BLOGGMENY

Övrigt

Övrigt

Därför tänker jag fortsätta kräva att influencers tar ansvar

Om att jag kommer fortsätta vara “elak” och kritisera influencers.

Att jag tycker att influencers med många följare också har ett stort ansvar kommer nog inte som en chock för dig som har läst den här bloggen ett tag. Jag är inte rädd för att kritisera någon som uttalar sig på ett sätt som kan skapa vikthets, framkalla ätstörningar eller rent av är bullshit. Det var precis vad jag gjorde härom dagen efter att en av Sveriges största influencers hade suttit och pratat om sin juicediet på sin insta.

Och jäklar vilket tumult det blev. I början nämnde jag inte influencerns namn men med tanke på att det inte är första gången hon säger något klantigt listade folk snabbt ut att det var Bianca Ingrosso det handlade om. Herregud vilket kaos det blev då. Min inkorg fylldes av meddelanden om att jag är elak eller avundsjuk eller kanske bara ful.

Framför allt tyckte de att jag var elak. Att hon borde få äta vad hon vill och varför kan jag inte ta det här privat istället? Och eftersom det här inte är första gången och definitivt inte kommer vara sista gången jag är “elak” tänkte jag besvara på dessa frågor. Så, här är mina främsta skäl till att kritisera kända influencers öppet.

De kan skada
När jag kritiserar någon öppet är det i nästan alla fall på grund av att de har uttalat sig på ett fettfobiskt eller vikthetsande sätt. Och jag gör inte detta för att det är kul utan för att det faktiskt är livsviktigt. Efter att jag hade ifrågasatt Biancas beslut att prata om sin juice-diet fick jag massvis av meddelanden från personer som hade tänkt börja med den och som var lättade eftersom jag sa sanningen.

I många fall var det här personer som trodde att de hade tagit sig ur ätstörningar, och någon berättade till och med att hon hade kräkts upp maten efter att ha sett Biancas story. Två tolvåringar hörde av sig. Nu tänker jag inte gå in på de många anledningarna till att det egentligen är onödigt för alla att börja med juice-dieter, men för alla dessa kan det vara direkt skadligt. Så visst, jag kanske sårar någon influencer. Men det är värt det om jag räddar betydligt fler från självhat och ätstörningar.

De tjänar pengar på oss
Vissa tycker att detta är helt irrelevant men för mig är det inte det. För om du tjänar riktigt bra med pengar på dina följare anser jag att du också har ett ansvar gentemot dem. Om någon som faktiskt lever och försörjer sig enbart på att vara influencer tycker jag inte längre att den kan anses vara endast en privatperson på sitt instagramkonto längre.

Så på samma sätt som att jag tänker fortsätta skriva arga inlägg om ett företag gör något riktigt korkat så tänker jag göra det om en influencer gör samma tabbe. Många influencers har dessutom betydligt mer inflytande än stora företag. Och du är såklart hjärtligt välkommen att kritisera Hälsa & Fitness, eller mig för den delen. Inte för att du tycker att jag är tjock och ful utan med sakliga argument alltså.

Vi är lättpåverkade
Innan någon påpekar att “vi alla har en fri vilja” så har jag något viktigt att berätta. Det är att vi alla faktiskt är påverkbara på något sätt, vissa mer än andra. Varför tror du annars att företag lägger extrema summor på reklam för sina varumärken? Och det är speciellt alla unga tjejer som ännu inte har byggt upp sin självkänsla jag är mest bekymrad över. Herregud vad glad jag är över att sociala medier inte existerade på samma sätt när jag var 13.

De är sällan ensamma
Jag har inte koll på hela influencervärlden men jag är ändå hundra procent säker på att Bianca inte är ensam om att berätta om sina juice-dieter. Jag har helt enkelt inte tid eller lust att söka upp alla som sysslar med detta och skriva ett privat meddelande till alla. Men genom att skriva ett offentligt inlägg där jag berättar om riskerna kan jag nå betydligt fler personer än om jag hade skrivit ett privat meddelande till henne.

