Kroppspositivitet

Uppmuntrande kommentarer om att någon har blivit såååå smal kan skada mer än du förmodligen tror.

Min vikt varierar väldigt mycket. Måste jag höja kortisondosen, som jag har gjort nu, kan jag utan problem gå upp tio kilo på kort tid* (anledningen till det hittar ni längst ner). Men det är inte själva viktuppgången som är det värsta, utan det jobbigaste är alla kommentarer om min vikt.

Och då syftar jag inte på trollen som skriver “fetto”, utan på alla välmenande kommentarer och komplimanger jag får när jag går ner i vikt. De som kommer från personer som egentligen bara vill vara trevliga eller göra mig glad. Det kanske låter konstigt, så jag tänkte förklara varför…

Det är triggande

Hur kroppspositiv jag än är så går det inte att komma ifrån att jag, precis som de flesta människorna, har ett stort bekräftelsebehov. Det kan räcka med att någon på jobbet konstaterar att jag har blivit smalare eller att någon frågar om jag har gått ner i vikt på instagram för att jag ska trilla dit. För nej, det går inte att ta miste på den positiva, nästan beundrande, tonen bakom dessa kommentarer även om du tror att du döljer den.

Det får mig att känna att jag har gjort något bra. Jag blir kanske till och med lite stolt. Värst av allt: jag vill ha mer beröm och mer bekräftelse. Därför kan en till synes oskyldig kommentar om min vikt vara det som krävs för att jag ska hamna i den där onda spiralen av kroppshat och självdestruktivitet. Det låter nog som att jag är svag, och det kanske stämmer. Men mest tror jag faktiskt att det är så de flesta av oss fungerar.

Du vet inte varför jag har gått ner i vikt

När du glatt utbrister att någon har blivit såååå smal vet du sällan anledningen bakom viktnedgången. Du funderar förmodligen inte på det över huvud taget (ja, om du inte vill ha tips då). Och det är här det kan bli så jäkla farligt.

När jag går ner i vikt beror det till exempel oftast på att jag har kunnat sänka kortisondosen och återgå till någon slags normal nivå. Men jag kommer med stor sannolikhet behöva höja dosen snart igen. Och eftersom vi redan har konstaterat att jag är en bekräftelse-junkie så finns det en risk att jag tvekar då.

Inte bara för att jag vill fortsätta få beröm, utan också för att alla kommentarerna har påmint mig om det jag redan visste: att ni tycker att jag är duktig när jag går ner i vikt, och därmed dålig när jag går upp. Hur löjligt det än låter så finns de här tankarna med mig när jag måste stoppa i mig den där extra tabletten kortison, trots att det är totalt livsnödvändigt för mig.

Och jag känner många med liknande erfarenheter. Till exempel en vän som fick så många positiva kommentarer efter att hon hade gått ner i vikt efter en rejäl kräksjuka att hon sedan utvecklade bulomi. Sju år senare är hon fortfarande inte frisk. För att inte tala om alla mina vänner som har gått igenom en stor livskris där de inte har orkat äta, och som har mötrs av hejarop och beröm för viktminskningen. Jodå, det är betydligt fler än en.

Det är onödigt

Sist men inte minst så vet vi alla hur vi ser ut. Vi märker om vi går ner eller upp i vikt – ofta är vi alldeles för medvetna om det. Det finns därför ingen som helst anledning för dig att påpeka det uppenbara.

Så, kan vi enas om att du aldrig kommenterar en persons viktnedgång eller viktuppgång så länge du inte blir direkt tillfrågad av den? Bra.

*Sedan jag opererade bort en hjärntumör har jag ingen fugerande hypofys och kan därmed inte producera några hormoner. Därför måste jag bland annat ersätta det livsviktiga hormonet kortisol med kortison. Men kortison har en del bieffekter, bland annat viktuppgång. Så länge jag tar min grunddos på 20 mg så ligger min vikt relativt stabilt, men jag måste höja dosen när kroppen utsätts för stress i form av till exempel varmt väder, ångest eller sjukdom.

Vi vet vad energibalans är, vi är inte lata och jo, vi är medvetna om att övervikt kan innebära hälsorisker – här är några saker jag vill att smala ska veta om att vara tjock.

1. Vi kan lika mycket

Den absoluta majoriteten av alla tjocka har försökt gå ner i vikt. Förmodligen flera gånger. Vi har med stor sannolikhet testat att undvika vissa livsmedel, att endast äta ett livsmedel, att inte äta alls och att räkna kalorier, poäng och kolhydrater.

För dig som hela tiden har trott att tjocka är lata och okunniga kommer kanske det här som en chock, men ofta är det vi som har störst kunskaper om kost, träning och viktnedgång. Jo, det är långt ifrån omöjligt att vi har bättre koll än dig som hela livet har varit smal utan att behöva anstränga dig ett dugg.

2. Vi har olika förutsättningar

Bara för att du lyckas hålla dig smal utan problem innebär inte det att det är lika lätt för oss andra. För det första kan det finnas medicinska anledningar till övervikt – jag var till exempel underviktig innan min hjärntumör upptäcktes och jag var tvungen att bland annat äta kortison resten av mitt liv.

