Fitnessfeministen
Hälsa & Fitness

Övrigt

Övrigt

Alla är vi hycklare och det är okej

Jag är en hycklare, och vet ni? Det är helt okej.

Senast idag fick jag höra att jag är en hycklare. Anledningen var att jag hade erkänt att jag tvekade innan jag la upp en dansvideo, eftersom min mage syntes mer än den brukar. Och med tanke på att jag så ofta pratar om självkärlek och kroppsacceptans tyckte personen i fråga att det var hyckleri.

Det är inte första gången jag får höra det, och jag vet fler som ibland kallas det. Gemensamt för dessa personer är att alla kämpar för att förändra vårt samhälle till det bättre genom att till exempel engagera sig inom kroppsaktivism, feminism eller kanske miljöfrågor.

Men vad är egentligen en hycklare? Ja, en snabb googling ger mig följande beskrivning: Att inte leva som man lär. Och om det är definitionen av en hycklare så är jag faktiskt beredd att hålla med. Jag är en hycklare och förmodligen du med, och alla du ser upp till. Och det är okej.

Långt från att acceptera kroppen fullt ut
För enligt den definitionen är jag ju en hycklare när jag berättar för er hur livsviktigt det är att acceptera sin kropp, samtidigt som jag är rätt långt från att acceptera min fullt ut i alla lägen. Bilden ovan la jag till exempel inte upp först eftersom jag tyckte att mina lår var för gropiga. Ja, samma lår som jag inte har några problem att dallra med i slow motion.

Jag är också en hycklare när jag uppmanar er till att strunta i vad siffrorna på vågen visar, samtidigt som det är få saker som ger mig så mycket ångest som en våg. Jag delar också gärna med mig av mina bästa tips på hur jag slutade få dåligt samvete av mat och säger ofta att du inte ska förbjuda dig från att äta något. Men jag kan också sitta där på söndagkvällen och tänka att jag ska låta bli att äta något den här veckan, eller kanske till och med följa en diet.

Dömer andra efter utseendet
Men det är inte bara när det kommer till kroppen och maten som jag säger något men gör något annat. När det kommer till träningen gör jag också ofta det. Jag skriver ofta om hur viktigt det är med tekniken och att inte maxa vid varje pass, men egentligen är den enda träningen jag älskar den med maxtunga vikter där tekniken inte är helt hundra.

För att inte tala om hur ofta jag pratar om utseendefixeringen som något negativt. Att vi ska bry oss mindre om hur vi och andra ser ut, och fokusera mer på insidan. Men om jag ska vara helt ärlig så tänker jag extremt mycket på hur jag ser ut. Och ännu värre – jag dömer andra baserat på deras utseende. Säkert varje dag. Utan att jag vill det, men det sker som av en reflex.

Inte tillräckligt stark
Och allt det här är okej. Att jag inte lever precis så som jag lär är rätt naturligt med tanke på det samhälle vi lever i. När alla vi ser i medier är smala, när sociala medier svämmar över av mathets och extremt många i min umgängeskrets diskuterar olika dieter kan jag inte vara helt oberörd. Jag påverkas givetvis eftersom jag helt enkelt inte är tillräckligt stark för att stå emot alla dessa normer och värderingar.

På samma sätt kommer någon som kämpar för miljön inte kunna leva helt miljövänligt. Samhället är liksom inte anpassat efter det, och därför är det omöjligt att aldrig konsumera något som förstör miljön eller göra något som bidrar till växthuseffekten. Någon som kämpar för feminism kommer inte heller kunna leva helt feministiskt i alla avseenden, om hen inte väljer att isolera sig helt från samhället.

Ouppnåeligt
Så länge vi är öppna med detta är det inget fel. Det kanske till och med kan vara värdefullt att ni förstår att vi som för den kroppspositiva kampen inte helt och håller lever som vi lär. Tror ni att vi är helt fria från kroppsnojor och komplex är det nog stor risk att det kommer kännas ouppnåeligt för många av er, och kanske ger någon upp på vägen eftersom det känns som att ni aldrig kommer nå dit.

Därför tycker jag att även du ska prata om kroppspositivism och uppmana till självkärlek. Ja, även om du fortfarande är i bantningsträsket och hatar dig själv. För hade det bara varit övermänskliga gurus som fick leda den här kampen kommer ingen föra den.

