Kroppspositivitet

Därför handlar det inte bara om en klubba när Kim Kardashian gör reklam för bantningsmetoder.

Jag antar att det är få av er som har missat att Kim Kardashian la upp ett inlägg på sin insta där hon gjorde reklam för en klubba som påstods minska aptiten. Det har gjort att många har blivit upprörda och hon har fått så mycket kritik att hon raderade inlägget. Men så finns det givetvis de som hävdar att “det är bara om en klubba”. Att vi gör för stor grej av det.

Så därför tänkte jag berätta för er varför det inte bara är en klubba. Varför det handlar om så mycket mer än så. Och det tänkte jag göra ur mitt perspektiv, fast vid tre helt olika tillfällen i mitt liv. För här är effekterna klubban hade kunnat ha…

…För 12-åriga Sara
Jag önskar att jag kunde säga att jag var helt oförstörd som tolvåring. Att jag inte visste något om dieter eller själv var drabbad av smalhetsidealen. Men jag hade läst VeckoRevyn och Frida sedan långt tillbaka och hade tyvärr rätt bra koll på hur jag som ung tjej borde se ut och vara redan då. Men det finns en grej som skiljer alla dessa smalhetsfixerade artiklar i VeckoRevyn från Kim Kardashians instagraminlägg. Som gör att ett enda inlägg kan vara farligare än hundratals artiklar.

Och det är att det är stor risk att Kim Kardashian hade varit min idol om jag hade varit tolv år idag. För herregud, hur otänkbart det än kan verka idag så såg jag liksom Paris Hilton som min största förebild en gång i tiden. De mest påtagliga effekterna av det var väl att jag gick runt i fula rosa plyschbyxor och ville ha en chihuhauha som hette Tinkerbell.

Men hade Paris Hilton skrivit om klubbor som dämpar aptiten hade jag med stor sannolikhet köpt det. Jag hade förmodligen inte kunnat köpa några klubbor eftersom mamma och pappa aldrig hade tillåtit det, men det hade öppnat upp mina ögon för den typen av metoder. Det är såklart inte säkert men jag tyckte trots allt det var coolt att gå runt med takeaway-muggar och stora shoppingkassar när jag var i den åldern eftersom Paris och Olsen-tvillingarna gjorde det, så jag var i högsta grad påverkbar.

Och att i den unga åldern börja mixtra med aptiten. Att så tidigt börja se på hungern som något som ska dämpas, istället för en helt naturlig signal som visar att behöver mat. Det kan aldrig ha några positiva effekter. Tack och lov så var det mycket senare jag på allvar började med det, men jag är ändå rätt säker på att det har påverkat mig både fysiskt och psykiskt. Kanske för alltid. För har du i flera år gjort allt för att dämpa hungern och helt ignorera vad den signalerar så är det svårt att börja igen. Du förlorar liksom kontakten med dina hungerskänslor.

…För 18-åriga Sara
Spolar vi fram några år så hittar vi den absolut mest ätstörda och kroppshatande Sara. En Sara som bara något år innan hade fått en hjärntumör bortopererad och som därmed har varit tvungen att börja med mediciner som fick henne att gå upp i vikt. En Sara som var beredd att göra vad som helst för att undvika det eftersom hon trodde att det värsta som fanns var att vara tjock.

Hade den här Saran fått se Kim Kardashians inlägg är det stor risk att hon faktiskt hade gått in och köpt klubborna. Jag var egentligen inte dum i huvudet, utan redan då förstod jag att det förmodligen var skitsnack. Men just då åt jag så lite och jag var så hungrig att jag ofta inte kunde sova. Ibland var jag så hungrig att jag grät. Jag var alltså desperat.

Men även om jag inte hade beställt de där klubborna – för att det eventuellt var för dyr frakt eller något – så hade inlägget fungerat som en bekräftelse. Den där bekräftelsen som jag tyckte att jag just då behövde för att fortsätta kämpa, men som jag nu i efterhand inser hade varit livsfarlig. För det hade känts som att jag var på rätt väg när jag inte åt.

Att det inte var något fel på mig när 90 procent av mina tankar kretsade kring att lyckas göra något ätbart av enbart äggvitor och kryddor för att lyckas dämpa hungern med så få kalorier som möjligt. För jag menar, det var i princip det som Kardashian gjorde. Det var bara det att hon kunde använda lite andra metoder för det. Som en klubba.

…För 25-åriga Sara
Så är vi framme vid idag. Eller ja, för några dagar sedan när jag fick se Kim Kardashians inlägg för första gången. Och jag skäms lite nu när jag skriver det här men min allra första instinkt var att jag ville ha en sådan klubba. Det var alltså min spontana reaktion, trots att jag tror mig ha brutit mig loss från det värsta kroppshatet och trots att jag förstår att det är skitsnack.

