BLOGGMENY

Övrigt

Övrigt

Mitt Stora Feta Lårtest: Dag 5 – Trosor från Avet

Metoden
Den fjärde metoden jag testar är att ha trosor med långa ben som förhindrar att låren gnuggas mot varandra. Ja, vi kan kalla det för mormorstrosa. Mer specifikt så var det trosor från Avet jag testade, och även den här gången kommer de från den fantastiska underklädesbutiken InUnder i Växjö. Jag testade både med och utan spetskant men det är främst de med spets jag kommer recensera.

Användarvänlighet
Att dra på sig ett par trosor med långa ben är inte direkt komplicerat. De här från Avet är dessutom riktigt sköna och sitter sådär högt och bra som jag vill ha det. Jag skulle utan tvekan kunna ha på mig dem även om jag inte hade haft problem med lårskavsår. Men det är ju rätt tråkigt att ge alla metoder full poäng i allt så jag tänker vara väldigt petig. Det enda negativa jag kan komma på är nämligen att det är just trosor. Om du inte är sugen på att stå och tvätta varje kväll bör du alltså köpa på dig ett gäng. Därför får trosorna 4 av 5, men de var riktigt nära 5.

Smärta
Okej, så trosorna är sköna – men fungerar de mot smärtan? Ja!!! De utan spets hade en tendens att åka upp under dagen, men de med spetskant satt där de skulle hela dagen. Jag hade faktiskt aldrig ens någon tanke på huruvida insidan av låren gnuggade mot varandra eller inte. Den stora fördelen jämfört med diverse krämer och pulver är just det: du har de på dig och behöver inte tänka på att fylla på eller liknande. Så länge du väljer rätt storlek så håller de sig på plats och du behöver inte tänka mer på det. Här blir det därför inte ett enda smärtpoäng!

 

Resultatet
Som ni kanske förstår så får dessa trosor gem av fem poäng. De stannade på plats, eliminerade smärtan helt och var i allmänhet riktigt bekväma – så mycket mer än så kan jag inte begära. Ännu en gång får ni kontakta InUnder via deras facebook-sida för att köpa ett par.

27 maj, 2018 | 10 KOMMENTARER!
Övrigt

Mitt Stora Feta Lårtest: Dag 4 – Silky Underwear från Lush

Metoden
Den fjärde metoden jag testar är ett kroppstalk från Lush som heter just “Silky underwear”. Jag är ju inte särskilt bra på skönhetsprodukter (tvättar till exempel bort sminket med samma tvål som jag tvättar händerna) men enligt förpackningen innehåller den här massa bra grejer, som rättvisemärkt ekologiskt kakaosmör.

Användarvänlighet
Det första du kommer märka när du öppnar flaskan är att det doftar underbart gott av jasmin. Att få på pulvret är inga konstigheter egentligen, det är bara att strö på och stryka ut med händerna. Men här är väl det enda momentet jag kan klaga på om jag ska vara petig. Pulverformen gjorde nämligen att det blev lite bökigt och att lite hamnade på golvet. När det väl var på plats höll det sig dock där minst halva dagen, så när det kommer till användarvänligheten får Silky Underwear ändå höga poäng.

 

Smärta
Jag har aldrig använt kroppstalk innan (förutom eventuellt som bebis) så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Min första tanke var att det skulle bli torrt, men det visade sig snabbt vara fel. När pulvret var på plats kändes det faktiskt precis som namnet antyder: silkeslent. Jag blev faktiskt förvånad någon gång på eftermiddagen när jag började känna att låren gnuggade en aning mot varandra eftersom jag inte hade ägnat dem en tanke på hela dagen. Ska du gå väldigt mycket eller vara på språng från morgon till kväll behöver du förmodligen pudra på ett lager till, därför får Silky Underwear ett smärtpoäng.

Resultatet
Att jag provade bandelettes som den första metoden var nog dumt, för i jämförelse med dem känns det inte som att någon metod kommer upp i full poäng. Silky Underwear kommer dock riktigt nära. Att jag tyckte det var lite bökigt att applicera kompenseras genom att Silky Underwear faktiskt har fler användningsområden, så jag har en känsla av att den här flaskan kommer bli välanvänd den här sommaren.

