BLOGGMENY
Övrigt

Mitt Stora Feta Lårtest: Dag 1

Följ med mig i jakten på den bästa metoden mot lårskavsår!

Äntligen närmar vi oss sommaren! Det betyder att vi kan skippa långa byxor och istället njuta av att lufta låren i korta shorts och kjolar… Ja, så tänkte jag de första tio minuterna. Sedan blev jag påmind om smärtan från helvetet som uppstår på insidan av låren varje sommar. Jag pratar givetvis om lårskavsår.

Det är något som extremt många lider av – och då menar jag verkligen lider – men som få pratar om. Det märkte jag inte minst när jag nämnde det på min insta och fick massvis av meddelanden från tjejer som trodde att de var ensamma om problemet. Många som drabbas tror nämligen att det är fel på dem. Att det är ett tecken på att de är för tjocka.

Och visst, mina lårskavsår har blivit betydligt värre sedan jag blev tjock men det kan också bero på att en till exempel har vältränade lårmuskler eller är kobent. Men oavsett anledning så ska du inte behöva gå runt och ha ont hela sommaren, eller sluta visa upp dina fantastiska lår. Därför tänker jag nu inleda Jakten På Den Perfekta Metoden Mot Lårskavsår (eller Mitt Stora Feta Lårtest, som inte beskriver det särskilt bra men som låter mycket bättre).

Så framöver kommer jag varje dag testa en ny metod eller produkt mot lårskavsår. Det kan vara allt från gamla husmorsknep till produkter som är specialdesignade för ändamålet. Jag vet inte riktigt hur länge det kommer pågå eftersom det beror rätt mycket på hur många olika produkter jag testar, men jag kommer uppdatera här varje dag.

Och nej, det kommer inte vara något vetenskapligt test eftersom det är hyfsat omöjligt för mig att standardisera väderförhållanden och all aktivitet. Men jag tänker se till att gå ungefär lika många steg varje dag och jag kommer bara använda kjol eller klänning. Då kör vi igång med dag 1:

Metoden
Jag tänkte att vi kan se dag 1 som något slags utgångsläge och därför är dagens metod: ingenting. Jag har helt enkelt låtit mina lår gnuggas mot varandra hur mycket de har velat utan något som helst skydd.

Användarvänlighet
Ja, under den här kategorin är det då meningen att jag ska recensera hur smidigt, enkelt och bekvämt det har att använda just den här metoden. Och jag kan ju inte säga att det är särskilt krångligt att låta bli att använda något, så idag får metoden maxpoäng på bekvämlighetsfronten:

Smärta
Värre är det när vi kommer till den här delen, där jag på något sätt ska försöka rangordna smärtan på insidan av låren. Här är alltså högt poäng dåligt, vilket jag nu inser kan bli förvirrande men jag tror vi klarar det. Att jag har gett den här metoden 5 av 5 smärtpoäng innebär alltså att det gör så förbannat ont just nu. Jag behöver just nu kissa men pallar inte eftersom jag antingen behöver gå så det ser ut som att jag har bajsat på mig eller så kommer mina såriga lår nudda varandra. Att jag har använt den här metoden – det vill säga ingenting – hela helgen har väl också spelat in.


Resultatet

Föga förvånande ger jag alltså 0 poäng till att inte göra någonting åt lårskavsåren. Det är en värdelös metod. Testa inte den. Kolla tillbaka här imorgon för att läsa om någon metod som förhoppningsvis är bättre.

14 maj, 2018 | 11 KOMMENTARER!
Kroppspositivitet

Mina 5 bästa tips för att bli av med matångesten

Mina bästa tips för att sluta känna skuld, skam och ångest i samband med mat.

Har du någonsin känt ångest över något du har ätit? Jag kan nästan garantera att svaret är ja. I dagens samhälle är det nästan en självklarhet att var och varannan ska gå runt och känna skuld över vad de har ätit. Varför skulle annars företag göra reklam för sina produkter genom att beskriva dem som “guilt-free”? Och varför skulle det annars existera så många träningsappar vars syfte är att visa hur långt du behöver gå för att förbränna något du har ätit?

Jag skulle ljuga om jag sa att jag är helt fri från matångest idag, men jag har kommit en bra bit på vägen. Jag har trots allt gått från att väga varenda livsmedel på matvågen och utesluta typ allt förutom kvarg, kyckling och grönsaker till att för det mesta njuta av vad jag äter. Och med det har livet blivit rätt mycket enklare, och inte minst godare. Att jag inte går runt och tänker på vad jag åt igår, eller funderar på vad jag ska göra när det bjuds på mat på en fest nästa helg, innebär också att jag kan lägga mer tid och energi på vettigare saker.

Så mina bästa tips för att bli av med matångesten kommer här nedan, men jag vill först bara säga en grej: om du känner att dina tankar kring mat tar över ditt liv finns det hjälp att få. Här kan du läsa mer om var du kan vända dig för att få hjälp med ätstörningar.

1. Rensa på sociala medier
Jag vet, jag är supertjatig när det kommer till den här punkten men det är både så extremt viktigt och enkelt. Du kanske har en jättegullig vän men om hen bara lägger upp bilder på sina tråkiga matlådor och du mår dåligt av det så har du all rätt att avfölja. Nu. Direkt. Och du behöver inte förklara dig. Det behöver inte ens finnas rimliga anledningar till att sluta följa någon eftersom vi alla triggas av olika saker.

