Fitnessfeministen
Hälsa & Fitness

Kroppspositivitet

Kroppspositivitet

Så har tunga vikter hjälpt mig att acceptera min kropp

Fem skäl till att tunga vikter har hjälpt mig att bli vän med min kropp.

1. Fokus på annat än utseende

Hur ofta tänker du på hur din kropp faktiskt fungerar? Ja, bortsett från när den inte fungerar som den ska då. Förmodligen inte särskilt ofta. De flesta av oss går bara runt och funderar på hur våra kroppar ser ut, och ägnar inte en enda tanke åt vad den faktiskt gör. Det är inte så konstigt med tanke på att vi lever i ett extremt utseendefixerat samhälle.

Men när jag började lyfta vikter var det som om jag insåg att min kropp hade ett annat syfte, att den inte bara finns här för att vara snygg eller smal. Att den också kan vara stark, tålig, stabil och så mycket mer och att det också är värt något. Det har hjälpt mig att bekymra mig mindre om hur den ser ut även i vardagen.

2. Jag uppskattade den

Du behöver inte vara superstark eller vinna tävlingar, men om du går till gymmet regelbundet kommer du kunna lägga på tyngre och tyngre vikter. Det innebär att du så småningom kommer slå dina personliga rekord, och att det förmodligen inte komma dröja lång tid innan du klarar av att lyfta tyngre vikter än du trodde var möjligt.

Då kommer en cool sak hända: du kommer tycka att din kropp är ganska bra. Det var i alla fall vad som hände mig. För just då, när man lyckas få upp den där vikten som man inte var säker på att man skulle lyckas rubba tycker man att ens kropp är grym. Det är en ganska stor grej om man vanligtvis bara går runt och tänker på hur missnöjd man är med sin kropp, och har hjälpt mig att överlag få en mer positiv syn på den.

3. Filmat kroppen

Går du in på en lyftarklubb kommer du snabbt märka att mobiler står uppradade lite här och var eftersom de flesta filmar sina lyft. Det beror inte (huvudsakligen) på att alla vill visa upp sin träning på instagram, utan att de vill se hur deras teknik ser ut. För att kunna se sina lyft i efterhand är något av det bästa man kan göra om man vill förbättra sin teknik.

Men det finns en annan fördel med det. I början tyckte jag det kändes aningen plågsamt att behöva se min kropp på dessa videos, men det tog inte lång tid innan jag började vänja mig. Och när jag väl hade blivit van vid hur min kropp såg ut så blev det så mycket enklare att acceptera den. Att jag dessutom fick se den när den gjorde coola saker som att lyfta vikter gjorde processen enklare.

4. Vara runt starka kvinnor

Att träna på en atletklubb eller ett gym där många lyfter tungt har en stor fördel: du kommer med stor sannolikhet omge dig med starka kvinnor. Det är något som har förändrat min syn på både andras och min egen kropp. För jag märkte att jag tyckte att de där kvinnorna var sjukt coola, och att även deras kroppar var det – trots att de sällan hade någon låg fettprocent. Det fick mig att inse att min också kunde vara det.

5. Vikten avdramatiserades

Det finns en anledning till att man tävlar i viktklasser i styrkelyft och tyngdlyftning, en högre vikt innebär oftast att man kan lyfta tyngre vikter. Jag kan inte påstå att jag har en helt neutral relation till vikten, men den där siffran på vågen bekymrar mig inte alls lika mycket längre. För skulle du gå upp några kilon innebär det inte den där katastrofen som det brukade – det innebär också att du med stor sannolikhet kommer kunna slå ett personligt rekord på gymmet, och det är alltid kul.

10 januari, 2019 | 2 KOMMENTARER!
Kroppspositivitet

5 nyårslöften som ger dig en kropp du älskar 2019

Du behöver inte förändra din kropp för att känna dig nöjd över den – här är fem nyårslöften som hjälpa dig att ändra inställningen till den.

1. Använd kroppen

Om du inte tränar är det kanske dags att börja göra det nu. Inte för att förändra kroppen, utan för att börja uppskatta den på ett sätt som inte har något med utseendet att göra. För när du utvecklas och blir bättre kommer du imponeras över din kropp och vad den kan göra på ett helt annat sätt. Om du inte är sugen på att lyfta vikter eller springa kan du till exempel börja sticka eller dreja – något som helt enkelt ger kroppen ett annat syfte än att se bra ut.

2. Börja uppskatta dig själv

Det kanske låter klyschigt, men det fungerar verkligen att ge sin egen kropp och sig själv uppskattning generellt. Testa till exempel att varje kväll komma på tre saker som du och din kropp har gjort bra under dagen, eller att helt enkelt ge dig själv en komplimang när du ser dig i spegeln. Det är svårare än man tror när man hela livet har fått höra att man inte duger.

3. Rensa på sociala medier

Avfölj personer som får dig att må dåligt över dig själv och din kropp, och ersätt dem med personer som får dig att må bra. Jag kommer till exempel sluta följa personliga tränare som ständigt lägger upp före- och efterbilder, eftersom det inte ger mig något annat än kroppsångest.