Men våra förutsättningar för att hålla oss normalviktiga skiljer sig på många andra sätt, bland annat beroende på hur du har vuxit upp, hur ofta du stöter på olika lockelser och till och med vilka gener du har. Här kan du läsa en bra artikel om detta. Slutsatsen, som de kommer fram till baserat på forskning inom ämnet, är att det sällan är disciplin och självkontroll som avgör – utan gammal hederlig tur.

3. Det är inte samma som att vara smal

Jag har varit supersmal. Så smal att skolsköterskan var orolig för mig och andra tyckte att jag såg ut som ett benrangel. Det var verkligen inte kul, och det var få andra saker jag ville mer än att gå upp i vikt. Men hur jobbigt det än var så går det inte att jämföra med hur det är att vara tjock. För samtidigt som det finns människor som tycker att du är för smal så finns det betydligt fler som är avundsjuka på dig. Och när du får höra elaka kommentarer är det bara att öppna en tidning för att se att din kropp ändå är accepterad.

Detsamma gäller inte för oss tjocka. Vi utsätts för strukturell diskriminering som gör att vi inte får jobb, att vi blir mobbade och inte får den vård vi behöver. Bland annat. Och i medier får vi dessutom bara se våra kroppar representerade i negativa sammanhang a la Monica i Vänner. Jag har skrivit mer om det här.

4. Alla andra har sagt det

Känner du ett behov av att berätta för mig att övervikt kan innebära risker? Då kan du räkna med att fler har gjort samma sak. Vi får höra att vi borde gå ner i vikt om vi går till läkaren, av vänner och släkt, av främlingar och kanske i skolan. Och även om andra inte hade berättat det för oss hade vi ändå varit medvetna om det. Vi löser nämligen samma artiklar och kollar på samma tv-program som dig.

5. Det gör ont

Jag vet, du får tycka att det bara är jag som är känslig och att du får säga vad du vill och så vidare. Men jag tänkte i alla fall berätta att det gör fysiskt ont i mig när mina smala vänner börjar prata om att de är tjocka och behöver gå ner i vikt. Vid det tillfället vill jag bara springa iväg. Så om du bryr dig om din tjocka vän: skippa det snacket.

Nej, när du kommenterar min övervikt beror det inte alls på att du bara bryr dig om min hälsa.

Om är tjock och har ett relativt stort antal följare kan du räkna med att regelbundet få kommentarer om din övervikt. Ofta menar personerna som skriver detta att de faktiskt bara bryr sig om din hälsa. Det är såklart skitsnack, och jag tänker berätta varför dessa kommentarer bara är ännu ett uttryck för samhällets hat mot tjocka och inte alls skrivs av välvilja.

Det är inte så att jag förnekar att övervikt kan innebära en hälsorisk, och det är något jag bland annat har skrivit mer om här. Men det är långt ifrån den enda risken som folk utsätter sig för dagligen. Så varför väljer du att endast informera tjocka om dessa risker? För att du är en mobbare som gillar att trycka ner andra kanske?

Om det inte råkar vara så att du skriver likadant till alla som arbetar natt, för även det innebär stora hälsorisker. Och du kanske varnar alla som lägger upp bilder på en lite för välgrillad köttbit? För jodå, både bränd mat och kött har kopplats till olika sjukdomar och risker.

Vi märker vilka storlekar vi har

Nä, jag tänkte väl det. Och så finns det ännu ett tydligt tecken på att du bara är en skitstövel. För du kan ju inte på fullt allvar tro att vi som är tjocka inte själva är medvetna om det. Jag menar, vi märker ju själva vilka storlekar vi har på kläderna.

Och du kan också räkna med att vi vet att det innebär risker. Både för att detta basuneras ut i varje tidning vi läser och för att vi har fått höra det av läkare/släktingar/vänner/läkare och diverse annat folk som tror sig veta mer om vår hälsa än oss själva. För om du känner behovet av att berätta det för mig kan du väl förstå att fler känner samma behov?

Konsekvenserna

Okej, då har vi konstaterat att du som kommenterar på det viset faktiskt skiter fullständigt i min hälsa egentligen. Men vad leder dessa typer av kommentarer till då? Jo, här är några av konsekvenserna:

1. För det första har forskning flera gånger konstaterat att fat shaming är en totalt värdelös metod för att få någon att gå ner i vikt. Det fungerar inte alls. Här kan du till exempel läsa en studie som visade det. Så om det var ditt syfte så är det meningslöst.
2. Tvärtom visar massvis av studier att den som utsätts för fat shaming blir tjockare. Det kan man till exempel se i studien jag länkade till i punkten ovan, eftersom de som utsattes för fat shaming gick upp i vikt medan de som inte gjorde det gick ner i vikt under samma period. Och det är inte bara elaka kommentarer som har den här effekten. Den här studien visar att barn som blir uppmuntrade till att gå ner i vikt av sina föräldrar har större risk att bli överviktiga när de blir äldre.
3. Som om det inte var nog så har den här studien visat att de som utsätts för fat shaming har större risk att dö i förtid, och det här resultatet gäller alltså även om man försöker ta hänsyn till faktorer som BMI och diverse sjukdomar. Det kan bland annat bero på att de här människorna undviker att besöka läkaren.