Det finns till exempel massor av grymma styrkelyftare som jag ofta får inspiration av, men så börjar de följa en diet för att passa in i en viktklass och lägger upp bilder där de står på vågen eller på deras tallrikar med kyckling och ris. Jag förstår liksom att de här personerna gör det för idrottens skull, men jag kan inte hantera det just nu och skonar mig helt enkelt från det genom att avfölja dem.

2. Sluta se mat som onyttigt eller nyttigt
Världen är sällan svartvit och det gäller även maten. Därför går det inte att dela in maten i två kategorier, utan vi skulle snarare behöva 20 olika. Dessa kategorier ser olika ut från person till person och beroende på var du är i livet kan ett livsmedel dessutom hoppa runt bland de olika kategorierna. För visst, den där grönkålen kanske ger dig mest näring i förhållande till energimängd. Men jag kan slå vad om att glassen bidrar med mer livsglädje.

På samma sätt är det i teorin oftast vettigast att laga sin mat från grunden. I praktiken kan det dock vara katastrof för din hälsa om det innebär att du måste stressa hela eftermiddagen för att hinna handla och ställa dig och laga någon nyttig maträtt. För jodå, vi vet med stor säkerhet att stress är direkt skadligt för hälsan. Hade du hämtat med dig lite snabbmat hade du kunnat spara flera timmar. Du kanske hade kunnat lägga den tiden på att träna eller gå och lägga dig tidigt, eller varför inte bara slappa framför tv:n?

3. Träna aldrig för att kompensera för det du har ätit
Du har förmodligen också sett tabeller över hur långt du måste springa för att bränna en hamburgare eller vad det nu kan vara. Det finns till och med hela appar dedikerade för just detta ändamål och det vet jag eftersom jag själv har använt dem. Men hur logiskt det än kan låta så finns det två allvarliga bieffekter av detta: 1. att maten ses som ett brott och 2. att träningen ses som ett straff. Detta bäddar inte direkt för en bra relation till kosten och träningen.

För att inte tala om att de där siffrorna endast är extremt grova uppskattningar. Våra kroppar är alldeles för smarta, vilket exempelvis den här studien visar. Där kunde man nämligen se att de som gick mest faktiskt inte förbrände flest kalorier, utan kroppen började spara på energin så småningom. Det finns alltså många goda skäl till varför du ska sluta se på träning som någon slags kompensation för det du har ätit, och istället ägna dig åt någon typ av fysisk aktivitet du faktiskt tycker är kul (men undvik pulsklocka och andra prylar som mäter kalorier i början för det kan vara svårt att ta sig ur de tankarna).

4. Sluta förbjuda livsmedel
I slutändan är vi alla små barn som vill ha det vi inte kan få. Om du bestämmer dig för att du absolut inte får äta chips den här månaden kommer du med stor sannolikhet tänka extra mycket på chips. Och när du väl tillåter dig att äta chips det där tillfället om året kommer du förmodligen äta betydligt mer än om du hade ätit det när du känner för det. Det blir en känsla av att “passa på” när en har chansen.

Och som jag tog upp i punkt två är kost och näring inte svartvitt. Det finns därför ingen mening för dig att helt utesluta något livsmedel som du tål. För i slutändan är det stor risk att du står där och har uteslutit allt gott (det vill säga socker, gluten, mejerier och tillsatser). Det kan inte bara leda till att du drabbas av brister, utan kommer med all säkerhet innebära ett stört förhållande till maten.

5. Läs på
För mig har det här varit en jätteviktig punkt, eftersom en stor del av vår matångest faktiskt är helt grundlös. Om du faktiskt tar dig tiden att läsa mer om det vi äter och hur kroppen fungerar kommer du inse att du inte behöver må dåligt om du äter efter 18, att E-nummer inte är dåligt och att kladdkaka kan vara det hälsosammaste som finns ibland. Ja, det handlar helt enkelt om att skapa en egen uppfattning istället för att lyssna på bloggare och sociala medier-profiler (som förmodligen ändå vill tjäna pengar på dig).

8 maj, 2018 | 5 KOMMENTARER!
Hälsa

3 saker jag vill att du ska veta om psykisk ohälsa

Några viktiga saker jag tycker att alla borde veta om psykisk hälsa.

Som ni alla förmodligen vet så fick jag en så stark ångest-attack att jag hamnade på psykakuten förra veckan. Om du mot förmodan har missat det så har jag skrivit mer här. Jag har under hela tiden varit väldigt öppen med detta på sociala medier, vilket har fått mig att inse hur mycket okunskap det finns kring psykisk ohälsa. Fördomar och myter som florerar och innebär att många som mår dåligt inte får det stöd den behöver, eller kanske rent av får farliga råd.

Den här listan är långt ifrån fullständig, jag hade säkert kunnat skriva 100 punkter. Men jag är alldeles för trött, lat och upptagen för det, så här kommer istället de tre viktigaste sakerna du ska veta om psykisk ohälsa:

1. Alla är inte likadana
När det kommer till psykisk ohälsa så finns det inte bara massor av olika diagnoser, utan en och samma diagnos kan dessutom påverka olika individer på hela olika sätt. Det innebär att det som fungerar mot min ångest inte nödvändigtvis fungerar för någon annan.

