Fitnessfeministen
Hälsa & Fitness

Träning

Träning

Därför borde du ta plats på gymmet

Bara för att du är kvinna behöver du inte hålla dig till crosstrainern och gruppträningssalen – här är några anledningar till varför du borde ta mer plats på gymmet.

Allt fler kvinnor lyfter tungt och tränar på ett sätt som utmanar normen, men jag hör fortfarande ofta om kvinnor som inte vågar träna bland de fria vikterna eller andra (ofta) mansdominerade utrymmen på gymmet. Men genom att våga ta plats gör du både dig själv och personer i din omgivning en tjänst – här kommer tre anledningar till varför du borde ta för dig mer på gymmet, och några tips på hur du vågar göra det.

För att hitta träningsglädjen
Det finns två områden på gymmet som vanligtvis domineras av kvinnor; konditionsmaskinerna och det lilla utrymmet där man tränar magen. Och visst, det kan säkert finnas några som tycker att det är superkul att göra tio olika varianter av plankan och att stå på crosstrainern varje träningspass – men de flesta gör nog inte det. I många fall handlar det förmodligen om att det här är den enda delen där de känner sig bekväma.

Så var det åtminstone för mig. Ni kanske tänker att jag inte vet hur det är att känna sig obekväm på gymmet, men när jag först började träna stod jag på löpbandet och kollade längtande ut mot styrketräningsmaskinerna. Jag tyckte det såg kul ut, och det där med att träna kondition var ju faktiskt inte superkul. Men jag var rädd att göra fel och bli utskrattad av snubbarna som tränade där.

Men jag vågade till slut ta mig dit, och det var förmodligen en av de bästa sakerna jag har gjort. För om du inte vågar testa något annat än löpbandet är det omöjligt att hitta den träningsform som du gillar och mår bra av – och det innebär också att du går miste om den fantastiska känslan av äkta träningsglädje.

För att få resultat
Jag älskar träning av så många andra anledningar än resultaten det ger – men det är få saker som är så motiverande som att upptäcka att en ny muskel har börjat träda fram eller att en vikt på gymmet känns lättare. Och visst, om ditt mål är att bli jättebra på att gå på en crosstrainer eller att klara så många varianter av plankan som möjligt är det bara att fortsätta – men om du är ute efter något mer än så är det dags att våga ta plats på gymmet.

Och det handlar inte bara om ytliga resultat. När du lämnar komfortzonen och vågar utmana dig själv kommer du få ett bättre självförtroende – och dessutom är själva träningen i sig en riktigt bra självförtroendeboost. När du lämnar gymmet efter ett hårt pass kommer du med stor sannolikhet känna dig riktigt nöjd över dig själv, och få ett självförtroende som förmodligen kommer smitta av sig på resten av ditt liv.

För att fler ska våga
Det finns en enda anledning till varför så många kvinnor inte vågar ta plats på gymmet – för att de bara ser män som tar för sig. Men om du som kvinna stampar in på de mansdominerade områdena (oftast där de tunga vikterna finns) bryter du en norm, och ökar chansen för att andra kvinnor ska våga göra detsamma. Du gör alltså inte bara något för din egen skull, utan också för andras.

Hur gör du?
Jag vet att det är lättare sagt än gjort att våga ta plats på gymmet (och livet i allmänhet), inte minst för oss kvinnor som länge har blivit uppmuntrade av samhället att vara tysta och snälla. Men det viktigaste är att du kommer ihåg att ingen tycker att du är konstig, det vet jag nu. Vi har alla fullt upp med oss själva, och har dessutom varit nybörjare någon gång.

Nog med diffust babbel, jag har faktiskt ett konkret tips; att anställa en PT. Jag vet att det är dyrt, men det räcker med en enda gång. Du kommer känna dig betydligt tryggare när du går runt på gymmet med en personlig tränare, och har dessutom möjligheten att fråga allt du undrar. Eller kom fram och ställ en fråga till någon som ser snäll ut – jag hade blivit jätteglad om någon hade bett mig om råd!

