Fitnessfeministen
Hälsa & Fitness
Annons
Annons
Mot tyngre lyft

Till er som tror att vi har samma förutsättningar

Det finns en anledning till varför jag känner så starkt för att motverka fat shaming och bidra till en ökad kroppspositivism i samhället. Det är nämligen så att jag vet att jag aldrig kommer bli smal. Låter det pessimistiskt? Nja, det är snarare realistiskt.

Jag vet att många av er där ute som är friska och lätt håller er smala tror att alla har samma förutsättningar. Att vi som inte är smala är lata. Att vi skulle gå ner i vikt om vi bara började äta och träna som dig. Men det stämmer inte. Jag har tidigare nämnt de många biverkningarna av min sjukdom. Bland annat blir jag väldigt trött och riskerar att dö om jag inte tar alla mina mediciner. Men framför allt gör den att det är otroligt svårt för mig att gå ner i vikt (eller att ens sluta gå upp i vikt).

Just den delen är ganska jobbig att prata om, för jag vet att det finns många som tycker att jag överdriver och att det är bortförklaringar. Så nu när en australisk nyhetssida har uppmärksammat ett barn som har samma sjukdom som mig vill jag dela den mer er. Artikeln heter något så dramatiskt som “the little girl who can’t stop gaining weight” och du hittar länken här under. Om du tar en titt på den kan jag nästan lova att du kommer förstå varför jag är så fantastiskt nöjd med att inte vara tjockare än jag är, och varför smalt aldrig kommer vara något ideal för mig.

Healing Hana: The little girl who can’t stop gaining weight

Wight

P.s jag lovar att jag kommer lägga upp mer träningsinlägg och mindre bittra inlägg framöver.

18 april, 2016 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Mot tyngre lyft

Varför fat shaming leder till ohälsa

imageVarför dina kränkande kommentarer och hånande av överviktiga leder till en sämre hälsa – och mer övervikt.

Begreppet “fat shaming” diskuteras ofta inom feministiska kretsar, men tyvärr inte alls lika frekvent inom träningsvärlden. Jag säger tyvärr, eftersom vi skulle behöva det perspektivet där. Fat shaming innebär att man får någon att skämmas för att den är tjock. Det här kan ske både medvetet och omedvetet.

Medveten fat shaming sysslar till exempel Katrin Zytomierska mycket med, när hon påstår att tjocka människor är korkade (ett uttalande som för övrigt har gjort att jag har slutat köpa hennes produkter). Omedveten fat shaming sker ofta i vardagen, utan att personen som utsätter någon för detta själv vet om det. Det kan vara att du sitter och berättar att du måste gå ner i vikt, när kompisen bredvid är mycket större.

Det kan också vara antagandet av att alla vill passa in i smalhetsnormen, det vill säga att man tar för givet att en tjock människa inte vill något hellre än att gå ner i vikt  Ett exempel på det är när jag stod och böjde med 120 kg, och en snubbe på gymmet kom fram till mig och berättade att jag inte tränar optimalt för fettförlust (det här är också ett exempel på mansplaining, men det behöver vi inte gå in på nu).

I träningsvärlden sker det här ofta medvetet. Till exempel får man ofta höra kommentarer om att tjocka människor är lata som inte orkar äta nyttigt eller röra på sig. Det antagandet utgår från att alla har samma förutsättningar, vilket definitivt inte är fallet. Till exempel är det inte särskilt lätt att gå ner i vikt om man dels kommer behöva ta kortison resten av livet och dessutom inte har någon naturlig hormonproduktion alls, vilket är min situation. Det här är bara ett exempel, det finns såklart massor av andra faktorer som kan påverka kroppsvikten men det tar man inte hänsyn till i de här sammanhangen.

Det förekommer även ofta förlöjligande skämt om tjocka människor och rent kränkande och förnedrande kommentarer. Jag har till och med sett personliga tränare göra reklam för sig själva med texten “är du trött på att vara en lat tjockis?”. Om någon ifrågasätter detta försvarar de sig med att “det är bra om tjocka människor går ner i vikt” och att “det är för deras egna hälsa”. Man tror alltså att det här kommer hjälpa folk att gå ner i vikt.

Men tyvärr fungerar det inte så. För det första tror jag inte att det finns någon tjock människa som inte är medveten om sin övervikt – det märker man. Så det är ingenting man behöver bli påmind om. Dessutom visar forskningen att det inte finns några positiva hälsoeffekter av fat shaming – snarare precis tvärtom. Den här studien visar till exempel att överviktiga människor som får ta del av fat shamande information äter mer kalorier efteråt.