Kanske har det med timingen att göra. Att det här dök upp samtidigt som resten av träningsvärlden verkar ha ballat ur av beach 2018-hets. Kombinerat med tanken på att “om till och med hon tycker att hon borde…” gjorde det att jag hade några svaga sekunder då jag faktiskt blev sugen på att beställa en sådan klubba.

Som tur är så kunde jag snabbt ta mitt förnuft till fånga. Men jag förstår allt för väl kvinnorna som inte kan det. Och det är därför det inte kan tolereras trots att det “bara handlar om en klubba”.

En liten text till dig som tror att fat shaming kan ha positiva effekter.

När någon skriver att jag borde gå ner i vikt eller skämtar om min fettmängd försvarar de ofta detta med att de “tänker på min hälsa”. De menar att övervikt ju är ohälsosamt och att deras kommentarer borde få mig att vilja gå ner i vikt. Vi alla andra förstår ju att detta är skitsnack och att de här personerna bara är mobbare som vill trycka ner andra.

Men för att jag ska kunna bemöta det här på ett enkelt sätt i framtiden så kommer här en liten pedagogisk lista. Med utgång från den senaste forskningen kommer jag berätta vad som händer när du utsätter någon för fat shaming. Observera att jag använder mig som ett exempel för tydlighetens skull – det är alltså inte säkert att just jag reagerar precis såhär, men kollar vi på befolkningsnivå så är det här fat shamingens effekter.

Och innan vi sätter igång: jag vill inte höra om någon som gick i din klass på mellanstadiet och som började banta och gick ner i vikt efter att ha mobbats för det. För det första så har personen förmodligen gått upp i vikt igen om det var den enda motivationen. För det andra så har alla regler undantag. Ni vet, som bekräftar regeln. Okej då kör vi, här är tre saker som händer när du utsätter mig för fat shaming:

1. Jag blir sjukare
I den här nypublicerade studien har man kommit fram till att överviktiga kvinnor som utsätts för fat shaming i högre grad undviker läkarbesök. Att detta inte direkt är något som främjar hälsan behöver jag förmodligen knappt påpeka. För jag tror att vi alla förstår att det är svårt att behandla sjukdomar i tid om en inte ens går på hälsokontroller för att upptäcka dem.

Själv undvek jag att söka hjälp för min ångest för att jag visste att det fanns en risk att jag skulle få rådet att gå ner i vikt. Jag vet nämligen att det hade kunnat innebära att min ångest blev betydligt värre. Resultatet blev att jag hamnade på psykakuten istället.

2. Jag blir tjockare
Jag förstår att det rent teoretiskt kan låta rimligt att någon som blir retad för sin övervikt kommer vilja gå ner i vikt. I praktiken fungerar det dock sällan så. I den här studien upptäckte man till exempel att de som uppgav att de dagligen utsattes för fat shaming gick upp i vikt – medan de som inte gjorde det gick ner i vikt under samma period.

Och det är inte bara elaka kommentarer som har den här effekten. Här kunde man se att barn vars föräldrar uppmuntrar till viktnedgång i större utsträckning är överviktiga när de växer upp. Dessutom har de sämre självförtroende och större risk att drabbas av ätstörningar.

3. Jag riskerar att dö i förtid
Det låter kanske dramatiskt, men det är åtminstone vad den här studien visar. För även om man försöker ta hänsyn till faktorer som kan påverka livslängden, som olika sjukdomar och BMI, så visar forskning att de som utsätts för diskriminering på grund av deras vikt har större risk att dö i förtid.

Känner du fortfarande att du gör mig en tjänst när du kommenterar något om min vikt?

P.s angående mitt stora lårtest så har jag insett att jag måste testa alla metoder ett helt dygn innan jag skriver om det. Det betyder att jag imorgon kommer betygsätta dagens produkt, så just idag får ni inget inlägg om det.

Mina bästa tips för att sluta känna skuld, skam och ångest i samband med mat.

Har du någonsin känt ångest över något du har ätit? Jag kan nästan garantera att svaret är ja. I dagens samhälle är det nästan en självklarhet att var och varannan ska gå runt och känna skuld över vad de har ätit. Varför skulle annars företag göra reklam för sina produkter genom att beskriva dem som “guilt-free”? Och varför skulle det annars existera så många träningsappar vars syfte är att visa hur långt du behöver gå för att förbränna något du har ätit?

Jag skulle ljuga om jag sa att jag är helt fri från matångest idag, men jag har kommit en bra bit på vägen. Jag har trots allt gått från att väga varenda livsmedel på matvågen och utesluta typ allt förutom kvarg, kyckling och grönsaker till att för det mesta njuta av vad jag äter. Och med det har livet blivit rätt mycket enklare, och inte minst godare. Att jag inte går runt och tänker på vad jag åt igår, eller funderar på vad jag ska göra när det bjuds på mat på en fest nästa helg, innebär också att jag kan lägga mer tid och energi på vettigare saker.

Så mina bästa tips för att bli av med matångesten kommer här nedan, men jag vill först bara säga en grej: om du känner att dina tankar kring mat tar över ditt liv finns det hjälp att få. Här kan du läsa mer om var du kan vända dig för att få hjälp med ätstörningar.