P.s
På tal om hyckleri ska jag på Talmannens vårmiddag ikväll. Där kommer jag definitivt sitta och försöka ha det trevligt med personer jag inte alls delar samma värderingar med. Det är också okej. Mest ville jag bara berätta att jag ska på fancy tillställning i riksdagen.

18 april, 2018 | 6 KOMMENTARER!
Övrigt

Så kan du som influencer ta ansvar

5 tips för influencers som vill börja ta ansvar över sina följare. 

Jag kritiserar ofta influencers för att de inte tar ansvar över deras extremt stora inflytande. Men jag önskar faktiskt att jag inte hade behövt skriva de inläggen. Det absolut bästa hade varit om de slutade uttala sig på idiotiska sätt som skapar vikthets och sårar andra. Och jag vet att en hel del stora influencers läser min blogg. Därför har jag nu listat mina bästa tips till dig som har många följare och som faktiskt vill börja ta ansvar för dem. Är ni redo? Då kör vi:

1. Visa verkligheten
Alla vill vi visa upp våra snygga outfits och perfekta solsemestrar, och det är inte nödvändigtvis något fel med det. Jag gör också det. Men om du endast väljer att visa upp dessa tillfällen (ur de bästa vinklarna med snygga filter) är det inte särskilt märkligt att dina följare får en skev bild av ditt liv. Att de känner sig fula när de kollar på sig själva i spegeln, att de känner sig misslyckade när de inte lyckades ta sig till det där träningspasset. Att de tror att de är ensamma när de har ångest eller mår dåligt överlag.

Men ärligt talat, även om du har massvis av följare och ett utåt sett “perfekt” liv så har du förmodligen också sämre dagar. Du har också bilder på dig själv där du har dubbelhaka och där groparna i låren syns (om du inte var snabb med att radera dem då). Att dela med dig av även detta är en superenkel sak som kommer göra stor skillnad för dina följare.

2. Lyft fram personer som bryter mot normer
Ett stort problem med sociala medier idag är att de som syns mest i de allra flesta fallen ser likadana ut. De är vita och smala och tillhör normen på alla sätt och vis. Men även om du tillhör den här kategorin finns det en enkel sak du kan göra för att se till att dina följare får ta del av mer mångfald. Det handlar om att lyfta fram personer som bryter mot normer.

Istället för att du ska sitta och anstränga dig för att försöka få fram en pytteliten valk på magen kan du till exempel dela texter av tjocka personer. Och så kan du tipsa om människor med funktionsvarianter, du kan lyfta fram transpersoner, se till att personer med olika hudfärger får utrymme och så vidare.

3. Tänk efter
Har du ett stort konto kollar du förmodligen igenom dina videos och läser dina inlägg flera gånger innan du publicerar det. Mitt tips är att göra det en extra gång för att fundera på om något du säger kan upplevas som kränkande. Säger du något om din kropp som kan framkalla vikthets? Finns det något uttalande som kan framstå som transfobiskt eller rasistiskt? Att bara försöka tänka ur fler perspektiv kan faktiskt göra stor skillnad.

4. Lyssna
Nehepp, du lyckades inte följa punkten ovan och du fick kritik. Det är inte så konstigt. Om du är smal har du förmodligen svårt att sätta dig in i hur det är att vara tjock, och därmed veta vad som kan upplevas som kränkande. Du kanske sa något som upplevs som transfobiskt eller rasistiskt, även om det inte alls var din tanke.

Men genom att lyssna på kritiken får du en strålande möjlighet att lära dig. Du har chansen att ta del av fler perspektiv så att du i fortsättningen kan undvika att såra andra. Jag vet att det är enkelt att bli arg när en får kritik, men nästa gång kan du försöka sätta dig ner, ta några djupa andetag och tänka efter lite innan du slår ifrån dig den.

5. Våga be om ursäkt
Det här är kanske den svåraste punkten av alla. Men du är mänsklig och kan göra fel. Det har jag gjort flera gånger. Då är det viktigt att förstå att det handlar om att du har sagt eller skrivit något dåligt – inte att du är en dålig människa. Så svälj stoltheten och be om ursäkt. Inte “förlåt för att ni tog illa upp av det jag sa” utan “förlåt för det jag sa”. För det är extremt sällan något är helt oförlåtligt. Och efter detta så lär du såklart dig något och ser till att inte upprepa misstaget. Okej?