Den här effekten kunde man inte se hos normalviktiga, vilket alltså är ett tecken på att du som inte är tjock förmodligen inte kan sätta in dig i det här ämnet. Här kunde man se att överviktiga kvinnor åt tre gånger så mycket kalorier efter att de hade sett en fat shamande video. En anledning till detta kan vara att fat shaming leder till stress, vilket innebär högre korisolutsöndring som kan ge en större aptit.

Så om du vill värna om folks fysiska och psykiska hälsa bör du sluta använda nedvärderande kommentarer för tjocka människor. Annars är du bara ett svin.

10 april, 2016 | 9 KOMMENTARER!
Mot tyngre lyft

Strongman – min hemliga kärlek

imageJag har en hemlig träningskärlek vid sidan av styrkelyft – och det är strongman. Det är en betydligt mer varierad träningsform, och man får ofta lyfta fruktansvärt tunga vikter (vilket ju alltid är kul). När jag är klar med styrkelyftsträningen och har lite tid över på gymmet brukar jag till exempel roa mig med lite kronlyft eller farmers walk, som ju är strongmangrenar. Det krävs dock en hel del specialutrustning för att utföra strongman på ett korrekt sett, och jag aldrig har hittat det på något gym i närheten av mig. Men igår fick jag äntligen testa det på riktigt!

De senaste dagarna har jag nämligen varit i Stockholm (utan tillgång till dator och med en krånglande mobil – därav den värdelösa uppdateringen här). Då passade jag på att besöka nyöppnade Sweden Barbell Club, för att få en liten introduktion till Strongmanträning. Jag fick promenera med tunga vikter, dra slädar, gå med tunga vikter på nacken, pressad stockar och lyfta stenar – fast inte riktigt, det är ganska omöjligt att lyfta upp en sten när man har korta armar och inte när runt. Nu har jag i alla fall en fruktansvärd träningsvärk i alla små muskler och en mersmak efter strongman (så om någon av er känner till ett gym med strongmanutrustning i närheten av Kalmar eller Växjö så får ni gärna hojta till).

Men det här gjorde jag såklart inte i onödan – jag tog även med mig bästa fotografen Matilda Engström. Ni kan se ett litet smakprov ovan men det kommer också mynna ut till reportage både i tidningen och här på webben. Så håll utkik om ni vill lära er mer om hur man lyfter – eller inte lyckas lyfta – tunga stenar från golvet.

5 april, 2016 | 1 KOMMENTAR.
Mot tyngre lyft

De 3 sämsta tekniktipsen

Om knäna går över tårna? Det har jag ingen aning om - och bryr mig inte om.
Om knäna går över tårna? Det har jag ingen aning om – och bryr mig inte om.


En bra teknik är A och O när du lyfter vikter – men de här vanliga tekniktipsen bör du strunta i.

1. Knäna får inte gå över tårna i knäböj
Ett vanligt uttalande – helt utan sanning. Om det hade varit sant innebär det att personer med stora fötter kan gå längre fram med knäna än personer med små fötter, och så är det självklart inte. Hur långt fram knäna ska gå beror på en mängd olika faktorer, bland annat vilken typ av knäböj du gör. Har du en mer upprätt överkropp när du böjer kommer förmodligen dina knän skjutas fram mer än om du lutar dig fram. Detsamma gäller djupet – ju djupare du går desto längre fram kommer dina knän hamna. Jag har skrivit om de olika knäböjsvarianterna här om ni vill läsa mer om skillnaden mellan dem.

En annan faktor som spelar en stor roll är hur du är byggd. Har du en lång överkropp kommer du behöva böja på ett annat sätt jämfört med någon med långa ben för att komma ner tillräckligt djupt, detsamma gäller om du har långa lårben jämfört med smalben eller tvärtom. Dessutom spelar såklart rörligheten en stor roll. På den här sidan kan du se hur knäböjen förändras beroende på kroppdelarnas längd, rörlighet och andra faktorer.

2. Överkroppen ska ligga platt när du bänkar
Det här har jag hört ibland, men jag tycker precis tvärtom. Med det menar jag inte att du behöver brygga som jag gör, det gör jag för att jag tävlar i att pressa så tung vikt som möjligt och inte för att bygga muskler. Däremot bör du skjuta bak och ihop dina skulderblad innan du för ner stången mot ditt bröst. Då hamnar du i en betydligt mer stabil position och skonar dessutom axlarna från skador, så att övningen blir säkrare. När du skjuter bak skulderbladen kommer det automatiskt leda till att du bröstar upp lite så att du inte ligger helt platt mot bänken, och det är så det ska se ut.