Så, har vi med den här pedagogiska genomgången kommit fram till att du inte bryr dig ett dugg om min hälsa? Och att du egentligen bara ökar risken för att jag ska bli sjukare och må sämre? Bra.

Sommaren kan vara härlig, men det kan också kännas extremt kravfyllt. Här är därför en lista på 13 saker du faktiskt inte behöver göra om du inte känner för det.

1. Sola. Okej, jag vet att det finns många soldyrkare där ute men jag är definitivt inte en av dem. Det är för varmt och jäkligt tråkigt efter fem minuter. Med tanke på att det dessutom kan vara direkt skadligt om du inte pallar smörja dig med dyra solkrämer varannan minut så känns det som en bra idé att skippa det.
2. Älska dig själv. Självklart önskar jag att vi alla åtminstone kunde acceptera oss själva och våra kroppar. Men vi lever i ett samhälle där kroppshatet i princip är en norm, och att ta sig därifrån är inte så jävla lätt. För många är det tvärtom riktigt svårt och tar lång tid. Om du inte känner för att visa upp kroppen på stranden i sommar så är det alltså inte ditt fel, det är samhällets. Ge det lite tid så kanske ditt kroppshat är liiite svagare nästa sommar. 
3. Vara ute hela dagarna. Visst, i vår del av världen har vi inte särskilt många dagar då man kan spendera hela dagarna ute utan att frysa ihjäl.  Men det spelar ingen roll: ibland är helt enkelt det skönaste som finns att hänga i soffan och kolla på netflix. Även om solen för en gångs skull råkar skina där ute. 
4. Grilla varje dag. Jodå, grillat kan vara riktigt gott. Men det kan också capricciosan från din närmaste pizzeria vara. Det är dessutom mindre risk att du misslyckas samtidigt som det går snabbare. Perfekt!
5. Festa. Sommarnätter i all ära, men att gå och lägga sig i tid och vakna pigg dagen efter är inte något du bör underskatta.
6. Vara nykter. Innan någon blir förbannad: självklart finns det gränser, och har du problem med alkohol ska du givetvis undvika det. Men om du under en begränsad period, under till exempel semestern, känner att du dricker några öl mer än du brukar så är det fasen okej. Drinken jag håller i handen på bilden är till exempel inte den enda jag drack på La Pared.
7. Äta sockerfri glass. Ärligt talat, vi vet alla vet att den feta och sockerfyllda glassen kommer vara godare.
8. Träna. Visst, du kanske är ledig och har all tid i världen. Men det är faktiskt okej att ta semester även från träningen om du känner för det. Kanske kommer det innebära lite välbehövlig vila och att du är starkare och mer peppad än någonsin när du väl börjar träna igen.
9. Gömma dig. För om du någon gång läste att “äppelformade” kroppar passar bäst i baddräkt så stämmer inte det, hur din kropp än ser ut så passar den bäst i det du gillar mest. Och om du har för mycket celluliter för att kunna ha shorts? Absolut inte. På samma sätt tycker jag det är dags att du låter gäddhänget fladdra loss i ett svalt och skönt linne. Jag vet att jag har sagt det många gånger men det är värt att upprepa, för jävlar vad självförtroendet sjunker när man tror att man måste gömma sig.
10. Krossa normer dygnet runt. Det här kanske låter motsägelsefullt med tanke på att jag precis sa att du kan ha shorts oavsett hur dina lår ser ut, men ärligt talat: att gå emot samhällets normer kan vara jobbigt. Pallar du inte blickarna du får av att visa dina dallrande lår så förstår jag helt och hållet. Om du inte orkar försvara dina orakade ben eller armhålor innebär det inte att du är en dålig feminist eller att du faller för idealen. Du är mänsklig. Vi tar ett steg i taget, tillsammans.
11. Vara lycklig hela tiden. Det pratas betydligt mer om höst- och vinterdepression men det är också vanligt att känna sig nere nere under våren och sommaren. Själv får jag betydligt mer ångest under den här perioden, och det förvärras av att jag känner att jag borde vara så jävla sprudlande lycklig. Därför vill jag berätta att du får vara hur arg och ledsen och neutral du vill oavsett hur mycket solen skiner där ute.
12. Äta fräscha sallader. Det går knappt att diskutera mat under sommaren utan att någon berättar att de minsann bara är sugna på kall mat när det är varmt, och att de typ endast lever på gurka och vattenmelon. Och visst, ät det om du är sugen på det men kom ihåg att det är precis lika okej att äta vanlig jävla mat som är varm, fet, kaloririk, ofräsch och GOD.
13. Göra något du inte känner för. Okej, den här listan kanske var lite spretig och konstig. Men det jag vill säga är helt enkelt att du ska släppa alla tankar på vad du borde göra och hur du borde se ut på sommaren. Då kommer du njuta mycket mer. Och detta gäller för övrigt året runt.