25 maj, 2018 | 2 KOMMENTARER!
Övrigt

Mitt Stora Feta Lårtest: Dag 3 – Babyolja

Metoden
På grund av lite bloggstrul och mycket lathet kommer nu den tredje metoden: gammal hederlig babyolja. Det är många som har tipsat mig om detta, så det verkar vara en populär metod att ta till. Jag testade babyolja från Änglamark eftersom det var billigast på Coop men har ingen aning om det skiljer sig mycket från märke till märke.

Användarvänlighet:
Att plaska på lite olja är inte direkt svårt. Och i början känns det faktiskt riktigt behagligt. Problemet är att den där behagliga känslan försvann efter bara en halvtimme och efter ungefär två timmar var jag tvungen att ta mer olja. Nu var jag mest på kontoret och kunde lämna flaskan med babyoljan på toan och fylla på när jag ändå var där, men hade jag varit på språng hade det inte känts särskilt smidigt att släpa runt på den. Babyolja får därför inte särskilt höga poäng för användarvänligheten.

Smärta:
Som sagt så känns det faktiskt riktigt skönt och behagligt när man precis har applicerat babyoljan. Problemet är att den känslan försvann snabbt. Efter några timmar när babyoljan liksom hade torkat in kändes det tvärtom som att den gjorde mer skada än nytta. Det blev liksom strävt på något sätt?

Resultatet:
Som ni kanske förstår så ger jag inget toppbetyg till babyolja. Dock är det som sagt många av mina följare som har rekommenderat just babyolja, så kanske fungerar andra märken bättre eller så var mina lår bara ett för tufft uppdrag. Så, jag ser babyolja som en duglig nödlösning, men var beredd på att behöva fylla på så lämna för guds skull inte flaskan hemma om du ska vara ute och promenera en hel dag.

20 maj, 2018 | 5 KOMMENTARER!
Övrigt

Mitt Stora Feta Lårtest: Dag 2 – Bandelettes

Metoden
Den första metoden jag testar är så kallade “bandelettes”, som jag har fått möjligheten att testa tack vare den fantastiska underklädesbutiken Inunder här i Växjö. Det är helt enkelt stretchiga band som du har runt låren för att undvika att de skaver mot varandra, och de finns både med och utan spets i olika färger. De jag har testat är de på bilden, det vill säga svarta med spets.

Användarvänlighet
Banden är verkligen superenkla och smidiga att använda. Materialet är riktigt skönt och tack vare de tunna silikonkanterna håller de sig på plats hela dagen. Den största fördelen jämfört med att använda trosor med långa ben är att du kan ha vilka underkläder du vill under, och det innebär även att du inte behöver stå och tvätta varje kväll.

Den enda anledningen till att de inte får full pott när det kommer till användarvänligheten är att jag vid några tillfällen märkte att det blev svettigt under kanterna, men nu är jag extremt petig. Jag förstår ju att de måste vara kantade med silikon för att hållas uppe så det var verkligen inget större problem.

Smärta
Hade jag kunnat ge lägre än noll smärtpoäng hade jag gjort det, för de här banden fungerar fantastiskt bra. De förhindrar nämligen inte bara den fruktansvärda smärtan av lårskavsår, utan gör att det faktiskt blir riktigt skönt och behagligt.


Resultatet

Bandelettes får utan tvekan full pott av mig. Det är inte bara en extremt smart lösning, utan också riktigt snygg. Det känns liksom som att jag går runt och är sexig i ett par stay-ups när jag egentligen bara försöker undvika köttiga sår.

Det är dock viktigt att du väljer rätt storlek, så om du har vägarna förbi Växjö rekommenderar jag dig att gå in till Inunder för att få hjälp med det. Bor du på något annat håll i landet kan du kontakta dem via deras facebooksida så skickar de till dig.

P.s!
Bara för att klargöra det redan från början: de flesta produkterna jag testar har jag fått skickade till mig gratis. Annars hade jag aldrig haft råd med det här testet. Dock kommer jag alltid skriva exakt vad jag tycker om produkterna, så ni behöver inte vara oroliga över att jag är köpt.

16 maj, 2018 | 14 KOMMENTARER!
Övrigt

Mitt Stora Feta Lårtest: Dag 1

Följ med mig i jakten på den bästa metoden mot lårskavsår!