3. Dra in naveln mot ryggraden
Att “suga in naveln mot ryggraden” är något man ofta får höra inom till exempel bålträning, pilates och rehabsammanhang. Syftet ska vara att aktivera transversus abdominis i en högre grad. Som ni kanske vet så är jag ingen pilatesexpert, och har ingen aning om huruvida det är effektivt i de sammanhangen eller inte. Men jag har hört personliga tränare berätta för deras klienter att de ska suga in naveln precis innan en tung knäböj – och det är helt fel. När du lyfter vikter ska du istället trycka ut magen för att spänna hela bålen. Då kommer du kunna lyfta tyngre vikter, samtidigt som du skyddar ryggraden från skador. Alltså: tänk tjockt, inte smalt.

 

31 mars, 2016 | 4 KOMMENTARER!
Mot tyngre lyft

Egoträning

 För mig är “egoträning” att träna det som jag redan är bra på. Kanske inte så mycket för att jag behöver träna på just det, utan mer för att det är roligt och ger mig en självförtroendeboost. För någon med stora biceps kan det vara att pumpa bicepscurls, för någon som är riktigt explosiv kan det vara att hoppa upp på riktigt höga boxar. För mig är det att lyfta riktigt tunga kronlyft.

Det som jag gjorde igår var inte ens kronlyft. Vid kronlyft ska stången vara ungefär 40 centimeter från marken, jag hade den hela 60 centimeter från marken. Lyftvägen blev alltså bara några decimeter. Vad det tränar? Ja, man får ju öva på att låsa ut riktigt tunga vikter och ryggen måste arbeta ganska rejält för att hålla uppe vikten. Men framför allt är det kul eftersom jag kan lyfta så tunga vikter – igår lyckades jag få upp hela 200 kg!

För även om jag har ett träningsprogram som jag följer till punkt och pricka så tycker jag att den här egoträningen är viktig. Det påminner mig om att jag är stark och att träning är fantastiskt kul, och inget tråkigt måste. Och att  hålla 200 kg i händerna kännu ganska mäktigt.

Mot tyngre lyft

Varför BMI är ett värdelöst mått

Vad har du för BMI? Du behöver inte svara på det, men de flesta har nog en uppfattning om var de ligger. BMI är ett begrepp som de flesta stöter på redan under lågstadiet när man får gå och väga sig hos skolsköterskan. För många hänger sedan det måttet med resten av livet, som en bekräftelse på om du är smal eller tjock.

För er som har lyckats undgå det så är BMI ett mått som visar förhållandet mellan din vikt och längd. Det ska kunna berätta om du är underviktig, normalviktig, överviktig eller lider av fetma. Det stora problemet med det här måttet är dock att det inte alls tar hänsyn till vad vikten består av. Det betyder att dukan anses vara normalviktig enligt BMI, även om din vikt egentligen består av en stor del fett. Men för oss inom träningsvärlden är problemet oftast det omvända – att en stor mängd muskler kan ge ett orättvist högt BMI, eftersom muskler väger mer än fett.

Av den anledningen är det egentligen inte meningen att BMI ska tillämpas på personer med en stor mängd muskler, av erfarenhet vet jag dock att det ändå görs ofta – såväl inom sjukvården som av individer som har som mål att vara normalviktiga enligt BMI, oavsett vad vikten består av. Det kan lätt leda till en skev självbild och ätstörningar.

Jag tänkte demonstrera hur bisarrt det är att använda BMI som ett mått på ens hälsa. Därför har jag gått igenom topp tio inom den kvinnliga crossfiteliten – som ju ofta räknas som världens mest vältränade – och räknat ut deras BMI. Är det inte fantastiskt att alla de här kvinnorna kan vara några av världens vältränade, trots att det har ett BMI över 25 och därmed räknas som överviktiga?

Emily BridgersEmily Bridgers – 10:e mest vältränade i världen
Längd: 155 cm
Vikt: 61 kg
BMI: 25,32

Alexis JohnsonAlexis Johnson – 9:e mest vältränade i världen
Längd: 157 cm
Vikt: 64 kg
BMI: 25,79

Michele LetendreMichele Letendre – 6:e mest vältränade i världen
Längd: 154 cm
Vikt: 62 kg
BMI: 25,9

Kara WebbKara Webb – 5:e mest vältränade i världen
Längd: 162 cm
Vikt: 70 kg
BMI: 26,7

Det är ganska uppenbart att inga av de här kvinnorna riskerar att drabbas av några sjukdomar eller problem till följd av sin övervikt va? Självklart inte, men såhär ser resultatet ut när man använder ett så stelbent mått som BMI. Ännu sämre verkar det här måttet fungera på män – många av världens bästa manliga crossfitatleter lider av fetma, enligt BMI.

