Fitnessfeministen
Hälsa & Fitness

Övrigt

Övrigt

Allt jag inte visste för nio år sedan

Sara den 11 februari 2010 och Sara den 11 februari 2019. Samma Sara men ändå inte alls.

Sara till vänster hade bara några timmar tidigare fått veta varför hon haft haft konstant huvudvärk de senaste månaderna, varför hon plötsligt knappt kunde se och och varför hon sov hela dagarna. Hon hade precis fått veta att hon hade en hjärntumör, och skickats direkt till sjukhuset i Linköping för att opereras redan dagen därpå. Det var bråttom eftersom hon kunde bli blind när som helst.

Men hon var så olyckligt vetande, och det är jag glad för idag. För även om Sara den 11 februari 2010 var livrädd så visste hon att hjärntumören var godartad. Så om den där operationen bara gick som den skulle kunde hon ju återgå till sitt vanliga liv. Hon kunde vara den normala 17-åringen, fortsätta drömma om att bli dansare och göra allt det hon inte hade orkat på sistone.

Därför blev hon jättebesviken när hon på vägen till Linköping fick gyrosrulle istället för gyrostallrik. Och därför kunde hon uppskatta att sjukhussängen hon fick i Linköping var höj- och sänkbar – ja, det är alltså fjärrkontrollen jag visar på bilden. Det kan också vara så att Sara till vänster fortfarande var lite i chock…

Vakna utan hypofys

Sara till höger vet så mycket som Sara till vänster inte har någon aning om. Som att även en godartad tumör kan förstöra viktiga delar av hjärnan och förändra livet för alltid. Att hon kommer vakna upp efter operationen dagen därpå utan någon hypofys, och att det kommer innebära ett liv där hon varje dag måste ta ett 20-tal mediciner och är ständigt trött.

Att alla dessa mediciner kommer förändra hennes kropp och att de kommande åren bara kommer handla om att minimera den egentligen oundvikliga viktuppgången. Att det tyvärr kommer ta alldeles för lång tid innan hon inser det själv. Ja, att hon aldrig någonsin kommer återgå till det normala tonårslivet eller tänka tanken på att söka till Balettakademien efter studenten.

Jäkligt bra liv ändå

Men Sara till höger vet ändå en viktig sak. Att även om livet skulle bli helt annorlunda så skulle det bli jäkligt bra på många sätt. Att det visserligen alltid skulle vara krångligt med mediciner som plötsligt inte fungerar som de ska eller är slut hos leverantören och att tröttheten alltid kommer vara närvarande. Men att hon ändå skulle få sitt drömjobb. Att hon trots det skulle lyfta jäkligt tungt och på något sätt lyckas inspirera andra. Och att hon faktiskt skulle trivas med sig själv trots att hon inte är smal.

Ja, jag ber om ursäkt för att jag har skrivit om mig själv i tredje person men det är så det känns när jag kollar på bilderna. Som om det inte är en och samma person. Och vid den här tiden på året känner jag det så starkt. Det är något med vädret och stämningen som påminner om allt som hände och allt som förändrades. Då måste jag påminna mig om hur mycket mer jag faktiskt har klarat än vad jag trodde. Hur långt jag har kommit. För det jäklar har jag gjort.

11 februari, 2019 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Övrigt

Vem kan vara en träningsförebild?

Därför kan jag vara en utmärkt träningsförebild, trots att jag varken är deffad och ibland feströker.

Okej, det har hänt mycket de senaste dagarna. Här är en liten recap i punktform:

  • Jag vann Årets förebild på Guldhjärtat, vilket alltså är ett av de finaste prisen på Sveriges största träningsgala!
  • Firade rejält på det tydligen syndigaste sättet som finns: med massa bubbel och inte minst en cigarett.
  • Några snubbar som inte vann påstod att galan var riggad och la bland annat ut en bild där jag tog emot priset med hashtagen #oklart samt en smygfotad bild där jag rökte. Detta har de dock bett om ursäkt för så jag kommer inte fokusera så mycket på det.
  • Som en konsekvens började deras fans hålla med dem och skämta om att någon som är överviktig och röker blev Årets förebild. Dessa personer har uteslutande varit sådana som tävlar i olika fitnessformer och beskriver sig själva som PT.