Äntligen närmar vi oss sommaren! Det betyder att vi kan skippa långa byxor och istället njuta av att lufta låren i korta shorts och kjolar… Ja, så tänkte jag de första tio minuterna. Sedan blev jag påmind om smärtan från helvetet som uppstår på insidan av låren varje sommar. Jag pratar givetvis om lårskavsår.

Det är något som extremt många lider av – och då menar jag verkligen lider – men som få pratar om. Det märkte jag inte minst när jag nämnde det på min insta och fick massvis av meddelanden från tjejer som trodde att de var ensamma om problemet. Många som drabbas tror nämligen att det är fel på dem. Att det är ett tecken på att de är för tjocka.

Och visst, mina lårskavsår har blivit betydligt värre sedan jag blev tjock men det kan också bero på att en till exempel har vältränade lårmuskler eller är kobent. Men oavsett anledning så ska du inte behöva gå runt och ha ont hela sommaren, eller sluta visa upp dina fantastiska lår. Därför tänker jag nu inleda Jakten På Den Perfekta Metoden Mot Lårskavsår (eller Mitt Stora Feta Lårtest, som inte beskriver det särskilt bra men som låter mycket bättre).

Så framöver kommer jag varje dag testa en ny metod eller produkt mot lårskavsår. Det kan vara allt från gamla husmorsknep till produkter som är specialdesignade för ändamålet. Jag vet inte riktigt hur länge det kommer pågå eftersom det beror rätt mycket på hur många olika produkter jag testar, men jag kommer uppdatera här varje dag.

Och nej, det kommer inte vara något vetenskapligt test eftersom det är hyfsat omöjligt för mig att standardisera väderförhållanden och all aktivitet. Men jag tänker se till att gå ungefär lika många steg varje dag och jag kommer bara använda kjol eller klänning. Då kör vi igång med dag 1:

Metoden
Jag tänkte att vi kan se dag 1 som något slags utgångsläge och därför är dagens metod: ingenting. Jag har helt enkelt låtit mina lår gnuggas mot varandra hur mycket de har velat utan något som helst skydd.

Användarvänlighet
Ja, under den här kategorin är det då meningen att jag ska recensera hur smidigt, enkelt och bekvämt det har att använda just den här metoden. Och jag kan ju inte säga att det är särskilt krångligt att låta bli att använda något, så idag får metoden maxpoäng på bekvämlighetsfronten:

Smärta
Värre är det när vi kommer till den här delen, där jag på något sätt ska försöka rangordna smärtan på insidan av låren. Här är alltså högt poäng dåligt, vilket jag nu inser kan bli förvirrande men jag tror vi klarar det. Att jag har gett den här metoden 5 av 5 smärtpoäng innebär alltså att det gör så förbannat ont just nu. Jag behöver just nu kissa men pallar inte eftersom jag antingen behöver gå så det ser ut som att jag har bajsat på mig eller så kommer mina såriga lår nudda varandra. Att jag har använt den här metoden – det vill säga ingenting – hela helgen har väl också spelat in.


Resultatet

Föga förvånande ger jag alltså 0 poäng till att inte göra någonting åt lårskavsåren. Det är en värdelös metod. Testa inte den. Kolla tillbaka här imorgon för att läsa om någon metod som förhoppningsvis är bättre.

14 maj, 2018 | 11 KOMMENTARER!
Övrigt

Därför hamnade jag på psykakuten igår

Jag får så många frågor om vad som hände igår när jag fick så stark ångest att jag hamnade på psykakuten – här får du veta allt.

Igår hamnade på psykakuten. Herregud, det känns fortfarande overkligt när jag skriver det. Det berodde på ångest, som jag har lidit av ett rätt bra tag. Det var inte den där molande känsla av ångest jag så ofta har, utan något helt annorlunda.

Der började redan när jag vaknade på morgonen med lite svaga knän och en klump i halsen. Men istället för att stanna hemma och typ andas så bestämde jag mig för att dra till jobbet ändå, vi har trots allt snart deadline.

Jobbade effektivt
Och jag jobbade. Jobbade extra effektivt, liksom i förebyggande syfte eftersom jag märkte hur ångesten blev värre. Jag kände ju att det fanns en risk att jag skulle behöva vara borta från jobbet någon timme den dagen för att typ andas bort ångesten.

Runt 11-tiden blev det riktigt illa. Jag fick ett starkt tryck över bröstet, kunde knappt andas och hela jag var darrig och svag. Planen var då att åka hem och vila men just då mådde jag så dåligt att jag inte ens visste om jag klarade att vara ensam.