Det jag vill säga med det här inlägget är att du ska sluta bry dig om en så betydelselös siffra som BMI, speciellt om du tränar mycket. Se till helheten, om du mår bra och hur du känner dig. Utgå alltid från det.

24 mars, 2016 | 1 KOMMENTAR.
Mot tyngre lyft

Årets första och sista utomhuspass

Skivstången är såklart mitt absoluta favoritredskap när det kommer till träning, men efter det kommer kettlebells. Dels gillar jag kettlebells för att det är ett så mångsidigt redskap – jag kan träna styrka, kondition och explosivitet samtidigt som jag faktiskt tycker att det är ganska kul. Dessutom är det ett väldigt behändigt redskap och lätt att ha i hemmet.

Jag har själv en 20 kg tung kettlebell hemma, så i söndags när solen sken för fullt bestämde jag mig för att släpa ut den på gården istället för att stänga in mig på gymmet. Även om jag fick en och annan frågande blick från grannarna så var det riktigt härligt att stå där ute i vårsolen och swinga.

Jag hann göra fem set med 20 repetitioner (ni kan se en uppspeedad version av ett av seten här över, men det är inte jättekul att se på eftersom jag gör samma sak om och om igen) innan jag insåg att våren inte bara innebär sol och grönska för mig, utan även en pollenallergi från helvetet. Så om jag vill undvika att behöva ta pauser för att nysa och att få astma mitt i allt gör jag nog bäst i att hålla mig inne på gymmet i några månader framöver.

Men det var kul så länge det varade. I typ tio minuter alltså.

Mot tyngre lyft

Lägger du pengar på onödiga kosttillskott?

Kosttillskottsvärlden är full av produkter som påstås utföra mirakel, när de i verkligheten har en högst marginell effekt. Jag listar tillskotten du bör sluta lägga pengar på, och berättar vilka du kan byta ut dem mot.

Byt ut BCAA…
BCAA är ett otroligt populärt kosttillskott som består av de tre grenade aminosyrorna L-leucin, L-valin och L-isoleucin. Ofta dricks det i pulverform tillsammans med vatten. Det finns många mirakelpåståenden om den här produkten, men framför allt används det för att stimulera muskelproteinsyntesen för att därmed leda till en större muskeltillväxt i samband med träning. Det finns bara ett problem – de tre aminosyrorna som ingår i BCAA verkar inte räcka för att uppnå den här effekten.

…Mot EAA
EAA innehåller till skillnad från BCAA alla essentiella aminosyror. Här kan du läsa en nypublicerad studie som visar att BCAA visserligen ökade proteinsyntesen mer än plaeco i samband med träning, men att EAA var överlägset. Hur stor skillnad det verkligen är mellan de båda tillskotten vet man inte riktigt, men om du ska köpa något av dem och vill vara på den säkra sidan bör du välja EAA. Precis som BCAA så kommer EAA ofta i pulverform med olika smaker, och den enda nackdelen är väl att smaken oftast inte är lika god. Ett tips är att blanda i några droppar sockerfri saft för att få bort lite av eftersmaken.

Byt ut PWO…
En PWO-mix är en produkt som intas innan träningen med syfte att ge energi, fokus och ibland även pump. Problemet med de här produkterna är att de ofta innehåller väldigt många ingredienser, men det är väldigt få av dem som ger effekt. Till exempel innehåller de ofta kreatin, som visserligen är ett tillskott med verklig effekt – om du intar det varje dag. Det har nämligen ingen akut påverkan, och du kommer därför inte få några resultat om du använder det direkt innan träningen. I och för sig kan placeboeffekten från PWO-produkter vara riktigt kraftfull, men om du inte vill tömma din plånbok i onödan så finns det bättre alternativ för att få energi till träningen.

Det kan också vara värt att tillägga att du som tävlar och kan råka ut för dopingtester bör vara extra försiktig, framför allt med utländska PWO-produkter. De har nämligen orsakat mer än ett positivt dopingtest i onödan.