Man måste kunna ha en skadlig debatt
Någon skrev att jag inte bör kritisera andra öppet, det är bara politiker som ska göra det. Jag ler lite när jag skriver det för det är så naivt. Hur hade vårt samhälle sett ut om det bara hade varit okej för politiker att diskutera, problematisera och debattera? Hade alla influencers fått löpa amok och säga vad de vill, så länge ingen politiker säger stopp? Och hur är det med konst och musik? Det kan vi inte recensera då va?

Ja, ni förstår poängen. Jag tycker faktiskt om att veta att jag kan bli kritiserad. Det innebär att jag inte slänger ur mig vilken skit som helst utan att jag tänker efter och funderar på konsekvenserna. Så självgod som jag är hade jag nog snackat massa om grejer jag inte kan någonting om här om jag inte hade vetat att andra skulle säga ifrån.

Får man inte äta vad man vill???
Jodå. Jag skiter i om du äter bara bananer, dricker juicer eller sysslar med någon annan hittepå-diet. Det enda jag bryr mig om är att du inte ska inspirera dina följare till det, och det gör du faktiskt rent automatiskt om du berättar om dina dieter eftersom dina följare vill vara som dig. Ja, det ingår i själva titeln “influencer”. Och jag förbjuder dig för övrigt inte från att skriva eller prata om det heller – men det är bara det att du i så fall får leva med att jag kritiserar dig.

P.s!
Bilden har inte med något att göra förutom att jag ser allvarlig ut. Jag vill bara visa min nya hårfärg, visst är den fin???

 

 

 

21 mars, 2018 | 5 KOMMENTARER!
Övrigt

Idag hyllar jag INTE alla starka kvinnor

Därför vill jag hylla alla svaga kvinnor idag.

Jag är rätt säker på att ingen har missat att det är internationella kvinnodagen idag. En dag då vi ska uppmärksamma ojämställdhet och kvinnors situation världen över. Precis som varje år är det många som vill göra det genom att hylla “alla starka kvinnor”. Dessa starka kvinnor är typiskt sett personer som syns mycket i offentliga sammanhang, som uttalar sig feministiskt och har många följare. Typ jag alltså.

Och jag ska inte ljuga. När jag såg Expressens lista över de 100 viktigaste och mäktigaste kvinnorna idag och insåg att jag låg på 38:e plats blev jag totalt överlycklig. Men det finns ändå en sak som jag blir irriterad på. För jag, och kvinnor som mig, hyllas varje dag. Visst får vi också en hel del hat men vi är trots allt de som lyfts fram, som syns, som hyllas och får ta plats året runt.

De som behöver hyllas
Jag hade istället behövt den typen av hyllningar och uppmärksamhet som mest när jag kände mig så långt från en stark kvinna som man kan göra. När jag trodde att allt mitt värde avgjordes av vilken siffra som vågen visade. Så idag vill jag istället hylla alla kvinnor som behöver det. Kvinnor som inte alls känner sig starka. Idag vill jag hylla dig som:

– Kämpar för att bara ta dig igenom vardagen och inte har tid/lust/ork att vara en “stark kvinna”
– Mår skit, fysiskt eller psykiskt
– Aldrig får chansen på grund av rasism, transfobi, homofobi eller liknande
– Känner dig som världens svagaste människa
– Blir utsatt för psykiskt eller fysisk misshandel
– Är sjuk
– Hatar dig själv
– Hatar ditt liv
– Hatar allt
– I allmänhet är skadad av det patriarkala och viktfixerade samhället vi lever i

Vill du hjälpa på riktigt?
Vill du göra något på internationella kvinnodagen som faktiskt gör större skillnad än att hylla starka kvinnor? Skänk en slant till en tjej- eller kvinnojour, eller börja engagera dig i en. Det gör skillnad på riktigt. Här är de flesta jourerna listade och många har hemsidor med enkla instruktioner för dig som vill bidra på något sätt.