4. Släng vågen

Gör 2019 till året då du slänger ut vågen och måttbandet, för att istället fokusera på hur du själv mår. Vågen och måttbandet reducerar din fantastiska kropp till en obetydlig siffra, som dessutom ofta ger en orättvis bild av hur den ser ut och förändras.

5. Sluta jämföra dig

Inse att du har en typ av kropp, och att alla andra har sina egna kroppar. Det finns ingen anledning för er att ha likadana kroppar, och det är dags att acceptera det och göra det bästa du kan för att få din egen kropp och dig själv att må på topp.

(Om du känner igen det du just har läst så beror det på att jag la upp inlägget för ett år sedan men blev så nöjd med den att jag kör en repris nu)
3 januari, 2019 | 1 KOMMENTAR.
Kroppspositivitet

Så hanterar du släktens vikthets under julen

God mat, julklappar – och vikthets. Så hanterar du släktingarnas kommentarer om mat, vikt och träning under julen.

Jag har på sistone fått en hel del meddelanden från personer som är bekymrade över julen. Närmare bestämt är det julens alla släktsammankomster och familjemedlemmar de oroar sig över. Det som borde vara en härlig middag framkallar snarare ångest och vikthets i slutändan.

Det kan handla om att ens farmor kommenterar huruvida man har lagt på sig vikt eller inte, den fulla släktingen undrar om du verkligen ska ta en portion till eller samtalen jämt och ständigt glider in på kalorier och vikt. Här får du därför en guide till hur du kan bemöta korkade kommentarer och frågor från vänner och släkt, och jag delar även med mig av en lista på hur jag påverkas av vikthets.

“Ska du verkligen ta en till portion?”

Börja med att fråga varför personen i fråga bryr sig om dina portioner. Svaret kommer sannolikt vara att hen bryr sig om din hälsa eller något liknande. Här har du ett ypperligt tillfälle att berätta att den typen av kommentarer inte kommer ha någon positiv effekt, snarare motsatsen.

Du kan berätta att studier (som till exempel den här) visar att personer som utsätts för fat shaming i snitt går upp i vikt istället för ner. Du kan också tillägga att det här gäller även om syftet är välmenande. Den här studien visade exempelvis att barn vars föräldrar uppmuntrar dem till att gå ner i vikt i ung ålder har högre risk att bli överviktiga.

Eller så säger du bara “ja” och hugger in på en till portion av den smaskiga julmaten. Mums.

Imorgon får det bli en löptur för att springa bort alla kalorier”

Även här kan du använda dig av forskning för att tysta ner släktingen eller vännen. Du kan du till exempel påpeka att träning inte alls har visats vara en särskilt effektiv metod för att gå ner i vikt. Här har jag skrivit mer om olika studier som har kommit fram till den här slutsatsen.

Trots att du i teorin kan förbruka de extra kalorierna du har stoppat i dig så är nämligen våra kroppar för smarta för vårt eget bästa. I praktiken är det alltså långt ifrån säkert att de där  kalorierna extra du förbränner verkligen ger någon effekt, eftersom det finns en risk att du omedvetet rör dig mindre eller äter mer efteråt för att kompensera för det.

Ett annat alternativ är att berätta att du gärna undviker att diskutera kalorier medan ni äter, och att du hellre fokuserar på andra fördelar med träning än kaloriförbrukningen – till exempel hur det får dig att må både fysiskt och psykiskt och att det kan vara kul.

“Jag känner mig så tjock”

Det är inte ovanligt att någon yttrar något liknande efter en rejäl måltid när man är proppmätt och har behövt knäppa upp jeansen. Det kommer i princip alltid från smala personer, och det finns aldrig någon tvekan om att “tjock” anses vara något negativt i sammanhanget.

Börja med att berätta att “tjock” inte är en känsla, att det är en kroppsform. Förklara att du inte är bekväm med att hen använder sig av en kroppsform för att beskriva en negativ känsla. Syftar personen på att hen har en något uppsvullen mage? Ja, använd det ordet då istället för att påminna alla tjocka runt bordet om att deras kropp anses vara något av en förolämpning.

“Har du gått ner i vikt/lagt på dig lite?”

Det är förmodligen större risk att du får den förstnämnda frågan eftersom de flesta trots allt är tillräckligt hyfsade för att inte påpeka en eventuell viktuppgång. Att fråga om någon har gått ner i vikt anses däremot ofta vara en komplimang. Det kan dock vara precis lika problematiskt, vilket jag har skrivit mer om här.

Oavsett vilken fråga du får så är det ett bra alternativ att vänligt men bestämt förklara att du helst inte pratar om din kropp, eller andras för den delen, på det viset. Säg att du hellre fokuserar på annat, som personligheten eller vad fan som helst som inte innebär en bedömning av kroppen.

Orkar du inte?

För alla dessa scenarier krävs det att man vågar ta kampen och ifrågasätta en förmodligen nära vän eller släkting. Jag är fullt medveten om att man inte alltid orkar eller vill det. Det är dessutom stor risk att personen som blir emotsagd hävdar att du bara är lättkränkt som reagerar. Jag tänkte därför ge dig ett enklare alternativ på hur du kan hantera situationerna.