8 april, 2018 | 2 KOMMENTARER!
Övrigt

Äntligen snygga träningskläder i stora storlekar

Det här inlägget är ett samarbete med Ellos, men alla åsikter är givetvis mina egna.

En grej som är extremt motsägelsefullt när det kommer till träningsvärlden är att tjocka ofta beskylls för att vara lata om de inte tränar – samtidigt som det kan vara omöjligt att ens hitta några träningskläder som passar när man är tjock.

För det är såklart inget fel med att gå till gymmet i urtvättad tisha och mysbyxor – men att göra det för att man måste och inte för att det är det man känner sig bekväm i är inte särskilt kul.

För att inte tala om att det överlag känns som ett riktigt tydligt tecken på att en inte hör hemma i träningsvärlden. Att träning bara är till för vissa som ser ut på ett visst sätt. Ja, om du inte har möjligheten att punga ut en halv förmögenhet på dina kläder då. För då kan du hitta kläder som är större än XL.

Därför är jag så glad över att Ellos verkligen satsar på snygga träningskläder i stora storlekar. Och då pratar jag inte om att det är upp till 44, utan rejält mycket mer än så. Just nu är det dessutom rea på deras träningskläder, så här kommer jag tipsa om några av mina favoriter just nu (länkarna är så kallad adlinks, vilket innebär att jag får en slant varje gång någon handlar via dem – det är alltså lika billigt och innebär inga nackdelar för dig):

Kläderna i bilderna:

Topp, 224 kr, finns upp till 58/60 (köp här)

Sport-bh, 139 kr, finns upp till storlek 42 men storlekarna är riktigt generösa (köp här)

Tights, 224 kr, finns upp till storlek 58/60 (köp här)

Övriga favoriter:

1. Jacka, 262 kr, upp till storlek 58/60 (köp här)

2. Sport-bh, 119 kr, upp till storlek 95C (köp här)

3. Tights, 224 kr, upp till till storlek 58/60 (köp här)

4. Linne, 149 kr, upp till storlek 58/60 (köp här)

5. T-shirt, 187 kr, upp till storlek 58/60 (köp här)

6. Shorts, 149 kr, upp till storlek 58/60 (köp här)

31 mars, 2018 | 1 KOMMENTAR.
Övrigt

Därför tänker jag fortsätta kräva att influencers tar ansvar

Om att jag kommer fortsätta vara “elak” och kritisera influencers.

Att jag tycker att influencers med många följare också har ett stort ansvar kommer nog inte som en chock för dig som har läst den här bloggen ett tag. Jag är inte rädd för att kritisera någon som uttalar sig på ett sätt som kan skapa vikthets, framkalla ätstörningar eller rent av är bullshit. Det var precis vad jag gjorde härom dagen efter att en av Sveriges största influencers hade suttit och pratat om sin juicediet på sin insta.

Och jäklar vilket tumult det blev. I början nämnde jag inte influencerns namn men med tanke på att det inte är första gången hon säger något klantigt listade folk snabbt ut att det var Bianca Ingrosso det handlade om. Herregud vilket kaos det blev då. Min inkorg fylldes av meddelanden om att jag är elak eller avundsjuk eller kanske bara ful.

Framför allt tyckte de att jag var elak. Att hon borde få äta vad hon vill och varför kan jag inte ta det här privat istället? Och eftersom det här inte är första gången och definitivt inte kommer vara sista gången jag är “elak” tänkte jag besvara på dessa frågor. Så, här är mina främsta skäl till att kritisera kända influencers öppet.

De kan skada
När jag kritiserar någon öppet är det i nästan alla fall på grund av att de har uttalat sig på ett fettfobiskt eller vikthetsande sätt. Och jag gör inte detta för att det är kul utan för att det faktiskt är livsviktigt. Efter att jag hade ifrågasatt Biancas beslut att prata om sin juice-diet fick jag massvis av meddelanden från personer som hade tänkt börja med den och som var lättade eftersom jag sa sanningen.

