Fitnessfeministen
Hälsa & Fitness
Annons
Annons
Mot tyngre lyft

6 tumörfria år

Den här dagen är speciell för mig, och ger mig mycket blandade känslor. Det är något med vädret och stämningen i luften som gör att jag inte kan låta bli att tänka på det som hände för exakt sex år sedan idag. För sex år minus en dag fick jag nämligen veta att min huvudvärk och dimsyn inte alls berodde på migrän, utan att jag hade en hjärntumör. För exakt sex år sedan, den 12 februari 2010, opererades tumören i min hjärna bort. Men det innebar inte bara att jag blev av med den golfbollsstora tumören, utan också att jag aldrig mer skulle ha någon hypofysfunktion, som jag skrev om här.

Därefter väntade ett helt nytt liv, med känslor jag aldrig trodde att en då 17-årig flicka skulle känna. Till exempel lyckan av att alltid ha minst en förpackning av alla mediciner hemma så att jag vet att jag inte behöver gå till apoteket på några veckor. Den konstanta rädslan av vetskapen att tumören kan komma tillbaka när som helst. Och frustrationen när jag måste tjata och kämpa för att få de där medicinerna som visserligen inte är livsviktiga, men som gör att min kropp blir lite mer lik en normalfungerande. Eller tanken på att jag dör inom två dagar om jag inte får mina mediciner.

Jag vet att många som har varit sjuka säger att de inte skulle vilja vara utan den upplevelsen, eftersom de har utvecklats av det – visst, jag har säkert utvecklats men jag önskar inte min värsta fiende det här. Ändå är den här dagen inte sorglig för mig. Ända sedan “ettårsdagen”, den 12 februari 2011, har jag och min familj faktiskt firat det här. För trots att jag aldrig mer kommer fungera som en vanlig människa så har jag kommit så mycket längre än vad jag trodde när bilden ovan togs, efter att jag hade vaknat upp från operationen.

När jag några dagar senare tog mina första stapplande steg utan rullstol för att läkarna skulle tro att jag var friskare än jag var så att jag kunde få komma hem till mina hundar så trodde jag nog inte att jag skulle vara här sex år senare. Att jag skulle kunna lyfta över 100 kg, jobba med det som redan då var mitt drömjobb och kunna gå ut och festa precis som mina vänner (även om jag ofta blir trött tidigare och måste gå hem innan dem). Och det är värt att fira ändå.

12 februari, 2016 | 3 KOMMENTARER!
Mot tyngre lyft

Djävulspasset

Dagens lunchpass var det tuffaste jag har gjort på länge. Antingen så är inte min coach medveten om hur svag jag är på de högre repetitionsantalen, eller så är han bara ute efter att plåga mig. Jag tycker att det är ganska tråkigt att göra fler repetitioner än tre, och därför har jag lagt väldigt lite tid på det. Konsekvensen är att jag är oproportionerligt svag så fort det handlar om mer än tre repetitioner. Det spelar ingen roll alls på tävlingarna eftersom man tävlar i en repetition i styrkelyft, men jag är medveten om att det är viktigt med balans i kroppen. Såhär såg passet ut:

  • 6 x 70
  • 6 x 75
  • 5 x 80
  • 2 x 80
  • 7 x 80
  • 3 x 80
  • 8 x 80
  • 5 x 80
  • 9 x 80
  • 6 x 80

På filmen nedan ser ni de åtta sista seten (dock kanske i fel ordning ibland) och ni får stå ut med att tekniken inte är helt perfekt. Jag jobbar på det, men idag ville jag bara ta mig igenom alla seten. Observera att jag inte är så explosiv och snabb, jag var tvungen att dra upp tempot ganska rejält på filmen för att den inte skulle bli över två minuter lång.

11 februari, 2016 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Mot tyngre lyft

Vem är hälsosam?

Det är svårt att skriva om hälsa i tidningen och här på webben, för “hälsa” är ett så luddigt begrepp. Jo, man skulle kunna definiera det som att må bra. Men det vi ser i media – i såväl tidningar, webb, eller tv – i hälsosammanhang är oftast inte det. För vilka är det som representerar hälsan?

1. Fitnesstjejerna

De tar mycket plats på framför allt sociala medier med sina tvättbrädor och deffade muskler. Vid första anblick ser de vältränade och friska ut, men ofta är det inte särskilt hälsosamt under ytan. För bakom den stenhårda ytan ligger ofta tuffa dietperioder som kan liknas vid svält. Många ligger på en fettprocent som inte är naturlig för kvinnor, vilket kan påverka hormoner och ställa till det ganska rejält i kroppen. Det är faktiskt ganska vanligt att de som tävlar i fitness blir av med sin menstruation under hårda tävlingsperioder, och det är definitivt inte hälsosamt.