Ja, rökning är såklart inte hälsosamt, även om jag inte tycker att det man gör efter att ha vunnit ett superfint pris ska få definiera en hel livsstil. Jag har även vid flertalet Guldhjärtat-galor själv tagit en cigg med vinnarna av olika priser, inte minst Årets förebild. Men det är inte det jag kommer fokusera på främst i det här inlägget. Det jag kommer lyfta fram är framför allt alla kommentarer och meddelanden där fitnesspersoner skämtar om att jag som överviktig blev Årets förebild.

Fysik som inspiration

För alla dessa påståenden har gjort mig förvirrad. Jag har ju aldrig påstått att det är bra att vara överviktig, tvärtom har jag massvis av gånger tagit upp hälsoriskerna med det. Men jag är mer än ett för högt fettprocent. Det som gör mig till en förebild har inget med hur jag ser ut att göra, och inte heller med vad jag eventuellt gör då och då på fester. Det handlar om vad jag skriver, tipsen jag ger och övningarna jag visar. Bland annat.

Och jag tänker att det kanske är där förvirringen uppstår. Visst finns det många inom fitnessvärlden som skriver bra och ger vettiga tips och råd, men i många fall är det just deras fysik som fungerar som inspiration. Det är inget fel med det såklart. Jag förstår att det är tufft att tävla i en idrott där mycket handlar om att ha ett lågt kroppsfett och synliga muskler, och givetvis är det rimligt att då få inspiration från de som har lyckats med det.

Inte enda definitionen

Men det folk måste inse är att det inte är den enda definitionen av att vara en förebild. När jag lägger upp en video där jag går med tunga vikter är det inte med syftet att inspirera andra till att se ut som mig. Det jag vill visa är till exempel ofta att träning är något lättillgängligt och roligt. Jag vet ju själv vilken enorm påverkan träning har på hälsan, både fysiskt och psykiskt. Hade fler försökt få träning att framstå som något kul och kravlöst är jag säker på att fler hade rört sig mer, och att folkhälsan generellt hade förbättrats.

Jag kan nog också själv tycka att jag är en hyfsat bra förebild som har drabbats av en hjärntumör, kämpat mig tillbaka, lider av kroniska sjukdomar och varje dag måste ta livsviktiga mediciner som gör mig trött och överviktig SAMTIDIGT som jag lyckas arbeta heltid som chefredaktör och lyfta tungt. Jo, jag tänker nog att jag ändå kan påstå mig vara förtjänt av den titeln trots att jag är överviktig och ibland tar en cigg på fester. Men alla dessa fitnessmänniskor har med stor sannolikhet inte ens bemödat sig att kolla upp det.

Elitistiskt och fettföraktande

Och det visar ännu en gång på den extremt elitistiska och inte minst fettföraktande inställningen som till stora delar präglar fitnessvärlden. Skulle till exempel någon rullstolsburen vinna pris som Årets förebild är jag rätt säker på att få hade tyckt att personen i fråga uppmuntrade till att hamna i rullstol. Då hade dessa personer plötsligt fått förmågan att se lite längre och inse att det inte är själva fysiken som alltid är avgörande. Men att vara tjock är visst oförlåtligt.

Och så länge den här attityden finns inom träningsvärlden förstår jag att många undviker att träna på gym. Att de inte besöker de där mässorna för att få inspirationen de skulle behöva för att börja träna. Att de inte vågar anställa den där personliga tränaren, eftersom de har sett så många med “PT” i bion på instagram som gör sig roliga över att någon är tjock. Inte ens jag som vann ett av de finaste priserna på galan kände mig särskilt välkommen till Fitnessfestivalen dagen efter.