Jag ska nämligen avsluta genom att sammanfatta hur jag påverkas av vikthetsande kommentarer och frågor. Om du inte orkar säga ifrån där och då kan du därför skicka en länk till det här blogginlägget, för att få personen i fråga att förstå varför du vill att hen ska sluta med det. Kanske tänker personen till en extra gång inför nästa sammankomst (eller så lämnar hen en arg kommentar här i bloggen om hur känslig jag är).

1. Jag får ångest
Jag vet att “ångest” ofta används på ett alldeles för lättvindigt sätt, men det här handlar inte om en lite smått obehaglig känsla som går över efter en kort stund. Speciellt kommentarer som riktar sig direkt till mig, min vikt och mina matvanor triggar min ångest enormt mycket. Ifrågasätter du till exempel om jag verkligen borde ta en portion till kommer resultatet inte bli att jag äter mindre.

Något som däremot kan hända är att jag ligger sömnlös på nätterna och går runt med en konstant känsla av oro i hela kroppen som är rejält handlingsförlamande. Att äta hälsosamt och träna står inte direkt högst upp på prioriteringslistan just då. Det är också stor risk att jag kommer hitta på en ursäkt för att slippa träffa den där personen vid nästa släktmiddag.

Ja, du har givetvis all rätt att tycka att det här är överdrivet. Att jag bara är känslig. Och jag önskar såklart att jag bara kunde skaka av mig den typen av kommentarer, och ibland kan jag det. Men när den här ångesten slår till kan jag inte påverka det hur mycket jag än önskar.

2. Träningsglädjen förstörs
Ofta är det så kallade hälsoivrare som yttrar sig på ovanstående sätt, och då kan det vara bra att veta att det definitivt inte gör mig hälsosammare. Blir jag för fokuserad på kalorier och vikt kommer min träning påverkas negativt.

Det kommer nämligen innebära att jag väljer att träna på ett sätt som ska minska fettmassan, istället för att göra det jag tycker är kul. I slutändan kommer det leda till att jag försöker hitta alla möjligheter att skippa träningen eftersom det är så förbannat tråkigt att träna för att gå ner i vikt.

3. Ätstörningarna triggas
Jo, tjocka kan också ha ätstörningar och nej, även om man har “några extrakilon” så är det aldrig hälsosamt. Den här typen av kommentarer och diskussioner gör att mina ätstörda tankar kommer tillbaka, och det kan göra att destruktiva och eventuellt farliga viktminskningsmetoder plötsligt känns ganska rimliga.

19 december, 2018 | 1 KOMMENTAR.
Kroppspositivitet

“Har du gått ner i vikt?” och andra “oskyldiga” kommentarer som kan skada

“Har du gått ner i vikt?” kan låta som en oskyldig fråga, men den kan orsaka större skada än du förmodligen tror.

Som ni förmodligen vet så är jag totalt beroende av kortison för att ens överleva. Det beror på att min hypofys inte fungerar som en följd av att jag opererade bort en hjärntumör. Vid tillfällen då jag till exempel är stressad, sjuk eller tränar hårt måste jag höja kortisondoset, och som en följt av det går jag upp i vikt. Det beror på att kortison både orsakar större vätske- och fettinlagring.

Detta gör att min vikt pendlar rätt mycket upp och ner. Och hur mycket jag än försöker vara kroppspositiv så känner jag en klump i magen varje gång jag måste stoppa i mig fler kortisontabletter än vanligt. För jag vet att det kommer synas, att mitt ansikte kommer bli rundare och att jeansen kommer sitta lite sämre. Jag försöker att inte bry mig, men efter att ha varit så totalt smalhetsfixerad stora delar av mitt liv går det inte att radera dessa tankar.

Komplimangerna

Men något som många blir förvånade över är att det här inte är den jobbigaste delen. Det värsta är vad som sker senare, när jag till slut kan trappa ner kortisondosen och hamna på några slags basnivåer. Då går jag ner i vikt, det fungerar liksom så. Och då kommer frågorna. Påståendena. Komplimangerna.

“Wow har du gått ner i vikt?”

“Jag ser att du har blivit smalare, hur har du gjort?”

“Så smal och fin du har blivit!”

Ja, detta är ett urval av meddelanden och kommentarer jag har fått den senaste veckan. För just nu är jag faktiskt inne i en sån där sällsynt fas där mina mediciner faktiskt är i hyfsad balans. Där jag visserligen har mycket att göra, utan att jag är så stressad att jag måste stoppa i mig extra kortison. Och jag har inte ens varit sjuk på ett tag.

Blir glad

Jag förstår att personerna som har skrivit detta menar väl. Eftersom vi alla är uppväxta i ett samhälle där smalhet ses som det mest lyckade och perfekta tror de förmodligen att de ger mig komplimanger, att jag blir glad. För mig fungerar det precis tvärtom.