1. Rensa på sociala medier
Jag vet, jag är supertjatig när det kommer till den här punkten men det är både så extremt viktigt och enkelt. Du kanske har en jättegullig vän men om hen bara lägger upp bilder på sina tråkiga matlådor och du mår dåligt av det så har du all rätt att avfölja. Nu. Direkt. Och du behöver inte förklara dig. Det behöver inte ens finnas rimliga anledningar till att sluta följa någon eftersom vi alla triggas av olika saker.

Det finns till exempel massor av grymma styrkelyftare som jag ofta får inspiration av, men så börjar de följa en diet för att passa in i en viktklass och lägger upp bilder där de står på vågen eller på deras tallrikar med kyckling och ris. Jag förstår liksom att de här personerna gör det för idrottens skull, men jag kan inte hantera det just nu och skonar mig helt enkelt från det genom att avfölja dem.

2. Sluta se mat som onyttigt eller nyttigt
Världen är sällan svartvit och det gäller även maten. Därför går det inte att dela in maten i två kategorier, utan vi skulle snarare behöva 20 olika. Dessa kategorier ser olika ut från person till person och beroende på var du är i livet kan ett livsmedel dessutom hoppa runt bland de olika kategorierna. För visst, den där grönkålen kanske ger dig mest näring i förhållande till energimängd. Men jag kan slå vad om att glassen bidrar med mer livsglädje.

På samma sätt är det i teorin oftast vettigast att laga sin mat från grunden. I praktiken kan det dock vara katastrof för din hälsa om det innebär att du måste stressa hela eftermiddagen för att hinna handla och ställa dig och laga någon nyttig maträtt. För jodå, vi vet med stor säkerhet att stress är direkt skadligt för hälsan. Hade du hämtat med dig lite snabbmat hade du kunnat spara flera timmar. Du kanske hade kunnat lägga den tiden på att träna eller gå och lägga dig tidigt, eller varför inte bara slappa framför tv:n?

3. Träna aldrig för att kompensera för det du har ätit
Du har förmodligen också sett tabeller över hur långt du måste springa för att bränna en hamburgare eller vad det nu kan vara. Det finns till och med hela appar dedikerade för just detta ändamål och det vet jag eftersom jag själv har använt dem. Men hur logiskt det än kan låta så finns det två allvarliga bieffekter av detta: 1. att maten ses som ett brott och 2. att träningen ses som ett straff. Detta bäddar inte direkt för en bra relation till kosten och träningen.

För att inte tala om att de där siffrorna endast är extremt grova uppskattningar. Våra kroppar är alldeles för smarta, vilket exempelvis den här studien visar. Där kunde man nämligen se att de som gick mest faktiskt inte förbrände flest kalorier, utan kroppen började spara på energin så småningom. Det finns alltså många goda skäl till varför du ska sluta se på träning som någon slags kompensation för det du har ätit, och istället ägna dig åt någon typ av fysisk aktivitet du faktiskt tycker är kul (men undvik pulsklocka och andra prylar som mäter kalorier i början för det kan vara svårt att ta sig ur de tankarna).

4. Sluta förbjuda livsmedel
I slutändan är vi alla små barn som vill ha det vi inte kan få. Om du bestämmer dig för att du absolut inte får äta chips den här månaden kommer du med stor sannolikhet tänka extra mycket på chips. Och när du väl tillåter dig att äta chips det där tillfället om året kommer du förmodligen äta betydligt mer än om du hade ätit det när du känner för det. Det blir en känsla av att “passa på” när en har chansen.

Och som jag tog upp i punkt två är kost och näring inte svartvitt. Det finns därför ingen mening för dig att helt utesluta något livsmedel som du tål. För i slutändan är det stor risk att du står där och har uteslutit allt gott (det vill säga socker, gluten, mejerier och tillsatser). Det kan inte bara leda till att du drabbas av brister, utan kommer med all säkerhet innebära ett stört förhållande till maten.

5. Läs på
För mig har det här varit en jätteviktig punkt, eftersom en stor del av vår matångest faktiskt är helt grundlös. Om du faktiskt tar dig tiden att läsa mer om det vi äter och hur kroppen fungerar kommer du inse att du inte behöver må dåligt om du äter efter 18, att E-nummer inte är dåligt och att kladdkaka kan vara det hälsosammaste som finns ibland. Ja, det handlar helt enkelt om att skapa en egen uppfattning istället för att lyssna på bloggare och sociala medier-profiler (som förmodligen ändå vill tjäna pengar på dig).

Om att det vikthetsande och smalhetsfixerade samhället vi lever i bara gör oss tjockare och mer otränade.

