschemat eller träningsprogrammet går ut på, och om det är totalt omöjligt att hitta innehållsförteckningen till det där pulvret.

För det finns uppenbarligen något de här personerna försöker dölja. De vet förmodligen att de hade fått mothugg om de hade skrivit ut vad metoderna gick ut på. Eller så använder de sig av olagliga försäljningsmetoder, genom att de till exempel använder sig av otillåtna hälsopåståenden. Inte helt sällan handlar det om en kombination av båda.

3. Personen använder skrämselpropaganda
Tror du att du kommer dö om du får i dig vanligt socker? Att gluten är roten till all ondska? Att frukt är livsfarligt? Då har du förmodligen stött på den här typen av personer. De vill nämligen skrämma dig till att köpa tjänster eller produkter till alldeles för dyra pengar. Och det är ett effektivt knep. Tror du att du kommer bli sjuk om du inte köper ett särskilt tillskott eller att du kommer dö tidigt om du inte byter ut mjölken mot något äckligare substitut så kommer du förmodligen vara beredd att lägga en hel del pengar på det.

Men det är precis lika oetiskt som effektivt. För det första: om någon påstår att alla borde sluta äta kött, frukt, gluten, mejeriprodukter, socker och allt annat som är gott så har hen fel. De flesta kan äta allt detta utan problem. För det andra så är jag också helt övertygad (helt utan vetenskapliga belägg får jag erkänna) om att den här typen av skrämselpropaganda är en starkt bidragande faktor till att många har så fruktansvärt ohälsosam relation till mat. Har du väl blivit rädd för det som finns på tallriken är inte vägen till ätstörningar lång.

4. Det finns inga vetenskapliga belägg
Jag påstår inte att du behöver ha koll på all forskning för att kunna arbeta med träning eller kost. Däremot så måste du vara riktigt bra på det du gör om dina påståenden inte har någon som helst vetenskaplig grund. Går dina metoder och råd rakt emot vad forskningen säger (tro mig, det är vanligare än du förmodligen tror) så kommer du ha riktigt svårt att vinna något förtroende hos mig.

5. Personen använder före- och efterbilder som reklam
Visst, jag kan förstå att en tränare ibland vill visa upp sina klienters resultat i form av före- och efterbilder. Bygger din marknadsföring endast på detta är jag dock betydligt mer tveksam. Bilderna ovan är givetvis tagna med någon minuts mellanrum, men jag hade förmodligen lyckats locka till mig kunder om jag hade påstått att det var resultatet av några veckors rumpträning och/eller någon kräm som ger dig fastare lår (tips: det funkar inte).

Och att det är så enkelt att fejka före- och efterbilder är alla tränare medvetna om. Vid flera tillfällen har kvinnor berättat för mig att de har blivit tillsagda att puta med magen på före-bilden och dra in den på efter-bilden. Ja, och så kan jag ju tycka att en bra personlig tränare bör ha lite mindre ytliga resultat att visa upp också.

4 juli, 2018 | 3 KOMMENTARER!
Hälsa

3 saker jag vill att du ska veta om psykisk ohälsa

Några viktiga saker jag tycker att alla borde veta om psykisk hälsa.

Som ni alla förmodligen vet så fick jag en så stark ångest-attack att jag hamnade på psykakuten förra veckan. Om du mot förmodan har missat det så har jag skrivit mer här. Jag har under hela tiden varit väldigt öppen med detta på sociala medier, vilket har fått mig att inse hur mycket okunskap det finns kring psykisk ohälsa. Fördomar och myter som florerar och innebär att många som mår dåligt inte får det stöd den behöver, eller kanske rent av får farliga råd.

Den här listan är långt ifrån fullständig, jag hade säkert kunnat skriva 100 punkter. Men jag är alldeles för trött, lat och upptagen för det, så här kommer istället de tre viktigaste sakerna du ska veta om psykisk ohälsa:

1. Alla är inte likadana
När det kommer till psykisk ohälsa så finns det inte bara massor av olika diagnoser, utan en och samma diagnos kan dessutom påverka olika individer på hela olika sätt. Det innebär att det som fungerar mot min ångest inte nödvändigtvis fungerar för någon annan.