Eller ja, jag blir ju lite glad. Och det är just det som är problemet. Oavsett om vi vill erkänna det eller inte så har alla vi människor ett bekräftelsebehov. Så när jag får höra detta känner jag mig duktig, och jag vill fortsätta känna på det viset. Det kan i sin tur få katastrofala konsekvenser.

Livet kommer hända

För så småningom kommer livet hända. Det kanske blir extra stressigt inför julen. Min ångest kanske blir extra stark. Kanske drabbas jag helt enkelt av en vanlig förkylning. Det innebär att jag måste höja kortisondosen igen, med en oundviklig viktuppgång som följd.

Och när jag sitter där och ska stoppa i mig fyra gånger så mycket kortison som jag brukar kommer jag komma ihåg de där oskyldiga komplimangerna. Frågorna om jag har gått ner i vikt, som sägs med en så tydligt beundrande ton. Och jag kommer tveka en gång extra innan jag stoppar i mig dem, även om det kan vara direkt livsfarligt för mig att skippa dem.

Kan sluta riktigt illa

Nu har jag som tur är kommit så långt i min kroppsacceptans att jag aldrig skulle strunta i att höja dosen när jag behöver det. Jag vet att det kan sluta riktigt illa. Men det var inte många år sedan jag såg det som ett alternativ. Då var jag beredd att ta riskerna med att gå runt undermedicinerad för att undvika viktuppgång till varje pris.

Men visst, jag är lite speciell med min sjukdom. För de flesta kommer det inte handla om en direkt fara på samma vis, men konsekvenserna kan ändå vara katastrofala och livshotande i längden. Jag vet mer än en vän vars ätstörningar har triggats eller förvärrats av “oskyldiga” frågor och komplimanger.

Triggar ätstörningar

Någon hade drabbats av en allvarlig depression och inte kunnat äta, en annan hade haft magsjuka och en tredje riktigt allvarliga ätstörningar. De alla möttes av uppmuntrande kommentarer om hur fina de har blivit efter att de har gått ner i vikt, och för alla har detta resulterat i störda ätbeteenden och viktfokusering.

Det jag vill säga med det här är egentligen: sluta kommentera andra personers viktförändringar, oavsett om det handlar om upp- eller nedgång. Har inte personen uttryckligen bett om din åsikt eller ställt en fråga finns det en stor risk att du orsakar skada, hur oskyldigt eller välmenande det än känns från din sida.

27 november, 2018 | 1 KOMMENTAR.
Kroppspositivitet

3 akuttips för solsemester utan kroppsångest

Sol, bad, god mat, drinkar… och kroppsångest? Här är mina bästa tips för en solsemester utan kroppshat.

Ni som följer mig på instagram har förmodligen inte missat att jag har tillbringat den senaste veckan i Egypten (närmare bestämt på Apollos nya träningshotell Aqua Vista). Under tiden har jag fått en del meddelanden från kvinnor som har bokat in semestrar under vintern, och som känner sig oroliga över att deras kroppsnojor ska förstöra för dem. Visst hade det bästa varit att arbeta med självkänslan på djupet, men ibland vill man ha snabba lösningar. Därför tänkte jag dela med mig av tre tips som du kan använda även om du bara har typ en vecka kvar innan det är dags för avresa.

1. Köp badkläder du trivs i

Visst, drömscenariot hade såklart varit att det inte hade spelat någon roll vad du hade klätt dig i för att du hade trivts med dig själv ändå. Men ärligt talat är det få kvinnor som är så bekväma med sina kroppar. Så om du är den som använder samma badkläder som du har haft i åratal kan det vara en bra idé att lägga en slant på en ny bikini eller baddräkt.

Ja, det kanske är ytligt, men för mig är det ett enkelt och effektivt sätt att höja självförtroendet vid poolen eller stranden. Och glöm för guds skull alla artiklar du har läst om vad som är “smickrande” för din kroppsform. Ta med dig ett gäng badkläder till provrummet och testa dig fram för att hitta något du tycker passar.

2. Du behöver inte ta massa bilder

Jag vet, när man är på semester känns det nästan obligatoriskt att lägga upp härliga badbilder på sociala medier. Men vet ni? Det är inget tvång. Alltså, att se bilder och filmer av min kropp har absolut hjälpt mig att acceptera den. Men det är en låååång process, och i början kommer de flesta förmodligen få mer kroppsångest av att se sin kropp på bild.

Ja, jag talar av egen erfarenhet eftersom jag har suttit där på semestern med en bikinibild av mig själv och känt att jag aldrig mer tänker visa mig på stranden. Så om du verkligen inte känner dig bekväm med att vara med på bild: du behöver inte det. Dina följare kommer uppskatta härliga miljöbilder minst lika mycket (eller skippa sociala medier och njut av stunden. Hahaha skojar bara)

3. Gör maten till en del av resan

När kroppsnojorna slår till är det lätt hänt att man vill börja mixtra med maten – något som med stor sannolikhet bara kommer leda till en ond spiral, där kroppsångesten spär på matångesten och matångesten spär på kroppsångesten. Gör istället maten till en höjdpunkt på resan, där ni testar olika restauranger och nya rätter. Förhoppningsvis hjälper det dig att njuta av maten, och fokusera på hur gott och spännande det kan vara.