I många fall var det här personer som trodde att de hade tagit sig ur ätstörningar, och någon berättade till och med att hon hade kräkts upp maten efter att ha sett Biancas story. Två tolvåringar hörde av sig. Nu tänker jag inte gå in på de många anledningarna till att det egentligen är onödigt för alla att börja med juice-dieter, men för alla dessa kan det vara direkt skadligt. Så visst, jag kanske sårar någon influencer. Men det är värt det om jag räddar betydligt fler från självhat och ätstörningar.

De tjänar pengar på oss
Vissa tycker att detta är helt irrelevant men för mig är det inte det. För om du tjänar riktigt bra med pengar på dina följare anser jag att du också har ett ansvar gentemot dem. Om någon som faktiskt lever och försörjer sig enbart på att vara influencer tycker jag inte längre att den kan anses vara endast en privatperson på sitt instagramkonto längre.

Så på samma sätt som att jag tänker fortsätta skriva arga inlägg om ett företag gör något riktigt korkat så tänker jag göra det om en influencer gör samma tabbe. Många influencers har dessutom betydligt mer inflytande än stora företag. Och du är såklart hjärtligt välkommen att kritisera Hälsa & Fitness, eller mig för den delen. Inte för att du tycker att jag är tjock och ful utan med sakliga argument alltså.

Vi är lättpåverkade
Innan någon påpekar att “vi alla har en fri vilja” så har jag något viktigt att berätta. Det är att vi alla faktiskt är påverkbara på något sätt, vissa mer än andra. Varför tror du annars att företag lägger extrema summor på reklam för sina varumärken? Och det är speciellt alla unga tjejer som ännu inte har byggt upp sin självkänsla jag är mest bekymrad över. Herregud vad glad jag är över att sociala medier inte existerade på samma sätt när jag var 13.

De är sällan ensamma
Jag har inte koll på hela influencervärlden men jag är ändå hundra procent säker på att Bianca inte är ensam om att berätta om sina juice-dieter. Jag har helt enkelt inte tid eller lust att söka upp alla som sysslar med detta och skriva ett privat meddelande till alla. Men genom att skriva ett offentligt inlägg där jag berättar om riskerna kan jag nå betydligt fler personer än om jag hade skrivit ett privat meddelande till henne.

Man måste kunna ha en skadlig debatt
Någon skrev att jag inte bör kritisera andra öppet, det är bara politiker som ska göra det. Jag ler lite när jag skriver det för det är så naivt. Hur hade vårt samhälle sett ut om det bara hade varit okej för politiker att diskutera, problematisera och debattera? Hade alla influencers fått löpa amok och säga vad de vill, så länge ingen politiker säger stopp? Och hur är det med konst och musik? Det kan vi inte recensera då va?

Ja, ni förstår poängen. Jag tycker faktiskt om att veta att jag kan bli kritiserad. Det innebär att jag inte slänger ur mig vilken skit som helst utan att jag tänker efter och funderar på konsekvenserna. Så självgod som jag är hade jag nog snackat massa om grejer jag inte kan någonting om här om jag inte hade vetat att andra skulle säga ifrån.

Får man inte äta vad man vill???
Jodå. Jag skiter i om du äter bara bananer, dricker juicer eller sysslar med någon annan hittepå-diet. Det enda jag bryr mig om är att du inte ska inspirera dina följare till det, och det gör du faktiskt rent automatiskt om du berättar om dina dieter eftersom dina följare vill vara som dig. Ja, det ingår i själva titeln “influencer”. Och jag förbjuder dig för övrigt inte från att skriva eller prata om det heller – men det är bara det att du i så fall får leva med att jag kritiserar dig.

P.s!
Bilden har inte med något att göra förutom att jag ser allvarlig ut. Jag vill bara visa min nya hårfärg, visst är den fin???

 

 

 

21 mars, 2018 | 5 KOMMENTARER!
Övrigt

Idag hyllar jag INTE alla starka kvinnor

Därför vill jag hylla alla svaga kvinnor idag.

Jag är rätt säker på att ingen har missat att det är internationella kvinnodagen idag. En dag då vi ska uppmärksamma ojämställdhet och kvinnors situation världen över. Precis som varje år är det många som vill göra det genom att hylla “alla starka kvinnor”. Dessa starka kvinnor är typiskt sett personer som syns mycket i offentliga sammanhang, som uttalar sig feministiskt och har många följare. Typ jag alltså.