Jag får till exempel mängder av meddelanden från personer som tycker att jag ska logga ut från instagram och vara helt utan min mobil. Jag förstår att de vill väl och jag har såklart också hört alla lyckliga berättelser om personer som genomför någon slags digital detox och plötsligt blir av med ångest, depression och allt vad det kan vara.

Ända sedan jag lärde mig skriva har jag älskat att göra det, och det är till stor del precis vad jag gör på mina sociala medier. Att jag under tiden får möjligheten att diskutera med följare som har varit i liknande situationer innebär att det snarare fungerar som någon slags terapi. För någon hade det här varit rent idiotiskt, för mig känns det som det enda rimliga.

På samma sätt mår vissa bäst av att vara bland vänner medan andra helst ligger hemma själva. Någon behöver träna varje dag, en annan får en ångestattack av tanken på träning. Några kommer må bäst av samtalsterapi medan några får bäst hjälp av läkemedel. Ni kanske förstår var jag vill komma, huvudpoängen är: bara för att du mådde bättre av att äta på något särskilt vis eller undvika internet helt eller något så innebär det absolut inte att det automatiskt fungerar för någon annan.

2. Ta inte för givet att jag skäms
Jag har varit i min hemstad Kalmar och vilat upp mig sedan ångest-incidenten, och det har gjort mig extremt medveten om att många tror att psykisk hälsa är något en borde skämmas över. Framför allt har det märkts när jag har träffat bekanta eller personer som jag vet läser det jag skriver.

Jag märker att de vill fråga “hur är det?” för det brukar man ju göra, men de är rädda för svaret (ni kan vara lugna, står vi där på Ica kommer jag bara svara typ “det funkar”). Om jag själv tar upp incidenten uppstår en tystnad, eller så kanske någon byter ämne. Jag antar att många är rädda för att säga fel saker, eller för ämnet överlag.

Men vet ni, det är precis det här som är så farligt. Vi måste prata mer om psykisk ohälsa. Faktiskt jättemycket mer. Så nästa gång jag nämner att jag hamnade på psykakuten vill jag inte att du börjar prata om regnet. Fråga istället hur det kändes, vad som hände eller hur jag mår nu. Till exempel.

3. Det känns på riktigt
Visst, det heter psykisk ohälsa. Det innebär dock inte att det inte känns på riktigt. Tvärtom så känns det extremt mycket rent fysiskt. När jag får  mycket ångest tror jag att jag håller på att få en hjärtattack. Att jag kanske dör. För jag kan inte andas och pulsen är skyhög utan anledning och jag mår illa och behöver kräkas.

Därför känns det som ett stort hån när någon kommer och säger att “det bara är att tänka bort det”. Det är faktiskt riktigt jävla svårt att “tänka positivt” när en lägger all kraft på att försöker få några, om än väldigt korta och ytliga, andetag.

 

3 maj, 2018 | 3 KOMMENTARER!
Övrigt

Därför hamnade jag på psykakuten igår

Jag får så många frågor om vad som hände igår när jag fick så stark ångest att jag hamnade på psykakuten – här får du veta allt.

Igår hamnade på psykakuten. Herregud, det känns fortfarande overkligt när jag skriver det. Det berodde på ångest, som jag har lidit av ett rätt bra tag. Det var inte den där molande känsla av ångest jag så ofta har, utan något helt annorlunda.

Der började redan när jag vaknade på morgonen med lite svaga knän och en klump i halsen. Men istället för att stanna hemma och typ andas så bestämde jag mig för att dra till jobbet ändå, vi har trots allt snart deadline.

Jobbade effektivt
Och jag jobbade. Jobbade extra effektivt, liksom i förebyggande syfte eftersom jag märkte hur ångesten blev värre. Jag kände ju att det fanns en risk att jag skulle behöva vara borta från jobbet någon timme den dagen för att typ andas bort ångesten.

Runt 11-tiden blev det riktigt illa. Jag fick ett starkt tryck över bröstet, kunde knappt andas och hela jag var darrig och svag. Planen var då att åka hem och vila men just då mådde jag så dåligt att jag inte ens visste om jag klarade att vara ensam.

Enda alternativet
Det enda alternativet i det här skicket var psykakuten. Väl där lugnades jag av fantastisk personal. Fick hjälp att gå vidare och lite tips. Framför allt pratade vi mycket. Om vad jag känner och varför jag gör det.

Jag blev så pass bättre samma dag att pappa kunde hämta mig. Så igår och idag har jag umgåtts med min hund och mina föräldrar, vilket verkar vara det perfekta recept mot ångest.

Långt från frisk
Observera dock att jag är långt ifrån “frisk”. Jag är extremt trött efter allt som hände och så är jag allmänt riktigt chockad. Jag trodde nämligen jag hade haft rejäla ångestattacker innan, men det var inget i närheten av det.

Tänk er bara känslan av att inte kunna andas, att pulsen är skyhög, hela du darrar och knän som viker sig. Även om det är psykiskt i grunden så yttrar det sig i en högst fysisk känsla, där det faktiskt känns som att man kan dö. Bara tanken av att drabbas av det igen ger mig idiotiskt nog ångest.

Välbehövlig läxa
Men redan nästa vecka ska jag komma och prata med en läkare, och det känns skönt att något börjar hända på den fronten. Och så har jag fått lära mig en jävligt smärtsam men välbehövlig läxa: att lyssna på min kropp. Annars går jag sannolikt in i väggen så småningom.