2. Styrkelyftarna

Vi kanske inte syns så mycket i tidningarna (om det inte är jag som skriver) eller i tv, men sociala medier svämmar över av tuffa brudar som lyfta tungt. Eftersom jag själv håller på med det tycker jag ju uppenbarligen att det finns mycket positivt med det – bland annat tycker jag att den här sporten präglas av en sund kroppsuppfattning och en hälsosam inställning till kost och träning. Samtidigt tränar jag styrketräning åtta gånger i veckan, och det är definitivt inget vettig träningsmängd. Det är dock det som krävs för att nå upp till tunga vikter, och jag älskar det. Men om jag ska vara ärlig så vet jag ingen styrkelyftare som inte har några skador eller krämpor, för kroppen är förmodligen inte gjord för den här volymerna.

3. Crossfitarna (vi måste hitta ett bättre ord för dem)

Här kan jag tycka att vi kommer närmare hälsa. Crossfitarna har ofta muskler och är vältränade, ligger inte på en extremt låg fettprocent och äter mycket av bra råvaror. Här ligger problemet snarare i själva träningen. För man kan inte förneka att det finns en skaderisk i att lyfta tungt i ett snabbt tempo när man redan har sprungit några kilometer. De allra bästa tränar flera gånger om dagen, och många blir övertränade. Ett stort problem här är att det är svårt att inte jämföra sig med varandra – i de flesta boxarna skriver man nämligen ofta upp resultaten från dagens pass på en tavla eller på en hemsida. För många är det motiverande, men många tar ut sig för mycket.

De här mer extrema typerna har fått mer utrymme under de sista åren, för det är de mest extrema som sticker ut och som får följare på sociala medier. Och jag menar inte att det är något fel på någon av de här typerna – jag är ju själv nummer två, och jag vet att vi alla som känner igen oss i beskrivningarna ovan gör det för att vi av någon anledning älskar det.

Problemen uppstår när de här typerna blir definitionen av hälsa. För det betyder att helt vanliga tjejer försöker se ut som Bikini Fitness-atleter, även om de inte ska tävla. Att någon som bara vill få starka benmuskler tror att hon måste böja minst 150 kilo för att räknas, och att vi tror att den som tränar hårdast, oftast och mår mest illa efteråt har lyckats bäst. När det egentligen förmodligen är hon som oftast äter nyttigt, tränar styrka några gånger i veckan, går på gruppträningspass lite då och då och mår bra i allmänhet som är mest hälsosam.

10 februari, 2016 | 1 KOMMENTAR.
Mot tyngre lyft

Hur kul ska träningen vara?

Jag tjatar ofta om hur viktigt det är att träningen är rolig, och att det inte är värt det om du inte känner någon träningsglädje. Men ärligt talat studsar jag inte upp ur sängen klockan 06:00 för att träna varje morgon, och jag njuter inte av varenda pass, set eller repetition. Om jag bara hade tränat för att det var kul hade jag aldrig gjort mer än tre repetitioner, jag hade aldrig tränat med lättare vikter än 90 procent av mitt max och jag har aldrig ALDRIG gjort plankan.
Men det hade förmodligen inte gett så bra resultat. Och en stor del av styrkelyft handlar trots allt om att slå personliga rekord och att förbättra resultaten – och för att göra det vet jag att jag måste bygga muskler, träna teknik, stärka magmusklerna och mycket annat som jag tycker är tråkigt egentligen. På samma sätt tror jag inte att alla löpare älskar varje steg i ett maraton, men när de korsar mållinjen känns det värt det. Det är det som är grejen. Jag älskar helheten och tycker att det är värt att ta mig igenom några tråkiga träningspass för att nå mina mål, för någonstans där bak gömmer sig en passion för att lyfta tungt. 
När mitt mål med träningen bara var att bli smal fanns det ingen passion där – jag tog mig igenom träningspassen varje dag utan att känna någon glädje alls. Och så ska inte träning vara. Det är okej att inte älska varenda sekund i plankan, men du bör älska helheten och förstå att det finns en mening och ett syfte med de där 1000 seten av pausböj. Annars tror jag inte att det är rätt träning för just dig. 

6 februari, 2016 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Mot tyngre lyft

Vem kan du lita på i träningsvärlden?