Enda alternativet
Det enda alternativet i det här skicket var psykakuten. Väl där lugnades jag av fantastisk personal. Fick hjälp att gå vidare och lite tips. Framför allt pratade vi mycket. Om vad jag känner och varför jag gör det.

Jag blev så pass bättre samma dag att pappa kunde hämta mig. Så igår och idag har jag umgåtts med min hund och mina föräldrar, vilket verkar vara det perfekta recept mot ångest.

Långt från frisk
Observera dock att jag är långt ifrån “frisk”. Jag är extremt trött efter allt som hände och så är jag allmänt riktigt chockad. Jag trodde nämligen jag hade haft rejäla ångestattacker innan, men det var inget i närheten av det.

Tänk er bara känslan av att inte kunna andas, att pulsen är skyhög, hela du darrar och knän som viker sig. Även om det är psykiskt i grunden så yttrar det sig i en högst fysisk känsla, där det faktiskt känns som att man kan dö. Bara tanken av att drabbas av det igen ger mig idiotiskt nog ångest.

Välbehövlig läxa
Men redan nästa vecka ska jag komma och prata med en läkare, och det känns skönt att något börjar hända på den fronten. Och så har jag fått lära mig en jävligt smärtsam men välbehövlig läxa: att lyssna på min kropp. Annars går jag sannolikt in i väggen så småningom.

26 april, 2018 | 4 KOMMENTARER!
Övrigt

3 träningsmyter du förmodligen har gått på om du följer många fitnessprofiler

Följer du många fitnessprofiler på instagram? Då kan du ha gått på de här myterna.

Instagram är fylld av kvinnor som antingen tävlar i fitness eller tränar på ett liknande sätt, och en stor del av dem har mååånga följare. Därför är det inte så svårt att gissa mig till att många av er följer en del av dem. Men på många av dessa konton sprids en något skev bild av verkligheten, och framför allt träning. Därför tänkte jag dela med mig av tre myter som du kanske har gått på om du får mycket av din träningsinspiration från den typen av konton.

Men innan jag går in på punkterna måste jag klargöra en sak eftersom jag annars kommer få kommentarsfältet fyllt av kommentarer om hur elak och avundsjuk jag är: för det första pratar jag inte om en enda fitnessprofil, jag pratar om hela fenomenet och givetvis är inte alla likadana. Och avundsjuk? Jodå, lite. Hade varit skönt om det räckte att jag visade min stjärt för att mina följare skulle anta att jag kunde allt om träning.

Nåja, varsågoda – här är tre träningsmyter du förmodligen har gått på om du följer många fitnessprofiler:

1. Att kosttillskott är jätteviktiga för resultat
Jag säger inte att kosttillskott i allmänhet är dåligt. Det finns en del som har bra vetenskapligt underlag – exempelvis proteinpulver, kreatin och koffein. I övrigt är det mesta du ser på instagram hos diverse träningsprofiler skräp. Och att de själva påstår att de har fått så fantastiska resultat sedan de började använda ett tillskott är inte tillräckligt med bevis.

Det kanske också är så att hen i samband med det började sova bättre och därför kunde presentera? Eller att hen ändrade sitt träningsschema pyttelite? För även om hen faktiskt tror sig ha presterat bättre/blivit piggare/gått ner i vikt av just det tillskottet är det så extremt svårt att avgöra om det stämmer eller om det är placebo. Eller så är personen medveten om att absolut ingenting hände men har fått betalt för att berätta motsatsen.

Det kan också vara värt att tillägga att inte ens kosttillskotten som faktiskt har en vetenskapligt bevisad effekt är några mirakelmedel. Det är möjligtvis något som skulle kunna ge en viss effekt på ett långsiktigt perspektiv. Med det sagt använder jag själv både proteinpulver och koffein (inte minst för att proteinshakes är bra som mellanmål och energidryck är gott).

2. Att kvinnor och män ska träna på olika sätt
Kollar vi på de största manliga respektive kvinnliga träningskonton där ute så är det en extremt stor skillnad på träningen. Och det finns såklart en del förklarliga skäl till det. Just nu när Kardashian-stjärten är trendig vill många kvinnor bygga rumpmuskler medan männen gärna pumpar upp överkroppen lagom till stranden.