29 mars, 2017 | 3 KOMMENTARER!
Träning

5 motiverande citat som inte alls är motiverande

Några av många klyschor vi borde sluta använda inom träningsvärlden – för blir verkligen någon motiverad av de här citaten?

“Kan jag så kan du”
Ett citat som ofta kommer från fitnessbrudar/snubbar som har lyckats deffa ner sig och bygga lite muskler. Problemet är att det inte stämmer – bara för att du har klarat det så betyder det inte att jag klarar det eftersom vi har olika förutsättningar. Men det finns såklart undantag. Om någon som, precis som jag, äter kortison varje dag och inte har någon egen hormonproduktion ändå lyckas komma i toppform hade det kanske känts motiverande.

“Go hard or go home”
Okej, men om det står teknikträning på schemat? Eller om jag bara kommer till gymmet för lite lättare återhämtning? Det finns ingen mening med att alltid träna så hårt som möjligt, tvärtom är risken stor att det leder till överansträngningar och skador. Forskning visar snarare på att det är bättre att träna lättare men oftare.

“Strong is the new skinny”
Jag uppmanar absolut fler till att börja lyfta vikter – jag har bland annat skrivit om några av fördelarna med det här. Men det sista vi kvinnor behöver är att ha fler krav på oss. Vi behöver inte fler trender att anpassa oss till – vill du vara smal, var det. Vill du vara stark? Go ahead, det är sjukt kul att lyfta tungt. Men gör det inte för att det just nu råkar vara lite trendigt med lite muskler på kroppen.

“Sweat is fat crying”
Alltså nej, det stämmer inte. Jag antar att personer som skriver detta försöker vara inspirerande och motiverande, men för mig framstår de bara som okunniga. Det finns alltså inget samband mellan hur mycket du svettas och mängden fett du bränner.

Allt som är fat-shamande
Det finns många citat som bygger på hur hemskt det är att vara tjock. Det kan till exempel gå ut på att man senare kommer se tillbaka på personen man var tidigare och att allt slit kommer att vara värt det, för tänk när du inte var smal hahahaha. Nej. Den här typen av “motiverande” citat är en form av fat-shaming, och här har jag skrivit mer om varför det tvärtom kan leda till mer ohälsa.

23 mars, 2017 | 1 KOMMENTAR.
Träning

Tar du träningen på FÖR stort allvar?

Därför är det ett problem när vanliga motionärer tränar för hårt, för intensivt och för mycket.

Låter det konstigt att jag tycker det är problematiskt när en liten grupp människor tar sin träning på för stort allvar, när det är ett stort samhällsproblem att vi generellt rör på oss för lite? Min uppfattning är att det har blivit mer polariserat. Samtidigt som vi har en alldeles för stor grupp som inte tränar alls känns det som att allt fler inom träningsvärlden blir “elitmotionärer” – och även det kan vara problematiskt.

Jag pratar om dem som tränar, äter och lever som elitidrottarna – med ett undantag. För elitmotionärerna lever helt vanliga liv, och känner inga pengar på sin träning (om man bortser från rabatten man får på kosttillskott för att visa upp det på instagram). Det är oundvikligt att dessa personer försummar någon del av livet. Det kan vara sömnen, familjen, jobbet eller den generella hälsan – något måste ändå flytta på sig för att elitmotionären ska få tid till sin träning.

Träning för träningens skull

Ett tydligt exempel är att det inte var alls länge sedan triathlon räknades som en extremsport – något som bara de allra bästa ägnade sig åt. Numera tror jag att vi alla känner någon som håller på med det. Och när man vill börja springa och anmäler sig till ett lopp för att få lite extra motivation är det inget femkiloemterlopp eller ens en mil som gäller, utan ett maraton. Vi går inte ens ner i vikt eller bygger muskler enbart för hälsan eller utseendet – då ska vi ställa oss på en scen och posera iklädd enbart bikini. Det är liksom aldrig träning bara för träningens skull, utan finns alltid något mål och syfte med det.