 

8 mars, 2018 | 6 KOMMENTARER!
Övrigt

Firar 8 tumörfria år! och du behöver inte alltid vara sprudlande lycklig

Idag “firar” jag åtta tumörfria år – och med det vill jag säga att det faktiskt är okej att inte vara sprudlande lycklig hela tiden

Idag är det åtta år plus en dag som jag fick höra orden: “du har en hjärntumör”. Det är åtta år sedan jag sövdes ner och låg där på operationsbordet i åtta timmar medan min min hjärna öppnades upp och tumören opererades bort. Åtta år sedan jag vaknade upp från operationen och var lycklig för att min syn var tillbaka, och dessutom hade de bara rakat av en smal strimla av håret. På bilden ovan ser ni hur jag såg ut ungefär då. Eller jag vet inte när den är tagen, alla dagarna runt operationen är lite luddiga för mg av förklarliga skäl.

Men det är också åtta år sedan jag slutade vara en helt vanlig 17-åring, vars största problem kanske var någon kille eller ett skolämne jag tyckte var lite jobbigt. För när jag vaknade upp där i Linköping hade jag helt plötsligt blivit totalt beroende av läkemedel för att ens kunna leva. Jag skulle aldrig gå igenom en enda dag utan att vid lunchtid vilja gå och sova. Och jag skulle aldrig mer vara normalviktig.

Mycket som påminner
För att få bort tumören, som satt på hypofysen, var man nämligen tvungen att förstöra hela hypofysen. Ni som inte vet vad en hypofys är får googla men kort sagt så styr den nästan alla kroppens hormoner. Även om det rent teoretiskt går att ersätta de flesta funktionerna med läkemedel så fungerar det sällan bra i praktiken. Och visst är jag glad att det inte blev värre än det blev. Jag hade till exempel kunnat bli blind eftersom tumören var nära att spänna ut synnerven. Men jag kan ändå inte låta bli att känna mig deppig vid den här tiden varje år.

För det är så mycket som påminner mig om den tiden. Till exempel vädret – att snön ligger kvar men att några solstrålar ibland letar sig fram. Att det snart är Alla hjärtans dag. Och bara någon jävla stämning i luften som inte går att förklara. Och det är nog inte så himla konstigt att jag känner mig nere och att det känns lite mörkare än vad det brukar i mina tankar. För allt runt omkring mig påminner mig om hur enkelt mitt liv var en gång i tiden, om allt som hände. Om allt som förändrades.

Går inte att tänka bort
Detta skrev jag lite kortfattat i min story på instagram tidigare idag. Jag la upp en helt vanlig selfie och skrev något om att det är “åttaårsjublieum” sedan min hjärntumör opererades bort och att jag känner mig lite nere vid den här tiden på året. Efter fem minuter hade jag fått inte mindre än tio meddelanden från personer som hade lite olika tips (som jag alltså aldrig bad om). De flesta handlade om att jag skulle tänka positivt eller bara inte tänka på det alls. Någon tyckte jag skulle tänka på “hur illa det hade kunnat gå”.

Ja, det var helt enkelt en hel bunt av människor som trodde att dessa hurtiga tillrop skulle hjälpa mig. Och jag vet att de bara ville vara snälla, men efter tio minuter raderade jag storyn eftersom jag inte orkade den här typen av klyschiga tips som aldrig i livet hade fungerat, och som faktiskt förminskade min situation lite. Det går inte att tänka bort att hela ens liv förändrades exakt den här dagen för åtta år sedan. Detta fick mig också att inse hur rädda vi är för allt som inte är sprudlande lyckligt.

Okej att inte vara glad hela tiden
Men vet ni. Det är fan okej att inte vara glad hela tiden. Ibland kan livet kännas deppigt. Det kan kännas mörkt och tungt och jobbigt. Och för min del blir det i alla fall inte bättre av att försöka förtränga detta, snarare tvärtom. Jag orkar liksom inte lägga energi på att försöka få alla jobbiga tankar att försvinna genom att tvångsmässigt repetera klyschiga meningar som att “jag har kommit så långt” och “det hade kunnat vara värre”.