Men förutom att det är olika muskelgrupper som det fokuseras på så verkar träningen vara så annorlunda uppbyggd. Mer specifikt: kvinnor verkar i betydligt större utsträckning lägga upp sin träning kring 50000 repetitioner av små isolerande övningar som antingen genomförs med gummiband, kabelmaskin eller genom att man står på fel håll i en maskin medan männen använder mer traditionella basövningar.

Och du får såklart träna hur fan du vill, och detsamma gäller alla profiler. Jag vill bara berätta att du inte behöver göra 5749 varianter av höftlyft för att få en stark rumpa. Du kan också göra typ 20 tunga marklyft. Och möjligtvis några utfall. Om du tycker det är skojigare alltså (för det gör jag).

3. Att man ska vara snygg på gymmet
Jag är inte den som påstår att “no pain, no gain” – men jag hoppas att ni förstår att det inte är realistiskt för de allra flesta att se ut sådär som profilerna gör i sina träningsvideos- eller bilder. Där de är fullt sminkade, håret är på plats, rumpan putar mer än någonsin och de ser allmänt oberörda ut. För vet du. Om du alltid ser ut så när du tränar gör du faktiskt fel (och har med stor sannolikhet rätt tråkigt på köpet).

För all del – sminka dig hur mycket du vill inför träningen men var beredd på att du kanske ser ut som en clown i slutet av passet när svetten har runnit. Och fixa gärna en snygg frisyr men var medveten om att håret med stor sannolikhet hänger i svettiga stripor efter några övningar. Och om du drar på dig ett par superkorta shorts på gymmet är det ingen som blir gladare än mig – och ta gärna ett kort eller två när du marklyfter.

MEN om din rumpa inte ser ut som en förruttnad apelsin när du gör det så gör du fel. Extremt få rumpor kan vara släta och putiga även när de tar i för kung och fosterland. På bilden ovan ser du till exempel en exemplarisk lyftarstjärt. Och japp, jag använder mig själv som ett bra exempel för skrynkliga men starka rumpor är min grej.

23 april, 2018 | 3 KOMMENTARER!
Övrigt

Alla är vi hycklare och det är okej

Jag är en hycklare, och vet ni? Det är helt okej.

Senast idag fick jag höra att jag är en hycklare. Anledningen var att jag hade erkänt att jag tvekade innan jag la upp en dansvideo, eftersom min mage syntes mer än den brukar. Och med tanke på att jag så ofta pratar om självkärlek och kroppsacceptans tyckte personen i fråga att det var hyckleri.

Det är inte första gången jag får höra det, och jag vet fler som ibland kallas det. Gemensamt för dessa personer är att alla kämpar för att förändra vårt samhälle till det bättre genom att till exempel engagera sig inom kroppsaktivism, feminism eller kanske miljöfrågor.

Men vad är egentligen en hycklare? Ja, en snabb googling ger mig följande beskrivning: Att inte leva som man lär. Och om det är definitionen av en hycklare så är jag faktiskt beredd att hålla med. Jag är en hycklare och förmodligen du med, och alla du ser upp till. Och det är okej.

Långt från att acceptera kroppen fullt ut
För enligt den definitionen är jag ju en hycklare när jag berättar för er hur livsviktigt det är att acceptera sin kropp, samtidigt som jag är rätt långt från att acceptera min fullt ut i alla lägen. Bilden ovan la jag till exempel inte upp först eftersom jag tyckte att mina lår var för gropiga. Ja, samma lår som jag inte har några problem att dallra med i slow motion.

Jag är också en hycklare när jag uppmanar er till att strunta i vad siffrorna på vågen visar, samtidigt som det är få saker som ger mig så mycket ångest som en våg. Jag delar också gärna med mig av mina bästa tips på hur jag slutade få dåligt samvete av mat och säger ofta att du inte ska förbjuda dig från att äta något. Men jag kan också sitta där på söndagkvällen och tänka att jag ska låta bli att äta något den här veckan, eller kanske till och med följa en diet.

Dömer andra efter utseendet
Men det är inte bara när det kommer till kroppen och maten som jag säger något men gör något annat. När det kommer till träningen gör jag också ofta det. Jag skriver ofta om hur viktigt det är med tekniken och att inte maxa vid varje pass, men egentligen är den enda träningen jag älskar den med maxtunga vikter där tekniken inte är helt hundra.