Känner ni igen det? Ja, jag är själv sådan. Det var värre tidigare, när jag tävlade i styrkelyft och tränade två gånger per dag. Jag har nu i efterhand förstått att det var fruktansvärt ineffektivt – jag blev bara övertränad, skadade mig ständigt och fick hela tiden stressa för att hinna i tid till jobbet efter. Om en månad ska jag tävla igen, men den här gången i strongwoman. Och jag känner att min relation till träning har blivit mycket mer proportionerlig i förhållande till vilken nivå tävlar är på.

Mindre allvarligt

För grejen med strongmantävlingar är att inga tävlingar är likadana, och inte förrän nu jag fick veta vilka grenar jag skulle tävla i. En av grenarna är till exempel att gå så långt som möjligt med stenen jag håller i på bilden – och det var först igår jag fick möjligheten att testa den. Därför har jag inte kunnat förbereda mig genom att lägga upp något seriöst program med en basperiod, toppning och allt däremellan. Jag har bara fokuserat på att bli stark och ha en bra kondition, vilket har gjort träningen mindre allvarlig och mer lekfull.

Och det är så det borde vara för oss som inte tillhör eliten och inte tjänar några pengar på vår träning. För triathlon är inte hälsosamt. Det är inte heller hälsosamt att lyfta tungt två gånger om dagen eller att ständigt ha en låg fettprocent. Det är varken bra för den fysiska hälsan, eftersom du riskerar att bli överansträngd, drabbas av hormonrubbningar eller skadas, eller för den psykiska hälsan.

Svårt att hitta balans

Problemet är att många av oss har så svårt att hitta den där balansen. Jag är till exempel säker på att jag hade varit hälsosammare om jag hade bytt ut några tunga styrkepass mot gympa på Friskis. Och fitnessatleten hade förmodligen mått bättre både psykiskt och fysiskt av att skippa matlådorna några gånger i veckan, precis som att triathleten som lägger timmar på träningen varje dag hade gynnats av att halvera träningstiden för att umgås med med vänner och familj.

Nu är det så att jag gillar att lyfta tungt, och jag hade förmodligen avskytt Friskispassen. Därför är det mitt val att fortsätta som jag gör – precis som du kan fortsätta springa flera timmar om dagen eller alltid hålla dig i fitnessform om du trivs med det. Det viktigaste är att du vet att det inte är eftersträvansvärt, snarare tvärtom. Det kan dock vara svårt att komma ihåg när sociala medier fylls av träningsprestationer av olika slag och ingen liksom verkar träna bara för att må bra och hålla sig hälsosam.

22 mars, 2017 | 1 KOMMENTAR.
Träning

De 5 största träningslögnerna

Det finns gott om myter i träningsvärlden – här är fem av de vanligaste, som fortfarande sprids trots att det vetenskapliga underlaget är minst sagt knapert.

1. BCAA bygger muskler – och mycket mer
BCAA är ett kosttillskott som innehåller de tre grenade aminosyrorna, till skillnad från exempelvis EAA, vassle eller kasein som innehåller alla essentiella. BCAA har länge påståtts ha massvis av positiva effekter för återhämtningen, energin, muskeluppbyggnaden, viktnedgång och mycket mer, men på sistone har fler och fler ifrågsasatt det. Det finns till och med forskning som tyder på att det kan vara direkt negativt med BCAA, någon jag skrev om här för ett tag sedan. Men varför finns det då så många kända träningsprofiler som rekommenderar grenade aminosyror, kanske du undrar? Som jag har skrivit om här så är det inte alltid den mest vältränade som har störst kunskap – en person kan faktiskt ha blivit stor och stark trots att de regelbundet har använt ett kosttillskott, inte tack vare det. Med det sagt så finns det fortfarande vissa tveksamheter kring BCAA, så om du har några burkar hemma eller helt enkelt tycker det är gott så kan du troligen fortsätta utan problem. Det kan dock vara bra att veta att EAA eller vanligt hederligt proteinpulver är ett säkrare val.