Ni kanske tycker att det här inlägget är sjukt deppigt, och undrar nu vad jag vill med det. Ärligt talat så vet jag inte riktigt. Jag tror helt enkelt att det kan vara en bra idé att bara skriva detta. För min egen skull, för att få ur mig detta och samtidigt berätta att jag inte vill ha era värdelösa råd. Och för andras skull, för det är lätt att tro att alla andra är så glada hela tiden. Att man är ensam om att ha en jobbig period där man inte har fina tulpaner på bordet och är supertaggad inför “alla möjligheter dagen har att erbjuda” (okej den personen är jag aldrig, men ändå).

Och så kanske jag bara vill att ni ska tycka lite synd om mig. För jag är faktiskt en person som vill det ibland. Typ nu.

Obs!
Jag förstår givetvis att det finns tillfällen då det inte är bra att låta det vara när man känner sig nere. Om man är väldigt deppig i långa perioder kan det vara farligt och du bör söka hjälp. Jag förstår det mer än väl, det finns ett skäl till att jag tar antidepressiva. Jag pratar om en känsla som kommer ibland och som är hanterbar.

 

12 februari, 2018 | 9 KOMMENTARER!
Övrigt

1 av 4 tjejer får sämre självkänsla av sociala medier – så undviker du det

I SAMARBETE MED LÄNSFÖRSÄKRINGAR (men alla åsikter är givetvis mina egna)

Nästan en av fyra tjejer mellan åldrarna 12 och 16 får sämre självkänsla av sociala medier – här är mina bästa tips för att undvika det.

Sociala medier gör mig extremt splittrad. Å ena sidan är det tack vare alla modiga kvinnor på sociala medier som jag ens har upptäckt kroppspositivism och som gör att jag vågar göra det jag gör. Och det är alla fina, peppande kommentarer som gör att jag kämpar på trots att jag då och då får elaka kommentarer.

Samtidigt är jag alldeles för medveten om hur sociala medier också kan skada. Jag har varit riktigt bra på att sortera ut alla som på något sätt ger mig ångest, ger vikthets eller får mig att känna mig dålig från min instagram till exempel. Ändå stöter jag på inlägg som får mig att känna mig ful och misslyckad ibland.

Ärligt talat är jag glad att sociala medier inte existerade på det här sättet när jag var i tonåren – då handlade det som mest om att ha en snygg profilbild på Lunarstorm. Jag är säker på att jag hade haft svårt att förstå att alla perfekta bilder inte är verklighet – jag menar, jag har fortfarande svårt att förstå det ibland. Och fasen vad jag inte hade klarat av den där hetsen efter likes när jag var som mest osäker i tonåren.

Undersökningen
Därför blir jag inte förvånad när jag läser en studie som nyligen har gjorts av Länsförsäkringar bland ungdomar mellan 12 och 16 år. Den visar bland annat följande:

  • 46% av både killarna och tjejerna upplever att de inte känner sig nöjda med sina kroppar när de jämför sig med andra i sociala medier.
  • 23% av tjejerna upplever att de får en sämre självkänsla ju mer de kollar på sociala medier.
  • 15% av tjejerna uppger att de är andra personer i sociala medier än i verkligheten..
  • 60% av tjejerna anser att alla andra verkar ha mer spännande och roliga liv än de själva.

Läskigt, eller hur? I hopp om att de här siffrorna ska minska har Länsförsäkringar skapat initiativet misslyckad.se, där du bland annat kan se en webbserie med Isa Galvan, Linnea Holst och Jenny Klefbom och köpa den snygga t-shirten jag har på mig – och vinsten går såklart till FRIENDS.

Jag tänkte att jag också skulle försöka dra ett strå till stacken och dela med mig av några konkreta tips som i alla fall har hjälpt mig att få ett betydligt sundare förhållande till sociala medier – och så det enda du behöver tänka på när du delar med dig av ditt liv på sociala medier om du vill undvika att andra ska må dåligt. Det här är extra viktigt för dig med många följare.

3 tips för att undvika att må dåligt av sociala medier

1. Sortera i flödet
Du har ingen skyldighet att följa personer du inte mår bra av att följa. Det finns till exempel många träningskonton jag gärna följer för att få tips på övningar och liknande. Men då och då dyker det upp inlägg som skapar ångest hos mig. Därför har jag istället skrivit upp en lista på konton som jag inte följer men som jag går in på någon gång i veckan – då kan jag vara beredd på att stöta på saker jag inte vill se, och kan bläddra fram till det jag vill läsa om.