26 april, 2018 | 4 KOMMENTARER!
Övrigt

3 träningsmyter du förmodligen har gått på om du följer många fitnessprofiler

Följer du många fitnessprofiler på instagram? Då kan du ha gått på de här myterna.

Instagram är fylld av kvinnor som antingen tävlar i fitness eller tränar på ett liknande sätt, och en stor del av dem har mååånga följare. Därför är det inte så svårt att gissa mig till att många av er följer en del av dem. Men på många av dessa konton sprids en något skev bild av verkligheten, och framför allt träning. Därför tänkte jag dela med mig av tre myter som du kanske har gått på om du får mycket av din träningsinspiration från den typen av konton.

Men innan jag går in på punkterna måste jag klargöra en sak eftersom jag annars kommer få kommentarsfältet fyllt av kommentarer om hur elak och avundsjuk jag är: för det första pratar jag inte om en enda fitnessprofil, jag pratar om hela fenomenet och givetvis är inte alla likadana. Och avundsjuk? Jodå, lite. Hade varit skönt om det räckte att jag visade min stjärt för att mina följare skulle anta att jag kunde allt om träning.

Nåja, varsågoda – här är tre träningsmyter du förmodligen har gått på om du följer många fitnessprofiler:

1. Att kosttillskott är jätteviktiga för resultat
Jag säger inte att kosttillskott i allmänhet är dåligt. Det finns en del som har bra vetenskapligt underlag – exempelvis proteinpulver, kreatin och koffein. I övrigt är det mesta du ser på instagram hos diverse träningsprofiler skräp. Och att de själva påstår att de har fått så fantastiska resultat sedan de började använda ett tillskott är inte tillräckligt med bevis.

Det kanske också är så att hen i samband med det började sova bättre och därför kunde presentera? Eller att hen ändrade sitt träningsschema pyttelite? För även om hen faktiskt tror sig ha presterat bättre/blivit piggare/gått ner i vikt av just det tillskottet är det så extremt svårt att avgöra om det stämmer eller om det är placebo. Eller så är personen medveten om att absolut ingenting hände men har fått betalt för att berätta motsatsen.

Det kan också vara värt att tillägga att inte ens kosttillskotten som faktiskt har en vetenskapligt bevisad effekt är några mirakelmedel. Det är möjligtvis något som skulle kunna ge en viss effekt på ett långsiktigt perspektiv. Med det sagt använder jag själv både proteinpulver och koffein (inte minst för att proteinshakes är bra som mellanmål och energidryck är gott).

2. Att kvinnor och män ska träna på olika sätt
Kollar vi på de största manliga respektive kvinnliga träningskonton där ute så är det en extremt stor skillnad på träningen. Och det finns såklart en del förklarliga skäl till det. Just nu när Kardashian-stjärten är trendig vill många kvinnor bygga rumpmuskler medan männen gärna pumpar upp överkroppen lagom till stranden.

Men förutom att det är olika muskelgrupper som det fokuseras på så verkar träningen vara så annorlunda uppbyggd. Mer specifikt: kvinnor verkar i betydligt större utsträckning lägga upp sin träning kring 50000 repetitioner av små isolerande övningar som antingen genomförs med gummiband, kabelmaskin eller genom att man står på fel håll i en maskin medan männen använder mer traditionella basövningar.

Och du får såklart träna hur fan du vill, och detsamma gäller alla profiler. Jag vill bara berätta att du inte behöver göra 5749 varianter av höftlyft för att få en stark rumpa. Du kan också göra typ 20 tunga marklyft. Och möjligtvis några utfall. Om du tycker det är skojigare alltså (för det gör jag).

3. Att man ska vara snygg på gymmet
Jag är inte den som påstår att “no pain, no gain” – men jag hoppas att ni förstår att det inte är realistiskt för de allra flesta att se ut sådär som profilerna gör i sina träningsvideos- eller bilder. Där de är fullt sminkade, håret är på plats, rumpan putar mer än någonsin och de ser allmänt oberörda ut. För vet du. Om du alltid ser ut så när du tränar gör du faktiskt fel (och har med stor sannolikhet rätt tråkigt på köpet).

För all del – sminka dig hur mycket du vill inför träningen men var beredd på att du kanske ser ut som en clown i slutet av passet när svetten har runnit. Och fixa gärna en snygg frisyr men var medveten om att håret med stor sannolikhet hänger i svettiga stripor efter några övningar. Och om du drar på dig ett par superkorta shorts på gymmet är det ingen som blir gladare än mig – och ta gärna ett kort eller två när du marklyfter.

MEN om din rumpa inte ser ut som en förruttnad apelsin när du gör det så gör du fel. Extremt få rumpor kan vara släta och putiga även när de tar i för kung och fosterland. På bilden ovan ser du till exempel en exemplarisk lyftarstjärt. Och japp, jag använder mig själv som ett bra exempel för skrynkliga men starka rumpor är min grej.

23 april, 2018 | 3 KOMMENTARER!
Övrigt

Alla är vi hycklare och det är okej

Jag är en hycklare, och vet ni? Det är helt okej.

Senast idag fick jag höra att jag är en hycklare. Anledningen var att jag hade erkänt att jag tvekade innan jag la upp en dansvideo, eftersom min mage syntes mer än den brukar. Och med tanke på att jag så ofta pratar om självkärlek och kroppsacceptans tyckte personen i fråga att det var hyckleri.