En riktig hälsofara

Och det är just därför jag tycker det är viktigt att lyfta fram detta. Jag hade såklart gärna bara fokuserat på hur underbart det är att jag har fått det här fantastiska priset, men sanningen är att den här vidriga inställningen skapar farliga klyftor. Det gör att personer som hade behövt röra på sig inte känner sig hemma i träningssammanhang och där har vi en riktig hälsofara som vi alla borde hjälpas åt för att motarbeta.

Och med det sagt:

Jag vet, det här blev ett ganska bittert och inte särskilt ödmjukt inlägg från mig där jag mest hävdar att jag visst förtjänar att vara Årets förebild. Men jag hade aldrig vunnit om inte alla ni fantastiska människor hade röstat på mig, så tack!!! Och tack till alla er som har skrivit fina saker och hjälpt mig att klara av alla idiotiska kommentarer och meddelanden, utan er hade jag raderat alla sociala medier och gömt mig under täcket för länge sedan. Samt: kolla hur snygg jag var!

 

3 december, 2018 | 14 KOMMENTARER!
Övrigt

Höstens snyggaste träningskläder för alla storlekar

I samarbete med Ellos

Behöver du fylla på träningsgarderoben? Jag tipsar om snygga träningskläder i stora storlekar.

Ett av mina bästa knep för att få extra mycket träningsmotivation är att köpa snygga träningskläder. Då får jag bättre självförtroende, känner mig starkare och träningen blir allmänt roligare. Men om du har större storlek än XL är det inte alltid särskilt lätt att hitta de snygga träningskläderna.

Det är stor risk att den där shoppingrundan som skulle ge dig massvis av träningspepp får motsatt effekt när du inser att träningskläderna i butikerna inte passar. Om du väl lyckas hitta några tights du kan få över låren kommer de oftast från ett dyrt märke som kostar en förmögenhet, eller så får du nöja dig med ett par mysbyxor.

Ja, det är såklart inget fel med att träna i mysbyxor men alla ska kunna ha möjligheten att åtminstone ha fler alternativ. Därför är jag glad över mitt samarbete med Ellos, som har satsat på just träningskläder i stora storlekar till riktigt rimliga priser.

Här ser ni några av mina favoriter från Ellos, och det bästa är att de inte bara är snygga – alla plaggen finns upp till storlek 58/60! Klicka på länkarna under bilderna för att komma till produkterna.

(Observera att länkarna nedan är så kallade annonslänkar, vilket betyder att jag får en liten ersättning varje gång du handlar via dem – men det kostar precis lika mycket för dig som köper.)

Linne: 249 kr, köp här
Tights: 399 kr, köp här

Linne: 199 kr, köp här
Tights: 299 kr, köp här

Linne: 199 kr, köp här

Tights: 499 kr, köp här
Skor: 899 kr, köp här

1 september, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Övrigt

Sanningen bakom alla härliga sommarbilder

Det finns en sak jag avskyr med sommaren. Och det är hur mina sociala medier fylls av alla de där perfekta bilderna som ser ut att vara tagna i ett paradis. Jag pratar om bilderna som får mig att tro att alla andra har en så perfekt sommar. Som gör att jag själv känner mig tråkig och ful även om jag egentligen har det ganska bra.

Men så kollade jag igenom min instagram och insåg att det ju faktiskt är precis så mitt flöde ser ut. Så därför tänkte jag berätta lite mer om några av de härliga sommarbilderna jag har lagt upp. Inte för att jag har haft en dålig sommar, absolut inte. Men jag tror faktiskt inte någon har det riktigt så perfekt som det ser ut när man bläddrar igenom någons flöde.

Ser ut som: Att jag har världens skönaste sommar med massor av härliga bad.