2. Tänk på att det inte är verkligheten
Både du och jag vet ju egentligen hur enkelt det är att fejka på sociala medier. Den där rumpan kan se betydligt mer vältränad ut i rätt vinkel och det sunkiga hotellet kan se ut som ett riktigt lyxhotell om man anstränger sig tillräckligt. Försök tänka på det när du bläddrar i sociala medier.

3. Prata om det
Jag vet att det låter klyschigt, men det känns alltid lättare att prata om ett problem än att gå runt och hålla det för sig själv. Och som du märker av undersökningen så är du inte ensam om att må dåligt av sociala medier.

Mitt enda tips till dig som vill undvika att andra mår dåligt av dina sociala medier:

Visa verkligheten. Allt som krävs är faktiskt att undvika att försköna verkligheten på sociala medier – något som även jag kan vara skyldig till då och då. Visst, du får lägga upp hur många snygga selfies och lyxiga semsterbilder du vill. Men balansera gärna med bilder från semestern som inte alls blev så lyckad, eller en selfie där du varken drar in magen eller putar med läpparna.

Okej?

27 januari, 2018 | 5 KOMMENTARER!
Övrigt

Nej, jag kan inte bara för att jag vill – och det är helt okej

The sky is the limit? Skönt för dig men jag har betydligt fler hinder än så.

Idag är jag trött. Riktigt bedövande trött. Trött på det där sättet att jag vaknade på morgonen och undrade hur fan jag skulle klara den här dagen. Trött på det där sättet att jag sitter här vid lunch och undrar om jag verkligen kommer klara att vara vaken till 17 då jag slutar jobba. Och då har jag redan hunnit ta en tupplur i vilrummet.

Men jag är inte trött på det sättet du känner igen, om du inte precis som mig har en sjukdom som innebär att du lider av kronisk trötthet. Jag hade åtminstone aldrig känt mig såhär innan min hjärntumör opererades bort och jag blev totalt beroende av mediciner, som borde kompensera för den icke-fungerande delen av min hjärna i teorin men som ändå aldrig lyckas göra det helt och hållet.

Miljöombyte, stress och nervositet
Att jag är extra trött nu är inte så konstigt. Den sista tiden kan man säga att jag har pendlat mellan Växjö och Stockholm (och däremellan några besök i Kalmar för att hälsa på min hund). För här i Växjö har jag arbetet som chefredaktör att sköta, i Stockholm är det intervjuer och olika samarbeten som ska göras. Och jag klagar inte – båda dessa uppdrag är så fantastiskt roliga att göra och jag vill inte släppa något av det. I fredags fotades jag till exempel till VeckoRevyn.

Men mycket miljöombyten, stress och nervositet gör att jag blir trött. Ännu tröttare än vad jag vanligtvis är. Så när jag satt och funderade på om jag ska träna på lunchen, som jag vanligtvis gör annars, så insåg jag snabbt att det inte fanns en chans att jag skulle klara det. Istället öppnade jag instagram och stötte på ett inlägg från en känd fitnessprofil som nästan fick mig att skratta lite.

“Det finns inga ursäkter”
Med stora, snirkliga bokstäver stod det nämligen något klyschigt citat med innebörden att “du kan allt bara du vill” – och så en bild på personen i fråga som visar sin vältränade och fettfria mage. Bildtexten löd ungefär att du inte har några ursäkter till att skippa ett träningspass. Och just då kändes det ärligt talat lite hånfullt. För det spelar ingen roll hur jävla mycket jag vill något. Ibland kan jag inte det ändå.

Hade jag gjort som den här fitnessprofilen föreslog och gått och tränat oavsett hade det tvärtom kunnat vara livsfarligt, eftersom min kropp uppenbarligen inte var i skick för det. Jag har vissa begränsningar och det är okej, för jag har lärt mig att leva med det. Precis som att andra kan ha hinder i form av tid, ekonomi, psykisk ohälsa och mycket mer. Att då få höra att det är min vilja det är fel känns inte ett dugg motiverande.