Det är inte första gången jag får höra det, och jag vet fler som ibland kallas det. Gemensamt för dessa personer är att alla kämpar för att förändra vårt samhälle till det bättre genom att till exempel engagera sig inom kroppsaktivism, feminism eller kanske miljöfrågor.

Men vad är egentligen en hycklare? Ja, en snabb googling ger mig följande beskrivning: Att inte leva som man lär. Och om det är definitionen av en hycklare så är jag faktiskt beredd att hålla med. Jag är en hycklare och förmodligen du med, och alla du ser upp till. Och det är okej.

Långt från att acceptera kroppen fullt ut
För enligt den definitionen är jag ju en hycklare när jag berättar för er hur livsviktigt det är att acceptera sin kropp, samtidigt som jag är rätt långt från att acceptera min fullt ut i alla lägen. Bilden ovan la jag till exempel inte upp först eftersom jag tyckte att mina lår var för gropiga. Ja, samma lår som jag inte har några problem att dallra med i slow motion.

Jag är också en hycklare när jag uppmanar er till att strunta i vad siffrorna på vågen visar, samtidigt som det är få saker som ger mig så mycket ångest som en våg. Jag delar också gärna med mig av mina bästa tips på hur jag slutade få dåligt samvete av mat och säger ofta att du inte ska förbjuda dig från att äta något. Men jag kan också sitta där på söndagkvällen och tänka att jag ska låta bli att äta något den här veckan, eller kanske till och med följa en diet.

Dömer andra efter utseendet
Men det är inte bara när det kommer till kroppen och maten som jag säger något men gör något annat. När det kommer till träningen gör jag också ofta det. Jag skriver ofta om hur viktigt det är med tekniken och att inte maxa vid varje pass, men egentligen är den enda träningen jag älskar den med maxtunga vikter där tekniken inte är helt hundra.

För att inte tala om hur ofta jag pratar om utseendefixeringen som något negativt. Att vi ska bry oss mindre om hur vi och andra ser ut, och fokusera mer på insidan. Men om jag ska vara helt ärlig så tänker jag extremt mycket på hur jag ser ut. Och ännu värre – jag dömer andra baserat på deras utseende. Säkert varje dag. Utan att jag vill det, men det sker som av en reflex.

Inte tillräckligt stark
Och allt det här är okej. Att jag inte lever precis så som jag lär är rätt naturligt med tanke på det samhälle vi lever i. När alla vi ser i medier är smala, när sociala medier svämmar över av mathets och extremt många i min umgängeskrets diskuterar olika dieter kan jag inte vara helt oberörd. Jag påverkas givetvis eftersom jag helt enkelt inte är tillräckligt stark för att stå emot alla dessa normer och värderingar.

På samma sätt kommer någon som kämpar för miljön inte kunna leva helt miljövänligt. Samhället är liksom inte anpassat efter det, och därför är det omöjligt att aldrig konsumera något som förstör miljön eller göra något som bidrar till växthuseffekten. Någon som kämpar för feminism kommer inte heller kunna leva helt feministiskt i alla avseenden, om hen inte väljer att isolera sig helt från samhället.

Ouppnåeligt
Så länge vi är öppna med detta är det inget fel. Det kanske till och med kan vara värdefullt att ni förstår att vi som för den kroppspositiva kampen inte helt och håller lever som vi lär. Tror ni att vi är helt fria från kroppsnojor och komplex är det nog stor risk att det kommer kännas ouppnåeligt för många av er, och kanske ger någon upp på vägen eftersom det känns som att ni aldrig kommer nå dit.

Därför tycker jag att även du ska prata om kroppspositivism och uppmana till självkärlek. Ja, även om du fortfarande är i bantningsträsket och hatar dig själv. För hade det bara varit övermänskliga gurus som fick leda den här kampen kommer ingen föra den.

P.s
På tal om hyckleri ska jag på Talmannens vårmiddag ikväll. Där kommer jag definitivt sitta och försöka ha det trevligt med personer jag inte alls delar samma värderingar med. Det är också okej. Mest ville jag bara berätta att jag ska på fancy tillställning i riksdagen.

18 april, 2018 | 6 KOMMENTARER!
Hälsa

4 skäl till att du ALDRIG ska ge oönskade hälsoråd

Därför kan dina oönskade hälsoråd skada – både fysiskt och psykiskt.

Jag får många råd överlag i både bloggen och på instagram, och minst 90 procent av dem är oönskade. Personerna som skriver vill säkert väl men det blir ofta jäkligt fel. Framför allt när det är råd som är kopplade till hälsa. Och ja, citaten på den fantastiskt amatörmässiga bilden ovan är från riktiga meddelanden jag har fått. Dessa råd kan inte bara vara skadliga rent psykiskt utan också direkt fysiskt. Så, till er som älskar att tipsa personer om kosttillskott de borde ta, vilken diet de borde följa eller hur de borde träna – här är en lista med skäl till varför ni borde sluta med det:

1. Råden är ofta felaktiga. De flesta som kommer med oönskade tips gör det för att det har blivit “frälsta” av någon diet, kosttillskott eller liknande. Några vanligt förekommande råd är att jag borde sluta äta animalier för att vegansk kost är det enda hälsosamma (jodå, jag vet att det förmodligen är bäst för miljön men inte för varje individ), att socker är ett gift och att mat förlorar all näring när den tillagas. Ja,  har fått höra allt detta flera gånger.