Ofta får jag höra att kroppspositivism är ohälsosamt. Att mina följare också kommer vilja bli tjocka när de ser att jag visar upp min kropp utan att skämmas. Det stämmer såklart inte, vilket jag har skrivit om här. Alltså, jag förnekar ju inte att det finns risker kopplade till övervikt (något som en dock bör sätta i relation till andra risker, som du också kan läsa om på samma länk). Men orsaken till att allt fler är överviktiga är inte att kvinnor är stolta över sina kroppar, och för en gångs skull säger positiva saker om dem. Jag vågar faktiskt påstå raka motsatsen – att det är den utbredda vikthetsen och smalhetsfixeringen i dagens samhälle som är en anledning till att så många är överviktiga.

Och det är inget jag säger utan belägg. I en nypublicerad studie (som ni kan läsa här) har man till exempel försökt ta reda på hur barn påverkas om föräldrarna uppmuntrar dem till att banta i tidig ålder eller helt enkelt diskuterar vikt ofta i hemmet. Resultatet visar att dessa barn oftare blir överviktiga när de växer upp. Dessutom har de större risk att drabbas av ätstörningar, depression och dåligt självförtroende. Den visar också att när de här personen sedan blir vuxna så är det större risk att även de uppmuntrar sina barn till att banta – på så sätt får vi en ond spiral.

Större viktuppgång av fat shaming
Det finns även gott om forskning som visar att fat shaming, det vill säga diskriminering eller mobbning på grund av ens övervikt, kan innebära katastrofala konsekvenser. Till exempel visar den här studien att de som utsätts för fat shaming går upp mer i vikt än de som inte gör det, och den här visar att det faktiskt ökar risken för att dö i förtid. Då har man givetvis försökt justera för BMI och andra faktorer som kan påverka resultaten. För mig känns det åtminstone som att fat shaming är en naturlig konsekvens av ett samhälle som är så fokuserat på vikt och där endast den smala kroppen anses vara bra nog.

Men okej, nu lämnar vi den vetenskapliga evidensen för ett tag och går åt lite mer anekdotisk bevisföring eftersom det såklart är den bästa (skojar). För efter att jag fick min sjukdom och började äta kortison var jag ju där i bantningsträsket i flera år. Rejält. Jag vägde allt, räknade ut varenda liten kalori jag fick i mig och var ofta så hungrig att jag kunde börja gråta. Förutom att det var självplågeri så förstörde det också mitt förhållande till mat.

Kontraproduktivt
För efter att jag i så många år lät min kaloriräknarapp avgöra hur mycket jag skulle äta vid varje måltid så glömde jag nästan bort hur det är att följa aptiten. Att bara äta på känsla och sluta när man är mätt. För det existerade inte för mig innan – jag blev ju aldrig mätt. Jag vet att jag inte är ensam om att uppleva detta, och för många resulterar det i att man äter för mycket och går upp i vikt.

Även alla dessa restriktioner som så många har kring det de äter kan ha direkt kontraproduktiva effekter. För om du vet att du får äta chips när du vill kommer du med stor sannolikhet inte äta i närheten av lika mycket som om du tillåter dig att göra det en gång om året. Du kommer inte heller gå runt och tänka på det konstant, för det är bara att hälla upp en liten skål och käka. Om du förbjuder chips från din kost helt och hållet kommer du däremot fortsätta gå runt och tänka på den där goda chipspåsen och bli mer och mer sugen.

Tränar för att gå ner i vikt
För att inte tala om hur vikthetsen påverkar vår träning. För som bekant så är det extremt många som tränar för att gå ner i vikt – trots att forskning visar att det är en rätt dålig metod för viktnedgång (jag har skrivit mer om det här). Så när folk upptäcker att det inte “fungerar” slutar de träna. På samma sätt är det många som redan är smala och som känner att de inte behöver träna eftersom de inte behöver gå ner i vikt.

Resultatet är att många går miste om de många fantastiska effekterna som träning faktiskt har – som att det hjälper dig att må bättre både fysiskt och psykiskt, att det gör dig smartare och kan förlänga ditt liv. Tyvärr hamnar allt detta lite i skymundan när många hellre fokuserar på att bli smala än att leva länge.

Olyckliga och otränade
Så, det här blev visst en långt jävla inlägg för att bevisa att vikthetsen och smalhetsfixeringen inte bara gör oss olyckliga, utan också tjocka och otränade. Kan vi hjälpas åt att förändra normerna nu?

Foto: Anna Nordström

Några viktiga saker att komma ihåg om du har ångest efter allt gott du har ätit i helgen.

Känner du dåligt samvete över att du har ätit och druckit extra mycket gott under påsken? Du är inte ensam, jag har fått flera meddelanden från kvinnor och tjejer som har ångest över helgens firande. Jag har också varit där, så därför tänkte jag dela med mig av några saker du bör veta för att bli av med ångesten (och givetvis går detta att applicera oavsett om du firar påsk eller inte, när du än får dåligt samvete över vad du har ätit):

Socker är inget gift. Jag vet, det är populärt att säga att socker är en drog och allt det där men det stämmer inte. Att ständigt få i sig en stor mängd socker är ingen superbra idé, men det beror mer på att det ofta gör att vi äter för mycket och därmed går upp i vikt – inte för att det automatiskt förstör våra kroppar och hjärnor och allt vad folk vill tro. Istället för att jag ska lägga flera timmar på att bemöta alla myter som finns hänvisar jag er till den här artikeln av Jacob Gudiol för att få veta mer.