Höja kortisondosen
Eller jo, det finns en sak jag hade kunnat göra. Jag tar dagligen kortison för att kompensera för att jag inte har någon naturlig kortisolproduktion. Jag behöver ännu mer kortison än vanligt när jag är stressad, och därför har jag redan höjt dosen. Men när jag är såhär trött beror det ofta på att jag behöver ännu mer. Problemet? Får jag i mig lite mer kortison än jag behöver så går jag upp i vikt. Och vad tror ni samma personer hade sagt om jag plötsligt la på mig tio kilo extra? Jo, “du kan gå ner i vikt om du bara vill”.

Så, jag tänker acceptera att jag blir trött av att flänga fram och tillbaka mellan olika städer. Och för mig är det okej om det innebär att jag inte orkar träna lika mycket. Bara du inte försöker påstå att problemet är att jag är lat eller har dålig vilja.

23 januari, 2018 | 12 KOMMENTARER!
Övrigt

Den kompletta guiden till träningskläder i stora storlekar

INNEHÅLLER ANNONSLÄNKAR

Det går att hitta träningskläder i stora storlekar – här är några av mina favoriter.

Härom dagen tipsade jag om var man kan köpa träningskläder i stora storlekar bland mina händelser på instagram, och det blev så himla populärt så här kommer en lite utökad variant. Alla kläderna finns i större storlek än XL – och jag tycker att de är uppriktigt snygga.

Som jag skriver längst upp är vissa av produktlänkarna så kallade adlinks, vilket innebär att jag få några procent om du köper en produkt via länken. Du betalar dock precis lika mycket och jag kan på heder och samvete lova att det inte har påverkat mitt val.

Men om du verkligen inte vill unna mig det är det bäst att du låter bli att klicka på några länkar. Fast varför läser du ens min blogg då?

Set:

897 kr för hela setet / Upp till storlek 50
Köp här 

769 kr för hela setet / Tights upp till storlek 62-64 och linne upp till storlek 58-60
Köp här 

Topp: 299 kr / Upp till storlek XXL
Köp här 
Tights: 299 kr / Upp till storlek XXL
Köp här

Överdelar:

349 kr / Upp till storlek XXXL
Köp här

384 kr / Upp till storlek 50
Köp här

399 kr / Upp till storlek XXXL
Köp här

269 kr / Upp till storlek 62/64
Köp här

 

549 kr / Upp till storlek XXXL
Köp här

Underdelar:

389 kr / Upp till storlek 62/64
Köp här

399 kr / Upp till storlek XXL
Köp här 

1 299 kr / Upp till storlek XXXL
Köp här

Tights: 399 kr / Upp till storlek XXXL
Köp här 

499 kr / Upp till XXXL
Köp här

22 januari, 2018 | 4 KOMMENTARER!
Övrigt

Nej Bianca, fin kroppsfigur är inte samma sak som smal

Varken för tjock/uppblåst/stor för de här kläderna.


Ännu en gång behöver vi (tyvärr) prata om förebilder som inte tar ansvar för sina följare.

Ja, det handlar alltså om Bianca Ingrosso igen som rubriken kanske antyder, mitt förra inlägg kan du läsa här. Vissa kanske kommer uppfatta det som att jag hackar på henne eftersom det här är mitt andra inlägg om henne men gör man idiotiska saker flera gånger får man fan tåla det. Den här gången handlar det om en vlogg där hon testar kläder och slänger ut sig en hel del fettfobiska kommentarer. Här har vi några exempel:

Exempel 1
“Jag gillar tröjor som är lite oversize, men när de är lite kortare så får man ändå en fin kroppsfigur. Annars kan man se rätt stor och platt ut.”
Okej, nu vet alla hennes tittare att en fin kroppsfigur är samma sak som att vara smal. För det är ju inte att vara varken stor eller platt. Så vad gör en om en är “stor” eller “platt”? Ja, antingen får en anpassa sig och ha vissa typer av kläder som får dig att se ut som någon du inte är. Eller så får en banta ner sig och operera in lite kurvor. Schysst.