2. Bro-splitens förträfflighet
En bro-split är ett träningsprogram som innebär att man bara tränar en eller några få muskelgrupper per pass, av anledningen att man vill ge alla muskler tillräckligt mycket vila. Enligt teorin bakom bro-spliten är nämligen våra muskler så sköra att de inte klarar av att arbeta oftare än med några dagars mellanrum. Det stämmer såklart inte, tvärtom visar forskning att vi borde träna alla muskelgrupper minst två gånger per vecka. Det är inte så att en bro-split automatiskt är värdelös, det finns många som har fått bra resultat med den typen av program. Fortsätt gärna dela upp din träning i bendag, bröstdag, axeldag och så vidare om du vill det – du behöver inte alltid göra det som är mest optimalt –  så länge du är medveten om att du inte kommer bryta ner dina muskler om du tränar med mindre än 72 timmars mellanrum (eller ens 24).

3. Cardio för viktnedgång
Lögn kanske är att ta i här – när du tränar kondition kommer du förbränna kalorier, vilket i sin tur leder till att du hamnar på ett underskott och går ner i vikt. Men betydelsen av konditionsträning, eller “cardio” som man av någon anledning säger nu för tiden, har överdrivits något enormt. Forskning har nämligen visat att det inte fungerar riktigt så bra i praktiken som i teorin. Vår kropp är betydligt smartare än så, och när vi rör oss mycket anpassar sig kroppen för att förbränna färre kalorier. Dessutom kommer kroppen se till att du kompenserar för de brända kalorierna genom att göra dig hungrigare. Alltså – konditionsträning är långt ifrån något negativt, tvärtom är det jätteviktigt för vår hälsa. Men som en metod för att gå ner i vikt är den rätt dålig, vilket jag har skrivit mer om här.

4. Du måste få i dig protein direkt efter träningen
Det var länge ett prat om det så kallade “anabola fönstret” efter träningen – en period på max en timme efter träningspasset då du måste få i dig protein för att inte gå miste om resultaten av ditt hårda arbetet på gymmet. På sistone har man dock förstått att det där fönstret snarare är en stor garageport. Det är sannolikt fortfarande en bra idé att få i sig protein i samband med träningen, men då handlar det troligen om flera timmar och inte 30 minuter som man tidigare har trott. Du behöver alltså inte tvinga i dig en proteinshake i omklädningsrummet för att ta vara på dina gainz, utan kan ta dig hem i lugn och ro för att laga något gott att äta.

5. Alla borde stretcha
Under en lång tid sa man att stretching var en superviktig del av träningen. Det påstods minska risken för skador, göra musklerna längre, minska träningsvärken, förbättra återhämtningen och mycket mer. Forskning visar dock att i princip ingen av dessa påståenden verkar stämma – tvärtom kan stretching ha en negativ effekt i samband med träningen. Jag har skrivit mer om de vanligaste myterna om stretching här om ni vill veta mer, men slutsatsen är att stretching absolut är bra och nödvändigt för personer med dålig rörlighet – men det verkar inte finnas någon anledning att ägna sig åt den rätt tråkiga aktiviteten annars.

Träning

2 effektiva övningar som tränar hela kroppen

Dagens träningspass blev strongmaninspirerat och riktigt, riktigt jobbigt! Bäst av allt är att det bara bestod av två övningar och ett redskap, nämligen en släde (prowler om du är crossfitare) som jag lastade med 80 kg extra så att den vägde ungefär 100 kg. Du kan såklart använda lättare vikter och gå längre sträckor för att få mer konditionsträning, eller om du helt enkelt vill gå lite rakare än jag gör på videon (jag ser ju full ut?).