För att inte tala om hur ofta jag pratar om utseendefixeringen som något negativt. Att vi ska bry oss mindre om hur vi och andra ser ut, och fokusera mer på insidan. Men om jag ska vara helt ärlig så tänker jag extremt mycket på hur jag ser ut. Och ännu värre – jag dömer andra baserat på deras utseende. Säkert varje dag. Utan att jag vill det, men det sker som av en reflex.

Inte tillräckligt stark
Och allt det här är okej. Att jag inte lever precis så som jag lär är rätt naturligt med tanke på det samhälle vi lever i. När alla vi ser i medier är smala, när sociala medier svämmar över av mathets och extremt många i min umgängeskrets diskuterar olika dieter kan jag inte vara helt oberörd. Jag påverkas givetvis eftersom jag helt enkelt inte är tillräckligt stark för att stå emot alla dessa normer och värderingar.

På samma sätt kommer någon som kämpar för miljön inte kunna leva helt miljövänligt. Samhället är liksom inte anpassat efter det, och därför är det omöjligt att aldrig konsumera något som förstör miljön eller göra något som bidrar till växthuseffekten. Någon som kämpar för feminism kommer inte heller kunna leva helt feministiskt i alla avseenden, om hen inte väljer att isolera sig helt från samhället.

Ouppnåeligt
Så länge vi är öppna med detta är det inget fel. Det kanske till och med kan vara värdefullt att ni förstår att vi som för den kroppspositiva kampen inte helt och håller lever som vi lär. Tror ni att vi är helt fria från kroppsnojor och komplex är det nog stor risk att det kommer kännas ouppnåeligt för många av er, och kanske ger någon upp på vägen eftersom det känns som att ni aldrig kommer nå dit.

Därför tycker jag att även du ska prata om kroppspositivism och uppmana till självkärlek. Ja, även om du fortfarande är i bantningsträsket och hatar dig själv. För hade det bara varit övermänskliga gurus som fick leda den här kampen kommer ingen föra den.

P.s
På tal om hyckleri ska jag på Talmannens vårmiddag ikväll. Där kommer jag definitivt sitta och försöka ha det trevligt med personer jag inte alls delar samma värderingar med. Det är också okej. Mest ville jag bara berätta att jag ska på fancy tillställning i riksdagen.

18 april, 2018 | 6 KOMMENTARER!
Övrigt

Så kan du som influencer ta ansvar

5 tips för influencers som vill börja ta ansvar över sina följare. 

Jag kritiserar ofta influencers för att de inte tar ansvar över deras extremt stora inflytande. Men jag önskar faktiskt att jag inte hade behövt skriva de inläggen. Det absolut bästa hade varit om de slutade uttala sig på idiotiska sätt som skapar vikthets och sårar andra. Och jag vet att en hel del stora influencers läser min blogg. Därför har jag nu listat mina bästa tips till dig som har många följare och som faktiskt vill börja ta ansvar för dem. Är ni redo? Då kör vi:

1. Visa verkligheten
Alla vill vi visa upp våra snygga outfits och perfekta solsemestrar, och det är inte nödvändigtvis något fel med det. Jag gör också det. Men om du endast väljer att visa upp dessa tillfällen (ur de bästa vinklarna med snygga filter) är det inte särskilt märkligt att dina följare får en skev bild av ditt liv. Att de känner sig fula när de kollar på sig själva i spegeln, att de känner sig misslyckade när de inte lyckades ta sig till det där träningspasset. Att de tror att de är ensamma när de har ångest eller mår dåligt överlag.

Men ärligt talat, även om du har massvis av följare och ett utåt sett “perfekt” liv så har du förmodligen också sämre dagar. Du har också bilder på dig själv där du har dubbelhaka och där groparna i låren syns (om du inte var snabb med att radera dem då). Att dela med dig av även detta är en superenkel sak som kommer göra stor skillnad för dina följare.

2. Lyft fram personer som bryter mot normer
Ett stort problem med sociala medier idag är att de som syns mest i de allra flesta fallen ser likadana ut. De är vita och smala och tillhör normen på alla sätt och vis. Men även om du tillhör den här kategorin finns det en enkel sak du kan göra för att se till att dina följare får ta del av mer mångfald. Det handlar om att lyfta fram personer som bryter mot normer.