Träningsvärlden är full av människor som påstår sig veta allt – många av de här personerna är kompetenta och duktiga, men många är tyvärr hycklare. Därför kan det vara svårt att veta vem man ska lyssna på. Är det den personliga tränaren på gymmet som kanske bara har gått en fem dagar lång distansutbildning? Eller är det forskaren som har studerat träning och kost i tio år och har all teoretisk kunskap i världen, men aldrig har lyft en vikt? Eller mig, som egentligen inte har några större bevis på min kunskap än att jag lyfter tungt och visserligen faktiskt är licensierad personlig tränare men aldrig har jobbat inom det? Det är inte lätt att veta, men jag har listat några riktlinjer som du kan använda dig av när du vill veta om en person är trovärdig – vare sig det handlar om en personlig tränare, bloggare eller någon jobbig typ på en fest som vill ge dig träningsråd.

Har personen källor?
Jag menar inte att alla bör vara forskare och ha full koll på alla studier, men man bör ha ett visst teoretiskt underlag för det man säger. Annars är risken stor att det handlar om så kallad bro-science, och det vill vi inte ha att göra med. Nu skjuter jag i och för sig mig själv i foten, för ibland påstår jag saker som jag tycker är självklara och därför ger jag ingen källa bakom påståendet. Men om du frågar om det kan jag förmodligen länka till någon studie som bekräftar det jag säger.

Är personen ödmjuk?
Som sagt bör den du lyssnar på ha hyfsad koll på forskningsläget. Och har man det så vet man att inget är hugget i sten. Det kan komma en studie som motbevisar allt du har trott på innan, och då måste du ta in det. Därför kan man aldrig vara helt stensäker på sin sak, man måste vara ödmjuk och öppen för att man inte vet allt. Och det vet de flesta som har följt forskningen en längre stund.

Har personen någon erfarenhet?
Dels kan det vara teoretisk erfarenhet i form av att ha läst många studier eller kanske till och med forskat själv. Det kan också vara praktisk erfarenhet – har personen i fråga arbetat med träning länge, hjälpt många att komma i form tidigare eller något annat konkret bevis på att hen faktiskt har mer kunskap än dig inom området? Det jag menar är att du inte bör lyssna på snubben som har tränat i ett halvår och nu tror att han är ett proffs för att han bar börjat få muskler. Oavsett om han har läst en fem dagar lång PT-utbildning eller inte.

Observera att utseendet inte är ett bevis på kompetens. Den där vältränade personliga tränaren kanske har världens bästa anlag för träning eller till och med använder sig av otillåtna medel. Det betyder inte att hen nödvändigtvis är bra på att ge andra råd och hjälpa dem att komma i form. På samma sätt kan en person veta allt om träning och kost, men inte själv ha tid eller motivation för att vara i toppform. Det kan också finnas bakomliggande sjukdomar som påverkar det. Så mitt råd är att kolla på mer än bara ytan innan du bestämmer dig för att följa någons råd.

Innan någon påpekar det så är jag säker på att det finns duktiga människor som inte uppfyller dessa krav, men som du ändå kan lyssna på. Gör det då. 

 

3 februari, 2016 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Mot tyngre lyft

Den oviktiga vikten

Jag blir ibland förbannad när jag tänker på hur många som har låtit sina liv påverkas så mycket av siffrorna på vågen. Jag blir förbannad när jag tänker på hur många som har mått dåligt, spytt upp maten, vägrat äta, blivit inlagda på sjukhus och till och med dött av den siffran. Tänk hur en siffra som egentligen inte berättar någonting alls kan ställa till så mycket.

Jag har verkligen varit tvungen inse hur obetydlig kroppsvikten är. Som ni kan läsa här så har jag en sjukdom som innebär att jag inte har någon naturlig hormonproduktion. Bland annat kan jag inte producera kortisol och måste därmed ersätta den funktionen med kortison. Många av er är nog bekanta med många av de biverkningar som kortison kan ge – bland annat samlar man på sig vätska, lagrar mer fett och får större aptit.

Kortison är dock direkt livsuppehållande för mig, så även om jag gärna skulle slippa dessa biverkningar så kan jag inte det. Jag tar den minsta möjliga dosen varje dag för att minimera effekterna, men ibland måste jag ta extra mycket. Ni “normala” producerar mer kortisol när ni blir stressade, sjuka eller spända på något annat sätt – vid dessa tillfällen börjar jag må dåligt och måste knapra i mig extra mycket kortison, annars riskerar jag att behöva läggas in på sjukhuset med kortisondropp eller i värsta fall dö.