Så okej, då har vi tagit kål på den myten. Och det är jävligt viktigt. För jag vet att det är många där ute som sitter med extremt dåligt samvete över allt socker de har ätit. Som vanligtvis undviker det och som nu tror att de har förstört sina kroppar, att de kommer drabbas av olika sjukdomar och att de måste avgiftas från socker för att bli normala igen. Det är inte så konstigt, det är trots allt så socker framställs i många medier.

Så det jag vill berätta är helt enkelt att du bara har ätit saker som du förmodligen tycker är jävligt goda, du har inte begått någon synd. Du behöver inte skämmas och du behöver inte straffa kroppen genom att bara ge den typ grönsaksjuicer.

Det gör inget om du har fått i dig ovanligt mycket kalorier. Ja, för det första är det värsta som kan hända att du går upp något kilo. Och vet du? Det är inte jättehemskt att väga 72 istället för 70. Jag lovar. Det känns faktiskt exakt likadant. Men grejen är att du förmodligen inte ens kommer gå upp något eftersom din kropp är smartare än så.

Det visar bland annat den här studien, där deltagarna under tre dagar fick äta 1500 extra kalorier. Det borde rent teoretiskt leda till en viktuppgång, men efter 14 dagar var alla tillbaka på normalvikt – utan att ha ansträngt sig ett dugg. Smidigt va?

Du behövde nog vila från träningen. Har du inte hunnit med de där passen som du brukar i vanliga fall? Vad bra, då ger du kroppen en möjlighet att vila upp sig. För dig som tränar hyfsat regelbundet kan det faktiskt vara en bra idé att då och då ta en paus från träningen.

Det innebär inte bara att dina muskler kommer återhämta sig, utan också att du rent mentalt får ta en paus från passen på gymmet eller varven på löpbanan. När du återgår till träningen kommer du förmodligen tycka att det är roligare än innan och kanske kommer du till och med prestera bättre – med lite hjälp av all påskmat förstås!

Slutligen: ditt värde avgörs inte av vad du äter eller hur mycket du rör på dig. Jag lovar. För vissa kanske det här låter självklart, för andra är det svårt att ta in. Du är varken bättre eller sämre för att du har ätit upp chokladen och tagit för dig av påskmaten. Kanske är du en lite lyckligare människa eftersom du har tillåtit dig själv att njuta?

Foto: Anna Nordström

Sluta lyssna på Khloe Kardashian och följ istället mina tips för att bli riktigt snygg på bilder!

Jag har generellt jättedålig koll på Kardashian-folket men jag har givetvis inte missat Khloe Kardashians tips på hur man ser “thin AF” ut på bild. De här tipsen kommer enligt henne få den här följden: “Get ready for your Insta comments to blow the f*ck up, lol!” Ja, jag kan inte beskriva i ord hur extremt idiotiskt det är att uppmuntra sina unga följare till att anpassa sig till smalhetsnormen. Vi behöver liksom inte mer sånt.

Men inte nog med det – det är dessutom jävligt dåliga råd som kommer få dig att se stel och konstig ut på bild. Därför delar jag här med mig mina tips som förmodligen inte får dig att se smalare ut (för varför skulle du?), men du kommer få riktigt snygga selfies.

Khloe säger: Använd armarna och axlarna till din fördel
Jag säger: Det här kanske var en dålig översättning men med “make them work” menar hon bland annat att ha händerna på höfterna, stå lite från sidan och dra bak axlarna. Det kan du göra om du tycker det känns bekvämt, men inte för att se bra ut på bild. Det här fungerar till exempel minst lika bra.

Khloe säger: Ha på dig svart eller långrandigt
Jag säger: Visst, ha det om du tycker det är snyggt. Eller så har du en gul sammetskaftan. Eller något helt annat eller varför inget? Ja, du bestämmer helt enkelt för jag kan garantera att det du trivs i är det du kommer se bäst ut på bild i.

Khloe säger: Be fotografen fota uppifrån
Jag säger: Tycker du om den vinkeln ska du såklart göra det. Själv föredrar jag att ta bilder nerifrån eftersom jag tycker att jag ser ut som en typ mäktig power woman. Men det bestämmer såklart du själv.

Khloe säger: Göm dig bakom din squad.
Jag säger: Ställ dig längst fram. Eller ta en bild på bara dig själv så du vet att du får den precis som du vill ha den. Men alltså viktigast av allt: göm dig för fan inte. Hur kan man bli bra på bild om man inte syns???