12 november, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Kroppspositivitet

5 skäl till att kroppspositivismen INTE har gått för långt

Ibland läser jag att kroppspositivismen har gått för långt. Jag tänkte berätta varför den inte har gjort det – tvärtom har vi bara börjat och vi har en lång väg kvar.

1. Hur folk reagerar när någon som inte är smal pratar om träning

Jag är inte särskilt mycket för anekdotisk bevisföring men det jag skriver i det här blogginlägget räcker väl ganska långt som bevis? Att jag stod och pratade om träning i Nyhetsmorgon framkallade bland annat de här reaktionerna:

  • ”Den feta bullen kan inte träna”
  • ”Experten som inte kan fixa sin egen kropp”
  • ”Haha vilken fitnesskropp”
  • ”Hur kan man låta en sån tjockis träna i tv”
  • ”Av alla träningsmänniskor i Sverige tar ni in henne för att ge tips?”
  • ”Hur tänker ni när ni tar in ett sånt fetto TV4?”
  • ”Henne har jag 0 trovärdighet för, kolla bara på hennes kropp”

Det här visar på en sak (förutom att vuxna kan vara riktigt jävla elaka): att vi är så extremt ovana vid att se andra än normsmala i den här typen av sammanhang. Hade kroppspositivismen “gått för långt” hade vi sett tjocka överallt, medan vi i dagens samhälle mest får se dem under texten “före” i före- och efter-bilder eller när det skämtas om dem.

2. 95 procent är missnöjda med sina kroppar

När vi på Hälsa & Fitness gjorde en undersökning fick vi en del skrämmande svar, som tyvärr var rätt väntade. Av de nästan 5 000 svaren vi fick in uppgav 95,8 procent att de känner sig missnöjda med sin kropp. 53,6 procent svarade dessutom att missnöjet hindrade dem från att göra saker de ville i vardagen, och de vanligaste aktiviteterna de undvek var socialt umgänge, sex och träning.

Nu är det här absolut ingen vetenskaplig undersökning, men jag tycker ändå vi kan använda resultaten för att konstatera att många känner sig missnöjda med sina kroppar – så pass att det i många fall hindrar dem från att leva som de vill. Därför behöver vi fler som visar att du kan göra allt det där – till exempel vara social, ha sex, träna och bara leva – oavsett hur du ser ut.

 

3. Smalhetsfixeringen kryper ner i åldrarna

Det finns gott om forskning som bekräftar att även våra barn drabbas av samhällets smalhetsfixeringen. I den här avhandlingen från Uppsala universitet kunde man till exempel se att var femte sjuåring vill bli smalare. Viktminskningsförsöken börjar dock oftast inte förrän de är mellan 11 och 18 år (du läste rätt – från elva års ålder).

Deras motiv för att bli smalare? Bland annat ”bli nöjd med mig själv”, ”vill inte känna mig klumpig på gymnastiken”, ”leva upp till de samhälleliga idealen” och ”kunna ha vissa kläder”. Det är inte så svårt att förstå varifrån dessa tankar kommer från – de tar givetvis efter oss vuxna. Och så länge sjuåringar vill bli smala och elvaåringar försöker gå ner i vikt tycker jag det är helt jävla befängt att påstå att kroppspositivismen har gått för långt.

4. Motsatsen fungerar inte direkt

Många tror att vi kroppsaktivister har som mål att alla ska sluta bry sig om sin hälsa och gå upp i vikt. Det stämmer givetvis inte, och jag har skrivit mer om det här. Faktum är att smalhetsfixeringen i dagens samhälle snarare gör att fler blir överviktiga och ohälsosamma – det vi kroppsaktivister gör är snarare en hälsogärning. Nyligen publicerades till exempel den här artikeln, där författarna går igenom den senaste forskningen på ämnet.

De kommer fram till att stigmatiseringen av övervikt gör att allt fler blir tjocka och ohälsosamma. De menar att personer som blir utsatta för fat-shaming eller diskriminering på grund av deras övervikt faktiskt i större grad går upp i vikt och drabbas av olika sjukdomar. Så om du tror att du genom att påpeka att någon behöver gå ner i vikt “gör dem en tjänst” så är du helt fel ute.

5. Tjocka diskrimineras

Jag vet vad många tänker. Att kroppspositivism inte är särskilt nödvändigt för vad är det vi försöker bekämpa? Att tjocka blir kränkta när någon säger att de är tjocka? Nope, det handlar om så mycket mer än så. Överviktiga utsätts för strukturell diskriminering på riktigt.

Som du kan läsa här visar till exempel en studie att överviktiga kvinnor har lägre chans att få högavlönade jobb och i snitt tjänar mindre pengar. Tror du att det beror på den gamla fördomen att tjocka är lata? Nope. Samma studie visar att överviktiga kvinnor faktiskt i större utsträckning har fysiskt krävande jobb.