I verkligheten: Så badar jag mest för att jag måste och inte för att jag vill. Eller okej, att bada är en av mina absoluta favoritaktiviteter i hela världen. Men den här sommaren har det inte varit riktigt så njutningsfullt som det ser ut. Det har nästan blivit en överlevnadsstrategi för att klara mig i den här värmen.

Jag påverkas nämligen mer än er friska av den här jävla värmeböljan. Den kräver att jag höjer dosen av många livsviktiga mediciner, vilket för med sig en rad bieffekter, och rubbar min saltbalans totalt.

Svettig Men Snygg™

A post shared by S A R A D A H L S T R Ö M (@fitnessfeministen) on

Ser ut som: Att jag är ute och partajar hela nätterna.

I verkligheten: Går jag hem flera timmar tidigare än mina vänner, eller låter bli att gå ut över huvud taget. Som jag nämnde ovan måste jag mixtra med mina mediciner i den här värmen, och en av effekterna är att jag blir extremt trött. Jo, jag vet att ni friska också blir trötta av värmen men tänk det gånger tusen så har du mina energinivåer.

Så det spelar ingen roll hur kul det är, det slutar oftast med att jag blir alldeles för trött och går hem och sover tidigt. Det här visar jag såklart inte på mina sociala medier. Det ni får se är de få timmarna då jag faktiskt är pigg och mitt smink dessutom inte har hunnit rinna av på grund av allt svett.

Ser ut som: Att jag är världens mest kroppspositiva tjej helt utan kroppskomplex.

I verkligheten: Har jag tyvärr känt av en del kroppskomplex. En annan bieffekt av att jag måste höja mina medicindoser är till exempel att jag går upp i vikt. Och hur mycket jag än vet att jag inte borde bry mig så gör jag det. Jag har kvar några hjärnspöken som säger åt mig att jag inte kan lägga upp den där filmen eftersom man ser hur stor magen är. Eller att jag inte kan ha ett linne eftersom mina breda armar syns.

Egentligen är ni, mina följare, den främsta anledningen till att jag inte har lyssnat på dessa hjärnspöken. Speciellt ni som har berättat för mig att det är tack vare dessa filmer och bilder som ni vågar visa er på stranden och bada för första gången under ert vuxna liv. Dessa kommentarer och meddelanden har fått mig att fortsätta dansa och lägga upp bilder, även om det där lilla tvivlet har funnits kvar. Och det känns lite som en seger över mina hjärnspöken om jag ska vara ärlig.

 

Blir fortfarande ofta förvånad över hur det är möjligt att ett pass som är så jävla jobbigt samtidigt kan vara rätt kul. Den här vidrigt jobbiga kombinationen avslutade dagens pass: 🔮 Placera ut två hantlar (mina vägde 16 kg) med några meters avstånd mellan. 🔮 Vält däcket till ena hanteln. 🔮 Gör tre ryck med vänster hand. 🔮 Vält däcket till den andra hanteln. 🔮 Gör tre ryck med höger hand. 🔮 Vält tillbaka däcket till den första hanteln och repetera direkt, men den här gången gör du bara två ryck per hand. 🔮 Gör allt ännu en gång, men med bara ett ryck per hand. 🔮 Vila så länge du behöver (rätt länge pga du kommer förmodligen vara astrött) och repetera typ två gånger till. Sport-bhn är från @lindexofficial, länkar i storyn 👌 P.s tack @boxenurkraft för att jag fick komma och träna i er grymma box 😍

A post shared by S A R A D A H L S T R Ö M (@fitnessfeministen) on

Ser ut som: Att jag har varit flitig och fortsatt kämpa med träningen hela sommaren.

I verkligheten: Jag har visserligen tränat ganska mycket, men värmen och min skeva saltbalans har gjort att jag har varit extremt svag. I många fall har jag blivit yr och varit tvungen att avbryta träningen. Min träning har därför helt handlat om vad jag känner för här och nu, och inte om att följa någon plan, slå rekord eller sätta några krav alls på mig.