Khloe säger: Sträck ut hakan
Jag säger: För det första är det inget fel med en gammal hederlig dubbelhaka, kolla så snygg jag är i min (och nej, jag har inte behövt anstränga mig ett dugg för att få till den). för det andra förstår jag inte hur i helvete det ska vara snyggt att sträcka ut hakan? Nä, behåll hakan där den vill vara så blir det nog bäst.

Slutsatsen
Ni har förmodligen redan förstått vad jag vill säga men det är värt att upprepa: du blir på riktigt bäst på bild när du känner dig bekväm. Annars ser det bara tillgjort och konstigt ut. Ja, och sluta lyssna på Khloe Kardashian. Ok?

9 steg som kommer ge dig en bättre relation till din kropp.

Jag får ofta frågor om hur jag blev så kroppspositiv som jag är idag, och därför tänker jag nu dela med mig av mina bästa tips för att nå dit. Men jag vill börja med att poängtera att en aldrig är “fullärd” inom kroppspositivismen. Alltså: är du kvinna i vårt samhälle kommer du tvivla på din kropp då och då. Det gör jag även idag.

Men skillnaden mellan inställningen jag har till min kropp idag och för fem år sedan, då den största delen av mitt liv faktiskt kretsade kring att förändra den, är enorm. Och på ett sätt vill jag faktiskt påstå att jag har fått mitt liv tillbaka, hur dramatiskt det än låter. För vad är det egentligen för liv när en lägger minst hälften av ens vakna tid på att hata sin kropp och försöka förändra den?

Nu har jag babblat tillräckligt. Här är alltså mina bästa tips i en hyfsat pedagogisk ordning, där de första punkterna är de som är rimliga att börja med om du är en total nybörjare inom kroppspositivism. Så småningom kanske du kommer kunna lägga upp en bild där din mage hänger ut, utan att skämmas ett enda dugg.

1. Börja följa kroppspositiva konton
Det här säger jag inte bara för att du ska börja följa mig (men det borde du) utan för att det på riktigt är så effektivt. Genom att fylla dina flöden med olika kvinnor som älskar sig själva – med helt olika kroppar – kommer det kännas betydligt mer naturligt att själv göra det. Några tips på personer att följa (förutom mig) på instagram  är @stinawollter, @kobranhuggertill, @notondietanymore och @mynameisjessamyn.

2. Sluta följa konton som framkallar kroppshat
Okej, så du har fyllt på dina konton med kroppspositivism – det är dags att göra dig av med det som framkallar kroppshat. Vilka konton som gör det för dig kan du bara själv komma fram till – det kanske är bilder på en viss typ av kroppar, bilder från träningspass eller personer som ofta pratar om sina dieter.

3. Lägg märke till dina negativa tankar
Det känns kanske helt naturligt att gå runt och klanka ner på dig själv, men om du faktiskt blir medveten om hur ofta det sker kommer du inse hur idiotiskt det är. Testa att räkna hur ofta du kommer på dig med att tänka negativa tankar om dig själv  – du kommer förmodligen förstå att du måste sluta med det när du ser resultatet efter en dag.

4. Skriv ner vad du gillar med dig själv
Jag vet att det låter klyschigt och som taget från en självhjälpsbok, men det fungerar faktiskt på riktigt. Ta tio minuter till att bara skriva ner allt du gillar med dig själv – det kan vara allt från att du har snygga tuttar till att dina ben är starka eller att du har lyckats föda barn. Förhoppningsvis kommer du så småningom tänka positiva saker om dig själv spontant, men i början kan du behöva tvinga fram det.

5. Använd kroppen
För mig har styrketräningen varit absolut nödvändig för min kroppspositivism, eftersom det har hjälpt mig att inse att min kropp är till för annat än att bara se ut på ett visst sätt. Den har ett annat syfte. Men det behöver såklart inte handla om att lyfta tunga vikter, utan det allra bästa är att du testar dig fram för att upptäcka vad du gillar. Kanske är det att springa, måla, dansa, dreja eller göra volontärarbete?

6. Säg ifrån
Att bli vän med sin kropp är näst intill omöjligt om du ständigt umgås med människor som framkallar kroppshat. Så om du har en vän eller familjemedlem som ofta pratar om olika dieter, vikt eller något annat som skadar relationen till din kropp: berätta det. Om personen inte är beredd att lyssna och ta till sig kanske hen inte är värd att vara en del av ditt liv?

7. Köp nya kläder
Okej, jag vill inte vara den som uppmanar till konsumtionshets. Men många väljer sina kläder efter vad som döljer deras kroppar bäst – och det är troligtvis inte det som kommer få dig att trivas med dig själv. Så om du är en av dem kan det vara bra att gå på en shoppingrunda. Köp en outfit som du tycker är snygg och som får dig att gilla det du ser i spegeln – och gör dig av med alla tankar om vad som är smickrande och inte.

8. Kolla på din kropp
Ärligt talat, hur ska du kunna bli vän med din kropp om du undviker den? Du behöver inte göra som mig och dansa halvnaken i sociala medier, men ställ dig framför spegeln och kolla på dig själv. Utan att döma dig. Genom att vänja dig vid din kropp blir det enklare att få ett mer avslappnat förhållande till den.