Det finns massor av studier som visar på liknande slutsatser. Anledningen är givetvis fördomar. Och så länge dessa existerar kommer jag fortsätta dansa, träna och vara kroppsaktivistisk. Jag lär alltså hålla på ett bra tag med det här, för vi är inte ens i närheten av att “ha gått för långt”.

11 september, 2018 | 2 KOMMENTARER!
Kroppspositivitet

Vi måste kunna diskutera kroppar utan att det är “body shaming”

Därför måste vi kunna diskutera kropparna vi ser på catwalken, reklamer och i sociala medier – utan att det är “body shaming” eller “thin shaming”.

Förra veckan gick Stockholm Fashion Week av stapeln, och i vanlig ordning har jag stött på en del diskussioner om modellerna. Närmare bestämt att de, med endast få undantag, var precis sådär modellsmala som de alltid har varit. Det är inget nytt, även om jag såklart önskar att det hade ändrats och vi inte hade behövt ha dessa diskussioner ännu en gång. Men jag har reagerat på en sak som jag inte har lagt märke till i alls lika hög grad tidigare.

Och det är att någon ofta dyker upp och tycker det är fel att diskutera kvinnors kroppar. De påstår att det är “body shaming” eller kanske “thin shaming”. Det här har jag stött på i andra sammanhang, när man till exempel kritiserar vilka som syns i annonser och på sociala medier. Och visst, i regel tycker jag givetvis att vi ska låta den kvinnliga kroppen vara eftersom den redan blir bedömd från så många håll. Men det måste finnas undantag.

Fortsätta som vanligt

För vad kommer hända om vi inte tillåts kritisera modeföretagens val av modeller? Om vi inte vågar analysera kropparna vi ser i annonser eftersom vi är rädda att såra någon? Förmodligen inte ett enda jävla skit. Jag kan inte tänka mig något annat än att allt kommer fortsätta precis som vanligt.

Det betyder att modeller kommer fortsätta svälta sig för att kunna få jobb. Jo, jag vet givetvis att det finns personer som är så smala naturligt – jag var en av dem innan jag blev sjuk. Men att påstå att alla modeller ser ut så utan ansträngning är en stor fet lögn.

Lite siffror

Vill ni ha lite forskning på det? Okej, den här studien visade till exempel att 54 procent av modellerna hade blivit tillsagda att de inte skulle kunna få några jobb om de inte gick ner i vikt. Och ni kommer väl ihåg modellagenturen som försökte värva modeller utanför en ätstörningsklinik?

Det är liksom ingen slump. Även om det såklart inte gäller alla så kommer många behöva ta till extrema och farliga åtgärder för att uppnå utseendet som krävs. Och hur påverkas vi konsumenter av att bara få se en typ av kropp på catwalken, i tidningar och i annonser?

47% ville gå ner i vikt av tidningarna

Ja, i den här studien undersökte man hur flickor mellan åldrarna 10 till 18 påverkades av att läsa modetidningar. Resultaten visade att 69 procent tyckte att tidningarna påverkade deras uppfattning om vad som är en perfekt kropp. 47 procent uppgav att bilderna i tidningarna gjorde att de ville gå ner i vikt.

Den här studien är också intressant på samma tema. Den är nämligen gjord i Fiji, där man inte fick tillgång till tv förrän 1995. Därmed har man kunnat undersöka hur invånarna har påverkats av att kunna se västerländska program. Resultaten visade bland annat att antalet som kräktes för att gå ner i vikt ökade från tre procent till 15. Man såg också att de som kollade på tv tre eller fler gånger per vecka hade 50 procent större risk att beskriva sig själva som för stora eller tjocka, och 30 procent större risk att banta.

“Thin shaming?”

Det här gör åtminstone mig rätt övertygad om att medier påverkar relationen vi har till våra egna kroppar. Därför är det en ganska korkad idé att sluta prata om vilka kroppar som syns i olika sammanhang – oavsett om det handlar om sociala medier, modevisningar eller annonser. Jag menar givetvis inte att vi ska sitta och säga att ditten och datten är fult, men det är ju bara allmänt vett.

Och nej, kom inte här och prata om att det här inlägget är “thin shaming”. I så fall påstår du att det går att jämföra det faktum att vissa inte endast vill se smala kroppar på catwalken med den strukturella diskrimineringen som tjocka utsätts för i dagens samhälle. Och då har du faktiskt inget på min blogg att göra.

5 september, 2018 | 2 KOMMENTARER!
Kroppspositivitet

Går det att vara kroppspositiv och gå ner i vikt?

Sviker du den kroppspositiva rörelsen om du vill gå ner i vikt?

Ja, den frågan får jag ganska ofta. Den kommer från kvinnor som av olika anledningar vill gå ner i vikt, men som känner att de sviker den kroppspositiva rörelsen om de gör det. Jag kan lugna er. Det går alldeles utmärkt att minska i vikt och samtidigt vara kroppspositiv, och jag tänkte berätta mer om hur jag tänker.

Vad kan du göra?