Bara en påminnelse om att det är normalt att kroppen flyter ut, veckar sig och beter sig på annat sätt än vad modellernas i tidningarna verkar göra.

För många av er låter kanske rubriken självklar. Givetvis blir låren bredare när man sitter. Att fettet liksom flyter ut åt sidorna är ju helt naturligt. Men så kanske det finns någon som har hamnat här för att hon verkligen undrar. Och det här blogginlägget är till dig.

För jag har varit där och googlat på huruvida det är normalt att låren blir så tjocka när man sitter. Jag kommer ihåg att jag hamnade på mängder av sidor där jag fick tips på hur man skulle träna för att bekämpa det och vilka positioner man skulle sitta i för att förhindra det.

Kramp i låren
Så jag satt där på föreläsningarna och fick kramp i låren för att jag försökte sitta i någon extremt onaturlig position. Det gick faktiskt så långt att jag försökte undvika vissa maskiner på gymmet eftersom jag var tvungen att sitta och någon eventuellt skulle se mina tjocka lår (som var bra mycket mindre då).

Jag vet att jag egentligen borde ha förstått att det var normalt. Men när vikthetsen tar över (och man dessutom går på svältdiet) är det svårt att tänka helt klart. Jag såg ju aldrig någon annan med så tjocka lår. Kanske hade jag gjort det om jag kollade runt i klassrummet eller på gymmet, men förmodligen var många runt omkring mig precis lika medvetna och försökte få sina lår att se mindre ut.

Glömmer bort naturligt
Och det är precis det som händer när man bara får se personer i perfekta, tillrättalagda positioner i tv, tidningar och sociala medier. Man glömmer bort vad som är naturligt. Att kroppar inte är stela som hos dockor, utan att de rör sig, dallrar, veckar sig, får gropar och mycket mer.

Så här kommer några bilder jag hade behövt se när jag var 17 och googlade på “tjocka lår när jag sitter” istället för att mötas av träningstips för att minska insida lår:

Det är helt och hållet normalt att dina lår flyter ut när du sitter. Det gör faktiskt allas mer eller mindre.

På samma sätt är det normalt om din kropp veckar sig. Det betyder inte att du måste undvika kläder med djup ringningar eller inte kan ta foton från alla vinklar.

Och du är långt ifrån ensam om att ha gropar på låren. Och de kommer förmodligen vara där hur många knäböj du än gör. Och jo, även dallret kommer förbli där.

När jag ändå är inne på ämnet: om det är så att dina tuttar hänger över magen så är det inget fel alls, även om jag vet att det kan bli svettigt ibland.

Sticker din mage ut längre än dina tuttar? Ingen fara. Det kan bero på att du är svank. Eller tjock. Jag är båda och klarar mig fint.

Därför handlar det inte bara om en klubba när Kim Kardashian gör reklam för bantningsmetoder.

Jag antar att det är få av er som har missat att Kim Kardashian la upp ett inlägg på sin insta där hon gjorde reklam för en klubba som påstods minska aptiten. Det har gjort att många har blivit upprörda och hon har fått så mycket kritik att hon raderade inlägget. Men så finns det givetvis de som hävdar att “det är bara om en klubba”. Att vi gör för stor grej av det.

Så därför tänkte jag berätta för er varför det inte bara är en klubba. Varför det handlar om så mycket mer än så. Och det tänkte jag göra ur mitt perspektiv, fast vid tre helt olika tillfällen i mitt liv. För här är effekterna klubban hade kunnat ha…

…För 12-åriga Sara
Jag önskar att jag kunde säga att jag var helt oförstörd som tolvåring. Att jag inte visste något om dieter eller själv var drabbad av smalhetsidealen. Men jag hade läst VeckoRevyn och Frida sedan långt tillbaka och hade tyvärr rätt bra koll på hur jag som ung tjej borde se ut och vara redan då. Men det finns en grej som skiljer alla dessa smalhetsfixerade artiklar i VeckoRevyn från Kim Kardashians instagraminlägg. Som gör att ett enda inlägg kan vara farligare än hundratals artiklar.

Och det är att det är stor risk att Kim Kardashian hade varit min idol om jag hade varit tolv år idag. För herregud, hur otänkbart det än kan verka idag så såg jag liksom Paris Hilton som min största förebild en gång i tiden. De mest påtagliga effekterna av det var väl att jag gick runt i fula rosa plyschbyxor och ville ha en chihuhauha som hette Tinkerbell.

Men hade Paris Hilton skrivit om klubbor som dämpar aptiten hade jag med stor sannolikhet köpt det. Jag hade förmodligen inte kunnat köpa några klubbor eftersom mamma och pappa aldrig hade tillåtit det, men det hade öppnat upp mina ögon för den typen av metoder. Det är såklart inte säkert men jag tyckte trots allt det var coolt att gå runt med takeaway-muggar och stora shoppingkassar när jag var i den åldern eftersom Paris och Olsen-tvillingarna gjorde det, så jag var i högsta grad påverkbar.