9. Ifrågasätt normerna
En jävligt viktig punkt. Vi är alla uppväxta med vissa normer – till exempel att en viss typ av kropp är bra och en annan dålig. Du kommer aldrig lyckas göra dig av från dessa tankar om du inte aktivt ifrågasätter normerna runt oss – på alla plan.

Triggervarning! Här diskuteras bland annat risker kopplade till övervikt. Känner du inte att du klarar/vill läsa om detta bör du hoppa över det här inlägget.

Det är en stor skillnad på att säga “du duger” och att uppmuntra till fetma.

Det är rätt galet att jag ens behöver skriva det här inlägget, för skillnaden i rubriken borde vara så självklar. Men jag får ändå dagligen meddelanden och kommentarer från personer som vill berätta för mig att jag minsann uppmuntrar till fetma och att det jag gör är ohälsosamt. Folk har visst svårt att förstå att kroppspositivism inte handlar om att uppmuntra folk till att gå upp i vikt – utan att tycka om sig själv som man är.

Jag är högst medveten om att övervikt innebär hälsorisker. Jag är väl insatt i området och läser extremt mycket forskning på ämnet. Men till skillnad från många andra som kommenterar så stannar jag inte där. Jag har också koll på att det finns fler faktorer som innebär risker – exempelvis att vara deprimerad, att undvika socialt umgänge och att försöka tvinga sig själv att sova bort hela dagarna för att undvika att känna hunger.

För detta är alltså riskfaktorer som åtminstone jag tvingas leva med om jag ska vara smal. Och jag kan sätta dessa risker i relation och komma fram till vilka risker som är värda att ta. När vi ändå är inne på ämnet så finns det risker med att jobba natt, att äta processat kött och att dricka drycker som är för varma. Så jag antar att ni som skriver till mig för att berätta om alla risker också kommenterar likadant hos folk som jobbar natt, som sitter och äter parmaskinka eller dricker varmt kaffe?

Inte är misslyckade
Okej, nu när vi har det ämnet avklarat kan vi gå vidare till det rubriken handlar. För det första har jag aldrig någonsin sagt att någon ska gå varken upp eller ner i vikt. Det enda jag har sagt är att “du duger som du gör”. Jag vill berätta att de inte är dåliga människor och att de inte är misslyckade bara för att de inte tillhör samhällets normer – oavsett om det beror på att de är för tjocka, för smala, för långa, för korta eller avviker på något annat sätt.

Hade vi levt i en helt isolerad värld där mina inlägg var det enda mina följare läste så hade jag någon gång då och då tagit upp riskerna med övervikt. Och så hade jag behövt ta upp riskerna med rökning, att dricka alkohol, att köra för snabbt, att inte ha cykelhjälm och så vidare. För det hade varit min uppgift eftersom jag var den enda som de lyssnade på. Men nu är det inte så.

Vi lever i ett samhälle där mina följare får veta allt detta från många andra håll – och speciellt delen om övervikt. Jag kan garantera att alla tjocka är allra högst medvetna om att övervikt innebär vissa risker. De har fått läsa om det i tidningar, hört om det på nyheterna, fått det berättat för sig vid varenda liten kontroll hos läkaren och kanske fått mer eller mindre diskreta hintar från kollegor eller familjemedlemmar.

En riktig hälsogärning
Därför tänker jag att min instagram och min blogg kan få vara den där platsen där de inte behöver bli ständigt påminda om det. Att de istället kan få känna att de duger. Att de inte behöver ändra på sig för någon annans skull. Att de inte är utanför. Och när resten av samhället säger åt dem att de måste vara smala så kan jag till hundra procent lova att ingen vill bli överviktig på grund av det jag säger.

Och när vi ändå är inne på vad forskningen säger kan jag berätta att det jag gör är en riktig hälsogärning egentligen. När tjocka känner sig utanför och diskriminerade blir de nämligen ännu mer överviktiga, får sämre hälsa och har till och med större risk att dö i förtid – och detta gäller oavsett hur mycket de väger. Det beror bland annat på att det lätt leder till att man helst inte söker vård och undviker socialt umgänge överlag. Du kan till exempel läsa mer här, här och här.

Slutligen så skulle jag vilja ställa en fråga till diverse personer som påstår att jag “sprider ohälsa”. Hur ofta får du höra att du har varit anledningen till att någon har börjat träna? För det får i alla fall jag varje dag.

P.s om du undrar vad bilden har med texten att göra så är svaret: inte särskilt mycket. Jag vill bara visa att man kan vara tjock och snygg.

Om du tycker att det här är “objektifierande”…

Så hoppas jag att du också tycker det om den här bilden.

Om du tycker att det här visar på brist på “självrespekt”…

Så antar jag att du tycker detsamma om Zlatan här.

Och om du tycker att detta bidrar till sexualiseringen av kvinnor…

Så tycker du väl också att Zlatan bidrar till sexualiseringen av män här.