Och om det inte är någon som har blivit frälst av en youtube-video eller bok de har läst så är det någon som har lurats in i någon skit och nu måste lura andra till att köpa skittillskott (men det förtjänar ett helt annat inlägg någon annan gång). Ja, nu när jag tänker efter har jag nog aldrig i hela mitt liv fått ett oönskat hälsoråd som har backats upp av trovärdig och väl utförd forskning.

2. Det får mig att känna mig otillräcklig. Jag vet, det är jag som har dålig självkänsla och borde bygga upp den och blabla. Men jag tror faktiskt  det är rätt många som hade känt likadant om de så ofta fick höra att de borde äta på ett annat sätt, att de tränar fel och att de borde ta kosttillskott “för att bli av med valkar” eller “gropar på låren”. Oavsett om det är välmenande råd eller inte så får jag en känsla av att jag gör fel. Inte minst att jag ser ut på fel sätt.

Även om jag pratar så mycket om att acceptera sin kropp så tvekar jag till exempel fortfarande när jag ska lägga ut filmer där man ser mina lår ur vissa vinklar i ett särskilt ljus. För när jag gör det är folk så jävla snabba på att berätta för mig att de minsann också har sett ut så och att det berodde på hormoner och att jag borde ta vissa prover och börja med några kosttillskott. De har ingen aning om att inget av detta spelar någon roll för mig eftersom jag har en sjukdom som innebär att jag inte ens har några hormoner, vilket tar mig in på nästa punkt…

3. Ni har ingen aning om min bakgrund. Jag får till exempel ofta (och då menar jag några gånger i månaden) tips på saker jag borde äta eller tillskott jag borde ta för att “balansera mina hormoner”. Men som jag skrev i förra punkten har jag ingen hormonproduktion alls, eftersom min hypofys (som producerar hormonerna) inte fungerar alls sedan jag opererade bort en hjärntumör. Det innebär att råden är värdelösa, och bara fungerar som en påminnelse om att de tycker att det är hemskt att vara tjock och att de tar för givet att min högsta önskan är att vara smal.

Jag vet en annan som har fått rådet att “börja äta hälsosamt” för att bli piggare. Den här personen rehabiliterades just då för anorexi. På samma tema så har jag ju varit rätt öppen med att jag har haft en period med mycket ångest, bland annat har jag skrivit om det här. Och även om jag flera gånger har nämnt att jag ligger lågt med träningen för att det kan förvärra ångesten så har jag minst fem gånger fått meddelanden av typen: “visste du att träning hjälper mot ångest?”.

4. Det kan också vara direkt farligt. Den här punkten hänger väldigt mycket ihop med den förra, så ska du vara petig så är det bara tre anledningar. Nåja. För eftersom du inte har någon aning om min bakgrund så är det mycket möjligt att råden du ger är direkt livsfarliga. När jag har nämnt att jag tar kortison har jag flera gånger fått meddelanden från personer som uppmanar mig att sluta med det direkt, och som berättar om kortisonets hemska biverkningar.

Ja, det finns ju bara ett problem: jag dör utan kortison. Faktiskt inom två dygn. Nu har jag ju full koll på det här, men tänk om jag hade fått den typen av uppmaningar när jag precis fick sjukdomen? När jag inte hade så bra koll på vad det innebar att leva utan hypofys och mest av allt i hela världen ville slippa den extra kortisonvikten jag la på mig?

Och med den allvarliga tonen avslutar vi det här inlägget och så hoppas jag på färre råd i min inkorg.

12 april, 2018 | 6 KOMMENTARER!
Kroppspositivitet

Därför gör vikthetsen oss tjocka

Om att det vikthetsande och smalhetsfixerade samhället vi lever i bara gör oss tjockare och mer otränade.

Ofta får jag höra att kroppspositivism är ohälsosamt. Att mina följare också kommer vilja bli tjocka när de ser att jag visar upp min kropp utan att skämmas. Det stämmer såklart inte, vilket jag har skrivit om här. Alltså, jag förnekar ju inte att det finns risker kopplade till övervikt (något som en dock bör sätta i relation till andra risker, som du också kan läsa om på samma länk). Men orsaken till att allt fler är överviktiga är inte att kvinnor är stolta över sina kroppar, och för en gångs skull säger positiva saker om dem. Jag vågar faktiskt påstå raka motsatsen – att det är den utbredda vikthetsen och smalhetsfixeringen i dagens samhälle som är en anledning till att så många är överviktiga.

Och det är inget jag säger utan belägg. I en nypublicerad studie (som ni kan läsa här) har man till exempel försökt ta reda på hur barn påverkas om föräldrarna uppmuntrar dem till att banta i tidig ålder eller helt enkelt diskuterar vikt ofta i hemmet. Resultatet visar att dessa barn oftare blir överviktiga när de växer upp. Dessutom har de större risk att drabbas av ätstörningar, depression och dåligt självförtroende. Den visar också att när de här personen sedan blir vuxna så är det större risk att även de uppmuntrar sina barn till att banta – på så sätt får vi en ond spiral.