Jag är mycket medveten om att det finns många goda skäl till att man vill gå ner i vikt. Det kan vara för hälsans skull eller kanske för att du behöver passa in i en viktklass för din idrott. Men ärligt talat – även om du inte har ett så kallat “bra skäl” ska du inte känna att du sviker kroppspositivismen.

För om du känner att du vill gå ner i vikt av den enkla anledningen att du vill passa in i samhällets normer så är det inte ditt fel. Det är inte du som är dålig. Du är bara, precis som alla vi andra, uppvuxen i ett smalhetsfixerat samhälle och det är inte konstigt att du känner så.

Om du bestämmer dig för att försöka gå ner i vikt så hoppas jag givetvis att du gör det på ett vettigt sätt som inte får dig att må skit. Men även om du skulle få för dig att göra en korkad quck-fix bestående av endast pulversoppa så har du fortfarande inte svikit den kroppspositiva rörelsen.

Vad kan du inte göra?

Som du märker är jag alltså inte särskilt intresserad av att lägga mig i vad en enskild individ ska göra eller inte ska göra med sin egen kropp. Med det sagt så finns det en hel del misstag som många gör när de ska gå igenom en så kallad “viktresa”.

Du har alltså all rätt att göra allt detta, men jag vill påstå att du inte kan tillhöra den kroppspositiva rörelsen om du gör det. För när du väljer att själv följa en idiotisk diet så skadar du bara dig själv – när du gör det här skadar du fler runt omkring dig och bidrar till att göra samhället ännu mer smalhetsfixerat:

  • Berättar om din diet utan att någon frågar. Du kanske tror att du gör det på ett annorlunda sätt, att du inte alls är precis som alla andra diet-förespråkare. Men du har med stor sannolikhet fel. Det är precis lika triggande, oavsett om du uppdaterar om en matdag på dina sociala medier eller om du sitter vid fikabordet och berättar om allt du inte äter.
  • Uppdaterar om din vikt på sociala medier. Nu finns det ju betydligt bättre sätt att hålla koll på sin utveckling än att väga sig, men det är såklart fritt fram för dig att använda vågen. Men när du delar med dig av den där siffran på dina sociala medier kommer dina följare börja jämföra sig. Det spelar ingen roll om du bara har några följare – det kommer med stor sannolikhet trigga någon.
  • Lägger upp före- och efterbilder. Du vet förmodligen själv innerst inne att det sista vi behöver på sociala medier är fler exempel på tjock kvinna som är ledsen och misslyckad bredvid smal kvinna som är glad och lycklig.

Slutsatsen

Alltså: gör vad fan du vill med din kropp. Och för all del, gör vad du vill med dina sociala medier och säg vad du känner för vid fikabordet. Men du kan helt enkelt inte göra detta och fortfarande påstå dig stå upp för kroppspositivism.

Visst, för dig är det bara en kort uppdatering om din vikt på sociala medier. Kanske är det bara ett konstaterande under fikarasten om att du minsann inte äter det där. Men problemet är att det aldrig är ett enda inlägg eller ett konstaterande.

För vi får höra och läsa om viktnedgång och hur du får drömkroppen överallt – på sociala medier, i tidningar, på tv och av kollegorna bland annat. Och hur oskyldigt och upplysande den här informationen än är så ackumuleras allt det. Resultatet? En konstant påminnelse om att jag inte duger som jag är om jag inte är smal.

Vad det leder till kan du bland annat läsa här och här.

P.s nu fick jag dessutom möjligheten att visa min nya tatuering, fantastisk va???

29 augusti, 2018 | 1 KOMMENTAR.
Kroppspositivitet

Jag la upp retuscherade bilder – det här hände

4 saker som hände när jag under ett dygn la upp retuscherade bilder av mig själv på instagram.

Bilderna som ni ser ovan är en del av ett litet experiment jag gjorde igår på min instagram. Jag la helt enkelt upp versionerna till höger på instagram, där jag bland annat hade gett mig en smalare midja, vitare tänder, slätare lår och till och med lite fejksmink. Först på kvällen avslöjade jag att de var retuscherade och visade de äkta bilderna.

Syftet? Att demonstrera hur enkelt det är att visa en fejkad bild av sig själv på sociala medier. Jag kan med all säkerhet säga att många stora influencers använder sig av de här metoderna – jag vet minst fem riktigt stora som har råkat avslöja sig själva genom diverse misstag (typ böjda dörrkarmar).

Men under experimentet kom jag själv till några insikter, varav många förvånade mig.

1. Jag fick komplimanger

Jag brukar få mycket komplimanger av mina följare på instagram, det är inget nytt. Men då handlar det om att jag har fint hår, snygga kläder eller att något jag säger är vettigt – nu handlade det endast om hur min kropp såg ut (förutom någon som undrade hur jag fick en sån glow på den tredje bilden).

Efter att jag hade lagt upp det första inlägget tog det inte lång tid innan reaktionerna kom. Förutom några kommentarer så fick jag en hel del meddelanden som löd ungefär “jävlar vilken kropp du har fått”. Varje gång fick jag dock känslan av att personerna egentligen mest ville veta hur jag hade gått ner i vikt.