Startar semestern med mina tre favoriter: hund, bad och vin 🥂💦

A post shared by S A R A D A H L S T R Ö M (@fitnessfeministen) on

Ser ut som: Att jag har haft en drömsemester med min hund och familj i vår sommarstuga.

I verkligheten: Det har faktiskt varit rätt underbart. Att få hänga med min familj och hund har väl egentligen varit det jag har behövt mest. Därför blir jag förbannat på mig själv över att ångesten trots det kom smygande. Borde jag inte träffa massa folk? Åka på äventyr? Göra något annat än att hänga vid den här bryggan två veckor i rad?

Svaret är såklart nej, och det kände jag verkligen. Men det gav mig ändå en liten krypande känsla av ångest i kroppen. Som om jag var rädd att missa något, men samtidigt inte ville vara någon annanstans än just där.

8 augusti, 2018 | 5 KOMMENTARER!
Övrigt

Mitt Stora Feta Lårtest: Dag 5 – Trosor från Avet

Metoden
Den fjärde metoden jag testar är att ha trosor med långa ben som förhindrar att låren gnuggas mot varandra. Ja, vi kan kalla det för mormorstrosa. Mer specifikt så var det trosor från Avet jag testade, och även den här gången kommer de från den fantastiska underklädesbutiken InUnder i Växjö. Jag testade både med och utan spetskant men det är främst de med spets jag kommer recensera.

Användarvänlighet
Att dra på sig ett par trosor med långa ben är inte direkt komplicerat. De här från Avet är dessutom riktigt sköna och sitter sådär högt och bra som jag vill ha det. Jag skulle utan tvekan kunna ha på mig dem även om jag inte hade haft problem med lårskavsår. Men det är ju rätt tråkigt att ge alla metoder full poäng i allt så jag tänker vara väldigt petig. Det enda negativa jag kan komma på är nämligen att det är just trosor. Om du inte är sugen på att stå och tvätta varje kväll bör du alltså köpa på dig ett gäng. Därför får trosorna 4 av 5, men de var riktigt nära 5.

Smärta
Okej, så trosorna är sköna – men fungerar de mot smärtan? Ja!!! De utan spets hade en tendens att åka upp under dagen, men de med spetskant satt där de skulle hela dagen. Jag hade faktiskt aldrig ens någon tanke på huruvida insidan av låren gnuggade mot varandra eller inte. Den stora fördelen jämfört med diverse krämer och pulver är just det: du har de på dig och behöver inte tänka på att fylla på eller liknande. Så länge du väljer rätt storlek så håller de sig på plats och du behöver inte tänka mer på det. Här blir det därför inte ett enda smärtpoäng!

 

Resultatet
Som ni kanske förstår så får dessa trosor gem av fem poäng. De stannade på plats, eliminerade smärtan helt och var i allmänhet riktigt bekväma – så mycket mer än så kan jag inte begära. Ännu en gång får ni kontakta InUnder via deras facebook-sida för att köpa ett par.

27 maj, 2018 | 10 KOMMENTARER!
Övrigt

Mitt Stora Feta Lårtest: Dag 4 – Silky Underwear från Lush

Metoden
Den fjärde metoden jag testar är ett kroppstalk från Lush som heter just “Silky underwear”. Jag är ju inte särskilt bra på skönhetsprodukter (tvättar till exempel bort sminket med samma tvål som jag tvättar händerna) men enligt förpackningen innehåller den här massa bra grejer, som rättvisemärkt ekologiskt kakaosmör.