Jag får till exempel mängder av meddelanden från personer som tycker att jag ska logga ut från instagram och vara helt utan min mobil. Jag förstår att de vill väl och jag har såklart också hört alla lyckliga berättelser om personer som genomför någon slags digital detox och plötsligt blir av med ångest, depression och allt vad det kan vara.

Ända sedan jag lärde mig skriva har jag älskat att göra det, och det är till stor del precis vad jag gör på mina sociala medier. Att jag under tiden får möjligheten att diskutera med följare som har varit i liknande situationer innebär att det snarare fungerar som någon slags terapi. För någon hade det här varit rent idiotiskt, för mig känns det som det enda rimliga.

På samma sätt mår vissa bäst av att vara bland vänner medan andra helst ligger hemma själva. Någon behöver träna varje dag, en annan får en ångestattack av tanken på träning. Några kommer må bäst av samtalsterapi medan några får bäst hjälp av läkemedel. Ni kanske förstår var jag vill komma, huvudpoängen är: bara för att du mådde bättre av att äta på något särskilt vis eller undvika internet helt eller något så innebär det absolut inte att det automatiskt fungerar för någon annan.

2. Ta inte för givet att jag skäms
Jag har varit i min hemstad Kalmar och vilat upp mig sedan ångest-incidenten, och det har gjort mig extremt medveten om att många tror att psykisk hälsa är något en borde skämmas över. Framför allt har det märkts när jag har träffat bekanta eller personer som jag vet läser det jag skriver.

Jag märker att de vill fråga “hur är det?” för det brukar man ju göra, men de är rädda för svaret (ni kan vara lugna, står vi där på Ica kommer jag bara svara typ “det funkar”). Om jag själv tar upp incidenten uppstår en tystnad, eller så kanske någon byter ämne. Jag antar att många är rädda för att säga fel saker, eller för ämnet överlag.

Men vet ni, det är precis det här som är så farligt. Vi måste prata mer om psykisk ohälsa. Faktiskt jättemycket mer. Så nästa gång jag nämner att jag hamnade på psykakuten vill jag inte att du börjar prata om regnet. Fråga istället hur det kändes, vad som hände eller hur jag mår nu. Till exempel.

3. Det känns på riktigt
Visst, det heter psykisk ohälsa. Det innebär dock inte att det inte känns på riktigt. Tvärtom så känns det extremt mycket rent fysiskt. När jag får  mycket ångest tror jag att jag håller på att få en hjärtattack. Att jag kanske dör. För jag kan inte andas och pulsen är skyhög utan anledning och jag mår illa och behöver kräkas.

Därför känns det som ett stort hån när någon kommer och säger att “det bara är att tänka bort det”. Det är faktiskt riktigt jävla svårt att “tänka positivt” när en lägger all kraft på att försöker få några, om än väldigt korta och ytliga, andetag.

 

3 maj, 2018 | 3 KOMMENTARER!
Hälsa

4 skäl till att du ALDRIG ska ge oönskade hälsoråd

Därför kan dina oönskade hälsoråd skada – både fysiskt och psykiskt.

Jag får många råd överlag i både bloggen och på instagram, och minst 90 procent av dem är oönskade. Personerna som skriver vill säkert väl men det blir ofta jäkligt fel. Framför allt när det är råd som är kopplade till hälsa. Och ja, citaten på den fantastiskt amatörmässiga bilden ovan är från riktiga meddelanden jag har fått. Dessa råd kan inte bara vara skadliga rent psykiskt utan också direkt fysiskt. Så, till er som älskar att tipsa personer om kosttillskott de borde ta, vilken diet de borde följa eller hur de borde träna – här är en lista med skäl till varför ni borde sluta med det:

1. Råden är ofta felaktiga. De flesta som kommer med oönskade tips gör det för att det har blivit “frälsta” av någon diet, kosttillskott eller liknande. Några vanligt förekommande råd är att jag borde sluta äta animalier för att vegansk kost är det enda hälsosamma (jodå, jag vet att det förmodligen är bäst för miljön men inte för varje individ), att socker är ett gift och att mat förlorar all näring när den tillagas. Ja,  har fått höra allt detta flera gånger.