Och jag ska inte ljuga. När jag såg Expressens lista över de 100 viktigaste och mäktigaste kvinnorna idag och insåg att jag låg på 38:e plats blev jag totalt överlycklig. Men det finns ändå en sak som jag blir irriterad på. För jag, och kvinnor som mig, hyllas varje dag. Visst får vi också en hel del hat men vi är trots allt de som lyfts fram, som syns, som hyllas och får ta plats året runt.

De som behöver hyllas
Jag hade istället behövt den typen av hyllningar och uppmärksamhet som mest när jag kände mig så långt från en stark kvinna som man kan göra. När jag trodde att allt mitt värde avgjordes av vilken siffra som vågen visade. Så idag vill jag istället hylla alla kvinnor som behöver det. Kvinnor som inte alls känner sig starka. Idag vill jag hylla dig som:

– Kämpar för att bara ta dig igenom vardagen och inte har tid/lust/ork att vara en “stark kvinna”
– Mår skit, fysiskt eller psykiskt
– Aldrig får chansen på grund av rasism, transfobi, homofobi eller liknande
– Känner dig som världens svagaste människa
– Blir utsatt för psykiskt eller fysisk misshandel
– Är sjuk
– Hatar dig själv
– Hatar ditt liv
– Hatar allt
– I allmänhet är skadad av det patriarkala och viktfixerade samhället vi lever i

Vill du hjälpa på riktigt?
Vill du göra något på internationella kvinnodagen som faktiskt gör större skillnad än att hylla starka kvinnor? Skänk en slant till en tjej- eller kvinnojour, eller börja engagera dig i en. Det gör skillnad på riktigt. Här är de flesta jourerna listade och många har hemsidor med enkla instruktioner för dig som vill bidra på något sätt.

 

8 mars, 2018 | 6 KOMMENTARER!
Övrigt

Firar 8 tumörfria år! och du behöver inte alltid vara sprudlande lycklig

Idag “firar” jag åtta tumörfria år – och med det vill jag säga att det faktiskt är okej att inte vara sprudlande lycklig hela tiden

Idag är det åtta år plus en dag som jag fick höra orden: “du har en hjärntumör”. Det är åtta år sedan jag sövdes ner och låg där på operationsbordet i åtta timmar medan min min hjärna öppnades upp och tumören opererades bort. Åtta år sedan jag vaknade upp från operationen och var lycklig för att min syn var tillbaka, och dessutom hade de bara rakat av en smal strimla av håret. På bilden ovan ser ni hur jag såg ut ungefär då. Eller jag vet inte när den är tagen, alla dagarna runt operationen är lite luddiga för mg av förklarliga skäl.

Men det är också åtta år sedan jag slutade vara en helt vanlig 17-åring, vars största problem kanske var någon kille eller ett skolämne jag tyckte var lite jobbigt. För när jag vaknade upp där i Linköping hade jag helt plötsligt blivit totalt beroende av läkemedel för att ens kunna leva. Jag skulle aldrig gå igenom en enda dag utan att vid lunchtid vilja gå och sova. Och jag skulle aldrig mer vara normalviktig.

Mycket som påminner
För att få bort tumören, som satt på hypofysen, var man nämligen tvungen att förstöra hela hypofysen. Ni som inte vet vad en hypofys är får googla men kort sagt så styr den nästan alla kroppens hormoner. Även om det rent teoretiskt går att ersätta de flesta funktionerna med läkemedel så fungerar det sällan bra i praktiken. Och visst är jag glad att det inte blev värre än det blev. Jag hade till exempel kunnat bli blind eftersom tumören var nära att spänna ut synnerven. Men jag kan ändå inte låta bli att känna mig deppig vid den här tiden varje år.

För det är så mycket som påminner mig om den tiden. Till exempel vädret – att snön ligger kvar men att några solstrålar ibland letar sig fram. Att det snart är Alla hjärtans dag. Och bara någon jävla stämning i luften som inte går att förklara. Och det är nog inte så himla konstigt att jag känner mig nere och att det känns lite mörkare än vad det brukar i mina tankar. För allt runt omkring mig påminner mig om hur enkelt mitt liv var en gång i tiden, om allt som hände. Om allt som förändrades.