Ibland kan det här ske utan att jag förstår varför – kanske har jag tränat extra hårt, kanske har det varit extra stressigt på jobbet eller så har jag bara inte sovit tillräckligt bra. Oavsett vad så märker jag det snabbt eftersom jag blir seg i hjärnan, trött och hjärtat slår snabbare. Det här skedde senast för några veckor sedan, och eftersom jag var ensam hemma och ville undvika att behöva åka till sjukhuset så tog jag en väldigt stor dos kortison. Därefter var jag tvungen att ta lite extra kortison i några dagar för att inte “chocksänka” dosen.

Resultatet? En hel del kilon extra på vågen. Och även om jag själv vet anledningen bakom kilona så är det tufft eftersom jag inbillar mig att vågen berättar hur jag mår. Att jag slapp åka till sjukhuset och kunde träna som vanligt dagen efter tänkte jag inte lika mycket på just då när viktkurvan pekade uppåt. Jag har förstått att den där extra dosen av kortison kan vara livsavgörande, men jag vet att folk har dött av kortisonbrist eftersom de inte har velat ta sina piller och därmed riskerat att gå upp i vikt. Och jag är rädd att jag också hade tänkt så om jag hade varit tio år yngre och lite mer osäker.

Det här är bara ett exempel på hur de obetydliga siffrorna på vågen påverkar oss så orimligt mycket. Vikten kan påverkas av så många faktorer – hur mycket muskler du har, hur mycket du har kissat, var du befinner dig i din menscykel, om du har druckit alkohol, hur mycket du har tränat och så mycket mer. Ändå tror vi att siffran på vikten är en absolut sanning som vi låter avgöra hur vi lever våra liv. Det jag vill säga med det här är egentligen att jag önskar att vi kunde sluta fokusera så mycket på vikten, för den berättar inte någonting om hur smal du är, hur hälsosam du är eller hur du mår. Ändå kan den göra så jävla mycket skada.

31 januari, 2016 | 1 KOMMENTAR.
Mot tyngre lyft

5 saker jag önskar att jag visste när jag började träna

Att basövningar är bäst

Om jag hade lärt mig knäböj, bänkpress, marklyft, axelpress och stångrodd från början istället för att fjutta runt i olika styrkemaskiner hade jag både haft roligare och fått bättre resultat redan från början.

Att konditionsträning inte är så viktigt för viktnedgång

Så många timmar jag har spenderat på konditionsmaskiner när jag egentligen har velat göra allt annat än just det, bara för att gå ner några kilon. Och så visar det sig att träning inte ens spelar så stor roll för viktnedgången (bland annat här, här och här). Jag önskar att jag hade vetat det då så jag hade kunnat lägga den tiden på något viktigare. Att studera, umgås med vänner eller lyfta tunga vikter till exempel.

Att jag får ta plats på gymmet

Först tog det lång tid innan jag ens vågade mig in till styrketräningsmaskinerna (till mitt försvar så gick jag på högstadiet), och sedan tog det ännu längre tid innan jag vågade använda de fria vikterna. Jag önskar att jag hade vetat att ingen kollar på mig eller ens bryr sig om mig på gymmet, och att jag får ta minst lika mycket plats som de stora grabbarna.

Att träning ska vara kul

Om jag bara hade vetat att det inte är meningen att jag ska ha ångest över morgondagens träningspass innan jag ens är klar med dagens. Om jag bara hade förstått att det är ett tecken på att det inte är rätt typ av träning för mig. Då hade jag sluppit lägga så mycket tid på saker jag inte gillar (spinning, indoor walking och promenader) och istället kunnat satsa på det som jag verkligen gillar (tunga vikter).

Att våga be om hjälp

Jag tror alltid att jag kan allt bäst själv, men jag har varit tvungen att inse att det inte stämmer. Jag har lagt så mycket onödig tid på att försöka lära mig till exempel tyngdlyftning och styrkelyft på egen hand, och sedan när jag väl har träffat någon som är duktig på det har jag förstått att jag har gjort fel. Det är lika bra att be om hjälp från början.

22 januari, 2016 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Mot tyngre lyft

Den bästa övningen är…

Farmers walk! Det är en otroligt mångsidig övning som jag använder för alla möjliga olika syften – för att stabilisera, bygga muskler och till och med för att träna kondition. Det är dessutom den enklaste övningen som finns.

Farmers walk går nämligen ut på en enda sak – du håller i något tungt och går rakt fram. Japp, det är så enkelt. Det är egentligen en gren i Strongmantävlingar och då använder man en särskild typ av stång med vikter, men jag brukar använda det som jag har tillgång till. Det kan vara hantlar, trap bars, kettlebells, skivstänger eller som idag – två Z-stänger som egentligen används till bicepscurls.