Användarvänlighet
Det första du kommer märka när du öppnar flaskan är att det doftar underbart gott av jasmin. Att få på pulvret är inga konstigheter egentligen, det är bara att strö på och stryka ut med händerna. Men här är väl det enda momentet jag kan klaga på om jag ska vara petig. Pulverformen gjorde nämligen att det blev lite bökigt och att lite hamnade på golvet. När det väl var på plats höll det sig dock där minst halva dagen, så när det kommer till användarvänligheten får Silky Underwear ändå höga poäng.

 

Smärta
Jag har aldrig använt kroppstalk innan (förutom eventuellt som bebis) så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Min första tanke var att det skulle bli torrt, men det visade sig snabbt vara fel. När pulvret var på plats kändes det faktiskt precis som namnet antyder: silkeslent. Jag blev faktiskt förvånad någon gång på eftermiddagen när jag började känna att låren gnuggade en aning mot varandra eftersom jag inte hade ägnat dem en tanke på hela dagen. Ska du gå väldigt mycket eller vara på språng från morgon till kväll behöver du förmodligen pudra på ett lager till, därför får Silky Underwear ett smärtpoäng.

Resultatet
Att jag provade bandelettes som den första metoden var nog dumt, för i jämförelse med dem känns det inte som att någon metod kommer upp i full poäng. Silky Underwear kommer dock riktigt nära. Att jag tyckte det var lite bökigt att applicera kompenseras genom att Silky Underwear faktiskt har fler användningsområden, så jag har en känsla av att den här flaskan kommer bli välanvänd den här sommaren.

25 maj, 2018 | 2 KOMMENTARER!
Övrigt

Mitt Stora Feta Lårtest: Dag 3 – Babyolja

Metoden
På grund av lite bloggstrul och mycket lathet kommer nu den tredje metoden: gammal hederlig babyolja. Det är många som har tipsat mig om detta, så det verkar vara en populär metod att ta till. Jag testade babyolja från Änglamark eftersom det var billigast på Coop men har ingen aning om det skiljer sig mycket från märke till märke.

Användarvänlighet:
Att plaska på lite olja är inte direkt svårt. Och i början känns det faktiskt riktigt behagligt. Problemet är att den där behagliga känslan försvann efter bara en halvtimme och efter ungefär två timmar var jag tvungen att ta mer olja. Nu var jag mest på kontoret och kunde lämna flaskan med babyoljan på toan och fylla på när jag ändå var där, men hade jag varit på språng hade det inte känts särskilt smidigt att släpa runt på den. Babyolja får därför inte särskilt höga poäng för användarvänligheten.

Smärta:
Som sagt så känns det faktiskt riktigt skönt och behagligt när man precis har applicerat babyoljan. Problemet är att den känslan försvann snabbt. Efter några timmar när babyoljan liksom hade torkat in kändes det tvärtom som att den gjorde mer skada än nytta. Det blev liksom strävt på något sätt?

Resultatet:
Som ni kanske förstår så ger jag inget toppbetyg till babyolja. Dock är det som sagt många av mina följare som har rekommenderat just babyolja, så kanske fungerar andra märken bättre eller så var mina lår bara ett för tufft uppdrag. Så, jag ser babyolja som en duglig nödlösning, men var beredd på att behöva fylla på så lämna för guds skull inte flaskan hemma om du ska vara ute och promenera en hel dag.

20 maj, 2018 | 5 KOMMENTARER!
Övrigt

Mitt Stora Feta Lårtest: Dag 2 – Bandelettes

Metoden
Den första metoden jag testar är så kallade “bandelettes”, som jag har fått möjligheten att testa tack vare den fantastiska underklädesbutiken Inunder här i Växjö. Det är helt enkelt stretchiga band som du har runt låren för att undvika att de skaver mot varandra, och de finns både med och utan spets i olika färger. De jag har testat är de på bilden, det vill säga svarta med spets.

Användarvänlighet
Banden är verkligen superenkla och smidiga att använda. Materialet är riktigt skönt och tack vare de tunna silikonkanterna håller de sig på plats hela dagen. Den största fördelen jämfört med att använda trosor med långa ben är att du kan ha vilka underkläder du vill under, och det innebär även att du inte behöver stå och tvätta varje kväll.