Går inte att tänka bort
Detta skrev jag lite kortfattat i min story på instagram tidigare idag. Jag la upp en helt vanlig selfie och skrev något om att det är “åttaårsjublieum” sedan min hjärntumör opererades bort och att jag känner mig lite nere vid den här tiden på året. Efter fem minuter hade jag fått inte mindre än tio meddelanden från personer som hade lite olika tips (som jag alltså aldrig bad om). De flesta handlade om att jag skulle tänka positivt eller bara inte tänka på det alls. Någon tyckte jag skulle tänka på “hur illa det hade kunnat gå”.

Ja, det var helt enkelt en hel bunt av människor som trodde att dessa hurtiga tillrop skulle hjälpa mig. Och jag vet att de bara ville vara snälla, men efter tio minuter raderade jag storyn eftersom jag inte orkade den här typen av klyschiga tips som aldrig i livet hade fungerat, och som faktiskt förminskade min situation lite. Det går inte att tänka bort att hela ens liv förändrades exakt den här dagen för åtta år sedan. Detta fick mig också att inse hur rädda vi är för allt som inte är sprudlande lyckligt.

Okej att inte vara glad hela tiden
Men vet ni. Det är fan okej att inte vara glad hela tiden. Ibland kan livet kännas deppigt. Det kan kännas mörkt och tungt och jobbigt. Och för min del blir det i alla fall inte bättre av att försöka förtränga detta, snarare tvärtom. Jag orkar liksom inte lägga energi på att försöka få alla jobbiga tankar att försvinna genom att tvångsmässigt repetera klyschiga meningar som att “jag har kommit så långt” och “det hade kunnat vara värre”.

Ni kanske tycker att det här inlägget är sjukt deppigt, och undrar nu vad jag vill med det. Ärligt talat så vet jag inte riktigt. Jag tror helt enkelt att det kan vara en bra idé att bara skriva detta. För min egen skull, för att få ur mig detta och samtidigt berätta att jag inte vill ha era värdelösa råd. Och för andras skull, för det är lätt att tro att alla andra är så glada hela tiden. Att man är ensam om att ha en jobbig period där man inte har fina tulpaner på bordet och är supertaggad inför “alla möjligheter dagen har att erbjuda” (okej den personen är jag aldrig, men ändå).

Och så kanske jag bara vill att ni ska tycka lite synd om mig. För jag är faktiskt en person som vill det ibland. Typ nu.

Obs!
Jag förstår givetvis att det finns tillfällen då det inte är bra att låta det vara när man känner sig nere. Om man är väldigt deppig i långa perioder kan det vara farligt och du bör söka hjälp. Jag förstår det mer än väl, det finns ett skäl till att jag tar antidepressiva. Jag pratar om en känsla som kommer ibland och som är hanterbar.

 

12 februari, 2018 | 9 KOMMENTARER!
Övrigt

1 av 4 tjejer får sämre självkänsla av sociala medier – så undviker du det

I SAMARBETE MED LÄNSFÖRSÄKRINGAR (men alla åsikter är givetvis mina egna)

Nästan en av fyra tjejer mellan åldrarna 12 och 16 får sämre självkänsla av sociala medier – här är mina bästa tips för att undvika det.

Sociala medier gör mig extremt splittrad. Å ena sidan är det tack vare alla modiga kvinnor på sociala medier som jag ens har upptäckt kroppspositivism och som gör att jag vågar göra det jag gör. Och det är alla fina, peppande kommentarer som gör att jag kämpar på trots att jag då och då får elaka kommentarer.

Samtidigt är jag alldeles för medveten om hur sociala medier också kan skada. Jag har varit riktigt bra på att sortera ut alla som på något sätt ger mig ångest, ger vikthets eller får mig att känna mig dålig från min instagram till exempel. Ändå stöter jag på inlägg som får mig att känna mig ful och misslyckad ibland.

Ärligt talat är jag glad att sociala medier inte existerade på det här sättet när jag var i tonåren – då handlade det som mest om att ha en snygg profilbild på Lunarstorm. Jag är säker på att jag hade haft svårt att förstå att alla perfekta bilder inte är verklighet – jag menar, jag har fortfarande svårt att förstå det ibland. Och fasen vad jag inte hade klarat av den där hetsen efter likes när jag var som mest osäker i tonåren.