Exempel 2
“Det här mina vänner kan äta i, man kan vara lite upplåst i den, alltså du kan ha en riktigt dålig uppsvullen dag och känna dig riktigt skön och snygg i den här.”
Nej nej, det går såklart inte att ha på sig alla typer av kläder om en är uppsvullen. Det måste också gälla tjocka också, eller? För min mage är förmodligen betydligt större än Biancas när den är normal än när hennes är uppblåst. Och även: jävlar vad opraktiskt att äga kläder som en inte kan äta i. Det tycker jag folk ska sluta med.

Exempel 3
Det sista exempel har inte direkt med vikthets att göra, men däremot generell utseendefixering. Under klippet kommenterar hon nämligen flera gånger hur blek hon är, i form av exempelvis:
“Jag lovar att jag är brunare än vad det här ljuset visar”
och
“Jag kan inte ens kolla på mig själv för att jag är så blek”
I videon är hon alltså betydligt brunare än de flesta någonsin är på somrarna, och om hon inte har en totalt förvrängd bilder av olika hudfärger måste hon förstå det. Till och med jag blev sugen på att lägga mig i ett solarium så jag kan bara tänka mig hur hennes yngre tittare känner när de ser detta.

Får hon inte ha komplex?
Av erfarenhet vet jag att en del kommer fråga det, och kanske påpeka att det inte är konstigt att hon har en skev kroppsbild med tanke på hennes historia med ätstörningar (vilket jag förresten tycker är asbra att hon pratar öppet om!). Det förstår jag helt och hållet, det har nog alla unga kvinnor. Men hon måste vara smartare än att stå och säga sådana här saker framför alla sina (till stor del unga) tittare.

Alltså, jag förstår såklart att hon inte medvetet försöker ägna sig åt fatshaming i vloggen. Jag hör folk säga den typen av saker varje dag utan att ha en tanke på att det kan sprida vikthets. Men en person som Bianca måste förstå att många av hennes tittare lyssnar på allt hon säger och tar åt sig, och att en inte tänker några extra varv gör mig förvånad och förbannad.

20 december, 2017 | 3 KOMMENTARER!
Övrigt

Därför är Dannys inlägg ett hån mot mig

Om bluffdieter och hur kändisars okunskap kan skada. På riktigt.

Jag trodde aldrig jag skulle få någon anledning att nämna Danny Saucedo i min blogg, men det går ju inte att undvika efter hans idiotiska inlägg på instagram. För er som har missat det så la han upp ett instagraminlägg där han skrev följande:

Det är för många i min omgivning som fått det tunga beskedet.. i majoriteten av fallen beror det på försurning i kroppen, ett för lågt pH-värde orsakat av kosten.

Det han syftar på med “tunga beskedet” är alltså cancer, och dieten han pratar om handlar om att äta basisk kost för att balansera kroppens ph-värde typ. Han skriver att det här har varit känt länge men att det ändå inte har nått ut till massan. Nej Danny, vet du varför det inte gör det? För det är hundra procent skitsnack.

Sjuk och desperat

Och ja, som ni kanske märker blir jag rätt upprörd av detta. Igår var jag så arg att jag inte ens kunde formulera ett blogginlägg eftersom det mest blev svordomar. För jag vet ju hur farligt det hade varit om jag hade sett det här inlägget för åtta år sedan.

Då hade jag nämligen nyligen opererat bort min hjärntumör och gick på regelbundna besök för att se till så att den inte hade kommit tillbaka. Det gör jag visserligen fortfarande, men jag har liksom vant mig vid tanken på att den faktiskt kan börja växa igen.

Då gjorde den tanken mig skräckslagen och jag hade nog kunnat göra det mesta för att säkerställa att den inte skulle börja växa. Jag hade till exempel kunnat börja följa en diet som är baserat helt på skitsnack. En kost vars grundidé går helt emot vetenskapen. För det är en sådan sak man gör när man är sjuk och desperat.