Passet gick ut på att jag först gick en sträcka med släden efter mig, med hjälp av en sele som sitter fast i släden. Om du inte har en sådan sele kan du testa att fästa en kedja i släden och ditt bälte till exempel. När jag bokstavligt talat inte kunde gå ett steg till tog jag tag i ett rep som jag hade fäst på den andra sidan av släden, och så drog jag helt enkelt den mot mig.

Ett enkelt men riktigt effektivt pass som ger bra träning för både hjärtat och i princip alla musklerna du har!

1 februari, 2017 | 1 KOMMENTAR.
Träning

Kettlebellstege med 32 kg

Gårdagens böjpass avslutades som vanligt med en kort pulshöjare, den här gången i form av swingar med en 32 kilogram tung kettlebell. Det blev en riktigt bra avslutare som verkligen gav mig ett bra konditionspass på kort tid – närmare bestämt på två minuter (videon ovan är uppspeedad för att ni ska slippa se mig stå och vila i en evighet). Det kanske ser lätt ut på beskrivningen här under, men tänk på att du ska ha en riktigt tung vikt och dessutom vila väldigt kort tid. Då kommer de två sista repetitionerna kännas minst lika jobbiga som de tio första.

  • Gör 10 swingar
  • Vila medan du tar 10 andetag (ungefär, jag fuskade nog rätt mycket)
  • Gör 8 swingar
  • Vila och ta 8 andetag
  • Gör 6 swingar
  • Ta 6 andetag
  • Gör 4 swingar
  • Ta 4 andetag
  • Gör 2 swingar
  • Ta 2 andetag
24 januari, 2017 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Träning

Min kunskap sitter inte i mina biceps

Därför bör du välja PT efter tränarens kunskaper – inte efter hur stora biceps eller hur låg fettprocent hen har.

Frågan om huruvida en personlig tränare själv behöver vara i bra form återkommer med regelbundna mellanrum i träningforum och grupper på Facebook – kan en PT verkligen vara trovärdig även om hen är överviktig, är exempelvis en av frågorna jag stöter på.  Nyligen var det också en hyfsad känd träningsprofil som gav uttryck för sin irritation mot “sparrisarna” som hela tiden ber om källor när han kommer med något påstående. Han tycker att hans fysik, med rejält mycket muskelmassa, är tillräckligt med bevis på hans kompetens. Då behövs inga studier, eller hur?

Och visst, det kan låta rimligt. Man kan tycka att någon som har som yrke att hjälpa folk att gå ner i vikt själv borde vara smal, på samma sätt som att någon som hjälper folk att bygga muskler själv ska ha en stor mängd muskelmassa. Det är dock en naiv och barnslig inställning, där man har glömt en mängd viktiga faktorer.

Olika förutsättningar

Till exempel det faktum att vi alla inte har samma förutsättningar. Övervikt kan bland annat bero på gener, sjukdomar och miljön (vilket jag har skrivit mer om här). Därmed kan någon dagligen kämpa med sin kost och ändå vara överviktig, samtidigt som någon med de bästa förutsättningarna håller sig smal utan att ens anstränga sig.

Jag är ett bra exempel på det. Innan jag opererade bort min hjärntumör var jag underviktig, utan att bry mig ett dugg om hur jag åt – redan då berodde det förmodligen på att hormonerna stördes av tumören. Idag gör min sjukdom att jag troligen aldrig kommer bli smal, och jag måste varje dag anstränga mig för att inte gå upp i vikt. Därför har jag numera full koll både på vad jag själv äter och hur forskningsläget ser ut, och jag är helt säker på att en något fluffigare men betydligt kunnigare Sara är bättre på att ge tips och råd om kost och träning än smala Sara.

Vem är mest kvalificerad?

Så, vem tror ni är mer kvalificerad att hjälpa någon att gå ner i vikt – någon med de bästa förutsättningarna som håller sig i form utan att behöva anstränga sig särskilt mycket, eller någon som kanske inte är i toppform men som kämpar varje dag för att inte gå upp i vikt? Jag vet i alla fall vad jag tycker.