Och att i den unga åldern börja mixtra med aptiten. Att så tidigt börja se på hungern som något som ska dämpas, istället för en helt naturlig signal som visar att behöver mat. Det kan aldrig ha några positiva effekter. Tack och lov så var det mycket senare jag på allvar började med det, men jag är ändå rätt säker på att det har påverkat mig både fysiskt och psykiskt. Kanske för alltid. För har du i flera år gjort allt för att dämpa hungern och helt ignorera vad den signalerar så är det svårt att börja igen. Du förlorar liksom kontakten med dina hungerskänslor.

…För 18-åriga Sara
Spolar vi fram några år så hittar vi den absolut mest ätstörda och kroppshatande Sara. En Sara som bara något år innan hade fått en hjärntumör bortopererad och som därmed har varit tvungen att börja med mediciner som fick henne att gå upp i vikt. En Sara som var beredd att göra vad som helst för att undvika det eftersom hon trodde att det värsta som fanns var att vara tjock.

Hade den här Saran fått se Kim Kardashians inlägg är det stor risk att hon faktiskt hade gått in och köpt klubborna. Jag var egentligen inte dum i huvudet, utan redan då förstod jag att det förmodligen var skitsnack. Men just då åt jag så lite och jag var så hungrig att jag ofta inte kunde sova. Ibland var jag så hungrig att jag grät. Jag var alltså desperat.

Men även om jag inte hade beställt de där klubborna – för att det eventuellt var för dyr frakt eller något – så hade inlägget fungerat som en bekräftelse. Den där bekräftelsen som jag tyckte att jag just då behövde för att fortsätta kämpa, men som jag nu i efterhand inser hade varit livsfarlig. För det hade känts som att jag var på rätt väg när jag inte åt.

Att det inte var något fel på mig när 90 procent av mina tankar kretsade kring att lyckas göra något ätbart av enbart äggvitor och kryddor för att lyckas dämpa hungern med så få kalorier som möjligt. För jag menar, det var i princip det som Kardashian gjorde. Det var bara det att hon kunde använda lite andra metoder för det. Som en klubba.

…För 25-åriga Sara
Så är vi framme vid idag. Eller ja, för några dagar sedan när jag fick se Kim Kardashians inlägg för första gången. Och jag skäms lite nu när jag skriver det här men min allra första instinkt var att jag ville ha en sådan klubba. Det var alltså min spontana reaktion, trots att jag tror mig ha brutit mig loss från det värsta kroppshatet och trots att jag förstår att det är skitsnack.

Kanske har det med timingen att göra. Att det här dök upp samtidigt som resten av träningsvärlden verkar ha ballat ur av beach 2018-hets. Kombinerat med tanken på att “om till och med hon tycker att hon borde…” gjorde det att jag hade några svaga sekunder då jag faktiskt blev sugen på att beställa en sådan klubba.

Som tur är så kunde jag snabbt ta mitt förnuft till fånga. Men jag förstår allt för väl kvinnorna som inte kan det. Och det är därför det inte kan tolereras trots att det “bara handlar om en klubba”.

En liten text till dig som tror att fat shaming kan ha positiva effekter.

När någon skriver att jag borde gå ner i vikt eller skämtar om min fettmängd försvarar de ofta detta med att de “tänker på min hälsa”. De menar att övervikt ju är ohälsosamt och att deras kommentarer borde få mig att vilja gå ner i vikt. Vi alla andra förstår ju att detta är skitsnack och att de här personerna bara är mobbare som vill trycka ner andra.

Men för att jag ska kunna bemöta det här på ett enkelt sätt i framtiden så kommer här en liten pedagogisk lista. Med utgång från den senaste forskningen kommer jag berätta vad som händer när du utsätter någon för fat shaming. Observera att jag använder mig som ett exempel för tydlighetens skull – det är alltså inte säkert att just jag reagerar precis såhär, men kollar vi på befolkningsnivå så är det här fat shamingens effekter.

Och innan vi sätter igång: jag vill inte höra om någon som gick i din klass på mellanstadiet och som började banta och gick ner i vikt efter att ha mobbats för det. För det första så har personen förmodligen gått upp i vikt igen om det var den enda motivationen. För det andra så har alla regler undantag. Ni vet, som bekräftar regeln. Okej då kör vi, här är tre saker som händer när du utsätter mig för fat shaming:

1. Jag blir sjukare
I den här nypublicerade studien har man kommit fram till att överviktiga kvinnor som utsätts för fat shaming i högre grad undviker läkarbesök. Att detta inte direkt är något som främjar hälsan behöver jag förmodligen knappt påpeka. För jag tror att vi alla förstår att det är svårt att behandla sjukdomar i tid om en inte ens går på hälsokontroller för att upptäcka dem.

Själv undvek jag att söka hjälp för min ångest för att jag visste att det fanns en risk att jag skulle få rådet att gå ner i vikt. Jag vet nämligen att det hade kunnat innebära att min ångest blev betydligt värre. Resultatet blev att jag hamnade på psykakuten istället.