Istället för att du ska sitta och anstränga dig för att försöka få fram en pytteliten valk på magen kan du till exempel dela texter av tjocka personer. Och så kan du tipsa om människor med funktionsvarianter, du kan lyfta fram transpersoner, se till att personer med olika hudfärger får utrymme och så vidare.

3. Tänk efter
Har du ett stort konto kollar du förmodligen igenom dina videos och läser dina inlägg flera gånger innan du publicerar det. Mitt tips är att göra det en extra gång för att fundera på om något du säger kan upplevas som kränkande. Säger du något om din kropp som kan framkalla vikthets? Finns det något uttalande som kan framstå som transfobiskt eller rasistiskt? Att bara försöka tänka ur fler perspektiv kan faktiskt göra stor skillnad.

4. Lyssna
Nehepp, du lyckades inte följa punkten ovan och du fick kritik. Det är inte så konstigt. Om du är smal har du förmodligen svårt att sätta dig in i hur det är att vara tjock, och därmed veta vad som kan upplevas som kränkande. Du kanske sa något som upplevs som transfobiskt eller rasistiskt, även om det inte alls var din tanke.

Men genom att lyssna på kritiken får du en strålande möjlighet att lära dig. Du har chansen att ta del av fler perspektiv så att du i fortsättningen kan undvika att såra andra. Jag vet att det är enkelt att bli arg när en får kritik, men nästa gång kan du försöka sätta dig ner, ta några djupa andetag och tänka efter lite innan du slår ifrån dig den.

5. Våga be om ursäkt
Det här är kanske den svåraste punkten av alla. Men du är mänsklig och kan göra fel. Det har jag gjort flera gånger. Då är det viktigt att förstå att det handlar om att du har sagt eller skrivit något dåligt – inte att du är en dålig människa. Så svälj stoltheten och be om ursäkt. Inte “förlåt för att ni tog illa upp av det jag sa” utan “förlåt för det jag sa”. För det är extremt sällan något är helt oförlåtligt. Och efter detta så lär du såklart dig något och ser till att inte upprepa misstaget. Okej?

8 april, 2018 | 2 KOMMENTARER!
Övrigt

Äntligen snygga träningskläder i stora storlekar

Det här inlägget är ett samarbete med Ellos, men alla åsikter är givetvis mina egna.

En grej som är extremt motsägelsefullt när det kommer till träningsvärlden är att tjocka ofta beskylls för att vara lata om de inte tränar – samtidigt som det kan vara omöjligt att ens hitta några träningskläder som passar när man är tjock.

För det är såklart inget fel med att gå till gymmet i urtvättad tisha och mysbyxor – men att göra det för att man måste och inte för att det är det man känner sig bekväm i är inte särskilt kul.

För att inte tala om att det överlag känns som ett riktigt tydligt tecken på att en inte hör hemma i träningsvärlden. Att träning bara är till för vissa som ser ut på ett visst sätt. Ja, om du inte har möjligheten att punga ut en halv förmögenhet på dina kläder då. För då kan du hitta kläder som är större än XL.

Därför är jag så glad över att Ellos verkligen satsar på snygga träningskläder i stora storlekar. Och då pratar jag inte om att det är upp till 44, utan rejält mycket mer än så. Just nu är det dessutom rea på deras träningskläder, så här kommer jag tipsa om några av mina favoriter just nu (länkarna är så kallad adlinks, vilket innebär att jag får en slant varje gång någon handlar via dem – det är alltså lika billigt och innebär inga nackdelar för dig):

Kläderna i bilderna:

Topp, 224 kr, finns upp till 58/60 (köp här)

Sport-bh, 139 kr, finns upp till storlek 42 men storlekarna är riktigt generösa (köp här)

Tights, 224 kr, finns upp till storlek 58/60 (köp här)

Övriga favoriter:

1. Jacka, 262 kr, upp till storlek 58/60 (köp här)

2. Sport-bh, 119 kr, upp till storlek 95C (köp här)

3. Tights, 224 kr, upp till till storlek 58/60 (köp här)

4. Linne, 149 kr, upp till storlek 58/60 (köp här)

5. T-shirt, 187 kr, upp till storlek 58/60 (köp här)

6. Shorts, 149 kr, upp till storlek 58/60 (köp här)

31 mars, 2018 | 1 KOMMENTAR.
1 2 4