Fast det gör du nog inte. Det är nog väldigt få som tänker att de här bilderna på Zlatan påverkar hans självrespekt. Ni reagerade nog på rubriken. Men detsamma gäller tyvärr inte kvinnor. Jag får nämligen då och då den här typen av kommentarer när jag lägger upp bilder som inte är helt påklädda – och detsamma gäller många andra kroppspositiva konton.

Men på riktigt – det finns ingen skillnad på de här bilderna. Ja, förutom att Zlatan visar bröstvårtorna, vilket inte jag gör. Det enda argumentet jag har hört är att han poserar mer aktivt när han spänner sig, medan jag mest ligger där.

Men ärligt talat, hur ofta står vi egentligen och spänner oss? Varför är det mindre okej att dela en bild där man ser ut som man mest gör hela tiden, när man är lite mjuk och avslappnad?

Om du inte har något svar ska du i alla fall inte kommentera mina bilder.

Så håller du dig lugn och kroppspositiv efter nyår när alla pratar dieter och tidningsrubrikerna nästan skriker åt dig att gå ner i vikt.

Jag har generellt ett rätt bra förhållande till min kropp. Jag går inte runt och tänker alls lika mycket på hur den ser ut och hur jag vill förändra den som jag gjorde för bara några år sedan, utan fokuserar desto mer på vad den faktiskt klarar av och är bra på. Det betyder dock inte att jag alltid går runt och är kroppspositivismen personifierad. Faktum är att jag tycker det är extra kämpigt att vara kroppspositiv just nu.

För vid den här tiden på året händer samma sak som precis innan sommaren – folk börjar diskutera alla livsmedlen de ska undvika och hur mycket kalorier de har förbränt, tidningsrubrikerna skriker åt mig att jag borde gå ner i vikt och allt är generellt extremt utseendefixerat. Under den här perioden handlar det dock inte om att komma i form inför beachen, utan om att folk fortfarande är taggade på att uppfylla sina viktfixerade nyårslöften.

Nu är det inte så att jag har några problem med nyårslöften, är du taggad på någon slags nystart kan det vara ett jättebra sätt att åstadkomma en förändring på. Och jag vet att en del där ute tror att jag sitter här med högsta önskan om att alla ska bli tjocka, men jag har inte ens något emot att du har nyårslöfte att gå ner i vikt om du känner att det är något du vill och behöver. Problemet är att viktfixeringen finns överallt vid den här tiden, och det är så lätt att den smittar.

Lätt att smitta
Så när jag sitter där på bussen och någon pratar om sin nya raw food-vegan-paleo-diet kan till och med jag känna ett sting av dåligt samvete över att jag nyss åt en vanlig hederlig lunch med kött och potatis. Och när personerna bredvid mig på gymmet jämför hur många kalorier de har förbränt kan jag bli sugen på att ställa mig där på crosstrainern även om jag avskyr det så mycket.

För även om jag i vanliga fall inte hade brytt mig om detta så är påverkas jag av att vikthetsen är ständigt närvarande. Det får mig att ifrågasätta mig själv, min kropp och mina val. Och jag är rätt säker på att jag inte är ensam. Därför tänkte jag dela med mig av mina tre bästa tips på vad jag gör för att behålla mig lugn och kroppspositiv i dessa tider.

1. Gör inga större förändringar
Det är inte så att jag tycker att jag är helt perfekt och inte vill ändra något med mig själv. Jag skulle till exempel vilja äta mer vegetariskt och laga mer mat hemma, men jag väljer att inte ha det som nyårslöfte utan att försöka börja lite gradvis med det en bit in på året.

För att göra någon förändring, speciellt i kosten, samtidigt som alla pratar om viktnedgång och dieter är för riskabelt. Jag vet av erfarenhet att det är stor risk att det slutar med att jag sitter där och visserligen äter mer grönt och hemlagat, men av helt fel anledningar – för att gå ner i vikt.

2. Tränar det jag är bra på
I perioder då jag tvivlar på mig själv och min kropp är det extra viktigt att jag regelbundet påminner mig om allt som min kropp är bra på. Den närmsta tiden kommer jag därför lägga större krut på de tunga lyften som jag är bra på och mindre på de där halvtråkiga mesövningarna som jag gör för att eventuellt någon gång bli en gnutta starkare.

3. Rensar på sociala medier
Det här är en stående punkt i den här typen av listor för mig, men jag tycker att den förtjänar att upprepas. Kanske har du börjat följa personer under vintern för att få lite träningspepp, men som nu efter nyår bara lägger upp bilder på torsk och ris i 1000 matlådor? AVFÖLJ! Jag vet att filterbubbla oftast används som något negativt, men ibland kan det faktiskt vara rätt skönt att befinna sig i en.

P.s! Innan du skriver något elakt om det faktum att jag inte aktivt försöker gå ner i vikt kan du läsa något jag har skrivit om det innan. Exempelvis här.