På samma sätt kan någon med stora muskler ha lagt oerhört mycket tid och kraft på att bygga dem – men hen kan också ha de perfekta förutsättningarna i form av bra gener och optimala hormonnivåer, och kanske även använda sig av olagliga preparat. Därmed är det långt ifrån säkert att den här personen har lika stor framgång om hen ska hjälpa någon med sämre förutsättningar att komma i form.

Olika mål

Och så får vi inte glömma att alla helt enkelt inte har samma mål. För dig kanske det är superviktigt med stora muskler och en låg fettprocent, medan PT:n som du tycker ser lite tanig ut kanske hellre lägger tid på att få goda kunskaper och bli bra på sitt yrke. På samma sätt är fotbollstränare vanligtvis inte i toppform rent fysiskt – ändå lämnar världens mest vältränade spelare sin fysik i deras händer, eftersom de vet att tränarens uppdrag inte är att själv vara vältränad eller bra på fotboll utan att vara bra på att träna andra.

För de vet att kunskapen inte sitter i deras biceps – och att vi inte kan bedöma en persons kompetens utifrån deras utseende.

22 januari, 2017 | 7 KOMMENTARER!
Träning

Helkropps- och konditionsträning på 5 minuter

Som jag har berättat tidigare så finns det få saker jag avskyr så mycket som att stå på en crosstrainer eller att springa i mer än fem minuter. Men för hälsans skull vill jag ändå få upp flåset några gånger i veckan, och därför avslutar jag ofta mina styrkepass med en jobbig crossfitinspirerad cirkel.

Avslutaren som ni ser på filmen nedan var extra jobbig och är ett bra pass att göra om man har ont om tid eller bara hatar att träna kondition. Passet går ut på att du gör följande övningar efter varandra utan vila:

  • 3 frivändningar
  • 3 thrusters
  • 3 marklyft
  • 1 burpee över stången
  • 2 frivändningar
  • 2 thrusters
  • 2 marklyft
  • 1 burpee över stången
  • 1 frivändning
  • 1 thruster
  • 1 marklyft
  • 1 burpee över stången

Därefter vilar du så länge du behöver innan du repeterar igen, tills du har gjort kombinationen totalt tre gånger. Vips så har du tränat hela kroppen och fått riktigt intensiv konditionsträning på max fem minuter! Om du vill testa passet är det viktigt att du använder en lätt vikt, om det mot förmodan skulle kännas för enkelt kan du helt enkelt höja till nästa varv.

19 januari, 2017 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Träning

Därför är det feministiskt att lyfta tungt

foto-2016-12-01-13-21-09

Förmodligen går ingen till gymmet med syftet att bekämpa patriarkatet – men när du väl lyfter dina tunga vikter gör du faktiskt en feministisk handing. Därför att…

Du tar plats på en mansdominerad arena
Det kanske var länge sedan det bara var män som tränade på gym, men fortfarande är avdelningen med tunga vikter ofta belägrad av snubbar (självklart komplett med konsord och svordomar i många fall). Som kvinna är det inte helt självklart att våga ta sig dit, men när du går dit och lyfter allt du har visar du att alla får plats – oavsett kön.

Du bryter könsnormer
Den förlegade bilden av att mannen är den starka och kvinnan den svaga vet vi såklart är felaktig, men hur mycket vi än visar att vi klarar minst lika mycket som män verkar den förlegade inställningen finnas kvar. Det finns dock inget tydligare motbevis än en kvinna som bokstavligt talat är starkare än en man (ja, vissa verkar behöva övertydlighet för att förstå).

Du gör något för dig själv
En poäng som jag inte hade tänkt på förrän Jessica Almenäs och Lovisa Sandström tog upp det när jag intervjuade dem. Vi kvinnor har vanligtvis så många förväntningar på oss – på jobbet, i hemmet, utseendemässigt – att vi sällan tar tiden att göra något för bara oss själva. Men när du går till gymmet för att lyfta dina vikter gör du just det.