…Mot koffeinpiller
De flesta PWO:erna innehåller nämligen en enda effektiv ingrediens – och det är koffeinet. Det är faktiskt ett riktigt bra tillskott, som inte bara kan göra dig pigg utan även kan förbättra din prestation (vilket du bland annat kan läsa om här). Det spelar ingen större roll hur du får i dig ditt koffein, men det billigaste och smidigaste alternativet är att köpa koffeinpiller. Du hittar det på vanliga apotek och i kosttillskottsaffärer, och de innehåller definitivt inga skumma ingredienser.

Byt ut fettförbrännaren…
Det finns många typer av piller ute på marknaden som sägs förbättra fettförbränningen genom att din ämnesomsättning ökar så att du kan gå ner i vikt lättare. Tyvärr fungerar det inte. Ofta innehåller de här produkterna chili, grönt te eller något annat ämne som faktiskt rent teoretiskt kan öka din kaloriförbrukning, men den här effekten är så liten att det bara blir pengar i sjön. Det är inte din midja som kommer bli smalare, utan din plånbok.

…Mot bra mat och träning
Nej, det finns inget lagligt tillskott som kan hjälpa dig att bränna fett. Om det hade funnits det så hade man alldeles säkert använt det inom sjukvården istället för att lägga pengar och energi på fetmaoperationer. Här finns det ingen quick-fix, utan då får gå den hårda vägen genom att äta färre kalorier än vad du gör av med, samtidigt som du tränar hårt och smart.

Om du vill läsa mer om kosttillskotten som verkligen fungerar så har jag listat de tre bästa här.

Mot tyngre lyft

Marklyftsterapi

140-kg

I tisdags hände något jag har fasat för länge. Min älskade hund somnade in efter att ha varit en del av mitt liv i 15 år. Han var gammal och fick dö under värdiga förhållanden, men sorgen är ändå otroligt stor. Det kanske låter märkligt för er som inte har husdjur, men det känns som att förlora sin bästa vän och familjemedlem. I 24 timmar växlade jag mellan att hålla inne gråten och storböla, och träning var såklart inget att tänka på.

Men idag lyckades jag faktiskt ta mig till gymmet, och det är jag glad för. Jag hade nämligen glömt bort vilken fantastisk terapeutisk effekt träning – och framför allt marklyft – kan ha. Att lyfta något riktigt tungt från marken är så otroligt befriande. Till skillnad från i till exempel knäböj och bänkpress, där du riskerar att hamna i en riktigt obekväm position om du misslyckas med lyftet, så är det bara att köra på i marklyft. Antingen lyfter stången eller inte, och om den gör det känner du dig bäst i världen.

Så nej, jag höll mig inte riktigt till planen där det stod att jag skulle göra några lätta lyft med 90 kg. Istället la jag på mer och mer vikt, och försökte mig slutligen på 140 kg. Jag vet inte om jag kan kalla det för personligt rekord eftersom jag inte lyckades låsa ut stången mer än ni ser på bilden, men jag vet i alla fall att jag fick ge utlopp för många känslor och att det känns mycket bättre nu efteråt. Det är terapi för mig.

(R.I.P finaste Molle, du har gett oss så mycket <3)

Mot tyngre lyft

Att bänka sin kroppsvikt

En ny milstolpe i träningen är uppnådd – jag kan bänka min egen kroppsvikt! Därmed kan jag väl inte bektraktas som en så usel bänkpressare längre väl? Ja, alltså jag är fortfarande dålig i förhållande till mina andra lyft men det här känns ändå ganska stort. Egentligen är dagens lyft med 70 kg inget personligt rekord, jag har kunnat bänka mer än så tidigare. Men då har jag även vägt mer, vilket betyder att jag aldrig har kunnat nå den där klassiska milstolpen att kunna bänkpressa lika mycket som man väger.

Egentligen var det några hyfsat lätta pressar som stod på dagens schema… Trodde jag, för det kändes jättetungt. Jag insåg efter några set att jag hade råkat lägga på 10 kilo för mycket på stången. Vid det laget hade jag redan genomfört några ettor på 65 kilo, så jag passade på att testa med 70 kilo. Det ser lite vingligt ut och stoppet i bottenläget är långt från perfekt, men det får duga.

Observera att jag inte är ute efter några diskussioner om min brygga här. Jag tränar inte bänkpress för att bygga muskler, utan för att lyfta så tungt som möjligt och placera mig bra på tävlingar. Jag har skrivit mer om bryggan här, så du kan läsa det innan du kommenterar att jag fuskar eller liknande.

Annons
Annons
1 26 27 28 34