2. Jag blir tjockare
Jag förstår att det rent teoretiskt kan låta rimligt att någon som blir retad för sin övervikt kommer vilja gå ner i vikt. I praktiken fungerar det dock sällan så. I den här studien upptäckte man till exempel att de som uppgav att de dagligen utsattes för fat shaming gick upp i vikt – medan de som inte gjorde det gick ner i vikt under samma period.

Och det är inte bara elaka kommentarer som har den här effekten. Här kunde man se att barn vars föräldrar uppmuntrar till viktnedgång i större utsträckning är överviktiga när de växer upp. Dessutom har de sämre självförtroende och större risk att drabbas av ätstörningar.

3. Jag riskerar att dö i förtid
Det låter kanske dramatiskt, men det är åtminstone vad den här studien visar. För även om man försöker ta hänsyn till faktorer som kan påverka livslängden, som olika sjukdomar och BMI, så visar forskning att de som utsätts för diskriminering på grund av deras vikt har större risk att dö i förtid.

Känner du fortfarande att du gör mig en tjänst när du kommenterar något om min vikt?

P.s angående mitt stora lårtest så har jag insett att jag måste testa alla metoder ett helt dygn innan jag skriver om det. Det betyder att jag imorgon kommer betygsätta dagens produkt, så just idag får ni inget inlägg om det.

Mina bästa tips för att sluta känna skuld, skam och ångest i samband med mat.

Har du någonsin känt ångest över något du har ätit? Jag kan nästan garantera att svaret är ja. I dagens samhälle är det nästan en självklarhet att var och varannan ska gå runt och känna skuld över vad de har ätit. Varför skulle annars företag göra reklam för sina produkter genom att beskriva dem som “guilt-free”? Och varför skulle det annars existera så många träningsappar vars syfte är att visa hur långt du behöver gå för att förbränna något du har ätit?

Jag skulle ljuga om jag sa att jag är helt fri från matångest idag, men jag har kommit en bra bit på vägen. Jag har trots allt gått från att väga varenda livsmedel på matvågen och utesluta typ allt förutom kvarg, kyckling och grönsaker till att för det mesta njuta av vad jag äter. Och med det har livet blivit rätt mycket enklare, och inte minst godare. Att jag inte går runt och tänker på vad jag åt igår, eller funderar på vad jag ska göra när det bjuds på mat på en fest nästa helg, innebär också att jag kan lägga mer tid och energi på vettigare saker.

Så mina bästa tips för att bli av med matångesten kommer här nedan, men jag vill först bara säga en grej: om du känner att dina tankar kring mat tar över ditt liv finns det hjälp att få. Här kan du läsa mer om var du kan vända dig för att få hjälp med ätstörningar.

1. Rensa på sociala medier
Jag vet, jag är supertjatig när det kommer till den här punkten men det är både så extremt viktigt och enkelt. Du kanske har en jättegullig vän men om hen bara lägger upp bilder på sina tråkiga matlådor och du mår dåligt av det så har du all rätt att avfölja. Nu. Direkt. Och du behöver inte förklara dig. Det behöver inte ens finnas rimliga anledningar till att sluta följa någon eftersom vi alla triggas av olika saker.

Det finns till exempel massor av grymma styrkelyftare som jag ofta får inspiration av, men så börjar de följa en diet för att passa in i en viktklass och lägger upp bilder där de står på vågen eller på deras tallrikar med kyckling och ris. Jag förstår liksom att de här personerna gör det för idrottens skull, men jag kan inte hantera det just nu och skonar mig helt enkelt från det genom att avfölja dem.

2. Sluta se mat som onyttigt eller nyttigt
Världen är sällan svartvit och det gäller även maten. Därför går det inte att dela in maten i två kategorier, utan vi skulle snarare behöva 20 olika. Dessa kategorier ser olika ut från person till person och beroende på var du är i livet kan ett livsmedel dessutom hoppa runt bland de olika kategorierna. För visst, den där grönkålen kanske ger dig mest näring i förhållande till energimängd. Men jag kan slå vad om att glassen bidrar med mer livsglädje.

På samma sätt är det i teorin oftast vettigast att laga sin mat från grunden. I praktiken kan det dock vara katastrof för din hälsa om det innebär att du måste stressa hela eftermiddagen för att hinna handla och ställa dig och laga någon nyttig maträtt. För jodå, vi vet med stor säkerhet att stress är direkt skadligt för hälsan. Hade du hämtat med dig lite snabbmat hade du kunnat spara flera timmar. Du kanske hade kunnat lägga den tiden på att träna eller gå och lägga dig tidigt, eller varför inte bara slappa framför tv:n?

3. Träna aldrig för att kompensera för det du har ätit
Du har förmodligen också sett tabeller över hur långt du måste springa för att bränna en hamburgare eller vad det nu kan vara. Det finns till och med hela appar dedikerade för just detta ändamål och det vet jag eftersom jag själv har använt dem. Men hur logiskt det än kan låta så finns det två allvarliga bieffekter av detta: 1. att maten ses som ett brott och 2. att träningen ses som ett straff. Detta bäddar inte direkt för en bra relation till kosten och träningen.