Större viktuppgång av fat shaming
Det finns även gott om forskning som visar att fat shaming, det vill säga diskriminering eller mobbning på grund av ens övervikt, kan innebära katastrofala konsekvenser. Till exempel visar den här studien att de som utsätts för fat shaming går upp mer i vikt än de som inte gör det, och den här visar att det faktiskt ökar risken för att dö i förtid. Då har man givetvis försökt justera för BMI och andra faktorer som kan påverka resultaten. För mig känns det åtminstone som att fat shaming är en naturlig konsekvens av ett samhälle som är så fokuserat på vikt och där endast den smala kroppen anses vara bra nog.

Men okej, nu lämnar vi den vetenskapliga evidensen för ett tag och går åt lite mer anekdotisk bevisföring eftersom det såklart är den bästa (skojar). För efter att jag fick min sjukdom och började äta kortison var jag ju där i bantningsträsket i flera år. Rejält. Jag vägde allt, räknade ut varenda liten kalori jag fick i mig och var ofta så hungrig att jag kunde börja gråta. Förutom att det var självplågeri så förstörde det också mitt förhållande till mat.

Kontraproduktivt
För efter att jag i så många år lät min kaloriräknarapp avgöra hur mycket jag skulle äta vid varje måltid så glömde jag nästan bort hur det är att följa aptiten. Att bara äta på känsla och sluta när man är mätt. För det existerade inte för mig innan – jag blev ju aldrig mätt. Jag vet att jag inte är ensam om att uppleva detta, och för många resulterar det i att man äter för mycket och går upp i vikt.

Även alla dessa restriktioner som så många har kring det de äter kan ha direkt kontraproduktiva effekter. För om du vet att du får äta chips när du vill kommer du med stor sannolikhet inte äta i närheten av lika mycket som om du tillåter dig att göra det en gång om året. Du kommer inte heller gå runt och tänka på det konstant, för det är bara att hälla upp en liten skål och käka. Om du förbjuder chips från din kost helt och hållet kommer du däremot fortsätta gå runt och tänka på den där goda chipspåsen och bli mer och mer sugen.

Tränar för att gå ner i vikt
För att inte tala om hur vikthetsen påverkar vår träning. För som bekant så är det extremt många som tränar för att gå ner i vikt – trots att forskning visar att det är en rätt dålig metod för viktnedgång (jag har skrivit mer om det här). Så när folk upptäcker att det inte “fungerar” slutar de träna. På samma sätt är det många som redan är smala och som känner att de inte behöver träna eftersom de inte behöver gå ner i vikt.

Resultatet är att många går miste om de många fantastiska effekterna som träning faktiskt har – som att det hjälper dig att må bättre både fysiskt och psykiskt, att det gör dig smartare och kan förlänga ditt liv. Tyvärr hamnar allt detta lite i skymundan när många hellre fokuserar på att bli smala än att leva länge.

Olyckliga och otränade
Så, det här blev visst en långt jävla inlägg för att bevisa att vikthetsen och smalhetsfixeringen inte bara gör oss olyckliga, utan också tjocka och otränade. Kan vi hjälpas åt att förändra normerna nu?

Foto: Anna Nordström

10 april, 2018 | 2 KOMMENTARER!
Övrigt

Så kan du som influencer ta ansvar

5 tips för influencers som vill börja ta ansvar över sina följare. 

Jag kritiserar ofta influencers för att de inte tar ansvar över deras extremt stora inflytande. Men jag önskar faktiskt att jag inte hade behövt skriva de inläggen. Det absolut bästa hade varit om de slutade uttala sig på idiotiska sätt som skapar vikthets och sårar andra. Och jag vet att en hel del stora influencers läser min blogg. Därför har jag nu listat mina bästa tips till dig som har många följare och som faktiskt vill börja ta ansvar för dem. Är ni redo? Då kör vi:

1. Visa verkligheten
Alla vill vi visa upp våra snygga outfits och perfekta solsemestrar, och det är inte nödvändigtvis något fel med det. Jag gör också det. Men om du endast väljer att visa upp dessa tillfällen (ur de bästa vinklarna med snygga filter) är det inte särskilt märkligt att dina följare får en skev bild av ditt liv. Att de känner sig fula när de kollar på sig själva i spegeln, att de känner sig misslyckade när de inte lyckades ta sig till det där träningspasset. Att de tror att de är ensamma när de har ångest eller mår dåligt överlag.

Men ärligt talat, även om du har massvis av följare och ett utåt sett “perfekt” liv så har du förmodligen också sämre dagar. Du har också bilder på dig själv där du har dubbelhaka och där groparna i låren syns (om du inte var snabb med att radera dem då). Att dela med dig av även detta är en superenkel sak som kommer göra stor skillnad för dina följare.

2. Lyft fram personer som bryter mot normer
Ett stort problem med sociala medier idag är att de som syns mest i de allra flesta fallen ser likadana ut. De är vita och smala och tillhör normen på alla sätt och vis. Men även om du tillhör den här kategorin finns det en enkel sak du kan göra för att se till att dina följare får ta del av mer mångfald. Det handlar om att lyfta fram personer som bryter mot normer.

Istället för att du ska sitta och anstränga dig för att försöka få fram en pytteliten valk på magen kan du till exempel dela texter av tjocka personer. Och så kan du tipsa om människor med funktionsvarianter, du kan lyfta fram transpersoner, se till att personer med olika hudfärger får utrymme och så vidare.