Dåligt samvete

Men det är inte nog med att Dannys inlägg hade kunnat få mig att börja följa en bluffdiet. Det hade också gett mig dåligt samvete. Det hade fått mig att tänka att det trots allt var mitt fel att jag fick den där tumören, för jag hade visst ätit för sur mat. Och det här är något som alla som drabbas av en sjukdom redan funderar på.

Så Danny. Tycker du att en 18-årig tjej som precis har varit med om en jävligt dramatisk operation ska gå runt och ha ångest? Att hon ska gå runt och undvika mat i onödan för att en känd människa bestämde sig för att dela med sig av “ren brutal fakta” som du själv säger, utan någon som helst källkritik?

Ja det verkar så. För efter att ha fått exakt den här typen av kritik lägger han upp en ny bild, där han skriver att det “verkar som vi uppfattar saker olika”. Det är fan ett hån mot alla oss med tumörer eller cancer.

P.s!

Vill du veta mer om den basiska dieten och varför den är värdelös? Här hittar du en rätt gammal men bra redogörelse.

13 december, 2017 | 6 KOMMENTARER!
Övrigt

Jag vann ett guldhjärta!

I lördags var det dags för Guldhjärtat på Berns. Det var den andra galan på två veckor, och jag var ännu en gång nominerad till ett pris. Men vem vinner egentligen pris två helger i rad, tänkte jag och hade rätt lågt ställda förväntningar. I min kategori, Årets sociala medier-influencer, var också många andra grymma människor nominerade – exempelvis Styrkelabbet och Jessica Almenäs och Lofsan.

Så när de började läsa upp vinnarbeskrivningen och nämnde ordet “dans” hajade jag till. Men jag är ju inte den enda som dansar och jag har inte full koll på vad de andra sysslar med. Så sa de något om “kronisk sjukdom”. Här någon gång började jag inse att det är en jäkla taskig slump om det inte är jag som vinner. Men rätt snart stod det tydligt – det var jag som vann, med följande motivering:

“Ärlighet, träning och dans sprider glädje och självförtroende till unga tjejer. Med ett välskrivet – och vad följarna kallar ”klockrent flöde” – inspirerar hon till träning på ett sunt sätt utan kroppshets. Hon visar att man, trots en svår sjukdom, bortoperared hypofys och ständig kortisonbehandling, kan behålla en i tiden nödvändig kroppspositivism som värmer. Att inspirera alla åldrar både i kampen mot en dödlig sjukdom och kampen mot orättvisor och förtryck är stort. En välformulerad krigare mot onyanserade näthatare, som även får följarna att anpassa sin egen ton i diskussionerna. En profil som bidrar till att göra nätet till en mer kärleksfull, tryggare och trevligare plats att vistas på.”

Jag har inte ens hämtat mig från att jag vann Årets nätängel så att jag kammade hem ett guldhjärta är fortfarande helt obeskrivligt. För er som inte vet så är det utan tvekan det finaste priset inom träningsvärlden, och min kategori vanns av ingen mindre än Kalle Zackari Wahlström förra året. Då kanske ni förstår att det är rätt coolt? Så jag tänkte väl försöka göra det som jag ännu en gång hade missat att förbereda mig inför: tacka!

Tack alla som har röstat på mig, ni kommer tyvärr få spammail från Fitnessfestivalen resten av era liv men jag hoppas att det var värt det. Tack alla som peppar mig varje dag så att de negativa kommentarerna liksom försvinner mitt bland annat positivt. Tack alla fina människor i min närhet för att ni står ut med att jag ibland stänger in mig och dansar en liten stund, råkar ta två timmar lunch för att jag var tvungen att få med något på film när jag tränade och allt det där. Och såklart – tack Ove och Catharina Rytter för en fin gala!

Det här är inte bara en seger för mig – även om det såklart är det jävligt mycket också. Det är en seger för alla oss som vill spräcka den där ytliga, trångsynta bubblan som träningsvärlden ibland har känts som. Som har känt att vi inte riktigt har passat in vid sådana här tillfällen. Som vet att träning och hälsa inte handlar om hur du ser ut. Nu tar vi över.

 

4 december, 2017 | 2 KOMMENTARER!
1 2 3 4