För att inte tala om att de där siffrorna endast är extremt grova uppskattningar. Våra kroppar är alldeles för smarta, vilket exempelvis den här studien visar. Där kunde man nämligen se att de som gick mest faktiskt inte förbrände flest kalorier, utan kroppen började spara på energin så småningom. Det finns alltså många goda skäl till varför du ska sluta se på träning som någon slags kompensation för det du har ätit, och istället ägna dig åt någon typ av fysisk aktivitet du faktiskt tycker är kul (men undvik pulsklocka och andra prylar som mäter kalorier i början för det kan vara svårt att ta sig ur de tankarna).

4. Sluta förbjuda livsmedel
I slutändan är vi alla små barn som vill ha det vi inte kan få. Om du bestämmer dig för att du absolut inte får äta chips den här månaden kommer du med stor sannolikhet tänka extra mycket på chips. Och när du väl tillåter dig att äta chips det där tillfället om året kommer du förmodligen äta betydligt mer än om du hade ätit det när du känner för det. Det blir en känsla av att “passa på” när en har chansen.

Och som jag tog upp i punkt två är kost och näring inte svartvitt. Det finns därför ingen mening för dig att helt utesluta något livsmedel som du tål. För i slutändan är det stor risk att du står där och har uteslutit allt gott (det vill säga socker, gluten, mejerier och tillsatser). Det kan inte bara leda till att du drabbas av brister, utan kommer med all säkerhet innebära ett stört förhållande till maten.

5. Läs på
För mig har det här varit en jätteviktig punkt, eftersom en stor del av vår matångest faktiskt är helt grundlös. Om du faktiskt tar dig tiden att läsa mer om det vi äter och hur kroppen fungerar kommer du inse att du inte behöver må dåligt om du äter efter 18, att E-nummer inte är dåligt och att kladdkaka kan vara det hälsosammaste som finns ibland. Ja, det handlar helt enkelt om att skapa en egen uppfattning istället för att lyssna på bloggare och sociala medier-profiler (som förmodligen ändå vill tjäna pengar på dig).

Om att det vikthetsande och smalhetsfixerade samhället vi lever i bara gör oss tjockare och mer otränade.

Ofta får jag höra att kroppspositivism är ohälsosamt. Att mina följare också kommer vilja bli tjocka när de ser att jag visar upp min kropp utan att skämmas. Det stämmer såklart inte, vilket jag har skrivit om här. Alltså, jag förnekar ju inte att det finns risker kopplade till övervikt (något som en dock bör sätta i relation till andra risker, som du också kan läsa om på samma länk). Men orsaken till att allt fler är överviktiga är inte att kvinnor är stolta över sina kroppar, och för en gångs skull säger positiva saker om dem. Jag vågar faktiskt påstå raka motsatsen – att det är den utbredda vikthetsen och smalhetsfixeringen i dagens samhälle som är en anledning till att så många är överviktiga.

Och det är inget jag säger utan belägg. I en nypublicerad studie (som ni kan läsa här) har man till exempel försökt ta reda på hur barn påverkas om föräldrarna uppmuntrar dem till att banta i tidig ålder eller helt enkelt diskuterar vikt ofta i hemmet. Resultatet visar att dessa barn oftare blir överviktiga när de växer upp. Dessutom har de större risk att drabbas av ätstörningar, depression och dåligt självförtroende. Den visar också att när de här personen sedan blir vuxna så är det större risk att även de uppmuntrar sina barn till att banta – på så sätt får vi en ond spiral.

Större viktuppgång av fat shaming
Det finns även gott om forskning som visar att fat shaming, det vill säga diskriminering eller mobbning på grund av ens övervikt, kan innebära katastrofala konsekvenser. Till exempel visar den här studien att de som utsätts för fat shaming går upp mer i vikt än de som inte gör det, och den här visar att det faktiskt ökar risken för att dö i förtid. Då har man givetvis försökt justera för BMI och andra faktorer som kan påverka resultaten. För mig känns det åtminstone som att fat shaming är en naturlig konsekvens av ett samhälle som är så fokuserat på vikt och där endast den smala kroppen anses vara bra nog.

Men okej, nu lämnar vi den vetenskapliga evidensen för ett tag och går åt lite mer anekdotisk bevisföring eftersom det såklart är den bästa (skojar). För efter att jag fick min sjukdom och började äta kortison var jag ju där i bantningsträsket i flera år. Rejält. Jag vägde allt, räknade ut varenda liten kalori jag fick i mig och var ofta så hungrig att jag kunde börja gråta. Förutom att det var självplågeri så förstörde det också mitt förhållande till mat.

Kontraproduktivt
För efter att jag i så många år lät min kaloriräknarapp avgöra hur mycket jag skulle äta vid varje måltid så glömde jag nästan bort hur det är att följa aptiten. Att bara äta på känsla och sluta när man är mätt. För det existerade inte för mig innan – jag blev ju aldrig mätt. Jag vet att jag inte är ensam om att uppleva detta, och för många resulterar det i att man äter för mycket och går upp i vikt.