3. Tänk efter
Har du ett stort konto kollar du förmodligen igenom dina videos och läser dina inlägg flera gånger innan du publicerar det. Mitt tips är att göra det en extra gång för att fundera på om något du säger kan upplevas som kränkande. Säger du något om din kropp som kan framkalla vikthets? Finns det något uttalande som kan framstå som transfobiskt eller rasistiskt? Att bara försöka tänka ur fler perspektiv kan faktiskt göra stor skillnad.

4. Lyssna
Nehepp, du lyckades inte följa punkten ovan och du fick kritik. Det är inte så konstigt. Om du är smal har du förmodligen svårt att sätta dig in i hur det är att vara tjock, och därmed veta vad som kan upplevas som kränkande. Du kanske sa något som upplevs som transfobiskt eller rasistiskt, även om det inte alls var din tanke.

Men genom att lyssna på kritiken får du en strålande möjlighet att lära dig. Du har chansen att ta del av fler perspektiv så att du i fortsättningen kan undvika att såra andra. Jag vet att det är enkelt att bli arg när en får kritik, men nästa gång kan du försöka sätta dig ner, ta några djupa andetag och tänka efter lite innan du slår ifrån dig den.

5. Våga be om ursäkt
Det här är kanske den svåraste punkten av alla. Men du är mänsklig och kan göra fel. Det har jag gjort flera gånger. Då är det viktigt att förstå att det handlar om att du har sagt eller skrivit något dåligt – inte att du är en dålig människa. Så svälj stoltheten och be om ursäkt. Inte “förlåt för att ni tog illa upp av det jag sa” utan “förlåt för det jag sa”. För det är extremt sällan något är helt oförlåtligt. Och efter detta så lär du såklart dig något och ser till att inte upprepa misstaget. Okej?

8 april, 2018 | 2 KOMMENTARER!
Kroppspositivitet

Till dig som har ångest efter påskfirandet (eller över mat generellt)

Några viktiga saker att komma ihåg om du har ångest efter allt gott du har ätit i helgen.

Känner du dåligt samvete över att du har ätit och druckit extra mycket gott under påsken? Du är inte ensam, jag har fått flera meddelanden från kvinnor och tjejer som har ångest över helgens firande. Jag har också varit där, så därför tänkte jag dela med mig av några saker du bör veta för att bli av med ångesten (och givetvis går detta att applicera oavsett om du firar påsk eller inte, när du än får dåligt samvete över vad du har ätit):

Socker är inget gift. Jag vet, det är populärt att säga att socker är en drog och allt det där men det stämmer inte. Att ständigt få i sig en stor mängd socker är ingen superbra idé, men det beror mer på att det ofta gör att vi äter för mycket och därmed går upp i vikt – inte för att det automatiskt förstör våra kroppar och hjärnor och allt vad folk vill tro. Istället för att jag ska lägga flera timmar på att bemöta alla myter som finns hänvisar jag er till den här artikeln av Jacob Gudiol för att få veta mer.

Så okej, då har vi tagit kål på den myten. Och det är jävligt viktigt. För jag vet att det är många där ute som sitter med extremt dåligt samvete över allt socker de har ätit. Som vanligtvis undviker det och som nu tror att de har förstört sina kroppar, att de kommer drabbas av olika sjukdomar och att de måste avgiftas från socker för att bli normala igen. Det är inte så konstigt, det är trots allt så socker framställs i många medier.

Så det jag vill berätta är helt enkelt att du bara har ätit saker som du förmodligen tycker är jävligt goda, du har inte begått någon synd. Du behöver inte skämmas och du behöver inte straffa kroppen genom att bara ge den typ grönsaksjuicer.

Det gör inget om du har fått i dig ovanligt mycket kalorier. Ja, för det första är det värsta som kan hända att du går upp något kilo. Och vet du? Det är inte jättehemskt att väga 72 istället för 70. Jag lovar. Det känns faktiskt exakt likadant. Men grejen är att du förmodligen inte ens kommer gå upp något eftersom din kropp är smartare än så.

Det visar bland annat den här studien, där deltagarna under tre dagar fick äta 1500 extra kalorier. Det borde rent teoretiskt leda till en viktuppgång, men efter 14 dagar var alla tillbaka på normalvikt – utan att ha ansträngt sig ett dugg. Smidigt va?

Du behövde nog vila från träningen. Har du inte hunnit med de där passen som du brukar i vanliga fall? Vad bra, då ger du kroppen en möjlighet att vila upp sig. För dig som tränar hyfsat regelbundet kan det faktiskt vara en bra idé att då och då ta en paus från träningen.

Det innebär inte bara att dina muskler kommer återhämta sig, utan också att du rent mentalt får ta en paus från passen på gymmet eller varven på löpbanan. När du återgår till träningen kommer du förmodligen tycka att det är roligare än innan och kanske kommer du till och med prestera bättre – med lite hjälp av all påskmat förstås!

Slutligen: ditt värde avgörs inte av vad du äter eller hur mycket du rör på dig. Jag lovar. För vissa kanske det här låter självklart, för andra är det svårt att ta in. Du är varken bättre eller sämre för att du har ätit upp chokladen och tagit för dig av påskmaten. Kanske är du en lite lyckligare människa eftersom du har tillåtit dig själv att njuta?

Foto: Anna Nordström

3 april, 2018 | 5 KOMMENTARER!
1 2 3 27