Du bryter utseendenormer
Trots att träning har blivit trendigt och mottot “strong is the new skinny” används så är idealet fortfarande en pinnsmal kropp – med skillnaden att en liten, liten muskel får sticka ut. Kvinnor som lyfter tungt går emot den normen och visar att muskler passar lika bra på kvinnor som på män.

Så även om du är en av dem som vill kalla dig “jämställdist” eller tror att feminister är sådana som skriker glåpord åt män hela dagarna så får du helt enkelt acceptera att du gör en feministisk handling när du lyfter tunga vikter.

1 december, 2016 | 3 KOMMENTARER!
Träning

Bikini fitness-syndromet

 

fotolia_64347144_subscription_monthly_m
Den här bilden är lite retuscherad. Liiite.


Om varför du kan bli en träningsguru genom att bara ha lågt kroppsfett.

Jag älskar att styrketräning numera är populärt. Att personer som aldrig har rört vid en hantel plötsligt tar sig till gymmet, och att vi blir starkare än någonsin. Fast blir vi verkligen det? Nja, som vanligt uppkommer vissa nackdelar när något blir trendigt. För precis som alla (inklusive jag själv) startade en modeblogg när det var populärt så startar nu många fitnesskonton på Instagram.

Och precis som det då var många modebloggare som blev kända för sitt utseende snarare än stil så händer samma sak i fitnessvärlden nu. Numera räcker det med att du är smal, postar gymselfies då och då och är hyfsat snygg för att anses vara en träningsprofil – du  behöver varken lyfta vikter, ha koll på grundläggande träningslära eller veta särskilt mycket om det du äter (förutom att man går ner i vikt av torsk och ris).

Extrema dieter

Och kanske är det inte så konstigt, med tanke på att du numera kan titulera dig fitnessatlet trots att du knappt har någon nämnvärd muskelmassa alls. Ja, jag pratar såklart om Bikini Fitness. För även om det finns en stor andel tävlande som har en imponerande mängd muskelmassa – speciellt i förhållande till kroppsfettet – så finns det dem som bara är smala och solbrända (det kan dock se ut som att de har större muskler än de har eftersom de syns tydligare vid lågt kroppsfett).

Det är i och för sig förståeligt – med tanke på att många går på extrema dieter innan tävlingarna är det inte konstigt att de har svårt att bygga eller behålla muskelmassa. Och jag förstår att även dessa personer har kämpat, många ligger till exempel på ett extremt låg kaloriintag och lider otroligt mycket inför en tävling. Men jag blir helt enkelt irriterat på att de ses som några träningsgurus när de i många fall inte har någon koll på träning.

För till skillnad från vad många av de här personerna säger så behöver du inte göra 1000 versioner av hip thrusts för att få en snygg booty. Och du behöver inte köpa ett särskilt kosttillskott för att då drömkroppen – det finns en stor risk att personen du följer får pengar för att säga hur fantastiskt det är.

Förändrade ideal

Den största risken av alla? Det är att våra ideal kan komma att förändras, och faktiskt redan har börjat göra det. För den typen av kropp som vi tidigare ansåg vara ohälsosam – med kotor som sticker ut och så lågt kroppsfett att det leder till menstruationsrubbningar – numera ses som ett ideal inom träningsvärlden.

P.s. Jag förstår om ni nu kommer tro att jag är avundsjuk för att jag är inte är smal – och det förnekar jag inte. Det är väl klart att jag hade önskat att jag slapp min sjukdom och kunde vara lika smal som innan jag drabbades av den. Men det är inte det som det handlar om, utan att du ska lita på rätt personer och inte bara de snygga.

P.s 2. “Inte alla bikini fitness-atleter”, jag vet.

27 november, 2016 | 5 KOMMENTARER!
1 6 7 8