Undersökningen
Därför blir jag inte förvånad när jag läser en studie som nyligen har gjorts av Länsförsäkringar bland ungdomar mellan 12 och 16 år. Den visar bland annat följande:

  • 46% av både killarna och tjejerna upplever att de inte känner sig nöjda med sina kroppar när de jämför sig med andra i sociala medier.
  • 23% av tjejerna upplever att de får en sämre självkänsla ju mer de kollar på sociala medier.
  • 15% av tjejerna uppger att de är andra personer i sociala medier än i verkligheten..
  • 60% av tjejerna anser att alla andra verkar ha mer spännande och roliga liv än de själva.

Läskigt, eller hur? I hopp om att de här siffrorna ska minska har Länsförsäkringar skapat initiativet misslyckad.se, där du bland annat kan se en webbserie med Isa Galvan, Linnea Holst och Jenny Klefbom och köpa den snygga t-shirten jag har på mig – och vinsten går såklart till FRIENDS.

Jag tänkte att jag också skulle försöka dra ett strå till stacken och dela med mig av några konkreta tips som i alla fall har hjälpt mig att få ett betydligt sundare förhållande till sociala medier – och så det enda du behöver tänka på när du delar med dig av ditt liv på sociala medier om du vill undvika att andra ska må dåligt. Det här är extra viktigt för dig med många följare.

3 tips för att undvika att må dåligt av sociala medier

1. Sortera i flödet
Du har ingen skyldighet att följa personer du inte mår bra av att följa. Det finns till exempel många träningskonton jag gärna följer för att få tips på övningar och liknande. Men då och då dyker det upp inlägg som skapar ångest hos mig. Därför har jag istället skrivit upp en lista på konton som jag inte följer men som jag går in på någon gång i veckan – då kan jag vara beredd på att stöta på saker jag inte vill se, och kan bläddra fram till det jag vill läsa om.

2. Tänk på att det inte är verkligheten
Både du och jag vet ju egentligen hur enkelt det är att fejka på sociala medier. Den där rumpan kan se betydligt mer vältränad ut i rätt vinkel och det sunkiga hotellet kan se ut som ett riktigt lyxhotell om man anstränger sig tillräckligt. Försök tänka på det när du bläddrar i sociala medier.

3. Prata om det
Jag vet att det låter klyschigt, men det känns alltid lättare att prata om ett problem än att gå runt och hålla det för sig själv. Och som du märker av undersökningen så är du inte ensam om att må dåligt av sociala medier.

Mitt enda tips till dig som vill undvika att andra mår dåligt av dina sociala medier:

Visa verkligheten. Allt som krävs är faktiskt att undvika att försköna verkligheten på sociala medier – något som även jag kan vara skyldig till då och då. Visst, du får lägga upp hur många snygga selfies och lyxiga semsterbilder du vill. Men balansera gärna med bilder från semestern som inte alls blev så lyckad, eller en selfie där du varken drar in magen eller putar med läpparna.

Okej?

27 januari, 2018 | 5 KOMMENTARER!
Övrigt

Nej, jag kan inte bara för att jag vill – och det är helt okej

The sky is the limit? Skönt för dig men jag har betydligt fler hinder än så.

Idag är jag trött. Riktigt bedövande trött. Trött på det där sättet att jag vaknade på morgonen och undrade hur fan jag skulle klara den här dagen. Trött på det där sättet att jag sitter här vid lunch och undrar om jag verkligen kommer klara att vara vaken till 17 då jag slutar jobba. Och då har jag redan hunnit ta en tupplur i vilrummet.

Men jag är inte trött på det sättet du känner igen, om du inte precis som mig har en sjukdom som innebär att du lider av kronisk trötthet. Jag hade åtminstone aldrig känt mig såhär innan min hjärntumör opererades bort och jag blev totalt beroende av mediciner, som borde kompensera för den icke-fungerande delen av min hjärna i teorin men som ändå aldrig lyckas göra det helt och hållet.

Miljöombyte, stress och nervositet
Att jag är extra trött nu är inte så konstigt. Den sista tiden kan man säga att jag har pendlat mellan Växjö och Stockholm (och däremellan några besök i Kalmar för att hälsa på min hund). För här i Växjö har jag arbetet som chefredaktör att sköta, i Stockholm är det intervjuer och olika samarbeten som ska göras. Och jag klagar inte – båda dessa uppdrag är så fantastiskt roliga att göra och jag vill inte släppa något av det. I fredags fotades jag till exempel till VeckoRevyn.