Den enda anledningen till att de inte får full pott när det kommer till användarvänligheten är att jag vid några tillfällen märkte att det blev svettigt under kanterna, men nu är jag extremt petig. Jag förstår ju att de måste vara kantade med silikon för att hållas uppe så det var verkligen inget större problem.

Smärta
Hade jag kunnat ge lägre än noll smärtpoäng hade jag gjort det, för de här banden fungerar fantastiskt bra. De förhindrar nämligen inte bara den fruktansvärda smärtan av lårskavsår, utan gör att det faktiskt blir riktigt skönt och behagligt.


Resultatet

Bandelettes får utan tvekan full pott av mig. Det är inte bara en extremt smart lösning, utan också riktigt snygg. Det känns liksom som att jag går runt och är sexig i ett par stay-ups när jag egentligen bara försöker undvika köttiga sår.

Det är dock viktigt att du väljer rätt storlek, så om du har vägarna förbi Växjö rekommenderar jag dig att gå in till Inunder för att få hjälp med det. Bor du på något annat håll i landet kan du kontakta dem via deras facebooksida så skickar de till dig.

P.s!
Bara för att klargöra det redan från början: de flesta produkterna jag testar har jag fått skickade till mig gratis. Annars hade jag aldrig haft råd med det här testet. Dock kommer jag alltid skriva exakt vad jag tycker om produkterna, så ni behöver inte vara oroliga över att jag är köpt.

16 maj, 2018 | 17 KOMMENTARER!
Övrigt

Mitt Stora Feta Lårtest: Dag 1

Följ med mig i jakten på den bästa metoden mot lårskavsår!

Äntligen närmar vi oss sommaren! Det betyder att vi kan skippa långa byxor och istället njuta av att lufta låren i korta shorts och kjolar… Ja, så tänkte jag de första tio minuterna. Sedan blev jag påmind om smärtan från helvetet som uppstår på insidan av låren varje sommar. Jag pratar givetvis om lårskavsår.

Det är något som extremt många lider av – och då menar jag verkligen lider – men som få pratar om. Det märkte jag inte minst när jag nämnde det på min insta och fick massvis av meddelanden från tjejer som trodde att de var ensamma om problemet. Många som drabbas tror nämligen att det är fel på dem. Att det är ett tecken på att de är för tjocka.

Och visst, mina lårskavsår har blivit betydligt värre sedan jag blev tjock men det kan också bero på att en till exempel har vältränade lårmuskler eller är kobent. Men oavsett anledning så ska du inte behöva gå runt och ha ont hela sommaren, eller sluta visa upp dina fantastiska lår. Därför tänker jag nu inleda Jakten På Den Perfekta Metoden Mot Lårskavsår (eller Mitt Stora Feta Lårtest, som inte beskriver det särskilt bra men som låter mycket bättre).

Så framöver kommer jag varje dag testa en ny metod eller produkt mot lårskavsår. Det kan vara allt från gamla husmorsknep till produkter som är specialdesignade för ändamålet. Jag vet inte riktigt hur länge det kommer pågå eftersom det beror rätt mycket på hur många olika produkter jag testar, men jag kommer uppdatera här varje dag.

Och nej, det kommer inte vara något vetenskapligt test eftersom det är hyfsat omöjligt för mig att standardisera väderförhållanden och all aktivitet. Men jag tänker se till att gå ungefär lika många steg varje dag och jag kommer bara använda kjol eller klänning. Då kör vi igång med dag 1:

Metoden
Jag tänkte att vi kan se dag 1 som något slags utgångsläge och därför är dagens metod: ingenting. Jag har helt enkelt låtit mina lår gnuggas mot varandra hur mycket de har velat utan något som helst skydd.