Om jag vill träna maxstyrka (eller bara lyfta tungt för att det är kul) går jag en kortare sträcka med tyngre vikt. Och då menar jag verkligen tungt, jag har nog gjort farmers walk med 170 kg som mest. Om jag vill träna kondition greppar jag tag i två 24 kilo tunga kettlebells och går några varv runt gymmet. Det kanske inte låter som konditionsträning, men jag lovar att pulsen höjs rejält.

Den största fördelen är att bokstavligt talat hela kroppen får sig en omgång. Underarmarna och greppet får jobba rejält för att hålla uppe vikten samtidigt som hela överkroppen, inklusive bålen, arbetar för att stabilisera. Eftersom du hela tiden rör dig framåt kommer låren och rumpan också få träning.

En komplett övning alltså! Du kanske får lite blickar när du går runt och runt på gymmet med vikter i händerna, men i slutändan är det du som kommer bli starkare och mer vältränad.

http://http://youtu.be/8_1rK8M9B7g

20 januari, 2016 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Mot tyngre lyft

Jag vågar äta kolhydrater

På bilden ser ni min nya favorit till frukost och mellanmål. Det är inte köttfärs även om det ser ut som det, utan helt vanlig havregryn med en skopa proteinpulver i och lite jordnötssmör och kvarg på toppen. Det är gott, mättande och proteinrikt men jag hade aldrig ätit det för ett år sedan. Det gör jag nu, för jag har bestämt mig för att våga äta kolhydrater.

Det handlar inte så mycket om att min inställning till kolhydrater har förändrats. Jag tror fortfarande inte att någon som tränar en gång i veckan och sitter vid ett skrivbord hela dagen behöver särskilt mycket kolhydrater, och de flesta skulle antagligen må bra av att dra ner på sitt intag. Det handlar snarare om att min inställning till mig själv har förändrats.

För jag har alltid förstått att personer som tränar mycket, som behöver prestera på sina pass och återhämta sig däremellan behöver mer kolhydrater. Det är dock inte förrän nu som jag har förstått att jag faktiskt är en av dessa människor. Först nu har jag förstått att jag inte kan klara mig på 20 gram kolhydrater om jag ska träna tungt två gånger om dagen, och det öppnar upp så många nya möjligheter för mig! Det känns riktigt lyxigt att äta havregrynsgröt till frukost, ris till lunchen och tortillabröd till tacosen. Och jag inbillar mig faktiskt att jag får lite mer energi till träningen.

19 januari, 2016 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Mot tyngre lyft

Effektivt skivstångskomplex

Jag har skrivit tidigare att jag hatar konditionsträning. Ja, hata är ett starkt ord men det är ingen överdrift. Efter tio minuter på crosstrainern, roddmaskinen eller ute på löparbanan vill jag inget hellre än att ge upp. Men jag vet att det är viktigt att få upp pulsen då och då, så som tur är har jag hittat en typ av konditionsträning som jag kan stå ut med. Det är den typen där jag inte riktigt märker att jag tränar kondition och där jag, kanske föga förvånande, använder tunga vikter.

En sådan typ av träning är skivstångskomplex. Ett komplex är flera styrketräningsövningar som du gör direkt efter varandra med en och samma skivstång utan att vila mellan. Det låter kanske som styrketräning, men eftersom du gör alla övningarna i en lång sekvens kommer det även bli en form av högintensiv intervallträning. Ett komplex som jag brukar göra är följande:

5 set med 1-2 minuter vila mellan

    • Frivändning x1
    • Stöt x2
    • Frontböj x3
    • Rodd x4
    • Marklyft x5

Tack vare kombinationen av övningarna kommer du träna hela kroppen, och du får även öva upp din explosivitet i och med tyngdlyftningsövningarna. Samtidigt gör du de mest tekniskt avancerade övningarna först, vilket är en säkerhetsåtgärd för att du inte ska behöva stöta upp en vikt över huvudet när du är som mest utmattad. Ett sådant set tar ungefär 40 sekunder för mig, och min puls ligger nära max en stor del av den här tiden.

På filmen nedan kan ni se det femte och sista setet som jag gjorde i slutet av dagens pass. Jag kan väl erkänna att tekniken inte är helt perfekt i stångrodden och jag har aldrig varit någon mästare på frivändningar, men ni kanske förstår konceptet.

http://http://youtu.be/bUFex50Tfh8

17 januari, 2016 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Annons
Annons
1 28 29 30 34