Men mycket miljöombyten, stress och nervositet gör att jag blir trött. Ännu tröttare än vad jag vanligtvis är. Så när jag satt och funderade på om jag ska träna på lunchen, som jag vanligtvis gör annars, så insåg jag snabbt att det inte fanns en chans att jag skulle klara det. Istället öppnade jag instagram och stötte på ett inlägg från en känd fitnessprofil som nästan fick mig att skratta lite.

“Det finns inga ursäkter”
Med stora, snirkliga bokstäver stod det nämligen något klyschigt citat med innebörden att “du kan allt bara du vill” – och så en bild på personen i fråga som visar sin vältränade och fettfria mage. Bildtexten löd ungefär att du inte har några ursäkter till att skippa ett träningspass. Och just då kändes det ärligt talat lite hånfullt. För det spelar ingen roll hur jävla mycket jag vill något. Ibland kan jag inte det ändå.

Hade jag gjort som den här fitnessprofilen föreslog och gått och tränat oavsett hade det tvärtom kunnat vara livsfarligt, eftersom min kropp uppenbarligen inte var i skick för det. Jag har vissa begränsningar och det är okej, för jag har lärt mig att leva med det. Precis som att andra kan ha hinder i form av tid, ekonomi, psykisk ohälsa och mycket mer. Att då få höra att det är min vilja det är fel känns inte ett dugg motiverande.

Höja kortisondosen
Eller jo, det finns en sak jag hade kunnat göra. Jag tar dagligen kortison för att kompensera för att jag inte har någon naturlig kortisolproduktion. Jag behöver ännu mer kortison än vanligt när jag är stressad, och därför har jag redan höjt dosen. Men när jag är såhär trött beror det ofta på att jag behöver ännu mer. Problemet? Får jag i mig lite mer kortison än jag behöver så går jag upp i vikt. Och vad tror ni samma personer hade sagt om jag plötsligt la på mig tio kilo extra? Jo, “du kan gå ner i vikt om du bara vill”.

Så, jag tänker acceptera att jag blir trött av att flänga fram och tillbaka mellan olika städer. Och för mig är det okej om det innebär att jag inte orkar träna lika mycket. Bara du inte försöker påstå att problemet är att jag är lat eller har dålig vilja.

23 januari, 2018 | 12 KOMMENTARER!
Övrigt

Den kompletta guiden till träningskläder i stora storlekar

INNEHÅLLER ANNONSLÄNKAR

Det går att hitta träningskläder i stora storlekar – här är några av mina favoriter.

Härom dagen tipsade jag om var man kan köpa träningskläder i stora storlekar bland mina händelser på instagram, och det blev så himla populärt så här kommer en lite utökad variant. Alla kläderna finns i större storlek än XL – och jag tycker att de är uppriktigt snygga.

Som jag skriver längst upp är vissa av produktlänkarna så kallade adlinks, vilket innebär att jag få några procent om du köper en produkt via länken. Du betalar dock precis lika mycket och jag kan på heder och samvete lova att det inte har påverkat mitt val.

Men om du verkligen inte vill unna mig det är det bäst att du låter bli att klicka på några länkar. Fast varför läser du ens min blogg då?

Set:

897 kr för hela setet / Upp till storlek 50
Köp här 

769 kr för hela setet / Tights upp till storlek 62-64 och linne upp till storlek 58-60
Köp här 

Topp: 299 kr / Upp till storlek XXL
Köp här 
Tights: 299 kr / Upp till storlek XXL
Köp här

Överdelar:

349 kr / Upp till storlek XXXL
Köp här

384 kr / Upp till storlek 50
Köp här

399 kr / Upp till storlek XXXL
Köp här

269 kr / Upp till storlek 62/64
Köp här

 

549 kr / Upp till storlek XXXL
Köp här

Underdelar:

389 kr / Upp till storlek 62/64
Köp här

399 kr / Upp till storlek XXL
Köp här 

1 299 kr / Upp till storlek XXXL
Köp här

Tights: 399 kr / Upp till storlek XXXL
Köp här 

499 kr / Upp till XXXL
Köp här

22 januari, 2018 | 4 KOMMENTARER!
1 2 3 4