Även alla dessa restriktioner som så många har kring det de äter kan ha direkt kontraproduktiva effekter. För om du vet att du får äta chips när du vill kommer du med stor sannolikhet inte äta i närheten av lika mycket som om du tillåter dig att göra det en gång om året. Du kommer inte heller gå runt och tänka på det konstant, för det är bara att hälla upp en liten skål och käka. Om du förbjuder chips från din kost helt och hållet kommer du däremot fortsätta gå runt och tänka på den där goda chipspåsen och bli mer och mer sugen.

Tränar för att gå ner i vikt
För att inte tala om hur vikthetsen påverkar vår träning. För som bekant så är det extremt många som tränar för att gå ner i vikt – trots att forskning visar att det är en rätt dålig metod för viktnedgång (jag har skrivit mer om det här). Så när folk upptäcker att det inte “fungerar” slutar de träna. På samma sätt är det många som redan är smala och som känner att de inte behöver träna eftersom de inte behöver gå ner i vikt.

Resultatet är att många går miste om de många fantastiska effekterna som träning faktiskt har – som att det hjälper dig att må bättre både fysiskt och psykiskt, att det gör dig smartare och kan förlänga ditt liv. Tyvärr hamnar allt detta lite i skymundan när många hellre fokuserar på att bli smala än att leva länge.

Olyckliga och otränade
Så, det här blev visst en långt jävla inlägg för att bevisa att vikthetsen och smalhetsfixeringen inte bara gör oss olyckliga, utan också tjocka och otränade. Kan vi hjälpas åt att förändra normerna nu?

Foto: Anna Nordström

Några viktiga saker att komma ihåg om du har ångest efter allt gott du har ätit i helgen.

Känner du dåligt samvete över att du har ätit och druckit extra mycket gott under påsken? Du är inte ensam, jag har fått flera meddelanden från kvinnor och tjejer som har ångest över helgens firande. Jag har också varit där, så därför tänkte jag dela med mig av några saker du bör veta för att bli av med ångesten (och givetvis går detta att applicera oavsett om du firar påsk eller inte, när du än får dåligt samvete över vad du har ätit):

Socker är inget gift. Jag vet, det är populärt att säga att socker är en drog och allt det där men det stämmer inte. Att ständigt få i sig en stor mängd socker är ingen superbra idé, men det beror mer på att det ofta gör att vi äter för mycket och därmed går upp i vikt – inte för att det automatiskt förstör våra kroppar och hjärnor och allt vad folk vill tro. Istället för att jag ska lägga flera timmar på att bemöta alla myter som finns hänvisar jag er till den här artikeln av Jacob Gudiol för att få veta mer.

Så okej, då har vi tagit kål på den myten. Och det är jävligt viktigt. För jag vet att det är många där ute som sitter med extremt dåligt samvete över allt socker de har ätit. Som vanligtvis undviker det och som nu tror att de har förstört sina kroppar, att de kommer drabbas av olika sjukdomar och att de måste avgiftas från socker för att bli normala igen. Det är inte så konstigt, det är trots allt så socker framställs i många medier.

Så det jag vill berätta är helt enkelt att du bara har ätit saker som du förmodligen tycker är jävligt goda, du har inte begått någon synd. Du behöver inte skämmas och du behöver inte straffa kroppen genom att bara ge den typ grönsaksjuicer.

Det gör inget om du har fått i dig ovanligt mycket kalorier. Ja, för det första är det värsta som kan hända att du går upp något kilo. Och vet du? Det är inte jättehemskt att väga 72 istället för 70. Jag lovar. Det känns faktiskt exakt likadant. Men grejen är att du förmodligen inte ens kommer gå upp något eftersom din kropp är smartare än så.

Det visar bland annat den här studien, där deltagarna under tre dagar fick äta 1500 extra kalorier. Det borde rent teoretiskt leda till en viktuppgång, men efter 14 dagar var alla tillbaka på normalvikt – utan att ha ansträngt sig ett dugg. Smidigt va?

Du behövde nog vila från träningen. Har du inte hunnit med de där passen som du brukar i vanliga fall? Vad bra, då ger du kroppen en möjlighet att vila upp sig. För dig som tränar hyfsat regelbundet kan det faktiskt vara en bra idé att då och då ta en paus från träningen.

Det innebär inte bara att dina muskler kommer återhämta sig, utan också att du rent mentalt får ta en paus från passen på gymmet eller varven på löpbanan. När du återgår till träningen kommer du förmodligen tycka att det är roligare än innan och kanske kommer du till och med prestera bättre – med lite hjälp av all påskmat förstås!

Slutligen: ditt värde avgörs inte av vad du äter eller hur mycket du rör på dig. Jag lovar. För vissa kanske det här låter självklart, för andra är det svårt att ta in. Du är varken bättre eller sämre för att du har ätit upp chokladen och tagit för dig av påskmaten. Kanske är du en lite lyckligare människa eftersom du har tillåtit dig själv att njuta?

Foto: Anna Nordström