Och om det inte är någon som har blivit frälst av en youtube-video eller bok de har läst så är det någon som har lurats in i någon skit och nu måste lura andra till att köpa skittillskott (men det förtjänar ett helt annat inlägg någon annan gång). Ja, nu när jag tänker efter har jag nog aldrig i hela mitt liv fått ett oönskat hälsoråd som har backats upp av trovärdig och väl utförd forskning.

2. Det får mig att känna mig otillräcklig. Jag vet, det är jag som har dålig självkänsla och borde bygga upp den och blabla. Men jag tror faktiskt  det är rätt många som hade känt likadant om de så ofta fick höra att de borde äta på ett annat sätt, att de tränar fel och att de borde ta kosttillskott “för att bli av med valkar” eller “gropar på låren”. Oavsett om det är välmenande råd eller inte så får jag en känsla av att jag gör fel. Inte minst att jag ser ut på fel sätt.

Även om jag pratar så mycket om att acceptera sin kropp så tvekar jag till exempel fortfarande när jag ska lägga ut filmer där man ser mina lår ur vissa vinklar i ett särskilt ljus. För när jag gör det är folk så jävla snabba på att berätta för mig att de minsann också har sett ut så och att det berodde på hormoner och att jag borde ta vissa prover och börja med några kosttillskott. De har ingen aning om att inget av detta spelar någon roll för mig eftersom jag har en sjukdom som innebär att jag inte ens har några hormoner, vilket tar mig in på nästa punkt…

3. Ni har ingen aning om min bakgrund. Jag får till exempel ofta (och då menar jag några gånger i månaden) tips på saker jag borde äta eller tillskott jag borde ta för att “balansera mina hormoner”. Men som jag skrev i förra punkten har jag ingen hormonproduktion alls, eftersom min hypofys (som producerar hormonerna) inte fungerar alls sedan jag opererade bort en hjärntumör. Det innebär att råden är värdelösa, och bara fungerar som en påminnelse om att de tycker att det är hemskt att vara tjock och att de tar för givet att min högsta önskan är att vara smal.

Jag vet en annan som har fått rådet att “börja äta hälsosamt” för att bli piggare. Den här personen rehabiliterades just då för anorexi. På samma tema så har jag ju varit rätt öppen med att jag har haft en period med mycket ångest, bland annat har jag skrivit om det här. Och även om jag flera gånger har nämnt att jag ligger lågt med träningen för att det kan förvärra ångesten så har jag minst fem gånger fått meddelanden av typen: “visste du att träning hjälper mot ångest?”.

4. Det kan också vara direkt farligt. Den här punkten hänger väldigt mycket ihop med den förra, så ska du vara petig så är det bara tre anledningar. Nåja. För eftersom du inte har någon aning om min bakgrund så är det mycket möjligt att råden du ger är direkt livsfarliga. När jag har nämnt att jag tar kortison har jag flera gånger fått meddelanden från personer som uppmanar mig att sluta med det direkt, och som berättar om kortisonets hemska biverkningar.

Ja, det finns ju bara ett problem: jag dör utan kortison. Faktiskt inom två dygn. Nu har jag ju full koll på det här, men tänk om jag hade fått den typen av uppmaningar när jag precis fick sjukdomen? När jag inte hade så bra koll på vad det innebar att leva utan hypofys och mest av allt i hela världen ville slippa den extra kortisonvikten jag la på mig?

Och med den allvarliga tonen avslutar vi det här inlägget och så hoppas jag på färre råd i min inkorg.

12 april, 2018 | 7 KOMMENTARER!
1 2