Användarvänlighet
Ja, under den här kategorin är det då meningen att jag ska recensera hur smidigt, enkelt och bekvämt det har att använda just den här metoden. Och jag kan ju inte säga att det är särskilt krångligt att låta bli att använda något, så idag får metoden maxpoäng på bekvämlighetsfronten:

Smärta
Värre är det när vi kommer till den här delen, där jag på något sätt ska försöka rangordna smärtan på insidan av låren. Här är alltså högt poäng dåligt, vilket jag nu inser kan bli förvirrande men jag tror vi klarar det. Att jag har gett den här metoden 5 av 5 smärtpoäng innebär alltså att det gör så förbannat ont just nu. Jag behöver just nu kissa men pallar inte eftersom jag antingen behöver gå så det ser ut som att jag har bajsat på mig eller så kommer mina såriga lår nudda varandra. Att jag har använt den här metoden – det vill säga ingenting – hela helgen har väl också spelat in.


Resultatet

Föga förvånande ger jag alltså 0 poäng till att inte göra någonting åt lårskavsåren. Det är en värdelös metod. Testa inte den. Kolla tillbaka här imorgon för att läsa om någon metod som förhoppningsvis är bättre.

14 maj, 2018 | 11 KOMMENTARER!
Övrigt

Därför hamnade jag på psykakuten igår

Jag får så många frågor om vad som hände igår när jag fick så stark ångest att jag hamnade på psykakuten – här får du veta allt.

Igår hamnade på psykakuten. Herregud, det känns fortfarande overkligt när jag skriver det. Det berodde på ångest, som jag har lidit av ett rätt bra tag. Det var inte den där molande känsla av ångest jag så ofta har, utan något helt annorlunda.

Der började redan när jag vaknade på morgonen med lite svaga knän och en klump i halsen. Men istället för att stanna hemma och typ andas så bestämde jag mig för att dra till jobbet ändå, vi har trots allt snart deadline.

Jobbade effektivt
Och jag jobbade. Jobbade extra effektivt, liksom i förebyggande syfte eftersom jag märkte hur ångesten blev värre. Jag kände ju att det fanns en risk att jag skulle behöva vara borta från jobbet någon timme den dagen för att typ andas bort ångesten.

Runt 11-tiden blev det riktigt illa. Jag fick ett starkt tryck över bröstet, kunde knappt andas och hela jag var darrig och svag. Planen var då att åka hem och vila men just då mådde jag så dåligt att jag inte ens visste om jag klarade att vara ensam.

Enda alternativet
Det enda alternativet i det här skicket var psykakuten. Väl där lugnades jag av fantastisk personal. Fick hjälp att gå vidare och lite tips. Framför allt pratade vi mycket. Om vad jag känner och varför jag gör det.

Jag blev så pass bättre samma dag att pappa kunde hämta mig. Så igår och idag har jag umgåtts med min hund och mina föräldrar, vilket verkar vara det perfekta recept mot ångest.

Långt från frisk
Observera dock att jag är långt ifrån “frisk”. Jag är extremt trött efter allt som hände och så är jag allmänt riktigt chockad. Jag trodde nämligen jag hade haft rejäla ångestattacker innan, men det var inget i närheten av det.

Tänk er bara känslan av att inte kunna andas, att pulsen är skyhög, hela du darrar och knän som viker sig. Även om det är psykiskt i grunden så yttrar det sig i en högst fysisk känsla, där det faktiskt känns som att man kan dö. Bara tanken av att drabbas av det igen ger mig idiotiskt nog ångest.

Välbehövlig läxa
Men redan nästa vecka ska jag komma och prata med en läkare, och det känns skönt att något börjar hända på den fronten. Och så har jag fått lära mig en jävligt smärtsam men välbehövlig läxa: att lyssna på min kropp. Annars går jag sannolikt in i väggen så småningom.

26 april, 2018 | 4 KOMMENTARER!
1 2 4