2. Jag fick träningsfrågor

Att jag skulle få komplimanger över min kropp hade jag väntat mig, men den här punkten blev jag förvånad över. Jag trodde nämligen att jag vid det här laget hade visat att ens utseende inte nödvändigtvis avslöjar hur mycket en kan om till exempel kost och träning. Men där hade jag visst fel.

Efter de två första bilderna hörde folk av sig och ville bland annat veta hur jag tränar mage, om jag har tips på rumpövningar och om jag har något kostschema. Visst, jag får i vanliga fall en del frågor om träning – men jag tror inte det är en slump att jag fick dessa frågor samtidigt som jag plötsligt hade en lite extra putande rumpa och smalare midja.

3. Ingen anade något

Nu i efterhand har en del hört av sig och berättat att de reagerade på bilderna, men så vitt jag vet är det ingen som avslöjade mig under tiden. Det betyder att jag med stor sannolikhet hade kunnat fortsätt såhär ett bra tag utan att någon protesterade. Kanske för alltid?

4. Jag fick sämre självförtroende

Det här hade jag verkligen inte väntat mig. Men när jag jämförde de retuscherade bilderna med originalen blev jag ärligt talat ganska chockad. För foton som jag tidigare hade tyckt var helt okej kändes helt plötsligt fruktansvärda.

Slutsatsen

Jag har faktiskt förståelse för att influencers väljer att retuschera sina bilder. Vi alla gillar bekräftelse, och det fick jag definitivt. Om hela din karriär går ut på att visa upp ett perfekt liv så känns det förmodligen bara rimligt att gå loss med retuscheringen.

Jag kan också tänka mig att man hamnar i en ond spiral. För har du väl börjat lägga upp retuscherade bilder kommer det vara svårt att sluta – inte minst för att du med stor sannolikhet själv inte kommer känna att du duger som du är.

Men, jag kan inte betona det här tillräckligt: ta ditt ansvar som influencer. Dina följare kommer inte må bättre av att se den polerade ytan. De kommer jämföra sig med dig och känna sig otillräckliga. Du kommer förmodligen inte heller få särskilt bra självkänsla av att bara se en fejkad bild av dig själv i dina flöden.

Till dig som följer influencers: var kritisk. Utgå från att det mesta är fejk, speciellt när det handlar om stora influencers. Och ta inte för givet att någon som ser ut att ha en vältränad kropp kan mycket om kost och träning – de här personerna kan blåsa dig som fasen.

20 augusti, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Kroppspositivitet

Skillnaden på fetthat och kroppshat

Därför är det inte samma sak att hata sin kropp som att ha en kropp som resten av samhället hatar.

När jag skriver om hur det är att vara tjock får jag ofta kommentarer i form av “men det är inte så kul för oss smala heller”. Att alla minsann kan ha komplex! Och jag tvivlar inte på det. Jag är medveten om att kroppshatet är extremt utbrett bland kvinnor, även hos de vars kroppar tillhör normen. Det är ett stort problem som bland annat resulterar i ätstörningar, psykisk ohälsa och att unga tjejer sprutar in saker och gör onödiga operationer.

Men det finns ändå en stor skillnad mellan att själv känna ett stort hat inför sin egen kropp och att resten av samhället känner ett stort hat inför ens kropp. För jo, så är det att vara tjock. Vi möts av fördomar, diskriminering och hat bara för att vi har en större mängd fett på kroppen. För att illustrera skillnaden tänkte jag dela med mig av några praktiska exempel.

Kroppshat är:
Att gå på en jobbintervju och känna sig osäker över hur man ser ut.
Fetthat är:
Att gå på en jobbintervju och veta att det är vetenskapligt bevisat att du som överviktig har mindre chans att få jobbet.

Kroppshat är:
Att jämföra sig med personerna som syns i medier och känna att man inte riktigt duger.
Fetthat är:
Att de enda personerna man kan jämföra sig med kroppsmässigt i medier finns där på skämt, i form av typ tjocka Monica i vänner.

Kroppshat är:
Att känna sig osäker när man står i provrummet.
Fetthat är:
Att det inte finns någon storlek som passar så det är ingen idé att gå in i provrummet.

Kroppshat är:
Att känna att man behöver gå ner i vikt eller förändra kroppen på något sätt.
Fetthat är:
Att få höra att man borde gå ner i vikt från alla – läkare, släkt, vänner, lärare och så vidare.

Kroppshat är:
Att känna sig osäker när man lägger upp en bild på instagram.
Fetthat är:
Att höra att man är en hälsorisk när man lägger upp en bild på instagram.

Kroppshat är:
Att veta att det egentligen bara handlar om inställning. Att om du bara lär dig själv att älska dig själv så försvinner kroppshatet.
Fetthat är:
Att veta att det inte spelar någon roll hur mycket du älskar dig. Samhället hatar ändå din kropp.

P.s bilden är från en fotografering från Ellos som ni definitivt kommer få se mer av inom kort!

16 augusti, 2018 | 2 KOMMENTARER!
1 2 6